Byta jobb/trivas med sitt jobbet/att hitta sin plats - hur ska man tänka?

[moster]

Finns det någon mera här på buke som efter cirka 6 månader på en arbetsplats börjar känna att det kryper i kroppen och man vill vidare?
Jag vet inte om det har med min Adhd och göra eller om det mera ett personlighetsdrag, men efter cirka 6 månader så känner jag att nu är det dags att byta. Jag har aldrig haft problem med att få jobb, snarare tvärtom, sist så hade jag 3 arbetsgivare och välja på. Visst har jag haft problem med tex sjukskrivningar och varit oense med chefer, men jag har många fina referenser osv. Men nu börjar jag bli, typ, orolig för hur det ser ut i mitt CV - nästan alla mina anställningar har pågått i cirka 8 månader. Fortsätter jag så här så kommer det ju inte bli lika lätt att få jobb i framtiden, arbetsgivarna kommer ju börja fundera... Dessutom hinner jag aldrig egentligen jobba ihop någon högre lön och jag har aldrig haft sommarsemester...
I början så känns det så himla bra. Känner på mig att allt kommer bli så bra, jobbar extra osv, och så drygt 6 månader senare så är det dags att byta.
Jag försöker balansera upp det med att göra saker på sidan av, mer än hästen, och då tex styrelseuppdrag osv men det hjälper inte...

På mitt nuvarande jobb får jag mycket beröm för det jobbet jag gör, får mer och mer ansvarsområden och min chef har märkt att jag behöver utmanas för att trivas - trotts detta så känner jag att nu är det dags. Nu kan jag det här.

Är det någon som har någon idé på vad man kan göra "för att stå ut"? Hur gör man för att "rota" sig på sin arbetsplats och slippa känna att man vill vidare.
Någonstans bottnar den här känslan i att det är "tråkigt" på jobbet, att jag kan det här nu och vill göra något annat. Förslag någon?

 

[Ramona]

Jag är nog likadan i mycket, men hemligheten är att skaffa sig ett jobb där man måste tänka och faktiskt jobba mycket varje dag. Där jobbet inte bara går på rutin, utan där det krävs lite för att man ska klara dagen.

 

[TygerTyger]

Jag är projektledare och jobbar med flera projekt parallellt. Vissa av dem är långa och återkommande, andra tar slut lagom tills jag har hunnit sätta mig in i dem. Olika kollegor som medarbetare i de olika projekten, olika frågeställningar/problem och olika kunder. Något sådant kanske skulle funka?

 

[starcraft]

*räcker upp en hand*

Jag är likadan. Har lätt att få jobb, är omtyckt av kollegor och chefer och gör ett bra jobb. Men när jag lärt mig jobbet och kan rutinerna så blir det tråkigt. Jag har en anställning på nästan 3 år, annars är det ett år där, några månader där, 8 månader där osv. Tills nu har jag bortförklarat det med att jag får en bred erfarenhet som gör mig ännu bättre på jobbet, men känner mig faktiskt lite less på att vara ny på jobbet och att aldrig bli riktigt nöjd för en längre tid och känna stabilitet och trygghet. Har precis börjat ett nytt jobb som jag tror på och ska verkligen försöka hålla ut lite.. jag tror det handlar om för min del att jag behöver ett jobb som ger tillräckligt med utmaningar. jag lär mig oftast snabbare än merparten vilket betyder att jag kan mer än många som varit anställda mycket längre.

 

[Idas]

Är du utbildad till det du jobbar med? För min egen del kände jag sådär när jag jobbade med något jag "egentligen" inte ville göra, innan jag utbildade mig till det jag brinner för.

 

[cassiopeja]

Jag har varit en "hoppjerka" och haft relativt många kortare anställningar. Har aldrig upplevt att det har varit ett problem när jag sökt nya jobb, men tillslut fick jag också en känsla av att jag ville förändra mitt beteende och kunna stanna längre på en arbetsplats. Så när jag var runt 40 så började jag verkligen fundera och analysera - varför bytte jag jobb så ofta, vad var orsaken, och hur skulle ett jobb se ut som jag skulle stanna länge på. Jag har även testat att jobba som konsult i flera olika konstellationer, för då får man ju "byta jobb" ofta i själva jobbet, se nya arbetsplatser och pyssla med nya arbetsuppgifter. Men jag tröttnade på det också! Hopplöst! Har efter mycket funderande kommit fram till en modell som jag hoppas ska passa mig, och det är att jag söker mina mentala utmaningar utanför jobbet, och har valt ett jobb som mer känns som en "familj", med ett roligt gäng och bra sammanhållning. Då kan jobbet bli mer som "ett häng med kompisarna", så går jag kurser och pysslar med andra utmaningar på fritiden istället. Jag tror också att det hjälpte att jag verkligen bestämde mig för att "nu jäklar ska jag stanna på en arbetsplats, oavsett om jag blir uttråkad och rastlös". Då är jag på något sätt förberedd på att jag ska "härda ut".

...Men är det ändå inte ödets ironi att det trevliga jobb jag har nu och som jag känner att jag skulle kunna stanna länge på, inte har budget för att existera mer än till nästa år?!? Så eventuellt läggs arbetsplatsen ner då, så får jag hoppa vidare igen. Jag som ju hade bestämt mig!

 

[Roheryn]

Jag har nästan det omvända problemet - håller mig kvar på samma arbetsplats länge, kanske för länge...
Nuvarande arbetsgivare har jag haft i åtta år (!), dock med olika roller och arbetsbeskrivningar under den tiden så det har inte riktigt varit "samma jobb".
Och på förra arbetsplatsen jobbade jag i nästan tio år, också där med varierande arbetsuppgifter över tid.

Jag jobbar som konsult med affärssystem. Det innebär att jag jobbar väldigt projektorienterat - varje projekt pågår i allt från ett halvår till ett par år, och ofta har jag två-tre projekt som jag jobbar med parallellt. Det gör ju att jag till viss del "byter jobb" vid varje ny projektstart. Det blir nya projektmedlemmar (kollegor + kundens personal), ny verksamhet att sätta sig in i, ny lösning att arbeta fram och implementera. Och jag brukar känna den där "nytt-jobb-entusiasmen" inför varje nytt projekt!

I min typ av jobb finns ju dessutom flera olika roller man kan ha i projekten - projektledare, lösningsarkitekt, verksamhetskonsult, utvecklare - you name it! Själv har jag jobbat så länge i branschen att jag hunnit med alla de rollerna...

Så trots få arbetsgivare (har haft ett par till, före de två senaste, långa anställningarna) så har jag haft "många jobb" och brukar hävda att jag är "konsultskadad", att jag aldrig skulle kunna jobba som något annat än konsult, att det skulle vara alldeles för tråkigt att "sitta fast" i en linjeorganisation...

Jag tycker att jag med min typ av jobb har stora möjligheter att utvecklas och lära mig nytt, vilket är nödvändigt för att jag inte skall få tråkigt och bli rastlös. Så det är kanske något för dig också?

 

[sjoberga]

Finns det någon mera här på buke som efter cirka 6 månader på en arbetsplats börjar känna att det kryper i kroppen och man vill vidare?
Jag vet inte om det har med min Adhd och göra eller om det mera ett personlighetsdrag, men efter cirka 6 månader så känner jag att nu är det dags att byta. Jag har aldrig haft problem med att få jobb, snarare tvärtom, sist så hade jag 3 arbetsgivare och välja på. Visst har jag haft problem med tex sjukskrivningar och varit oense med chefer, men jag har många fina referenser osv. Men nu börjar jag bli, typ, orolig för hur det ser ut i mitt CV - nästan alla mina anställningar har pågått i cirka 8 månader. Fortsätter jag så här så kommer det ju inte bli lika lätt att få jobb i framtiden, arbetsgivarna kommer ju börja fundera... Dessutom hinner jag aldrig egentligen jobba ihop någon högre lön och jag har aldrig haft sommarsemester...
I början så känns det så himla bra. Känner på mig att allt kommer bli så bra, jobbar extra osv, och så drygt 6 månader senare så är det dags att byta.
Jag försöker balansera upp det med att göra saker på sidan av, mer än hästen, och då tex styrelseuppdrag osv men det hjälper inte...

På mitt nuvarande jobb får jag mycket beröm för det jobbet jag gör, får mer och mer ansvarsområden och min chef har märkt att jag behöver utmanas för att trivas - trotts detta så känner jag att nu är det dags. Nu kan jag det här.

Är det någon som har någon idé på vad man kan göra "för att stå ut"? Hur gör man för att "rota" sig på sin arbetsplats och slippa känna att man vill vidare.
Någonstans bottnar den här känslan i att det är "tråkigt" på jobbet, att jag kan det här nu och vill göra något annat. Förslag någon?

Jag har löst det genom att ta jobb som utmanar mig varje dag. Där det inte finns några recept och man vet aldrig om det man håller på med ens är möjligt att lyckas med. Där man jobbar med så kompetenta medarbetare att man varje dag lär sig intressanta nya saker.

/Civilingenjör inom elektronik på företag som siktar långt bortom känd teknik och metoder.

Första arbetsgivare 8 år.
Andra arbetsgivare, inne på 10:e året.

 

[moster]

Läst era svar och ska försöka svara er alla.. Till och börja med vill jag säga tack för alla svar

Nej jag är inte utbildad för det jag gör mer än interna utbildningar.
Alla mina jobb ligger någonstans i facket säkerhets-branschen. Sen varierar det att jobba som tex väktare, larmoperatör eller som "skyddskonsult" på boenden.
Jag har funderat mycket på vad jag vill göra när jag blir stor och tänkt att jag ska utbilda mig, men jag kommer aldrig fram till något vettigt.
Om jag ska plugga måste jag börja med att läsa upp mina gymnasiebetyg (saknar matten...) och jag har liksom dragit ut på det oxå mest för att det "känns onödigt" eftersom jag ändå inte vet om jag vill plugga vidare.

Den här arbetsplatsen som jag är på idag känns ändå som att jag måste försöka rida ut "tråkighets stormen" och se om det går över. Det som är positivt är att min avdelning som jag jobbar på tidigare har varit väldigt eftersatt, nu finns en ny chef (den som anställde mig) som vill satsa och göra det riktigt bra. Det här betyder ju att det finns väldigt mycket att göra -bara man vill - ihop med en chef som verkligen vill satsa, vilket jag känner när jag tänker rent logiskt att jag borde vara nöjd eftersom ajg har möjlighet att ändå göra en del plus att min chef märkt att jag måste utmanas och ger mig uppgifter där efter.. Men nä - aldrig nöjd

Funderat mycket på det här med projektledare -har en utbildning inom det- både läst projektledningskurser på gymnasiet men har även projektledarutbildning från en år kvällskurs jag gick för ett par år sen. Tror det skulle passa mig väldigt bra egentligen, att kunna hoppa runt lite och kunna se målet/slutet av ett projekt för att sen kunna börja med något nytt. Tyvärr så verkar det vara lite knepigt att få just porjektledarjobb?

Jag kanske ska nämna att jag upptäckte häromdagen att jag egentligen är för ung för vuxen forumet .. Är "ynka" 23!

Ärsh, vet inte om det var något vettigt svar...

 

[starcraft]

@Michaelsdotter fast om du är så pass ung och mest har "okvalificerade" jobb behöver det inte vara något konstigt att det inte känns så utvecklande och roligt. Om du ändå gillar stället och chefen du har nu, försök att ta upp det och se om de kan göra något för dig för att utvecklas? Det ställe jag jobbade 3 år fick jag halvtid en chefsposition vilket gjorde att jag stannade längre än jag gjort annars. Jag var på g därifrån då egentligen. Själv är jag utbildad till det jag jobbar med och älskar egentligen yrket, men blir rastlös trots att jag tycker det jag gör är kul.

 

[BusBarro]

Jag är precis likadan, måste utmanas på jobbet och ha mycket att göra annars trivs jag inte. Så det gäller nog att hitta ett sådant arbete..

 

[Blueberry]

Jag "kom hem" när jag fick mitt nuvarande jobb. Har varit här i 3,5 år och det är mitt rekord. Annars är det många jobb på typ 6, 7, 8 månader i mitt cv.

Underbar enhet, fantastisk chef, min närmsta kollega och jag är en jobbmatch made in heaven och det är först nu som jag känner lite kli emellanåt.

 

[MiniLi]

Jag blir uttråkad när jag inte längre utvecklas, eller när jag liksom lärt mig jobbet och det inte längre utmanar mig eller innebär nya lärotillfällen.
Jag har därför valt ett yrke där jag ständigt utvecklas och där jag aldrig blir "klar". Jag måste ha stora utvecklingsmöjligheter om jag ska trivas.

Jag har jobbat som psykolog i drygt 3 år nu och känner att det passar mig utmärkt. Ständiga utmaningar och mycket utvecklingsarbete.
Har nu dessutom börjat som doktorand på halvtid vilket känns helt underbart. Tillbaka i skolan igen