Dags för avlivning?!

  • Övr. Djur
  • Trådstartare Trådstartare fancyfree
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 15
  • Visningar Visningar 1 199
F

fancyfree

Jag tror nog det är dags nu för Svante (råttan) att vandra vidare, vill inte tro det, men får inte vara egoistisk :crazy:

För några veckor sen så slutade han dricka vatten, det brydde jag mig inte så mycket om för han får så mycket barnmat (ibland utspätt med vatten). Nu på sistone så har han slutat gå ut ur buren, sover mesta delen av dygnet. Äter ingen hård mat alls, diarrér med jämna mellanrum.

Nu har han knappt ätit något på ett dygn förutom mosad banan, han ratade t.om kokt potatis :eek:

Han har även slutat att tvätta sig noga så han luktar äckligt..

Ja nu när jag skrivit ner allt det här så ser jag verkligen själv att det är dags att släppa taget, men gud så svårt. Han är ju inte ens 2 år än.. :cry:

Jag antar att dom flesta här inne på buke tycker detsamma..

usch, vill bara stoppa huvudet i sanden och låtsas som inget..
 
Sv: Dags för avlivning?!

Jag håller med dig. Det är nog dags att låta din lilla kille få vandra vidare.
Du kan ju alltid berätta för veterinären om vilka symtom han har när du är där. Troligen så kommer veterinären hålla med dig om att han inte lever ett värdigt råttliv.

Jag kände samma beslutsångest med en av mina råttor, hon kunde knappt använda frambenen men kämpade ändå att äta och dricka. Men eftersom det var ett allvarligt handikapp så kom veterinären och jag överrens om att låta henne få somna. Det var väldigt svårt då hon dessutom var helt klar i huvudet. Hon hann inte bli mer än 1 år och 4 månader.
 
Sv: Dags för avlivning?!

Ja självklart, jag har redan behandlat honom med Baytril (osäker på namnet) Jag (lr vet då) har klippt till hans ena tand som var lite lång, men ingenting har hjälpt.

Ska ringa imorgon, usch det tar verkligen imot.
Ska spendera resten av kvällen och tiden fram tills det är dags med honom i knät o bara mysa :love:
 
Sv: Dags för avlivning?!

ok. jag tror jag minns lite ifrån dina tidigare trådar.

Gör så. Också ger du honom en puss ifrån mig :)
 
Sv: Dags för avlivning?!

Det låter helt klart som om det är dags ja, men det är ju bara som det låter och om det stämmer att han bör avlivas ska jag inte säga nånting om egentligen.

Hade jag rabblat upp allt om Diva så hade folk antagligen kallat mig djurplågare som inte avlivade henne :angel: Hon hade inga muskler i bakbenen utan fick släpa sig fram på framtassarna, och så hade hon en fettansamling, 2-3 tumörer och grå starr. Skulle man gå efter hur det låter så hade hon avlivats långt tidigare än det blev gjort. Jag kunde ändå inte med att avliva henne av den enkla anledningen att hon mådde bra trots sina problem. Hon sov visserligen mer men i övrigt var hon precis lika pigg och glad som annars, precis lika underbart go och älskade att få komma ut och "rejsa", precis som när hon var ung. Hon tom sov i sängen med mig varje natt precis som när hon var yngre, ända fram tills sista natten, fick hon inte det så satt hon och blängde surt på en tills man gav upp och tog ut henne :D Enda nackdelen var väl att hon inte kunde hålla tätt lika bra som förut så man fick stå ut med en och annan pissfläck när hon blev gammal, innan det hade hon skaffat ett speciellt pisshörn... :D

Hon avlivades så småningom, när hon själv fick nog, för man såg tydligt att hon inte alls var glad längre. Så då visste jag att det var dags och hon fick avlivas dagen därpå, dagen innan hon fyllde 3 år.

Så tja, det jag menar är förstås att det beror helt på hur råttan mår, för man kan ju må bra och ha livsglädjen kvar trots en massa problem och handikapp. Samtidigt lider han ju inte av att avlivas heller bara det sker på rätt sätt, så om han inte mår dåligt än kan det ju även vara en fördel att avliva så att den dagen han lider inte kommer komma öht. Det är helt "enkelt" något som bara du kan veta.
 
Sv: Dags för avlivning?!

Det är ju inte lätt att ta bort dom små liven alls..
Jag tror inte han mår bra öht, han har liksom inte någon "glimt" i ögat. När han väl har ögonen öppna s.a.s.

Han har näst intill ingen päls kvar på frambenen, nacken, huvudet.
Han har även en irriterande klåda på roten av svansen som typ gör honom sjukt irriterad, så han snurrar runt där i buren. Det gör ont att se honom i det skick han är i nu. (Har kollat upp det där med klådan och vet har ingen aning om vad det är)

Tror han typ är deppad, känns som så. Han älskade verkligen att springa utanför buren och samla ihop gamla godisbitar, läppsyl ja allt man kan hitta under min säng :p

Men nu så ligger han bara.. :(
 
Sv: Dags för avlivning?!

Imorgon 13.15 ska är det dags :cry:

Hon frågade om jag ville vara med när han får sprutan och de vet jag inte?, usch vill jag ser när han dör? Eller vill jag att han ska dö hos en främling?..

Svårt, vill inte vara med, men samtdigt vill jag..
 
Sv: Dags för avlivning?!

Var med säger jag då. Det är inte alls så farligt som det verkar.
Lite pip och sprattel när han får sprutan får du räkna med, inte för att det gör värsta ont (råttor har väldigt dålig känsel vid magen) utan för allt annat - fasthållning, främmande lukter, ett stick... Sen är det över på nån sekund, då är det bara att gosa gosa gosa tills han är borta.

Har själv varit med vid varje avlivning, skulle aldrig falla mig in att inte vara det. Det må inte vara det roligaste man kan göra precis, men personligen vill jag dels se så att allt går rätt till, och även (mest av allt) kunna vara där för att lugna råttan, klia på favoritstället och hela den biten liksom. När det kommer till avlivningar för råttor så är det underbaraste någonsin helt klart när en liten gosboll ligger och mysknaprar och pluppar med ögonen tills hon/han somnar, och riktigt njuter till sista andetaget :love: Det i sig är också en tröst, för då vet man ju exakt hur det gick och man vet att råttan inte fick lida. Är man inte med så vet man ju inte ett dugg efteråt :crazy:
 
Sv: Dags för avlivning?!

Jag tycker också att du ska vara med. Är du inte med så kommer du ångra dig längre fram.
Du behöver ju inte hålla i honom när de ger honom sticket, men att du finns där lugnar ju ner honom mycket än att känna en främlings lukter.

Var ner med en kompis råtta, det var meningen att jag skulle finnas där som ett stöd bara. Men det slutade med att det var jag som fick hålla råttan medans kompisen försvann ut. Hon orkade inte vara kvar. Men då kände vi varandra bra (jag och råttan) så han var inte det minsta orolig. Han låg och knastrade tänder ända till sista andetaget. Det är verkligen ett fint slut.

Sedan, två veckor efteråt ville kompisen höra i detalj vad som hänt. Hon kände sig skyldig för att hon övergett honom med bara en puss och ett hej då.
Och hon har fortfarande skuldkänslor för det.

Därför tycker jag att du borde vara med, även fast det är väldigt svårt.
 
Sv: Dags för avlivning?!

Nu är det gjort!

Jag var med, men gick ut precis när han fick sprutan. Kände att jag klarar inte av att se eller höra något skrikljud, då skulle jag ha bara börjat gråta, och det hade jag ingen lust med därinne.

Men allt gick bra och lungt, det tog ungefär en kvart tills han var helt borta, under tiden så pratade jag med han pussa pån..
Betalade innan vi gick in så det var bara o gå efteråt, skönt de för so fort jag kom ut kunde jag inte hålla mig längre och började störtböla, sitter o skriver nu med en klump i halsen. De kommer nog o hänga i ett tag.

Jag lämnade kvar honom och hans filt, tagit reda på i detalj vart dom gör av honom efteråt så det känns bra. Hade jag inte bott mitt i stan så hade jag tagit med han själv..

Rest in peace Svante :love: :cry:
 
Sv: Dags för avlivning?!

Beklagar sorgen.

Men det var nog det bästa.
Starkt av dig att stanna kvar med honom så han fick somna in trygg.
 
Sv: Dags för avlivning?!

Tack.

När jag stod där utanför när han fick sprutan, så stod jag verkligen i valet o kvalet om jag bara skulle springa ut. Det var såå jobbigt, glad nu att jag inte gjorde det.

Hoppas den här dumma sorgen släpper snart, försöker tänka liksom "kom över det, det är en råtta" men nae, han var så speciell och jag saknar han så mycket :(..
 
Sv: Dags för avlivning?!

Det var verkligen starkt gjort av dig!

Nej, tänk inte så. Det är klart du har rätt att sörja, precis lika mycket som om det vore en häst, hund eller något annat djur. Han var ju trots allt din bästa vän :)

Tänk tillbaka på alla glada stunder ni hade. Det är verkligen inte bransligt att sörja en vän!
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp