Blir förändrad tillsammans med vissa kollegor

[inhale_1]

Jag är chef över ett gäng människor. De är alla olika till sättet och eftersom jag tagit över efter en mycket populär chef är det några få som har svårt att acceptera mig. Jag tycker jag är smidig, är villig att göra som de är vana vid, men samtidigt se till att företagets policy och regler följs. Det har det varit si och så med kan jag säga. De har fått kommit och gått lite som de har velat, tagit ut ledighet utan att meddela chefen, lite småfusk med in stämplingar och så en jävla massa facebookande och annan surf. Det är order från högre upp att så får de inte fortsätta längre.
Jag sa rakt upp och ner att det får inte förekomma längre. Nu är min personliga åsikt att de som kan hantera detta och surfar lite när det är lugnt och man känner att man gjort sin del av sysslorna och själva känner att de inte har mage att sitta längre och slutar och gör något annat, kan få surfa. Men nu kan ju långtifrån alla i gruppen det. Det blev sura minen direkt från alla, och jag blev nerstoppad i frysboxen omedelbums. Det var iof väntat och stämningen lättade bland de flesta ganska omgående. Detta är ju vid närmare eftertanke inte något de kan hävda att de ska få göra på arbetstid. En person där känner jag, inte tycker jag är en värdig efterträdare och denne är lite av en "lill påve". Dvs är van att få sin vilja igenom och kan driva sin sak. Personen får ofta igenom beslut som alla inte riktigt är med på, och jag har lite svårt där att stödja de som vill något annat. De kommer gärna till mig efteråt och vill ändra. Jag förklarar att man måste lära sig att stå på sig, även om det för tillfället blir jobbigt med arbetskompisar.
Nu finns det några i denna grupp som blir tjuriga, snarstuckna och lite småstöddiga mot mig så fort de är tillsammans med lill påven. Lite som att de sluter upp och stödjer denne. Men själva tillsammans, eller en och en blir de helt annorlunda och gör små försök att få mitt medhåll om att lill påve alltid bestämmer styr och ställer.
Hur ska jag tackla detta. Känns som att det kan såra om jag säger att de beter sig omoget och ovuxet, samtidigt hindrar detta gruppen från att bli riktigt tajta och sammarbeta på det sätt som jag vet blir framgång
för oss alla.

 

[sjoberga]

Ta snacket med lillpåven direkt.

Sedan bör man inte förbjuda någon att använda sina pauser för att surfa. Bättre att förtydliga att det räknas som paus och förtydliga vilka regler som gäller för pauser hos er.

Sedan ta snack omedelbart med var och en som missbrukar lojaliteten.

 

[Mona]

Föreslår också att du pratar enskilt med var och en samt själv inser att du inte är satt på en chefsposition för att vara kompis med alla. Var konsekvent, rättvis och prestigelös men se till att sätta tydliga gränser för vad som är företagets policy och inom ramen för arbetsrättslagen och kollektivavtal.

 

[prinsessfeminist]

Jag är chef över ett gäng människor. De är alla olika till sättet och eftersom jag tagit över efter en mycket populär chef är det några få som har svårt att acceptera mig. Jag tycker jag är smidig, är villig att göra som de är vana vid, men samtidigt se till att företagets policy och regler följs. Det har det varit si och så med kan jag säga. De har fått kommit och gått lite som de har velat, tagit ut ledighet utan att meddela chefen, lite småfusk med in stämplingar och så en jävla massa facebookande och annan surf. Det är order från högre upp att så får de inte fortsätta längre.
Jag sa rakt upp och ner att det får inte förekomma längre. Nu är min personliga åsikt att de som kan hantera detta och surfar lite när det är lugnt och man känner att man gjort sin del av sysslorna och själva känner att de inte har mage att sitta längre och slutar och gör något annat, kan få surfa. Men nu kan ju långtifrån alla i gruppen det. Det blev sura minen direkt från alla, och jag blev nerstoppad i frysboxen omedelbums. Det var iof väntat och stämningen lättade bland de flesta ganska omgående. Detta är ju vid närmare eftertanke inte något de kan hävda att de ska få göra på arbetstid. En person där känner jag, inte tycker jag är en värdig efterträdare och denne är lite av en "lill påve". Dvs är van att få sin vilja igenom och kan driva sin sak. Personen får ofta igenom beslut som alla inte riktigt är med på, och jag har lite svårt där att stödja de som vill något annat. De kommer gärna till mig efteråt och vill ändra. Jag förklarar att man måste lära sig att stå på sig, även om det för tillfället blir jobbigt med arbetskompisar.
Nu finns det några i denna grupp som blir tjuriga, snarstuckna och lite småstöddiga mot mig så fort de är tillsammans med lill påven. Lite som att de sluter upp och stödjer denne. Men själva tillsammans, eller en och en blir de helt annorlunda och gör små försök att få mitt medhåll om att lill påve alltid bestämmer styr och ställer.
Hur ska jag tackla detta. Känns som att det kan såra om jag säger att de beter sig omoget och ovuxet, samtidigt hindrar detta gruppen från att bli riktigt tajta och sammarbeta på det sätt som jag vet blir framgång
för oss alla.

Det låter som om du är på rätt väg. Fortsätt stå på dig och hänvisa till företagets policy och varje individs ansvar att visa varandra och företaget lojalitet.

Ju mer du visar att du vill ta del av arbetstagarnas synpunkter desto lättare kommer det bli att också förvänta dig att de tar ansvar för att meddela dig.

Om det är jobbigt att hörsamma allas tankar i stor grupp så kan du alltid be dem skriva ned vad de vill på en lapp för att på så sätt ta del av allas åsikter och inte bara de mest ljudliga individerna.

När du tycker att det är svårt att stå emot trycket från påven och dennes bisittare, Tänk då på att du vinner respekt hos dem som känner dig överkörda av denna person när du tar ställning och inte låter dig påverkas. Chefen fattar beslut. Inte majoriteten eller de mest högljudda. Chefen fattar beslut.

Ditt jobb är att värna verksamheten och allas rätt till en sund arbetsmiljö.

Se till att du har någon kollega att bolla med för man blir lätt ensam i sin roll som chef.

Att skapa team tar tid och du får först ta reda på vilka spelare du har i laget innan du hittar strategier för ert team.

Har ni tex en gemensam vision för arbetet? Hur uttrycks den konkret?

 

[inhale_1]

Ta snacket med lillpåven direkt.

Sedan bör man inte förbjuda någon att använda sina pauser för att surfa. Bättre att förtydliga att det räknas som paus och förtydliga vilka regler som gäller för pauser hos er.

Sedan ta snack omedelbart med var och en som missbrukar lojaliteten.

Nej på sina raster kan de surfa. Vi har inga pauser utan raster på bestämda tider. Och ja, det blir en del (mer nu sista tiden faktiskt) som jag får "påminna". Jag vet inte hur många gånger man ska behöva säga åt/påminna vuxna människor samma saker. Annat ord för tjata. Vi pratar om utbildat folk.
Flera gånger jag känt att jag vill exblodera och bara vråla. Vad tusan är det som är så svårt att begripa (typ)

 

[fejko]

@inhale_1

Om de levererar och gör ett bra jobb för övrigt skulle jag se lite genom fingrarna vad det gäller surfandet.

 

[inhale_1]

Det låter som om du är på rätt väg. Fortsätt stå på dig och hänvisa till företagets policy och varje individs ansvar att visa varandra och företaget lojalitet.

Ju mer du visar att du vill ta del av arbetstagarnas synpunkter desto lättare kommer det bli att också förvänta dig att de tar ansvar för att meddela dig.

Om det är jobbigt att hörsamma allas tankar i stor grupp så kan du alltid be dem skriva ned vad de vill på en lapp för att på så sätt ta del av allas åsikter och inte bara de mest ljudliga individerna.

När du tycker att det är svårt att stå emot trycket från påven och dennes bisittare, Tänk då på att du vinner respekt hos dem som känner dig överkörda av denna person när du tar ställning och inte låter dig påverkas. Chefen fattar beslut. Inte majoriteten eller de mest högljudda. Chefen fattar beslut.

Ditt jobb är att värna verksamheten och allas rätt till en sund arbetsmiljö.

Se till att du har någon kollega att bolla med för man blir lätt ensam i sin roll som chef.

Att skapa team tar tid och du får först ta reda på vilka spelare du har i laget innan du hittar strategier för ert team.

Har ni tex en gemensam vision för arbetet? Hur uttrycks den konkret?

Det var så skönt att läsa det här inlägget.
Det är bara det att det är svårt att riktigt kunna sätta fingret på vad det är ibland. Jag kommer in på vårt kontor hälsar glatt, och jag får surmulna (som jag uppfattar det) hejanden tillbaka. Observera att detta är bara om lillpåve är där. Annars är det ofta normala hälsanden. En gång hasplade jag ur mig -är det begravning här? Inte så smart men det blir lite frusterande. Fler av dem tävlar om att sätta mig lite på det hala, också det bara när denne person är med. Blir lite förundrad över detta beteende. Lite tendenser till härskartekniker. När jag pratar, tittar lite förstrött ut genom fönstret, svarar enstavigt, någon har försökt att inte svara alls. Nu låter det som att de är värsta gänget men allt är diffust och svårt att bemöta på något sätt. Ibland känns allt så jättekul alla mina planeringar blir bra och jobbet flyter på och det känns som att de andra och känner sig nöjda med sig själva, och jag åker hem nöjd. Men så händer det att det blir precis tvärtom, och klumpen i magen känns jobbig och det gnager i huvudet. Vi hade ett gruppmöte för ett tag sedan. Lillpåven var faktiskt rätt passiv och deltog just inte så mycket. Däremot gjorde de andra det. Började ifrågasätta och det var en massa varför hit och dit, och ibland blev det nästan löjligt. Jag visste liksom inte hur jag skulle "rädda" upp situationen. Nej det kändes inget bra. Fick på känn att de på något sätt ville hämta poäng hos påve.
Jag ska prata med min Chef efter dennes semester och be om någon typ av chefs coach.

 

[tanten]

Spontant - varför är det viktigt att de "tycker om dig" eller snarare att de tycker som du"?

Om du nu är chef så är det väl inte bekräftelse från dina underordnade som är det viktiga? Utan att arbetet flyter på, att det blir resultat.

Jag kan förstå att det är frustrerande att få det bemötande du beskriver men är inte människor ofta så mot basar och chefer? De är inte dina kompisar eller kollegor, de är dina underställda.

Så länge inte "lillpåven" orsakar konkret skada utan bara är gnällig är det väl inget du behöver bry dig om?

 

[sjoberga]

Så länge inte "lillpåven" orsakar konkret skada utan bara är gnällig är det väl inget du behöver bry dig om?

Gnällighet ihop med informell makt eller senior position orsakar nästan alltid skada. Bör åtgärdas.

Jag vet inte vilken bransch det rör, men blir lite misstänksam av citat "mina planeringar ". Om det är ett yrke med högutbildade, brukar man låta grupper, eller individer planera sitt eget arbete - inte bli matade med planeringar. Men jag kanske missförstår något.

 

[prinsessfeminist]

Nej på sina raster kan de surfa. Vi har inga pauser utan raster på bestämda tider. Och ja, det blir en del (mer nu sista tiden faktiskt) som jag får "påminna". Jag vet inte hur många gånger man ska behöva säga åt/påminna vuxna människor samma saker. Annat ord för tjata. Vi pratar om utbildat folk.
Flera gånger jag känt att jag vill exblodera och bara vråla. Vad tusan är det som är så svårt att begripa (typ)

Det låter som om gruppen behöver veta att det är nya tider nu.

Du ansvarar för verksamheten och vill inte tjata. Säg det.

Tala om att nästa steg för dem som inte respekterar surfande-regeln blir att ha ett enskilt samtal som dokumenteras.

På sikt kan dessa små förseelser leda till konsekvenser. Så viktigt är det alltså att man följer reglerna på arbetsplatsen.

Se till att ha ett samtal med en av dem som missbrukar förtroendet/arbetstiden och skriv ned vad som sägs.

Jag har haft enskilda samtal med personer som inte sköter jobbet riktigt. Det brukar bli två scenarion; antingen skärper sig personen omgående. Eller så sprider han/hon missnöje.

Då får man ha ett nytt möte men om det istället.

Det handlar om att vara saklig, konsekvent, tydlig och noggrann med uppföljning.

Inte så kul jobb men viktigt att visa gruppen att du inte bara snackar utan också handlar.

Alla är säkert överens om att de är vuxna, så det är verkligen inte orimliga krav du ställer.

Känns det obehagligt så tänk på att samtalet bara behöver vara kort och koncist och i princip säga samma sak som du sagt till gruppen.

"Surfandet gör att din uppmärksamhet saknas på det du skall göra och jag vill därför informera dig om att på denna arbetsplats så surfar man på sin rast.

Vid död-tid kan det vara ok, men det förefaller som om du anser dig ha mycket mer död-tid än vad som är rimligt.

Om det är svårt för dig att själv bedöma när det är lämpligt att surfa så kanske du behöver hjälp med det?

Har du något förslag på hur vi skall komma tillrätta med problemet? (Vänta på
svar)

Jag ser att vi behöver samarbeta kring det här eftersom ditt surfande inte bara påverkar verksamheten negativt utan också dina kollegor som givetvis känner att de inte har din uppmärksamhet. "

Nu kanske detta inte passar din bransch, men ett samtal skulle kunna hållas på det sättet.

Viktigt är att du är konsekvent och säger det du sagt innan.

Inga nyheter alltså.

 

[prinsessfeminist]

Det var så skönt att läsa det här inlägget.
Det är bara det att det är svårt att riktigt kunna sätta fingret på vad det är ibland. Jag kommer in på vårt kontor hälsar glatt, och jag får surmulna (som jag uppfattar det) hejanden tillbaka. Observera att detta är bara om lillpåve är där. Annars är det ofta normala hälsanden. En gång hasplade jag ur mig -är det begravning här? Inte så smart men det blir lite frusterande. Fler av dem tävlar om att sätta mig lite på det hala, också det bara när denne person är med. Blir lite förundrad över detta beteende. Lite tendenser till härskartekniker. När jag pratar, tittar lite förstrött ut genom fönstret, svarar enstavigt, någon har försökt att inte svara alls. Nu låter det som att de är värsta gänget men allt är diffust och svårt att bemöta på något sätt. Ibland känns allt så jättekul alla mina planeringar blir bra och jobbet flyter på och det känns som att de andra och känner sig nöjda med sig själva, och jag åker hem nöjd. Men så händer det att det blir precis tvärtom, och klumpen i magen känns jobbig och det gnager i huvudet. Vi hade ett gruppmöte för ett tag sedan. Lillpåven var faktiskt rätt passiv och deltog just inte så mycket. Däremot gjorde de andra det. Började ifrågasätta och det var en massa varför hit och dit, och ibland blev det nästan löjligt. Jag visste liksom inte hur jag skulle "rädda" upp situationen. Nej det kändes inget bra. Fick på känn att de på något sätt ville hämta poäng hos påve.
Jag ska prata med min Chef efter dennes semester och be om någon typ av chefs coach.

Det låter som om du har koll på vad som händer och det är jättebra!

Du har identifierat trubbelmakaren och du vet hur denna kan vara passiv och ändå få igång andra.

Det är förmodligen en person som har lång erfarenhet av att styra gruppen och nu kommer du och hotar personens status.

Jag hade tagit ett samtal med personen och berättat att jag ser att han/hon har inflytande på arbetsplatsen.

Be henne/honom berätta lite om hur jobbet upplevs och vad denne tycker behöver förbättras av det man kan påverka.

 

[ginnies]

Sedan bör man inte förbjuda någon att använda sina pauser för att surfa. Bättre att förtydliga att det räknas som paus och förtydliga vilka regler som gäller för pauser hos er.

Varför inte? förutsatt det är betald paus som företaget står för.

 

[Björk]

Varför inte? förutsatt det är betald paus som företaget står för.

Precis!

*kl*
Rent arbetsrättsligt så är det skillnad på rast och paus. Raster = obetald tid då arbetstagaren har rätt att göra vad den vill; dvs också gå i från arbetsplatsen. Pauser = betald tid. Det finns inga konkreta regler omkring det; det sägs ibland att man har "rätt till" 5 min per arbetad timme enligt arbetsmiljölagar osv, men det finns inget alls som säger det. Pauser handlar mer om kutym/vanor på varje arbetsplats. Som arbetsgivare kan man givetvis förbjuda anställda att surfa på betald arbetstid!

Arbetsgivaren kan ju faktiskt i praktiken förbjuda anställda att surfa även på raster; arbetsgivaren bestämmer över sin utrustning. Äger de datorn så har de rätt att bestämma hur och när den får användas. De kan t ex bestämma att den inte får användas för privat bruk alls, inte ens utanför arbetstid.

En god arbetsgivare bör dock självklart ge människor möjlighet till återhämtning med hjälp av pauser. Om man ska få använda lite tid till att surfa eller ej är en annan fråga. En viss poäng kan finnas i att låta anställda använda datorerna även i privata göranden; som en "förmån" och som ett sätt för anställda att utveckla sin kompetens. Många arbetsgivare införde för ett antal år sen möjligheten att ta så kallad "hemdator" med löneavdrag; det ger kompetensutveckling när anställda lär sig använda datorer!

I det här som beskrivs verkar det ju dock vara en grupp människor som är vana att använda datorn som arbetsverktyg och då kan man väl knappast hävda att det är utvecklande för dem och verksamheten att de surfar på FB på arbetstid.

 

[Lovisaleonora]

Det är givetvis olika från grupp till grupp men jag tycker det fungerar bra att börja med allmän information om att så här ser det ut (varifrån direktiven kommer, hur de är förankrade, verksamhetens syn och tolkning av det skrivna, varför denna policy finns och "frågor på det?").

Egentligen ska ju detta räcka i en fungerande grupp.

Vilket det givetvis inte alltid gör, och en allmän uppföljning då kan vara på sin plats. För att markera att jag som chef märkt att det fortfarande haltar och att jag kräver skärpning. En snabb dragning av eventuella konsekvenser, men på ett övergripande sätt (inga pekpinnar och "hot").

Om det fortfarande inte kommer till stånd förändring är det enskilda samtal som gäller för mig. Information har gått ut, uppföljning har skett men fortfarande ser jag att det här verkar vara ett problem för dig. Hur ska vi lösa det innan det går över styr? Själv tycker jag det är viktigt att kunna vara tyst efter den frågan. Tyst i minuter om så krävs. Och verkligen kräva ett svar. "Vet inte" fungerar inte. "Vi måste nog ändå komma fram till en lösning här, för det finns ju konsekvenser av det här handlandet om det fortsätter". Släpp inte taget, ni måste hitta en gemensam lösning. Tänk igenom olika scenarion innan, och var beredd med ett par upplägg utifrån responsen. Här tycker jag det är bra att lägga in brasklapp om uppföljning när samtalet avslutas. "Jättebra, då följer vi upp det här fredag om två veckor".

Följ sedan upp. Ingen bättring, nytt samtal - eventuellt med personalavdelningen närvarande. Har förändring skett tycker jag ofta det räcker med ett snabbt "skönt att vi löste det här så smidigt, verkligen bra. Du vet var jag finns om du vill ta upp något annat". MEN det beror också mycket på person, vissa vill ha det där långa samtalet med klapp på axeln. Själv kryper det i kroppen på mig att bli inkallad och få beröm som ett förskolebarn.

Lillpåve hade jag behandlat otroligt korrekt, och försökt se med helt neutrala glasögon. Om det blir övertramp, ta dem, men inte i affekt. Om det krävs, markera under ett möte, men inte för att det är just lillpåve, utan för att du gjort det oavsett vem som burit sig illa åt. Var inte rädd för att sätta dina gränser, men gör ingen poäng av att hävda dem så ofta som möjligt. Det blir lätt ett svaghetstecken.

I övrigt tycker jag Prisse har lämnat jättebra synpunkter.

 

[sjoberga]

Varför inte? förutsatt det är betald paus som företaget står för.

Jag tycker helt enkelt att ett allmänt förbud borde vara onödigt och naggar på det förtroende som bör finnas mellan arbetsgivare och arbetstagare. Och riskerar att bli en lista på ganska många saker, utan att påverka grundproblemet - illojala arbetstagare som inte fullgör sina plikter enligt det avtal man har.

Däremot om det verkligen är ett utbrett och specifikt problem som verkar vara svårlöst på andra sätt, kanske ett förbud fungerar bättre.

Jag har haft underställda där lojaliteten kunnat ifrågasättas och surfandet har bara varit ett av flera uttryck.

 

[Lovisaleonora]

Jag har haft underställda där lojaliteten kunnat ifrågasättas och surfandet har bara varit ett av flera uttryck.

Det är väl ungefär här man hamnar i slutänden, om inte gruppsamtal 1 & 2 samt enskild uppföljning hjälper.

Och jag tycker inte det är fel att samtal 4 i stå fall - ev. tillsammans med personalavdelningen - faktiskt tar upp frågor runt lojalitet. Först information om vad lagen säger, sedan berätta att man som arbetsgivare känner att det brister i lojalitet från arbetstagarens sida. "Stämmer den uppfattningen vi har fått?". Att på ett öppet sätt ändå beröra det man upplever som det egentliga problemet, lojaliteten. Problemet istället för symptomen (surfandet och illojalitet med chefen som är arbetsgivarens förlängda arm).

 

[fejko]

Hos oss skulle det vara omöjligt att föbjuda surfande på arbetstid eftersom vi använder internet som arbetsredskap tex för att söka information.

 

[Lovisaleonora]

Det är ju egentligen inte i surfandet problemet ligger. Det är bristande respekt för arbetsgivaren, bristande förståelse för verksamheten och kanske också för sin egen roll i sagda verksamhet. Kanske har man problem att prioritera?

Jag tror att det är väldigt få chefer som inte har överseende med lite privatsurfande då och då, när arbetet medger. När det uppmärksammas som ett problem, då ÄR det ett problem.

 

[Lindsen]

Det var så skönt att läsa det här inlägget.
Det är bara det att det är svårt att riktigt kunna sätta fingret på vad det är ibland. Jag kommer in på vårt kontor hälsar glatt, och jag får surmulna (som jag uppfattar det) hejanden tillbaka. Observera att detta är bara om lillpåve är där. Annars är det ofta normala hälsanden. En gång hasplade jag ur mig -är det begravning här? Inte så smart men det blir lite frusterande. Fler av dem tävlar om att sätta mig lite på det hala, också det bara när denne person är med. Blir lite förundrad över detta beteende. Lite tendenser till härskartekniker. När jag pratar, tittar lite förstrött ut genom fönstret, svarar enstavigt, någon har försökt att inte svara alls. Nu låter det som att de är värsta gänget men allt är diffust och svårt att bemöta på något sätt. Ibland känns allt så jättekul alla mina planeringar blir bra och jobbet flyter på och det känns som att de andra och känner sig nöjda med sig själva, och jag åker hem nöjd. Men så händer det att det blir precis tvärtom, och klumpen i magen känns jobbig och det gnager i huvudet. Vi hade ett gruppmöte för ett tag sedan. Lillpåven var faktiskt rätt passiv och deltog just inte så mycket. Däremot gjorde de andra det. Började ifrågasätta och det var en massa varför hit och dit, och ibland blev det nästan löjligt. Jag visste liksom inte hur jag skulle "rädda" upp situationen. Nej det kändes inget bra. Fick på känn att de på något sätt ville hämta poäng hos påve.
Jag ska prata med min Chef efter dennes semester och be om någon typ av chefs coach.

Jag får känslan av att du inte är någon bra chef alls om jag ska vara ärlig, om ingen i gruppen ens har lust att hälsa när du kommer på morgonen eller tittar på dig när du pratar så är det inte bra.
Man kan inte kräva av en grupp att de ska tycka om en. Är man en bra ledare så får man gruppens respekt. Det har inget med att du har förbjudit surfandet att göra, inte heller att de har haft en bra chef tidigare.
Det känns som du skyller allt på den här lill-påven. Bara att du kallar honom för det.. inte bra.
Gå istället till dig själv och se vad du gör för fel. Du ska leda, inte härska. Du kanske inte har det som krävs för att vara chef helt enkelt och det hjälper inte gruppen att utvecklas framåt, snarare tvärtom.

 

[Lovisaleonora]

Har arbetsgivaren utsett en chef att föra arbetsgivarens talan och leda arbetet, får gruppen respektera detta. Alternativet är att gå ett steg högre och ha en mycket konkret diskussion om vad som brister - om man vill få till stånd en ändring. Eller för den delen ha en öppen diskussion med chefen vad man inte tycker funkar. Att då säga att "vi vill surfa privat hur mycket vi vill på betald arbetstid" går av förklarliga skäl bort.

"Vare sig ni gillar det eller inte är jag chef. Jag är därmed ansvarig även för det ni hittar på. Ni behöver inte gilla mig eller mina beslut, men ni är faktiskt tvungna att lyssna, ta till er och följa de direktiv som ges".