Bör vårdnadshavare kontaktas innan orosanmälan görs? (utbruten från Orosanmälan)

Alltså, jag får erkänna att jag inte känner igen det här om att det alltid är ju högst olämpligt att meddela föräldrarna innan orosanmälan görs?

Jag har gjort många orosanmälningar i tjänsten, och i majoriteten av fallen har föräldrarna informerats av mig inte av soc. Har till och med fått syrlig kommentar av socialsekreterare angående att jag inte informerat föräldrarna utan att det fick göras. Det är ju en individuell avvägning som görs i varje fall. Gäller det våld och övergrepp så klart aldrig "förvarna", men det finns ju många saker som kan väcka oro mer än såna situationer. I de få fall där jag varit osäker har jag rådgjort med soc, och i majoriteten av fallen blivit rådd att informera själv.

Det skulle stå ett ”alltid” där också! Att alltid kontakta vårdnadshavarna…

Det var alltså det tvingande i att kontakta vh innan även när det inte var brott som jag ifrågasatte. Absolut kan det finnas situationer där det är det lämpliga att göra!
 
Nu var väl kanske det väsentliga i min länk att det inte fanns några absoluta regler utan man skulle agera efter situation, och du skrev att man MÅSTE kontakta vh innan orosanmälan om det inte var misstanke om brott.

Men jag får nog fortfarande inte ihop ekvationen att du ringer föräldern samma dag och säger att ni måste träffas innan barnet hämtas. Då kallar du dit bägge föräldrarna innan hämtning, även om barnet bor varannan vecka? Och har man som förskolepedagog ens rätt att hålla kvar barnet på det sättet? Att kort informera om att en orosanmälan kommer att göras är ju en sak, men det är ju något annat än att ha ett möte och diskutera hur familjen mår och behov av stöd och hjälp som du beskrev innan.

Sen är det givetvis bra om man kan ha en sådan diskussion som båda parter är nöjda med och överens om. Men det är ju något annat än att man MÅSTE innan orosanmälan. Det är detta med det påstått tvingande i lagstiftningen som är det enda jag ifrågasatt.
Men nu gör du det allt för komplicerat? Det känns som att du inte vill förstå alls nu, och det börjar kännas lite löjligt.

Min stad hade såna regler ja, jag vet ju inte hur det ser ut överallt men de flesta verkar gå enligt sådana regler ja. Jag har inte påstått att det är lag, tror jag? Bara att vi måste göra så.

Sen förstår jag inte vad du menar med att "hålla kvar" barnen?

Man använder väl sunt förnuft och arrangerar på det bäst passande sätt helt enkelt. I det exempel du nämner med barn boende vecka-vecka kanske jag skulle ringa den andra föräldern och ja mötet via telefon helt enkelt? Gruppsamtal? Teams? Textmeddelande? Vad som funkar bäst.

Man måste ju kunna anpassa sig och tänkea utanför boxen.

Det har faktiskt aldrig varit nåt problem, och relationen med föräldrarna har varit väldigt bra efter anmälan.

Nu jobbarjag inte längre inom det området men antar att det fortfarande funkar liknande
 
Alltså, jag får erkänna att jag inte känner igen det här om att det alltid är ju högst olämpligt att meddela föräldrarna innan orosanmälan görs?

Jag har gjort många orosanmälningar i tjänsten, och i majoriteten av fallen har föräldrarna informerats av mig inte av soc. Har till och med fått syrlig kommentar av socialsekreterare angående att jag inte informerat föräldrarna utan att det fick göras. Det är ju en individuell avvägning som görs i varje fall. Gäller det våld och övergrepp så klart aldrig "förvarna", men det finns ju många saker som kan väcka oro mer än såna situationer. I de få fall där jag varit osäker har jag rådgjort med soc, och i majoriteten av fallen blivit rådd att informera själv.
Ja, det är inte alltid olämpligt, som socialsekreterare tycker jag absolut att det är bäst att förskolan informerar vh först om det inte rör något akut eller en oro för våld/övergrepp. Det innefattar ju dock lite svåra överväganden ibland för som @Rosett skriver säger ju inte barn alltid rent ut att de är utsatta för våld/att bevittna våld. Men det är väl alltid bra att ringa och rådfråga socialtjänsten om man är osäker innan man tar kontakt med vh.
 
Det är inte alla brott som misstänks vara brott.
T.ex. om ett barn ofta har ont i magen och/eller huvudet så kan det bero på att det blir utsatt för brott.
Man kan inte vara säker på att tecken på brott alltid är uppenbara.
Nej självklart inte. Det har jag heller inte skrivit. Misstänker man inte brott så är det inte heller någon fara med att prata med föräldrarna.

Jag säger det igen, alla tjänar på att man jobbar med dem, inte mot dem.
 
Det är sällan vi (på min arbetsplats) noterar VH om att vi gjort en anmälan.

Men det är också väldigt sällan som anmälan görs om sådant som vi inte pratat med VH om tidigare. Tex problematisk frånvaro - oftast sker anmälan endast efter möten/samtal har hafts med VH om just frånvaro.

Men, det är också värt att notera att vår arbetsplats aldrig skickar in anonyma anmälningar, men det är också så att vår chef är den som skriver under alla anmälningar, just för att minska hotbilden mot oss anställda.
 
Det är sällan vi (på min arbetsplats) noterar VH om att vi gjort en anmälan.

Men det är också väldigt sällan som anmälan görs om sådant som vi inte pratat med VH om tidigare. Tex problematisk frånvaro - oftast sker anmälan endast efter möten/samtal har hafts med VH om just frånvaro.

Men, det är också värt att notera att vår arbetsplats aldrig skickar in anonyma anmälningar, men det är också så att vår chef är den som skriver under alla anmälningar, just för att minska hotbilden mot oss anställda.

Så har vi också, rektor är alltid involverad och är den som står på anmälan.

Allra oftast (om det inte är våld eller övergrepp) pratar man ju med VH först för att reda ut eventuella missförstånd eller för att ta reda på mer.

Sen är det viktigt att komma ihåg, vi anmäler inte någon fysisk person, vi anmäler att vi har en oro kring ett barns situation. Viktig skillnad!
 
Så har vi också, rektor är alltid involverad och är den som står på anmälan.

Allra oftast (om det inte är våld eller övergrepp) pratar man ju med VH först för att reda ut eventuella missförstånd eller för att ta reda på mer.

Sen är det viktigt att komma ihåg, vi anmäler inte någon fysisk person, vi anmäler att vi har en oro kring ett barns situation. Viktig skillnad!
Exakt! Så fint att era förmän tar på sig ansvaret. I min kommun skulle de ju givetvis informeras innan anmälan gjordes, men sen var de skickliga på att dra sig undan och vara neutrala och allt det här. Man var nog ofta väldigt ensam.
 
Man gör inte en anmälan MOT någon.

Jag har gjort många (!) anmälan medan jag jobbade som pedagog.
Jag har en oro, och bokar sedan möte med föräldern för att diskutera min oro. Där är det ju av högsta vikt att man inte har just den attityden att man gör en anmälan MOT någon utan att man faktiskt tillsammans funderar på hur familjen mår och hur man kan hjälpa och stödja. Då brukar jag försöka berätta om hur en anmälan fungerar och vad som händer näst, och sedan fråga hur det känns. 99 % av gångerna är föräldern ledsen men är villig att ta emot hjälp. Sen gör jag anmälan i samarbete med förälder. Sen brukar jag sitta med på möten med socialen och så funderar vi tillsammans vad som hänt och vad som kommer att hända.

Någon gång har föräldern blivit spritt språngande. Då berättar jag att anmälan kommer göras ändå.

Är jag orolig över att föräldern kan bli hotfull tar jag med en annan person (exempelvis en förman).

En gång har jag anmält utan att kontakta förälder (efter instruktion av soc och polis) . Det blev en jävla show och all kontakt med föräldern förstördes.
Hur går det till innan man börjar fundera över oro hemma, är det någon som ser över om det kan vara någon i personalen som skapar stress hos barnet?
 
Hur går det till innan man börjar fundera över oro hemma, är det någon som ser över om det kan vara någon i personalen som skapar stress hos barnet?
Jag förstår inte riktigt frågan?
Om barnet uppvisar stress på förskola men inte i hemmet, så är det ju självklart att pedagoger ser över eventuella problem i gruppen? Om det inte märks i gruppen antar jag att föräldrarna kontaktsr förskola?

Åtminstone här är det regionaförvaltningen som övervakar att saker går rätt till på förskolor och vårdinstalter, om det var det du menar. Dit kan såväl personal som klienter/patienter, anhöriga anmäla.
 
Jag förstår inte riktigt frågan?
Om barnet uppvisar stress på förskola men inte i hemmet, så är det ju självklart att pedagoger ser över eventuella problem i gruppen? Om det inte märks i gruppen antar jag att föräldrarna kontaktsr förskola?

Åtminstone här är det regionaförvaltningen som övervakar att saker går rätt till på förskolor och vårdinstalter, om det var det du menar. Dit kan såväl personal som klienter/patienter, anhöriga anmäla.
Jo exakt. Enda fallet jag hört om där personalen tagit kontakt med föräldrarna (ingen annan instans) om att barnet verkade stressat fick föräldrarna se över och prata med barnet själva och det visade sig vara en i personalen som stressade barnen med en äldre typ av metodik. Men för personalen verkade det direkt så att de inte såg över sina egna rutiner i relation till barnen först utan direkt sökte orsaker utanför sin grupp (trots att de rimligen måste ha vetat att deras rutiner inte följde det tillåtna rakt av.).
 
Jo exakt. Enda fallet jag hört om där personalen tagit kontakt med föräldrarna (ingen annan instans) om att barnet verkade stressat fick föräldrarna se över och prata med barnet själva och det visade sig vara en i personalen som stressade barnen med en äldre typ av metodik. Men för personalen verkade det direkt så att de inte såg över sina egna rutiner i relation till barnen först utan direkt sökte orsaker utanför sin grupp (trots att de rimligen måste ha vetat att deras rutiner inte följde det tillåtna rakt av.).
Det låter ju som undermålig personal. Det låter ju helt sjukt.
 
Man vill ju inte skapa onödig belastning eller förstöra kontakten med föräldrarna? Det är ju ofta missförstånd? Allra oftast slutar det med att man tillsammans med föräldrarna gör en anmälan.

Gäller det brott eller misstanke om brott är det ju som jag skriver givetvis soc och polis först.

Poängen är ju att också fall där föräldern brister i uppfostran eller omsorg, så uppnås bättre resultat om man gör anmälan tillsammans än om man anmäler folk anonymt eller bakom ryggen. Man jobbar ju inte mot föräldrarna utan tillsammans med familjen
Sådär var det i Sverige tidigare. Finfina (läs fullkomligt vidriga) exempel på det finns i serien hästgården. Jag hoppas att vi aldrig går tillbaka till en så avskyvärd tid som då när barn var fullkomligt skyddslösa och föräldrar hade rätt till sina barn.
 
Men nu gör du det allt för komplicerat? Det känns som att du inte vill förstå alls nu, och det börjar kännas lite löjligt.
Ja jag gör det absolut komplicerat. Hela min poäng är hur komplicerat/orimligt det blir med ett sådant regelverk som du beskrev.

Min stad hade såna regler ja, jag vet ju inte hur det ser ut överallt men de flesta verkar gå enligt sådana regler ja. Jag har inte påstått att det är lag, tror jag? Bara att vi måste göra så.
Du skrev "Här i Finland MÅSTE pedagoger först kontakta vårdnadshavarna kring oron innnan anmälan görs.". Jag antog då att det var något som gällde i Finland och var tvingande (genom lag, förordning, föreskrift eller motsvarande) och inte var något som gällde lokalt i din stad och var valbart. Så konstigt var det väl inte att jag tolkade det så?

Sen förstår jag inte vad du menar med att "hålla kvar" barnen?
Du skrev du att du hörde av dig till föräldrarna om att ni måste träffas innan barnen hämtas, och du har skrivit att det gäller bägge föräldrarna. Hur skulle det då gå till (enligt vad du skrivit i tråden dittills) om inte bägge föräldrarna vill komma till förskolan innan hämtning?

Man använder väl sunt förnuft och arrangerar på det bäst passande sätt helt enkelt. I det exempel du nämner med barn boende vecka-vecka kanske jag skulle ringa den andra föräldern och ja mötet via telefon helt enkelt? Gruppsamtal? Teams? Textmeddelande? Vad som funkar bäst.

Man måste ju kunna anpassa sig och tänkea utanför boxen.

Det har faktiskt aldrig varit nåt problem, och relationen med föräldrarna har varit väldigt bra efter anmälan.

Nu jobbarjag inte längre inom det området men antar att det fortfarande funkar liknande

Att man ringer eller skickar sms till föräldrarna om att anmälan ska göras får ju förfarandet att låta mer genomförbart, men det är ju något helt annat än vad du först beskrev om att kontakta kring oron, att sitta ner och ha möte och komma fram till att göra anmälan tillsammans i samförstånd i 99 % av fallen.

Jag förstår inte alls den stora vinsten med ett sådant upplägg. Istället för att om man uppfyller kriterierna för "oro", göra en orosanmälan och lämna över hanteringen till den profession som arbetar med just detta.

De allra flesta fallen, även i Sverige, stannar ju säkerligen vid att man tycker att lille Kalle har varit lite annorlunda på sista tiden, pratar med föräldrarna om saken och får en logisk förklaring och så var det inget mer med det. Det var därför jag från början undrade ifall man med "oro" menade olika saker i Sverige respektive Finland.

Det är ju inte heller osannolikt att oron som dyker upp på förskolan inte är det första som händer utan att det redan finns ett sedan tidigare pågående ärende hos socialtjänsten med åtgärder m.m. Varför då förskolepedagoger ska börja ha samtal och diskussioner med föräldrar om familjens mående och eventuell hjälp, istället för att vända sig till socialtjänsten med sin information, låter i mina öron inte heller särskilt lämpligt.

Jag ser också ytterligare en risk med detta att anmälan i nästan alla fall görs i samförstånd efter möten och samtal om familjens situation och behov av hjälp. Nämligen svårigheten i att efter detta göra sin anmälan helt utan bias. Istället för att direkt vända sig till socialtjänsten med sitt "råmaterial", och låta dem göra bedömningen, i en del fall dessutom till en helhet och historia som redan finns där.
 
Ja jag gör det absolut komplicerat. Hela min poäng är hur komplicerat/orimligt det blir med ett sådant regelverk som du beskrev.


Du skrev "Här i Finland MÅSTE pedagoger först kontakta vårdnadshavarna kring oron innnan anmälan görs.". Jag antog då att det var något som gällde i Finland och var tvingande (genom lag, förordning, föreskrift eller motsvarande) och inte var något som gällde lokalt i din stad och var valbart. Så konstigt var det väl inte att jag tolkade det så?


Du skrev du att du hörde av dig till föräldrarna om att ni måste träffas innan barnen hämtas, och du har skrivit att det gäller bägge föräldrarna. Hur skulle det då gå till (enligt vad du skrivit i tråden dittills) om inte bägge föräldrarna vill komma till förskolan innan hämtning?



Att man ringer eller skickar sms till föräldrarna om att anmälan ska göras får ju förfarandet att låta mer genomförbart, men det är ju något helt annat än vad du först beskrev om att kontakta kring oron, att sitta ner och ha möte och komma fram till att göra anmälan tillsammans i samförstånd i 99 % av fallen.

Jag förstår inte alls den stora vinsten med ett sådant upplägg. Istället för att om man uppfyller kriterierna för "oro", göra en orosanmälan och lämna över hanteringen till den profession som arbetar med just detta.

De allra flesta fallen, även i Sverige, stannar ju säkerligen vid att man tycker att lille Kalle har varit lite annorlunda på sista tiden, pratar med föräldrarna om saken och får en logisk förklaring och så var det inget mer med det. Det var därför jag från början undrade ifall man med "oro" menade olika saker i Sverige respektive Finland.

Det är ju inte heller osannolikt att oron som dyker upp på förskolan inte är det första som händer utan att det redan finns ett sedan tidigare pågående ärende hos socialtjänsten med åtgärder m.m. Varför då förskolepedagoger ska börja ha samtal och diskussioner med föräldrar om familjens mående och eventuell hjälp, istället för att vända sig till socialtjänsten med sin information, låter i mina öron inte heller särskilt lämpligt.

Jag ser också ytterligare en risk med detta att anmälan i nästan alla fall görs i samförstånd efter möten och samtal om familjens situation och behov av hjälp. Nämligen svårigheten i att efter detta göra sin anmälan helt utan bias. Istället för att direkt vända sig till socialtjänsten med sitt "råmaterial", och låta dem göra bedömningen, i en del fall dessutom till en helhet och historia som redan finns där.
Jag håller inte med. Alls. Ditt sista stycke förstår jag inte alls. Varför skulle jag inte säga exakt samma sak till soc efter att ha talat med föräldrarna?

Igen, brott anmäls alltid utan att meddela föräldrar. Så det kan vi ju släppa.

Men varför i hela friden gå bakom ryggen på föräldrarna? Jag ser ingen som helst poäng.
 
Sådär var det i Sverige tidigare. Finfina (läs fullkomligt vidriga) exempel på det finns i serien hästgården. Jag hoppas att vi aldrig går tillbaka till en så avskyvärd tid som då när barn var fullkomligt skyddslösa och föräldrar hade rätt till sina barn.
Vad dillar du om? Vad har det med saken att göra?
 
Vad dillar du om? Vad har det med saken att göra?
Uppenbarligen har Sverige och Finland olika lagtexter och praxis hur dessa ärenden ska hanteras. Vilket gör att personalen på skola/förskola har olika direktiv att förhålla sig till. Självklart finns det fördelar och nackdelar med bägge systemen, det vore konstigt annars.

Intressant diskussion men jag hade också föredragit om den fick en egen tråd.
 
Jag håller inte med. Alls. Ditt sista stycke förstår jag inte alls. Varför skulle jag inte säga exakt samma sak till soc efter att ha talat med föräldrarna?

Igen, brott anmäls alltid utan att meddela föräldrar. Så det kan vi ju släppa.

Men varför i hela friden gå bakom ryggen på föräldrarna? Jag ser ingen som helst poäng.

För att de inte ska kunna bearbeta sina barn och säga åt dem vad de ska berätta för socialtjänsten.
 
Det låter ju som undermålig personal. Det låter ju helt sjukt.
Jo men jag tänker att det är kanske något som händer oftare än man skulle kunna tro? Tex någon i personalen är hårdhänt mot pojkar med rösten och "konsekvenser" vilket kan ge stress och dåligt mående. Hur ofta skulle personalen sedan se till sig själva när de noterade stor stress på förskolan? Nästan aldrig?

(Ja har sett personalen stressa upp en hel pojkgrupp så det tog tre år för skolpersonalen att fixa det.)
 
Jag håller inte med. Alls. Ditt sista stycke förstår jag inte alls. Varför skulle jag inte säga exakt samma sak till soc efter att ha talat med föräldrarna?

Igen, brott anmäls alltid utan att meddela föräldrar. Så det kan vi ju släppa.

Men varför i hela friden gå bakom ryggen på föräldrarna? Jag ser ingen som helst poäng.

Varför håller du inte med? Var det exempelvis fel av mig att tolka det du skrev om att man i Finland måste som att det var tvingande och gällde hela Finland?

Så du menar att om en förskolepedagog efter att ha uppnått det regelverket beskriver som oro där man är skyldig att göra oros anmälan, sätter sig sig ner och har möte med föräldrarna, pratar om hur familjen mår, vad de eventuellt har för behov av stöd och hjälp, och gemensamt kommer fram till att orosanmälan görs i samförstånd. Så finns det noll och ingen risk att förskolepedagogen omedvetet påverkas av vad föräldern har berättat och anmälan blir annorlunda än om man enbart gått på intrycket från barnet? Jag säger ingenting om just din kompetens att lyckas med detta. Men lagen ska ju hantera att alla förskolepedagoger klarar av detta.

Har aldrig pratat om situationer där brott har begåtts.

Det handlar inte om att gå bakom ryggen på föräldrarna. Utan om att bedömningen om hur ett ärende hos socialtjänsten ska hanteras ska avgöras av just socialtjänsten, och inte av förskolan.


(Jag håller för övrigt med om att detta borde vara en egen tråd, men resonerade som att det var mindre känsligt att diskutera vidare efter att TS specifika situation har löst sig)
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 019
Senast: mars
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 651
Senast: lundsbo
·
Småbarn Hej Jag behöver råd, stöd hjälp snarast. Min dotter på drygt 3 år har vid 3 tillfällen på förskolan tillsammans med en annan flicka...
Svar
8
· Visningar
3 644
Övr. Barn Jag sitter här, helt utmattad känner jag, efter en tids krångel med sonens skola, vilket igår eskalerade till en full protest från...
Svar
9
· Visningar
2 071
Senast: oz_joj
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp