Borde hon avlivas?

[Lizzy_fizzy]

Nu är det såhär.
Vi har 3 hundar i vår familj.
Hund 1 - Schäfer. 4år. hona
Hund 2 - Drever. 10år. hona
Hund 3 - Collie. 1år. hona

Hund 2 är min hund, hon e väldigt liten och en gnällig sak. Morrar mycket mot hund 1, vilket hund 1 inte gillar. Oftast är det ben som hund 2 brukar morra för. Men ibland när småbarn är inblandade och leker bland dom brukar det bli bråk.

I Torsdags så morrade hund 2 för att hon hade ett ben (där hon brukar ligga på dagen) och vi visste inte att det fanns ett ben där.
Men iaf, så hund 1 anföll och högg tag i hund 2, hon typ låste käften och vägrade släppa. Min mamma fick gå imellan men det var omöjligt att få loss hund 1 käft från hund 2. Det tog väl 5minuter innan mamma & pappa fick loss henne. Jag hämtade vatten som mamma körde in i munnen på henne och då släppte hon. Men dessa 5 minuter kändes som en timma, jag har aldrig skrikit, gråtit och vart så rädd i hela mitt liv.
Jag såg min alldeles egna hund nästan bokstavligt talat flyga i luften för att hund 1 bara högg runt.

Detta har hänt cirka 3 gånger nu. Allvarligt då.
2 gånger har min hund behövt att åka till djurklinik, och nu senast fick hon sövas och opereras.
Dom andra gångerna har det vart likadant, hund 1 hugger tag runt halsen/nacken och släpper inte taget.
Min pappa fick stå och slå hund 1 för att hon skulle "försöka" ge sig. men icke. Vi var ju i panik och självklart ska man inte slå en hund, men det var hemskt. Men vattnet hjälpte i slutändan!.

Men till frågan. tycker ni att hund 1 bör avlivas?
Hon är annars förutom dom här gångerna det hänt, världens underbaraste schäfer. Hon är så gosig och som en stor bebis.
Och innan och efter alla bråk så har hund 1 & 2 alltid vart kompisar. Idag kunde dom vara i samma hus (som vanligt) dock har vi dom isär nu då hund 2 är väldigt skadad och har massa dräneringsslangar runtom halsen.
Hund 1 tyr sig väldigt mycket till min mamma, det är ju liksom "hennes" hund. Och jag vill ju verkligen inte att hon ska avlivas, men nu när det hänt så många gånger så börjar man tycka något annat.
Till och med min far, som älskar hund 1 för att hon är så skön, sa samma kväll som hon högg hund 2 att det var något fel på henne och att vi borde ta bort henne. (mkt ovanligt att höra det från min far)

Vad tycker ni, vad hade ni gjort?.
Tycker så himla synd om min hund, som har fått genomlida detta så många gånger nu. 10år gammal...hon borde inte få gå igenom sånthär.
Men jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan hund 1, hon är ju våran familjemedlem också.
Hund 3 skrev jag bara, för att det finns 3 hundar i huset.

Senaste allvarliga bråket förutom det i torsdag var i april iår.

Fråga om det är något ni undrar.

 

[Alexandra_W]

Sv: Borde hon avlivas?

Nej, jag anser inte det finns minsta anledning att avliva hund 1. Däremot bör hund 1 och 2 inte 'bo ihop' i meningen att de lämnas utan uppsikt tillsammans, och de bör absolut inte ha saker det blir 'gruff' kring.

Men det är inget 'fel' på hund 1, utan de går helt enkelt inte ihop. Du skriver inget om hur länge de bott samman, men har de bott ihop hela tiden så kan det vara så att hund 2 iom åldern börjar tappa och hund 1 försöker ta över, men hund 2 inte tillåter det. Inget fel på hunden för det.

Ska man vara extremt petig är det människorna som är flockledare och äger alla ben, och som ska kunna förbjuda allt bråk. Jag vet dock av erfarenhet att det inte alls är lätt alla gånger när man har två som i ditt exempel, där det är lugnt, lugnt och sen smäller.

Men som sagt, ser inte ett enda skäl att avliva hund 1 - varför tänker du ens tanken? Däremot måste ni göra något, inte låta situationen fortgå. Håll hundarna isär såfort ni inte har full uppsikt, och ha aldrig ben/etc framme (ens under uppsikt) när de är samman. Övrig tid (eller all tid) separera dem från varandra.

Sen kan man undra om t ex hund 2 inte mår helt bra, och därför är extra grinig etc? Haft 2 sådana lägen som du beskriver. Ena var min pappas riesentik och min lilla dvärgblandras. De gick inte ihop helt enkelt, kunde gå jättebra, jättebra, jättebra sen PANG. Med veterinärbesök som följd. De levde sedan sitt liv separerade. Inte alls kul med stängda dörrar, lappar på dörrarna osv, men avliva var inget alt. Möjligen då omplacera någon om det varit viktigt att slippa separera.

Andra alt är min yngre riesen och min äldre riesen. De var best buddies, men sen inträffade två saker samtidigt som inte var en lyckad kombo. Den yngre blev könsmogen och började prova sina vingar litegrann, samtidigt som den äldre (dock bara 4 år) blev dålig och fick ont. Vi visste inte det då dock ska tilläggas, det tog 4 veterinärer hitta felet. Hursom, det innebar att äldre herrn fick låg retningströskel mot den yngre, samtidigt som den yngre retades. MITT öga såg sällan vad som hände förutom lägen sm det du beskriver - resursförsvar. Men de rök ihop REJÄLT en gång 'utan anledning' - men alldeles säkert hade en hel del sagts på 'tyst hundspråk'.

Den yngre lappades ihop hos vet och blev av med kulorna, och sen levde de ett tag på varsin sida grind, sedan tillsammans med munkorgar under övervakning (övr separerade), och sen började jag promenera dem ihop, först med munkorg och sen utan (med med 'dog defense spray' för att kunna avbryta en fight om den kommit). Nu fick jag tyvärr avliva den äldre (inte pga aggresivitet utan på anledningen till att han hade ont), men på slutet kunde de umgås igen utan att ryka ihop, men jag hade lagt ner rätt mkt tid på det då, och var fortfarande noga med att ALLT som kunde utlösa resursförsvar var bortlockat.

Men som sagt, vad skulle det vara för fel på hund 1 menar du/ni?

 

[Red_Chili]

Sv: Borde hon avlivas?

Bra skrivet!

 

[Lena Furberg]

Sv: Borde hon avlivas?

Sen är det inte rätt metod att skrika, gråta och banka och slå när en hund anfallit en annan, det kan uppfattas som att ni hejjar på den, att läget är allvarligare än först var meningen, att den blir ännu argare etc etc etc.
Det finns betydligt bättre sätt att skilja två hundar åt. Jag är ingen expert men tror du kan få många bra tips här under helgen!
Lycka till!

 

[AnnaJL]

Sv: Borde hon avlivas?

KL

Håller med de övriga i tråden. Varför avliva hunden för att hon inte går ihop med en av de andra tikarna? Hade det varit fel på hunden hade hon attackerat er andra hund också.

Antingen särar ni på hundarna helt, eller så blir ni nogrannare med att se till att det inte kan uppstå konflikter och säger till direkt ni ser minsta antydan till spänning mellan dem.

 

[Lizzy_fizzy]

Sv: Borde hon avlivas?

Okejokej.
Nä det var mest veterinären som frågade oss om vi tänkte den tanken, och sen min mamma som sa det.
Min pappa sa " tänk om hon skulle göra så mot en litet barn?, det kan hända bara pang sådär " och tyckte därför att hon kanske borde avlivas.
Men som du/ni säger, finns egentligen inget speciellt skäl till att avliva henne, utan det är mer för vad min familj farar vad hon kan göra "sen" , att det kanske händer nästa gång mot en människa?.

Men ja, dom hundarna har bott tillsammans. alltid. Hund 1 kom som ni vet (åldern) in senare i familjen.

Det är bara det att vi har hört från så mycket folk som säger hit och dit, avliva henne..avliva henne. och varje gång har vi sagt nej. men nu när det hänt så många gånger så ah...
Vi är lite rädda att hon kanske är lite aggressiv i sättet, hon är extremt vaktig av sig. Folk får te.x inte gå för mycket inpå min mamma när hon är med, för då hoppar hon på människan.
Men alla schäfrar kanske är så? vaktig i sättet och inte bara änglar.
Sen såklart beror det på hur man uppfostrar hunden, självklart. Men enligt mig så har vi uppfostrat henne väldigt bra!.

 

[Carolininen]

Sv: Borde hon avlivas?

Jag anser att detta är en risk man tar när man väljer att ha en flera hundar.
Vi har skaffat 2 hanar och den nya håller på att bli könsmogen. Skulle det bli så att de inte fungerar ihop som vuxna så är det vårt ansvar att se till att hitta en lösning där båda hundarna får det bra.

Bara för att schäfern har bitit en annan hund finns det ingen anledning att tro att hon skulle bita ett barn.
Hundar ryker ihop ibland, vi får försöka att undvika det men ibland är olyckan framme.
Min supersnälla nuffe åsamkade en hel del skador på våra vänners golden i somras i ett slagsmål men jag skulle aldrig kalla honom aggressiv. Däremot fick vi lära oss en läxa; de hundarna fungerar inte tillsammans, varken den enes eller andras fel. Att min hund "vann" är inte så konstigt med tanke på hur pass mycket större han är, han fick ett par rejäla bitmärken på halsen han också.
(Jag skulle bli rosenrasande om någon sade till mig att han borde avlivas för att han varit i slagsmål med en anna hund).

 

[Alexandra_W]

Sv: Borde hon avlivas?

Vi är lite rädda att hon kanske är lite aggressiv i sättet, hon är extremt vaktig av sig. Folk får te.x inte gå för mycket inpå min mamma när hon är med, för då hoppar hon på människan.
Men alla schäfrar kanske är så? vaktig i sättet och inte bara änglar.
Sen såklart beror det på hur man uppfostrar hunden, självklart. Men enligt mig så har vi uppfostrat henne väldigt bra!.

Det där är inte ett acceptabelt beteende, men det är inte 'fel' på hunden. Utan det är en hund som vaktar i överkant/resursförsvarar, och som helt enkelt inte är uppfostrad att det inte är okej.

Så, om ni väljer att avliva hunden, det är ju varje enskild hundägares val. Men ni gör det då för att ni inte vill/kan hantera en sådan hund - inte för det är fel på hunden.

Alla hundar kan teoretiskt bita barn, vissa har av olika anledningar närmare till det, t ex för de inte tycker om barn, är vana med barn eller har ett för stort resursförsvar. Sådana hundar är inte lämpliga att ha kring barn. Därmed inte sagt de ska avlivas för det, men det är ett STORT hundägaransvar att ha en sådan hund.

Så, jag tror det hela snarare handlar om 'ska ni avliva eller omplacera hunden som ni inte riktigt klarar av och som inte riktigt fungerar i just er familj?'. Och inte om det är något 'fel' på hunden, för det är det inte, utom möjligen uppfostransmässigt - och det inte sagt för att hacka. Men det är husse/matte som ovillkorligen SKA bestämma om husse/matte ska vaktas och försvaras eller ej.

Min V nu är den största människoälskaren i världen, men U tyckte eg att hans matte var hans och andra kunde hålla sig undan. Han kunde dessutom 'övertolka' folk, och uppfatta hot där inga hot fanns. Men han visste också att sa matte att det var okej, då fick han finna sig i det. Om jag därmot kände mig hotad, och på så vis signalerade att nu ÄR det en fara/hot, hade han mest troligt både dödat och dött för mig. Men det var JAG som bestämde om det var så. Dvs även om HAN tyckte mattes nya dejt var en kufisk figur som nog tänkte vara elak mot matte, så om matte envisades med att tycka 'det är okej' så fick han finna sig. Även om HAN gärna hade skrämt iväg dejten till världens ände och sen tyckt 'matte, jag ääälskar dig och det ska baaaara vara vi två'

På precis samma sätt som jag bestämde om man skulle strimla andra hanar på promenaderna eller ej. Han var hanhundsaggressiv, men sålänge han var i koppel eller lös men 'kommenderad' så visste han att det är bara sköta sig. (Däremot kunde han inte leka med andra hanar innan kastreringen, då blev han elak. Men jag kunde gå med honom i koppel eller ha honom okopplad men fot/plast-satt bland andra hanar och han VILLE, men visste han inte fick.

Och där har ni ert problem anser jag, ni har - säkert omedvetet - gett bestämmanderätten till hunden, som t ex lärt sig att hon bestämmer vilka som får hälsa på din mamma. Fast det är din mamma som ska bestämma det.