Blivande högskolestudent

[Monifa]

Efter att ha läst på uni där det inte varje pass var obligatoriskt trodde jag att det såg ut så överallt.

Så började jag på lärarprogrammet och insåg att i princip varenda pass i flera år framöver var obligatoriskt. Det var inte så mycket flexibilitet där inte...

Jag läser till lärare också så vet inte vad det har för betydelse i sammanhanget? Men däremot verkar det skilja mycket mellan universiteten.

 

[bollen__]

Vi åker varje år till Sälen och åker skidor med barnen, är detta att glömma under studietiden? Det har jag inte alls tänkt på!

Jag var nyss en vecka i Helsingfors trots att jag pluggar Du får planera in det så att det inte är något obligatoriskt helt enkelt. Men jag har även valt att ta komplettering/omtenta om det varit något viktigt som krockat med skolan, det har gått bra det också även om det är trevligare att inte missa något obligatoriskt

 

[Brandgul]

Jag läser till lärare också så vet inte vad det har för betydelse i sammanhanget? Men däremot verkar det skilja mycket mellan universiteten.

I sammanhanget var att jag läst till lärare på MDH precis som TS tänker göra. Därför var det relevant eftersom det fungerar (fungerade?) så där.

 

[Sofie.S]

Det verkar som att jag ska ha praktik den veckan som Sälen var inplanerad, känns som att jag får hoppa Sälen om jag nu inte har en väldigt snäll handledare?

 

[Unafraid]

Det verkar som att jag ska ha praktik den veckan som Sälen var inplanerad, känns som att jag får hoppa Sälen om jag nu inte har en väldigt snäll handledare?

Hoppa sälen den här gången ?

 

[Brandgul]

Det verkar som att jag ska ha praktik den veckan som Sälen var inplanerad, känns som att jag får hoppa Sälen om jag nu inte har en väldigt snäll handledare?

Du får hoppa Sälen. Så ser ju det verkliga livet ut också.

Första praktiken är för att känna efter om det verkligen är detta du vill. En del hoppar av efter den när de inser att det inte var som de trodde att vara lärare.

 

[Sofie.S]

Du får hoppa Sälen. Så ser ju det verkliga livet ut också.

Första praktiken är för att känna efter om det verkligen är detta du vill. En del hoppar av efter den när de inser att det inte var som de trodde att vara lärare.

Jag jobbar på förskola och är på det klara med att jag vill fortsätta jobba där.

 

[Monifa]

Jag jobbar på förskola och är på det klara med att jag vill fortsätta jobba där.

Hos oss är praktiken obligatorisk och om alla dagar inte genomförs under VFU perioden ska den göras under terminens gång parallellt med de övriga studierna.

Nu har vi längre VFUer än en vecka (5, 5 & 10 veckor) men det ställer till det ganska mycket att missa bara några dagar på VFUn pga sjukdom eller liknande. Jag hade inte tyckt det var värt att få en vecka restad att göra till senare. Däremot om du jobbat innan kanske du kan validera den veckans VFU och få den tillgodoräknad pga tidigare jobb?

 

[Snurrfian]

Det verkar som att jag ska ha praktik den veckan som Sälen var inplanerad, känns som att jag får hoppa Sälen om jag nu inte har en väldigt snäll handledare?

Du får nog ställa in dig på att hoppa över Sälen, praktiken är nog den del där närvaron spelar absolut högst roll. En kille hade stora problem att få ledigt en dag för att gå på sin farfars begravning, så jag har väldigt svårt att se att någon skulle tycka att det är okej att missa en hel vecka.

 

[Snurrfian]

En jättefördel är väl just att man inte behöver vara där?

Men pedagogiken är ju helt annorlunda. Så om jag har en vanlig kurs, så är ju inte mitt mål att se till att studenterna inte kommer till undervisningen. För att pedagogiken bygger på att de kommer och man jobbar tillsammans.

Har jag en distanskurs så skulle jag lägga upp det annorlunda.

Sen, om man just gått igenom något, och det är meningen att studenterna ska ha läst, och så får man en fråga som rätt tydligt visar att studenten varken öppnat böckerna eller lyssnat - då skulle jag nog också kunna säga ”läs på”. För att svaret annars skulle kräva att man drar hela föreläsningen en gång till.

Klart att en fördel är att man inte behöver vara på plats, men även att lärarna är vana att arbeta med digitala verktyg, och som jag upplever det, betydligt närmare kontakt med sina studenter.

Det kan säkert skilja på olika universitet och högskolor på plats också, men när jag läser på campus så upplever jag att lärarna tar ett större avstånd till eleverna. Vi har under 1,5 år haft en lärare som har suttit ner och druckit kaffe med oss på gemensamma raster, på ett år på distans så bjöd lärarna betydligt mycket mer på sig själva, vi hade fika pauser och småprat även via datorn där läraren ofta var närvarande och småpratade.

Vi har haft den här diskussionen förut och vi har konstaterat att det hänger väldigt mycket på vad man undervisar i för ämne. Den här terminen har för mig inte inneburit något som helst tvång att arbeta tillsammans på lektionerna, läraren har haft en föreläsning rakt av och det har gällt att anteckna för livet eftersom mycket av det läraren säger kommer på tentan och går inte att hitta i någon av kurslitteraturen.
I det fallet jag visade på hade eleven varit uppmärksam och antecknat vad läraren sa och läst på ordentligt men missförstått en del, något som är lätt att göra när det är något nytt. Då hjälper det inte att läraren inte försöker reda ut missförståndet utan bara säger "läs på". Det var istället vi andra studenter som fick hjälpa till och reda ut missförståndet. Det handlade inte om en hel föreläsning utan det var en liten del som eleven hade missförstått och det hade kanske tagit läraren 2 min att reda ut det.

 

[Mabuse]

Klart att en fördel är att man inte behöver vara på plats, men även att lärarna är vana att arbeta med digitala verktyg, och som jag upplever det, betydligt närmare kontakt med sina studenter.

Det kan säkert skilja på olika universitet och högskolor på plats också, men när jag läser på campus så upplever jag att lärarna tar ett större avstånd till eleverna. Vi har under 1,5 år haft en lärare som har suttit ner och druckit kaffe med oss på gemensamma raster, på ett år på distans så bjöd lärarna betydligt mycket mer på sig själva, vi hade fika pauser och småprat även via datorn där läraren ofta var närvarande och småpratade.

Vi har haft den här diskussionen förut och vi har konstaterat att det hänger väldigt mycket på vad man undervisar i för ämne. Den här terminen har för mig inte inneburit något som helst tvång att arbeta tillsammans på lektionerna, läraren har haft en föreläsning rakt av och det har gällt att anteckna för livet eftersom mycket av det läraren säger kommer på tentan och går inte att hitta i någon av kurslitteraturen.
I det fallet jag visade på hade eleven varit uppmärksam och antecknat vad läraren sa och läst på ordentligt men missförstått en del, något som är lätt att göra när det är något nytt. Då hjälper det inte att läraren inte försöker reda ut missförståndet utan bara säger "läs på". Det var istället vi andra studenter som fick hjälpa till och reda ut missförståndet. Det handlade inte om en hel föreläsning utan det var en liten del som eleven hade missförstått och det hade kanske tagit läraren 2 min att reda ut det.

Det här var intressant, vill du som student att läraren sitter och fikar med er på rasterna? Jag skulle nog känna att jag trängde mig på om jag satte mig med dem på rasten, de har rast och är lediga, då tänker jag att de knappast vill hänga med mig. I regel går iofs rasterna åt till att svara på studentfrågor, men om det råkar vara så att man är ledig några minuter och hinner köpa en kopp kaffe.

 

[Inglorion]

Det här var intressant, vill du som student att läraren sitter och fikar med er på rasterna? Jag skulle nog känna att jag trängde mig på om jag satte mig med dem på rasten, de har rast och är lediga, då tänker jag att de knappast vill hänga med mig. I regel går iofs rasterna åt till att svara på studentfrågor, men om det råkar vara så att man är ledig några minuter och hinner köpa en kopp kaffe.

Jag är kluven, för jag känner ofta att det är i vägen om man är för "vän" med elever. Jag är ju där för att göra ett jobb, det är liksom en balansgång mellan att ha tillräckligt med pondus och respekt för att de ska lyssna. Men våra labbar och handlednings klasser är ofta väldigt intensiva så det finns inte riktigt chans. Skillnad på fältkursen jag undervisat på, ett år hade jag en grupp där den andra lärarassistenten hängde med dem konstant. Visst de var jätte bra vänner och de lärde sig massor av honom, men jag har faktist inte tid eller ork att göra samma sak och behövde få en break från dem i ett par timmar på kvällen (men det brukar variera från år och grupp). Däremot har jag kommit till ett stadie då jag inte känner mig skyldig för att jag inte orkar bli bästa vännen med eleverna jag undervisar (det tar faktist mycket energi) - det viktiga är att de lär sig och jag ändrar undervisnings målen (speciellt i fält) efter eleverna så det får faktist vara nöjda. Det är antagligen elever som tycker att jag är sämst i jämförelse med en del andra, men mycket av det jag försöker lära ut är saker de antagligen inte inser att de lär sig just då (det finns sneaky way att få igenom lärdomar i fält som handlar om organisation, data kvalité osv som eleverna ofta inte inser att vi fabricerade, hade de insett hade lärdomen inte gått in ).

Jag kan förstå om personer som undervisar på distans kanske inte ser elver så ofta och då har mer energi att lägga ner när de väl ser dem, men är du baserad på universitetet ser man dem konstant och har du inte tillräckligt med avstånd dyker de upp vid ditt skrivbord rätt ofta för allehanda hjälp och stör arbetet (en vän till mig fick tillslut sätta upp en viss tid i veckan då eleverna fick komma för hjälp, kom de utanför dessa två timmar fick de helt enkelt gå igen och blev inte insläppta för att det blev så absurt).

 

[Snurrfian]

Det här var intressant, vill du som student att läraren sitter och fikar med er på rasterna? Jag skulle nog känna att jag trängde mig på om jag satte mig med dem på rasten, de har rast och är lediga, då tänker jag att de knappast vill hänga med mig. I regel går iofs rasterna åt till att svara på studentfrågor, men om det råkar vara så att man är ledig några minuter och hinner köpa en kopp kaffe.

Inte på en daglig basis men att någon gång kunna sätta sig ner och småprata om annat än studierna eller om det blir en diskussion som härör från undervisningen men går utöver den. Jag kanske mest ute efter känslan att lärare verkar tycka att det är roligt/givande att prata med sina studenter. Som det har kännts med flera lärare på campus så är vi mest ett nödvändigt ont som stör deras vardag. Jag kan vara färgad av att jag funderar mycket över vilken typ av lärare jag själv vill bli även om det är på gymnasinivå men tänket när hänga kvar även upp på grundnivån på högskolan/universitet.

 

[Snurrfian]

Jag är kluven, för jag känner ofta att det är i vägen om man är för "vän" med elever. Jag är ju där för att göra ett jobb, det är liksom en balansgång mellan att ha tillräckligt med pondus och respekt för att de ska lyssna. Men våra labbar och handlednings klasser är ofta väldigt intensiva så det finns inte riktigt chans. Skillnad på fältkursen jag undervisat på, ett år hade jag en grupp där den andra lärarassistenten hängde med dem konstant. Visst de var jätte bra vänner och de lärde sig massor av honom, men jag har faktist inte tid eller ork att göra samma sak och behövde få en break från dem i ett par timmar på kvällen (men det brukar variera från år och grupp). Däremot har jag kommit till ett stadie då jag inte känner mig skyldig för att jag inte orkar bli bästa vännen med eleverna jag undervisar (det tar faktist mycket energi) - det viktiga är att de lär sig och jag ändrar undervisnings målen (speciellt i fält) efter eleverna så det får faktist vara nöjda. Det är antagligen elever som tycker att jag är sämst i jämförelse med en del andra, men mycket av det jag försöker lära ut är saker de antagligen inte inser att de lär sig just då (det finns sneaky way att få igenom lärdomar i fält som handlar om organisation, data kvalité osv som eleverna ofta inte inser att vi fabricerade, hade de insett hade lärdomen inte gått in ).

Jag kan förstå om personer som undervisar på distans kanske inte ser elver så ofta och då har mer energi att lägga ner när de väl ser dem, men är du baserad på universitetet ser man dem konstant och har du inte tillräckligt med avstånd dyker de upp vid ditt skrivbord rätt ofta för allehanda hjälp och stör arbetet (en vän till mig fick tillslut sätta upp en viss tid i veckan då eleverna fick komma för hjälp, kom de utanför dessa två timmar fick de helt enkelt gå igen och blev inte insläppta för att det blev så absurt).

Jag anser att det finns en gradskillnad mellan att någon gång ibland sätta sig ner och ta en kopp kaffe med sina studenter till att bli bästa kompis.

Att det finns människor som inte har gränser är helt klart ett problem, men att eleverna ständigt dyker upp vid skrivbordet? De kanske har haft problem med det på "mitt" universitet för när vi fick specifika order att vi skulle lämna in en blankett personligen vid en av lärarnas bord så fick vi först mejla och fråga vilket hus vi skulle börja leta i, sen fick man ringa på en klocka vid första dörren för att sen komma in dit de hade sina arbetsrum, så jag har svårt att tro att de blir störda orimligt mycket idag.
Har jag frågor så ställer jag dem oftast via mejl (om det nu inte är i anslutning till lektionen) för att mottagaren ska kunna svara när det passar hen.

 

[Inglorion]

Jag anser att det finns en gradskillnad mellan att någon gång ibland sätta sig ner och ta en kopp kaffe med sina studenter till att bli bästa kompis.

Att det finns människor som inte har gränser är helt klart ett problem, men att eleverna ständigt dyker upp vid skrivbordet? De kanske har haft problem med det på "mitt" universitet för när vi fick specifika order att vi skulle lämna in en blankett personligen vid en av lärarnas bord så fick vi först mejla och fråga vilket hus vi skulle börja leta i, sen fick man ringa på en klocka vid första dörren för att sen komma in dit de hade sina arbetsrum, så jag har svårt att tro att de blir störda orimligt mycket idag.
Har jag frågor så ställer jag dem oftast via mejl (om det nu inte är i anslutning till lektionen) för att mottagaren ska kunna svara när det passar hen.

Självklart, det är svårt att få balans ibland dock - det beror mycket på personligheten på eleven vilket kan vara svårt att få grepp om ibland. Jag har definitivt jobbat med personer som typ arbetar mot att bli bästa kompis och ska verka coola Det brukar sluta med att eleverna kör över personerna, inte lär sig särskilt mycket och framförallt inte lyssnar.

Jag känner mig skyldig ibland och som att jag inte gör rätt när en del andra lyckas ha så mycket tid över till att hänga med eleverna - men har lyckats ta mig så långt att jag inser att jag inte super woman.

Ja i mitt tycke måste vännen har varit för "vänskaplig" på lektionerna om så många elever tror att de bara kan dyka upp vid skrivbordet närsomhelst. De flesta eleverna vid mitt universitet är väl indoktrinerade i att skicka e-mail först, för det mesta tar de allt över e-mail eller den interna online messenger board för den kursen. Har nog aldrig haft en elev som bara dykt upp vid skrivbordet faktist, fast dörren är ju låst så de kommer ju inte in om ingen öppnar.

Våra två admin har numera låst in sig bakom glasdörrar och vill att alla blanketter lämnas i en postlåda utanför Finns inte en chans att jag skulle dricka en kaffe med dem varken nu eller innan men vi är tydligen irriterande nog ändå

 

[Mabuse]

Inte på en daglig basis men att någon gång kunna sätta sig ner och småprata om annat än studierna eller om det blir en diskussion som härör från undervisningen men går utöver den. Jag kanske mest ute efter känslan att lärare verkar tycka att det är roligt/givande att prata med sina studenter. Som det har kännts med flera lärare på campus så är vi mest ett nödvändigt ont som stör deras vardag. Jag kan vara färgad av att jag funderar mycket över vilken typ av lärare jag själv vill bli även om det är på gymnasinivå men tänket när hänga kvar även upp på grundnivån på högskolan/universitet.

Jag pratar gärna med mina studenter, men att fråga dem om annat än studierna skulle jag tycka var väldigt påfluget. Det är ju inte en privat relation vi har. Vad de gör utanför min kurs har jag inte att göra med, det är deras ensak.

Jag har nog aldrig varit med om att någon lärare har frågat mig om privata saker när jag var elev eller student, så för mig skulle det kännas gränslöst och påträngande. Som att jag ville försöka bli kompis med dem.

Enda gången jag frågat om sånt är när de vill att man ska skriva rekommendationsbrev till dem för mastersprogram, då brukar jag vilja träffa dem först och fråga lite om dem, vart de ska söka och vad de vill ha för jobb sen, för att ha som underlag till brevet. Men då finns det ju en konkret anledning att fråga om sånt, och studenten har självmant bett mig skriva ett rekommendationsbrev.

Varför vill du bli en lärare som lägger sig i studenternas/elevernas privatliv?

 

[Mabuse]

Jag anser att det finns en gradskillnad mellan att någon gång ibland sätta sig ner och ta en kopp kaffe med sina studenter till att bli bästa kompis.

Att det finns människor som inte har gränser är helt klart ett problem, men att eleverna ständigt dyker upp vid skrivbordet? De kanske har haft problem med det på "mitt" universitet för när vi fick specifika order att vi skulle lämna in en blankett personligen vid en av lärarnas bord så fick vi först mejla och fråga vilket hus vi skulle börja leta i, sen fick man ringa på en klocka vid första dörren för att sen komma in dit de hade sina arbetsrum, så jag har svårt att tro att de blir störda orimligt mycket idag.
Har jag frågor så ställer jag dem oftast via mejl (om det nu inte är i anslutning till lektionen) för att mottagaren ska kunna svara när det passar hen.

På min institution så är det absolut inte fritt fram för studenter att komma förbi kontoret och ställa frågor. Ofta tänker sig studenterna att man jobbar som lärare i första hand, men för mig är undervisningen bara 30% av min tjänst. Resterande 70% är forskning, och då förväntas jag leverera därefter, jag kan inte ta den tiden till undervisning för då missköter jag mitt jobb. Sitter du och jobbar med något helt annat är det enormt störande om en student trillar in och vill prata undervisning eller diskutera betygssättning. Ungefär som om jag skulle ringa studenterna när de är på sina jobb och börja fråga om kurslitteraturen.

 

[Snurrfian]

Jag pratar gärna med mina studenter, men att fråga dem om annat än studierna skulle jag tycka var väldigt påfluget. Det är ju inte en privat relation vi har. Vad de gör utanför min kurs har jag inte att göra med, det är deras ensak.

Jag har nog aldrig varit med om att någon lärare har frågat mig om privata saker när jag var elev eller student, så för mig skulle det kännas gränslöst och påträngande. Som att jag ville försöka bli kompis med dem.

Enda gången jag frågat om sånt är när de vill att man ska skriva rekommendationsbrev till dem för mastersprogram, då brukar jag vilja träffa dem först och fråga lite om dem, vart de ska söka och vad de vill ha för jobb sen, för att ha som underlag till brevet. Men då finns det ju en konkret anledning att fråga om sånt, och studenten har självmant bett mig skriva ett rekommendationsbrev.

Varför vill du bli en lärare som lägger sig i studenternas/elevernas privatliv?

Finns det inga mellanting mellan skolan och personliga frågor i din komunikation? Jag pratar med många människor om allt möjligt och det är väldigt sällan jag blir privat och lägger mig i någon annans människas privatliv.
Jag är ledare i olika sporter och brukar vara den som går lov att vara ansiktet utåt på tävlingar och sammankomster och jag lovar, det går att prata länge om mycket olika saker utan att bli privat. Däremot blir man uppfattad som trevlig och engagerad men ingen har tagit det för att jag vill umgås privat med dem.

 

[Inglorion]

Finns det inga mellanting mellan skolan och personliga frågor i din komunikation? Jag pratar med många människor om allt möjligt och det är väldigt sällan jag blir privat och lägger mig i någon annans människas privatliv.
Jag är ledare i olika sporter och brukar vara den som går lov att vara ansiktet utåt på tävlingar och sammankomster och jag lovar, det går att prata länge om mycket olika saker utan att bli privat. Däremot blir man uppfattad som trevlig och engagerad men ingen har tagit det för att jag vill umgås privat med dem.

Jag måste säga att det är väldigt sällan jag pratar om privata grejer med elever, det är nog mest jobb relaterat.

Har det helst så med min handledare också (visst stora grejer som dödsfall osv har han fått veta någon gång då vi hade möte dagen efter och jag var rätt förstörd). Han visste att resan till Sydafrika var delvis för att träffa min pojkvän (semester i två veckor, och två veckors arbete på pv's universitet. Han måste ju godkänna att jag åker), men det är nog inget jag delar i fortsättningen för han bad om ursäkt efteråt för att han hade sagt det på labb mötet och skvallerbyttan vi har i labbet hade blivit helt vild över att information om mitt privatliv kom ut Det är inget jag delar med alla mina kollegor precis utan skvallerpersonerna försöker nosa rätt på saker utan att jag vet

Håller dock med @Mabuse om att en del elever inte verkar inse att ens primära arbete inte är undervisning. Jag har liksom några få timmar i veckan för det, resten är forskning (det är samma för professorerna), ändå blir det skitsura och ger dålig feedback för att man inte svarar på e-mail direkt Jag har liksom fältarbete, måste koncentrera mig på jobbet osv så svarar när jag kan men inom 24hr får de ju svar och får ändå dålig feedback på just den punkten ibland.

 

[Mabuse]

Finns det inga mellanting mellan skolan och personliga frågor i din komunikation? Jag pratar med många människor om allt möjligt och det är väldigt sällan jag blir privat och lägger mig i någon annans människas privatliv.
Jag är ledare i olika sporter och brukar vara den som går lov att vara ansiktet utåt på tävlingar och sammankomster och jag lovar, det går att prata länge om mycket olika saker utan att bli privat. Däremot blir man uppfattad som trevlig och engagerad men ingen har tagit det för att jag vill umgås privat med dem.

Jag trodde det var frågor om studenterna du menade, men självklart kan man kallprata med folk, om annat än skola och privatliv. Men skolan är ju det vi har gemensamt, för mig skulle det kännas krystat att gå fram till studenterna när de sitter och fikar och pratar om sitt. Lite som om jag sitter med en kollega och fikar och en student skulle slå sig ner och börjar prata om vädret. Självklart händer det att man byter några ord i kaffekön, men jag har aldrig tagit min kaffekopp och satt mig hos en grupp studenter som sitter och pratar om sitt. Snarare då att man tar kaffet i personalrummet och byter några ord med nån kollega som råkar ha rast samtidigt.

Det är helt enkelt ett visst avstånd mellan studenter och lärare på vår institution. Jag pratar jättegärna med dem om kursen i samband med undervisningen, men utöver det räknar jag med att de har sitt och jag har mitt.