Bra valp=Bra hund??

Lady_A

Trådstartare
Hur mycket av valpens attityd och beteende, kan man översätta på hur den vuxna hunden blir?

Är alla valpar nyfikna, framåt, lekfulla, har massor med "kamplust" och "föremålsintresse"? Eller kan man se redan nu att det kommer bli en orädd hund med mkt motor?

Min valp till exempel tror jag ju mkt på. Och jag inbillar mig att det lovar gott att han är så kavat och möter allt med nyfikenhet, han har bra koll på mig och äldre hunden men tultar glatt iväg och undersöker grejjer ute och han kravlar efter stora hunden upp på snövallarna och busar i snön.

Han älskar såklart att leka och håller i ordentligt och lekmorrar, ruskar och skakar som tusan om man "kampar" med honom.
Sen är han himla trygg i sig själv och ligger lugnt kvar och sover om vi går ut ur rummet, och när han fick grisöra imorse gick han in i ett annat rum och la sig och tuggade på det.

Kort sagt, blir en bra valp en bra hund, eller är alla valpar såhär och det är först när dom börjar bli stora som man kan se vad det blir av dem?
 
Sv: Bra valp=Bra hund??

En bra valp ger inte nödvändigtvis en bra hund, men en väldigt bra grund. Det är således något riktigt bra att bygga på och en förutsättning för att slutresultatet ska bli kalas.

Lycka till med nya valpen. Han låter trygg och bra, om än kanske en smula för självständig för min smak. Det handlar dock mer om lathet från min sida. :) Hellre en hund som säger "kan själv!" än en hund som ständigt frågar "törs jag?"
 
Sv: Bra valp=Bra hund??

Ja, mycket beror ju på uppväxten och en själv tycker jag.

Jag hade satsat mycket på kontakt och att få en tuff valp att inte vara så självständig i alla lägen medans en försiktigare valp hade jag försökt bygga upp självförtroendet på.

Det kan bli problem med en unghund/vuxen som är för mycket åt antingen ena eller andra hållet så då gäller det att verkligen passa på när de är valp. ;)
 
Sv: Bra valp=Bra hund??

Du har inte automatiskt en bra hund för att du har en bra valp, men du har en väldigt bra grund!

Min uppfödare har gjort polisens valptest på sina valpar som man gör när valparna är 7 veckor, och hon säger att hamnar valpen i ett bra hem som förvaltar vad den har att ge (mod, kamplust, nyfikenhet etc) så kan man i mångt och mycket "lista ut" hur hunden kommer reagera på MHt. Men givetvis spelar uppväxten in.
 
Sv: Bra valp=Bra hund??

Som alla redan skrivit så är en bra valp inte = en bra vuxen hund, men förutsättningarna finns där!

Med rätt förutsättningar kan även en riktig "medelmåtta" till valp utvecklas till en stjärna, men ofta kräver det både mer tid och energi OCH erfarenhet hos föraren.

En erfaren förare vet ofta var och när det mesta arbetet måste läggas för att ge bäst resultat på lång sikt. Som ny/oerfaren är det så lätt att hänga upp sej på detaljer och/eller lägga krutet på saker om ändå sannolikt kommer "växa bort" osv.

Lättast tycker jag det är om man sitter där med flera valpar ur samma kull kvar! Då kan man lätt jämföra individer som växer upp med samma förutsättningar, samma träning, samma socialisering osv och se hur de utvecklas.
(Tyvärr finns det ju vissa rent praktiska aspekter på detta som utrymme, tid, ekonomi osv. men i den bästa av världar så)

Lycka till med ditt nyförvärv!

/Swat
 
Sv: Bra valp=Bra hund??

Jag håller med alla andra, jag fick dessutom precis det jag ville ha när jag valde valp. Jag åkte dit när de var 6 veckor, träffade alla och sållade bort 2 på momangen. Det var två tuffingar kvar och jag tog hanen, han har uppfyllt alla mina krav och förväntningar och mer därtill :)
 
Sv: Bra valp=Bra hund??

Kullen som min schäfertik kommer ifrån bestod av fyra tikvalpar som jag fick välja bland. Jag träffade dem första gången vid fyra veckors ålder, och sedan vid sex veckor. Den det slutligen blev var ganska radikalt annorlunda mot sina kullsystrar; självständig, väldigt nyfiken och orädd. Och tyst! Vad det gällde den sociala biten och föremålsintresset var de nog ganska likvärdiga. Den där självständigheten var ju charmig i den åldern, men underhållningsvärdet har onekligen varit begränsat senare i livet..

Min tik har utan tvekan behållit dessa egenskaper genom livet. Makalöst nyfiken, orädd och självständig (på gott och ont). Tyst var hon också långt upp i åren. Det var först när hon fick en "lillebror", med nära till skall, som hon började skälla "frivilligt".

Vid MH, som hela kullen gjorde gemensamt, syntes också skillnaden mellan valparna tydligt, och skillnaderna var ungefär desamma som de var vid fyra och sex veckor.

Men som tidigare skrivits; det går att förstöra ett bra grundämne och bygga upp ett dåligt, så inget är skrivet i sten bara för att valpen är på ett visst sätt som liten.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har en svår fråga... Jag är fodervärd till en Leonbergervalp som är betalning för en hannes parning. Hannens ägare är min vuxna... 2
Svar
26
· Visningar
3 485
Senast: Laa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp