Blir förändrad tillsammans med vissa kollegor

[Squie]

Det jag tänker är hur stor förändring (ur personalens ögon) som har skett? Har de för dem skett stora ändringar? Naturligtvis blir det sura miner och attityder då människan är ett vanedjur och om det helt plötsligt kommer en ny (samtidigt också, vad utstrålar du?) och som dessutom vänder upp o ned på hela arbetet, klart som korvspad övergången inte går smärtfritt.. Kanske har förändringarna haft en enorm påverkan och konsekvens på de arbetande om du som chef inte har en aning om?

Nu är inte tanken att mina ord ska rättfärdiga någons beteende, bara en tanke på att det finns annat som kan ligger bakom reaktionen. De kan ju exempelvis ha blivit lovade saker av gamla chefen och som nu havererar totalt. Jag ser det som att den kunskapen ger dig makten om vilken väg du bör gå.

Jag tror inte på hårt mot hårt. Det är inget bra sätt att få en grupp att må bra och att leverera resultat. Det skapar istället sjukdom.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror absolut på tydliga gränser, bra samtal och god kommunikation. Så här gör vi på den här arbetsplatsen, respekt för mitt arbete som jag har instruktioner att sköta (oavsett om jag är chef eller längre ner i organisationen).

 

[virra]

Jag är chef över ett gäng människor. De är alla olika till sättet och eftersom jag tagit över efter en mycket populär chef är det några få som har svårt att acceptera mig. Jag tycker jag är smidig, är villig att göra som de är vana vid, men samtidigt se till att företagets policy och regler följs. Det har det varit si och så med kan jag säga. De har fått kommit och gått lite som de har velat, tagit ut ledighet utan att meddela chefen, lite småfusk med in stämplingar och så en jävla massa facebookande och annan surf. Det är order från högre upp att så får de inte fortsätta längre.
Jag sa rakt upp och ner att det får inte förekomma längre. Nu är min personliga åsikt att de som kan hantera detta och surfar lite när det är lugnt och man känner att man gjort sin del av sysslorna och själva känner att de inte har mage att sitta längre och slutar och gör något annat, kan få surfa. Men nu kan ju långtifrån alla i gruppen det. Det blev sura minen direkt från alla, och jag blev nerstoppad i frysboxen omedelbums. Det var iof väntat och stämningen lättade bland de flesta ganska omgående. Detta är ju vid närmare eftertanke inte något de kan hävda att de ska få göra på arbetstid. En person där känner jag, inte tycker jag är en värdig efterträdare och denne är lite av en "lill påve". Dvs är van att få sin vilja igenom och kan driva sin sak. Personen får ofta igenom beslut som alla inte riktigt är med på, och jag har lite svårt där att stödja de som vill något annat. De kommer gärna till mig efteråt och vill ändra. Jag förklarar att man måste lära sig att stå på sig, även om det för tillfället blir jobbigt med arbetskompisar.
Nu finns det några i denna grupp som blir tjuriga, snarstuckna och lite småstöddiga mot mig så fort de är tillsammans med lill påven. Lite som att de sluter upp och stödjer denne. Men själva tillsammans, eller en och en blir de helt annorlunda och gör små försök att få mitt medhåll om att lill påve alltid bestämmer styr och ställer.
Hur ska jag tackla detta. Känns som att det kan såra om jag säger att de beter sig omoget och ovuxet, samtidigt hindrar detta gruppen från att bli riktigt tajta och sammarbeta på det sätt som jag vet blir framgång
för oss alla.

Jag har ingen aning hur man tar tag i situationen eftersom jag aldrig skulle klara att vara chef. Men jag älskar att ha chefer som du. Jag avskyr när människor börjar bestämma själva över hur de har rätt att komma och gå - oftast sker det på någon annans bekostnad, någon som inte har mage att vara lika fräck! Jag tycker det är så otroligt skönt med chefer som visar vad som gäller och tar det ansvaret, annars riskerar det ansvaret att hamna på de anställda som blir lidande av "sölarnas" beteende. Men hiskeligt svårt arbete att göra som chef och starkt av de som klarar det!

 

[sjoberga]

Arbetsuppgiften är oftast att få gruppen att prestera maximalt. Tar man inte tag i problem för att man är konflikträdd, behöver man antingen stöd eller backa från uppgiften. Det vore illojalt att fortsätta veta att man inte sköter sitt uppdrag på ett bra sätt, men inte backa från posten.

Apropå illojalitet.

 

[prinsessfeminist]

Jag får känslan av att du inte är någon bra chef alls om jag ska vara ärlig, om ingen i gruppen ens har lust att hälsa när du kommer på morgonen eller tittar på dig när du pratar så är det inte bra.
Man kan inte kräva av en grupp att de ska tycka om en. Är man en bra ledare så får man gruppens respekt. Det har inget med att du har förbjudit surfandet att göra, inte heller att de har haft en bra chef tidigare.
Det känns som du skyller allt på den här lill-påven. Bara att du kallar honom för det.. inte bra.
Gå istället till dig själv och se vad du gör för fel. Du ska leda, inte härska. Du kanske inte har det som krävs för att vara chef helt enkelt och det hjälper inte gruppen att utvecklas framåt, snarare tvärtom.

Det kan vara så att gruppen inte visar TF den respekt och det förtroende som krävs för en sund relation mellan chef och medarbetare.

Det behöver dock inte innebära att TS är en dålig ledare. Lika lite som gruppen är en samling latmaskar så är TS en dålig ledare.

Ledarskap är så beroende av tid, plats och sammanhang. Den bästa ledaren kan under vissa omständigheter tappa fokus och vara så usel -eftersom han/hon inte gör rätt för gruppen.

En person utan ledaregenskaper kan lyckas ganska bra med en välfungerande grupp.

Jag har personlig erfarenhet av att både vara en riktigt usel ledare som inte fick med mig en grupp och jag har fått mycket beröm för att jag är så bra på att leda.

Eftersom jag haft både "förstaplats" och "jumboplats" så har jag lärt mig att inte ta ledarskapet för givet men inte heller ge upp när det känns motigt.

Men sedan skall erkännas att alla inte passar i en ledande roll. Man måste själv känna dig bekväm och ha självförtroende nog att ta utmaningar. Man måste också tycka att det är kul.

Många gånger jämför jag ledarskapet med att umgås och jobba med en häst.

Man måste vara lyhörd för de reaktioner som hästen gör för det som händer bakom, framför, under och över. Man måste vara uppmärksam och man måste vilja lära känna sin häst.

Det tar olika lång tid beroende på hästen och dess erfarenheter av människor och i vilket sammanhang man umgås.

Sedan passar alla hästar inte alla. Det kanske inte är de svåraste hästarna jag skall rida om jag är ny och osäker. Men man kan bli en bra ryttare ändå!

I mina öron låter det som om TS har fått den otacksamma uppgiften att fostra en bortskämd grupp men som också saknat ledning. Något gruppen förmodligen behöver och längtar efter, om det finns missnöje med en persons informella makt.

Min jämförelse med häst gjorde jag när jag som ny lärare funderade på hur vissa klasser kunde vara så lätta och andra så utmanande.

Jag insåg då att mina metoder och mitt sätt gentemot gruppen behöver skilja sig åt beroende på klassens vilja/förmåga att samarbeta med mig. Alldeles oavsett hur jag tycker att det "borde" vara.

TS - upp med hakan. Jag tycker du verkar vara väldigt medveten och du kommer därför lära dig massor om hur människor fungerar, men också om dig själv!

 

[prinsessfeminist]

Jag har ingen aning hur man tar tag i situationen eftersom jag aldrig skulle klara att vara chef. Men jag älskar att ha chefer som du. Jag avskyr när människor börjar bestämma själva över hur de har rätt att komma och gå - oftast sker det på någon annans bekostnad, någon som inte har mage att vara lika fräck! Jag tycker det är så otroligt skönt med chefer som visar vad som gäller och tar det ansvaret, annars riskerar det ansvaret att hamna på de anställda som blir lidande av "sölarnas" beteende. Men hiskeligt svårt arbete att göra som chef och starkt av de som klarar det!

Mycket klokt!

Så där har jag tänkt många gånger som anställd. Jag har också mött många anställda (de flesta) som uttryckt en förväntan på chefen at "göra något".

Att då inte göra något åt det och bara prata om och bekräfta, det urholkar med
tiden förtroendet.

Som @sjoberga skrev. Chefens uppgift är att vara lojal med uppdraget att skapa bästa förutsättningar.

Det ansvaret skall man ta, annars är man ingen bra chef.

 

[prinsessfeminist]

Här tycker jag det är bra att lägga in brasklapp om uppföljning när samtalet avslutas. "Jättebra, då följer vi upp det här fredag om två veckor".

Följ sedan upp. Ingen bättring, nytt samtal - eventuellt med personalavdelningen närvarande. Har förändring skett tycker jag ofta det räcker med ett snabbt "skönt att vi löste det här så smidigt, verkligen bra. Du vet var jag finns om du vill ta upp något annat". MEN det beror också mycket på person, vissa vill ha det där långa samtalet med klapp på axeln. Själv kryper det i kroppen på mig att bli inkallad och få beröm som ett förskolebarn.

Lillpåve hade jag behandlat otroligt korrekt, och försökt se med helt neutrala glasögon. Om det blir övertramp, ta dem, men inte i affekt. Om det krävs, markera under ett möte, men inte för att det är just lillpåve, utan för att du gjort det oavsett vem som burit sig illa åt. Var inte rädd för att sätta dina gränser, men gör ingen poäng av att hävda dem så ofta som möjligt. Det blir lätt ett svaghetstecken.

:

Att sätta datum och tid och göra det man sagt är oslagbart.

Det inger respekt men också förtroende. Viljan med samtalet är att stötta personen att bli bättre och tro på dennes egen förmåga att lyckas.

Dessutom har arbetsgivaren både skyldighet och rättighet att erbjuda personen stöd för att lyckas med arbetet.

Men att sätta ett datum och sedan blir det inte av, då är det bättre att inget säga alls.

Men som du skriver, ofta fungerar steg 1&2. Om man hamnar på trean och fyran, då är det ofta något mer som felar.

Då är det viktigt att få stöd av sin egen chef och veta hur man skall sätta gränser. Att utfärda varning tex är inget man gör hur som helst och det skall ha föregåtts med att man blivit medvetandegjord sin brist etc.

Alla pratar om chefen och chefen sätter både norm och exempel.

Men man kan inte alltid tänka på det för då blir man inte naturlig, men det är bra att ha i åtanke.

 

[inhale_1]

Spontant - varför är det viktigt att de "tycker om dig" eller snarare att de tycker som du"?

Om du nu är chef så är det väl inte bekräftelse från dina underordnade som är det viktiga? Utan att arbetet flyter på, att det blir resultat.

Jag kan förstå att det är frustrerande att få det bemötande du beskriver men är inte människor ofta så mot basar och chefer? De är inte dina kompisar eller kollegor, de är dina underställda.

Så länge inte "lillpåven" orsakar konkret skada utan bara är gnällig är det väl inget du behöver bry dig om?

Det är inte viktigt för mig att de tycker om mig eller att de tycker som jag. Det har jag faktiskt inte skrivit någonstans. Men jag som människa (chefer är också känsliga varelser och precis lika mycket människa som alla andra.) ska inte behöva bli utsatt för den typen av bemötande. (ignorering tex.) Och nej jag söker ingen bekräftelse från dem heller. Som jag ser det är det ingen ursäkt eller ens acceptabelt att människor ofta är så mot "basar och chefer". Jag vill röra mig i en sund arbetsmiljö där människorna runt i kring mig behandlar varandra med respekt, även om man inte gillar personen. Skulle inte acceptera att en av dem blev utsatt för detta av sina kollegor även om allt flyter på och det blir resultat. Det kommer att sluta i sjukskrivningar.

 

[inhale_1]

Gnällighet ihop med informell makt eller senior position orsakar nästan alltid skada. Bör åtgärdas.

Jag vet inte vilken bransch det rör, men blir lite misstänksam av citat "mina planeringar ". Om det är ett yrke med högutbildade, brukar man låta grupper, eller individer planera sitt eget arbete - inte bli matade med planeringar. Men jag kanske missförstår något.

Det är inom industri. 1 person är högutbildad och ägnar sin dag åt administration och är en väldigt lite del av den övriga gruppen och sköter sig själv. Flera är utbildade men vet inte om din och min åsikt om vad högutbildad är. Jag ser nog högutbildad som mer än 3 år på universitet eller högskola. Jag är utbildad men inte skulle inte säga att var högutbildad. Mina planeringar handlar mest om att få ihop produktion med underhåll. Vi ska minimera störningar samtidigt inte tulla på produktionstiden. Det krävs förberedelser och planering. Jag lyckas bra där.

 

[inhale_1]

Det låter som om du har koll på vad som händer och det är jättebra!

Du har identifierat trubbelmakaren och du vet hur denna kan vara passiv och ändå få igång andra.

Det är förmodligen en person som har lång erfarenhet av att styra gruppen och nu kommer du och hotar personens status.

Jag hade tagit ett samtal med personen och berättat att jag ser att han/hon har inflytande på arbetsplatsen.

Be henne/honom berätta lite om hur jobbet upplevs och vad denne tycker behöver förbättras av det man kan påverka.

Ja, personen har väl ca 30 år på företaget

 

[sjoberga]

Det är inom industri. 1 person är högutbildad och ägnar sin dag åt administration och är en väldigt lite del av den övriga gruppen och sköter sig själv. Flera är utbildade men vet inte om din och min åsikt om vad högutbildad är. Jag ser nog högutbildad som mer än 3 år på universitet eller högskola. Jag är utbildad men inte skulle inte säga att var högutbildad. Mina planeringar handlar mest om att få ihop produktion med underhåll. Vi ska minimera störningar samtidigt inte tulla på produktionstiden. Det krävs förberedelser och planering. Jag lyckas bra där.

Ok, då förstår jag bättre. En ide jag får är ändå att kanske lyssna lyhört om det går att planera mer med hela gruppens kompetens till förfogande, lyssna på ideer osv. Det är ett "trick" man tar till inom exempelvis ingenjörsdiscipliner, för att dels få bättre visibilitet på problem/flaskhalsar/lösningar/svåra problem och dels att få upp engagemanget. Om man har satt planen tillsammans; är det lättare att få engagemang för att man ska klara av den. Men jag har nästan bara jobbat inom området hightech R&D, där man nästan aldrig vet om det ens går att lyckas - än mindre om hur vägen dit ser ut och hur lång tid det kommer att ta. Lösningar som aldrig någon annan funnit förut.
Problembilden är nog lite annorlunda då.

 

[inhale_1]

Jag får känslan av att du inte är någon bra chef alls om jag ska vara ärlig, om ingen i gruppen ens har lust att hälsa när du kommer på morgonen eller tittar på dig när du pratar så är det inte bra.
Man kan inte kräva av en grupp att de ska tycka om en. Är man en bra ledare så får man gruppens respekt. Det har inget med att du har förbjudit surfandet att göra, inte heller att de har haft en bra chef tidigare.
Det känns som du skyller allt på den här lill-påven. Bara att du kallar honom för det.. inte bra.
Gå istället till dig själv och se vad du gör för fel. Du ska leda, inte härska. Du kanske inte har det som krävs för att vara chef helt enkelt och det hjälper inte gruppen att utvecklas framåt, snarare tvärtom.

. Skulle du kunna tänka dig att göra så mot en annan människa på ditt jobb? Inte hälsa neutralt eller medvetet titta bort? Jo jag anser faktiskt att man kan kräva av vuxna människor att uppföra sig som sig bör mot andra. Jag skyller inte alls något på denne person, det är min personliga uppfattning att personen (kanske utan att vara medveten om det själv) har en dominant attityd mot de andra och de reagerar på det. Och jag ska inte kalla personen så längre. Det var bara att jag kände mig lite nere för stunden då jag skrev det första inlägget.
Om du visste hur mycket jag går tillbaka till mig och vrider och vänder på hur jag kunde gjort något annorlunda. Jag leder så gott jag kan och blir själv utsatt för härskare. (var läser du ut att jag ägnar mig åt den typen av agerande?)
Jo jag har det som krävs för att bli Chef. Jag blev utvald bland väldigt många sökande och fick genomgå en del mer eller mindre roliga tester. Och det är dessutom inte första gången är är det heller, men i den här omfattningen är det "första" gången.

 

[inhale_1]

Det jag tänker är hur stor förändring (ur personalens ögon) som har skett? Har de för dem skett stora ändringar? Naturligtvis blir det sura miner och attityder då människan är ett vanedjur och om det helt plötsligt kommer en ny (samtidigt också, vad utstrålar du?) och som dessutom vänder upp o ned på hela arbetet, klart som korvspad övergången inte går smärtfritt.. Kanske har förändringarna haft en enorm påverkan och konsekvens på de arbetande om du som chef inte har en aning om?

Nu är inte tanken att mina ord ska rättfärdiga någons beteende, bara en tanke på att det finns annat som kan ligger bakom reaktionen. De kan ju exempelvis ha blivit lovade saker av gamla chefen och som nu havererar totalt. Jag ser det som att den kunskapen ger dig makten om vilken väg du bör gå.

Jag tror inte på hårt mot hårt. Det är inget bra sätt att få en grupp att må bra och att leverera resultat. Det skapar istället sjukdom.

Vad gäller deras arbete så kan jag inte så mycket om det än, och där får de gör precis som förr. Jag tillför mer kunskaper då det gäller underhåll, eftersom det är där jag är utbildad. Där driver jag på eftersom våra maskiner verkligen behöver det om vi ska slippa haverier. Detta var väldigt undermåligt tidigare, och nu får de använda strötid åt att smörjaskruva,mecka och rengöra. Där hugger jag i lika mycket som dom. Man kan säga att det finns mindre tid för dator och fika och mer arbete nu.

 

[sjoberga]

Att man behöver stöd, inspiration och utveckling som chef är inte ett tecken på att man inte passar. Det är som alla andra uppgifter. Jag kan rekommendera att söka upp chefsnätverk om något sådant finns på orten (kanske genom facket). Genom att lära sig av andra, lyssna på andra och dela med sig av problem och erfarenheter - kan man bli en mer komplett chef.

Att inte visa sina kolleger respekt efter en omorganisation handlar nog nästan aldrig om dåligt chefsskap. Eller rättare sagt; ansvaret ligger nog på föregående chefen och på hur omorganisationen genomfördes. Inte desto mindre behöver det lösas.

Jag har också grundläggande krav på min personal när det gäller samarbete och attityder till varandra, kunder, andra funktioner på företaget och ledning; men på den fronten har jag aldrig haft några allvarliga problem att hantera. Jag skulle ta ett samtal direkt om jag märker tendenser till "mobbning" eller "respektlöst beteende" kollegor emellan. Man kan vrida frågeställningen och berätta vilket beteende man reagerat på och om hen mår dåligt eller vad det annars beror på eftersom hen beter sig på ett oacceptabelt sätt. Och fråga hur det ska lösas, som @Lovisaleonora tipsat om tidigare. Istället för att direkt anklaga och dra slutsatser som kan vara fel vrider man in det i en omtanke - som det också är, omtanke om personalen och deras förmåga att tillsammans klara jobbet.

 

[inhale_1]

I mina öron låter det som om TS har fått den otacksamma uppgiften att fostra en bortskämd grupp men som också saknat ledning. Något gruppen förmodligen behöver och längtar efter, om det finns missnöje med en persons informella makt.

Eftersom jag har fullt förtroende hos min chef och många andra på företaget så känns det tryggt. Men när man sen är mitt i det så glömmer man lätt det där förtroendet. Så det känns skönt med förståelse inför detta på detta forum. Tack!!

 

[Squie]

Vad gäller deras arbete så kan jag inte så mycket om det än, och där får de gör precis som förr. Jag tillför mer kunskaper då det gäller underhåll, eftersom det är där jag är utbildad. Där driver jag på eftersom våra maskiner verkligen behöver det om vi ska slippa haverier. Detta var väldigt undermåligt tidigare, och nu får de använda strötid åt att smörjaskruva,mecka och rengöra. Där hugger jag i lika mycket som dom. Man kan säga att det finns mindre tid för dator och fika och mer arbete nu.

Det är bra att du gör samma jobb som de. Det värsta som finns är chefer som tror sig vara något och sätter sig själv på en piedestal.

Känner du att du kan motivera de anställda till det nya? Är det något som öht görs? Man kan tycka vad man vill om behovet av att motivera eller inte motivera en anställd, dock det man ska komma ihåg är att vi alla motiveras av värde och mening. Finner jag en menig och värde i det jag gör, ja då utför jag uppgiften (oavsett vad det gäller).

 

[prinsessfeminist]

Ja, personen har väl ca 30 år på företaget

Ta vara på dessa 30 år,
om du kan. Försök hitta öppning till kommunikation.
Denna ledare kommer du lära dig mycket av om du vill.

Eftersom jag har fullt förtroende hos min chef och många andra på företaget så känns det tryggt. Men när man sen är mitt i det så glömmer man lätt det där förtroendet. Så det känns skönt med förståelse inför detta på detta forum. Tack!!

Vad bra att du har stöd. Det är A och O, men man är inte desto mindre ensam ute på isen.

Du kommer fixa detta.

 

[sjoberga]

Det är bra att du gör samma jobb som de. Det värsta som finns är chefer som tror sig vara något och sätter sig själv på en piedestal.

Fast ofta har chefer ett helt annat uppdrag att fullfölja. Något av det värsta jag vet är chefer som ska "kliva ned på golvet" och minsann visa sina kompetenta medarbetare hur saker och ting ska göras. Skulle jag göra det skulle lokalerna eka tomma efter ett par månader . Vi har liksom anställda tekniska doktorer med expertkunskaper som de själva vet hur man bäst använder för att lösa problemen som står framför oss. (Självklart en annan sak om man gör det med personer som behöver stöd).

 

[prinsessfeminist]

Har arbetsgivaren utsett en chef att föra arbetsgivarens talan och leda arbetet, får gruppen respektera detta. Alternativet är att gå ett steg högre och ha en mycket konkret diskussion om vad som brister - om man vill få till stånd en ändring. Eller för den delen ha en öppen diskussion med chefen vad man inte tycker funkar. Att då säga att "vi vill surfa privat hur mycket vi vill på betald arbetstid" går av förklarliga skäl bort.

"Vare sig ni gillar det eller inte är jag chef. Jag är därmed ansvarig även för det ni hittar på. Ni behöver inte gilla mig eller mina beslut, men ni är faktiskt tvungna att lyssna, ta till er och följa de direktiv som ges".

Ditt citat är ofta något man uttrycker i handling som ledare.

Ibland behöver det verbaliseras men då hellre med en och en.

Att bjuda in till dialog är effektivt och då får man ofta koll på om människor verkligen vill bidra ellet om de bara hamnat i en dålig vana att gnälla.

På en arbetsplats som jag var på kom fråga om stämpelklocka upp. Man upplevde att "alla andra" fuskade med sina tider.

Det som kom upp var att alla ansåg andra vara fuskare.

Ingen behövde klocka för sig själv utan det handlade om andra.

Likaså ansåg alla att de bemötte andra med respekt men ofta blev man bemött med nonchalans och avsaknad av respekt.

Jag tog upp med gruppen att de oberoende av varandra hade sagt detta och jag undrade var dessa andra befann sig?

Kunde det vara så att vi ska var och en kunde fundera lite på hur vi säger hej, ställer upp för varandra och hur vi sköter tiderna?

Uppenbarligen uppfattas inte allt vårt goda beteende av andra.

Efter det fick alla sitta i grupper och skriva förslag på hur respekt konkret ser ut på vår arbetsplats.

Jag sammanfattade allas förslag och gav credit till gruppen eftersom det är den som gjort jobbet.

Med tiden växte förtroendet för mig som ledare. Det jag upplevde var en nästan identisk situation som TS beskrev i första inlägget. Många bra människor men i grupp en ganska tråkig attityd.

Det fanns missnöje med att några få maskade och hade kommit undan med det. Det fanns också mobbning sedan lång tid tillbaka.

Att få gruppen delaktig i att göra jobbet tillsammans var för mig och för gruppens välbefinnande avgörande.

Några tuffa enskilda möten blev det också.

"Min" informella ledare visade sig till sist bli min mest lojala medarbetare. Vi behövde tala klarspråk och det fungerade över förväntan.

I ett annat sammanhang (på en annan arbetsplats) fick jag aldrig med mig den informella ledaren och istället slutade det med att denne avslutade sin tjänst.

Man kan aldrig göra samma eftersom varje situation är unik.

 

[prinsessfeminist]

Fast ofta har chefer ett helt annat uppdrag att fullfölja. Något av det värsta jag vet är chefer som ska "kliva ned på golvet" och minsann visa sina kompetenta medarbetare hur saker och ting ska göras. Skulle jag göra det skulle lokalerna eka tomma efter ett par månader . Vi har liksom anställda tekniska doktorer med expertkunskaper som de själva vet hur man bäst använder för att lösa problemen som står framför oss. (Självklart en annan sak om man gör det med personer som behöver stöd).

Jag skulle säga att detsamma gäller min verksamhet.

Hur arbetet görs är upp till medarbetaren och denna kan få stöd i sitt uppdrag men inte skulle jag visa hur det skall göras.

Det är alldeles för komplext för det.

Det är skillnad att leda ledare och/eller experter jämfört med
mindre komplexa verksamheter.

Men mitt syskon gör ofta så, går ut och visar hur det kan göras. Han får mycket respekt för det, då det är ovanligt i hans bransch.

Men han är expert inom sitt område och egentligen inte chef. Han har också gedigen erfarenhet av det praktiska jobbet.