Dejtingtråden 33

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag håller med fullständigt. Jag har ju liksom redan haft ett sådant förhållande och det var så vansinnigt skönt att ta sig ur det.

Av någon korkad anledning tänker jag ju ”ja, men den här gången är det ju bara lite grand och fler tendenser så dumpar jag”. Jag vet någonstans att jag bör dumpa redan nu. Det är bara så sjukt svårt. 😟

Hoppas att du inte kände dig pressad och trängd av reaktionerna härinne. Men det där kommer inte sluta bra om du fortsätter.

Ta hand om dig och uppdatera gärna. Vi finns här!
 
Jag och D fortsätter ses, och det känns fint! Han är väldigt omtänksam, rolig och fin.
Vi är nog båda ganska mycket för att prata om framtiden, även om vi fortfarande dejtar och kanske inte ens kommer dit, men vi börjar ju också vara i den åldern där man inte vill ”slösa” bort år på någon som har uppenbart olika tankar om hur man vill leva livet. Jag vill t ex gärna ha barn, och han med, och man blir ju inte yngre.

Vi har, hittills, samma visioner och drömmar om livet och samma värderingar. Men, ett litet moln på den framtida himlen är väl det här med boende. Jag bor på en större gård, en familjegård, och han gör också det.
Ingen av oss vill egentligen flytta, och vi bor så att vi har typ lika långt till våra jobb oavsett var vi bor.
Jag vet att det är helt onödigt att lägga någon större energi på det här nu, vi har ju precis börjat ses, men igår hade vi ett långt samtal om just detta, och båda är ganska envisa med vart vi vill bo. Det känns väldigt bra att vi kan prata om det på ett så odramatiskt sätt, men ja, det har gnagt lite i mig idag. Knepigt!
Någon annan som träffat någon som varit i en liknande sits?
 
Okej, den nygamle började bära sig illa åt igen så nu är han dumpad. Då det fick bli via sms, inväntar jag rena rama hatstormen på mobilen.

Jag känner verkligen ingenting just nu. Nästan så att det kan vara skönt att få ett gäng otrevliga sms som bekräftelse på att jag gjorde helt rätt, och sedan blocka om det börjar spåra ur helt.
 
Okej, den nygamle började bära sig illa åt igen så nu är han dumpad. Då det fick bli via sms, inväntar jag rena rama hatstormen på mobilen.

Jag känner verkligen ingenting just nu. Nästan så att det kan vara skönt att få ett gäng otrevliga sms som bekräftelse på att jag gjorde helt rätt, och sedan blocka om det börjar spåra ur helt.

Bra gjort!! Förstår hur du menar med hatstorm/otrevliga sms... men i vilket fall så gjorde du rätt utifrån va du skrivit innan.
 
Okej, den nygamle började bära sig illa åt igen så nu är han dumpad. Då det fick bli via sms, inväntar jag rena rama hatstormen på mobilen.

Jag känner verkligen ingenting just nu. Nästan så att det kan vara skönt att få ett gäng otrevliga sms som bekräftelse på att jag gjorde helt rätt, och sedan blocka om det börjar spåra ur helt.
Han verkar faktiskt väldigt obehaglig, så jag blir faktiskt lättad över att du gjorde slut via sms och inte face mot face, känns som att han skulle kunna ta det mindre bra och bli riktigt obehaglig…? Blockera direkt om han börjar skicka otrevligheter!
 
Jag och D fortsätter ses, och det känns fint! Han är väldigt omtänksam, rolig och fin.
Vi är nog båda ganska mycket för att prata om framtiden, även om vi fortfarande dejtar och kanske inte ens kommer dit, men vi börjar ju också vara i den åldern där man inte vill ”slösa” bort år på någon som har uppenbart olika tankar om hur man vill leva livet. Jag vill t ex gärna ha barn, och han med, och man blir ju inte yngre.

Vi har, hittills, samma visioner och drömmar om livet och samma värderingar. Men, ett litet moln på den framtida himlen är väl det här med boende. Jag bor på en större gård, en familjegård, och han gör också det.
Ingen av oss vill egentligen flytta, och vi bor så att vi har typ lika långt till våra jobb oavsett var vi bor.
Jag vet att det är helt onödigt att lägga någon större energi på det här nu, vi har ju precis börjat ses, men igår hade vi ett långt samtal om just detta, och båda är ganska envisa med vart vi vill bo. Det känns väldigt bra att vi kan prata om det på ett så odramatiskt sätt, men ja, det har gnagt lite i mig idag. Knepigt!
Någon annan som träffat någon som varit i en liknande sits?
Svårt dilemma. Jag har en släkting som faktiskt valt att vara särbo just för att båda två hade boende de trivdes med när de träffades. Men de är lite äldre än vad jag förmodar att ni är (mellan 40 och 50) och båda hade barn sen tidigare relationer som bott in sig i sina respektive boenden, inga gemensamma barn. Kanske inte optimalt om man vill ha gemensamma barn, men kanske ett alternativ i början så kanske ett alternativ mer utkristalliseras jämfört med det andra när tiden går och ni lär känna varandra mer?
 
Svårt dilemma. Jag har en släkting som faktiskt valt att vara särbo just för att båda två hade boende de trivdes med när de träffades. Men de är lite äldre än vad jag förmodar att ni är (mellan 40 och 50) och båda hade barn sen tidigare relationer som bott in sig i sina respektive boenden, inga gemensamma barn. Kanske inte optimalt om man vill ha gemensamma barn, men kanske ett alternativ i början så kanske ett alternativ mer utkristalliseras jämfört med det andra när tiden går och ni lär känna varandra mer?

I mitt var fall var det inga bekymmer med just biten att bo ihop, eftersom det aldrig varit aktuellt med barn. Men då ingen av oss kunde tänka sig att bo på den andra orten, och det var typ 90 mil mellan, så tog det slut efter några års pendlande.

En kompis till mig har dock en liknande sits där bägge har egen gård och ingen vill lämna sin. De bor dock 2 mil från varandra. De landade i att bo på hennes gård men behålla hans och låta tiden avgöra. Hon har jordbruk i mindre omfattning, vilket han inte har, och det är såklart bökigare att flytta på allt som rör det + djur.
 
Svårt dilemma. Jag har en släkting som faktiskt valt att vara särbo just för att båda två hade boende de trivdes med när de träffades. Men de är lite äldre än vad jag förmodar att ni är (mellan 40 och 50) och båda hade barn sen tidigare relationer som bott in sig i sina respektive boenden, inga gemensamma barn. Kanske inte optimalt om man vill ha gemensamma barn, men kanske ett alternativ i början så kanske ett alternativ mer utkristalliseras jämfört med det andra när tiden går och ni lär känna varandra mer?

Ja, jag hade absolut kunnat tänka mig att vara särbo, men jag fyller 32 och han är 38, och ingen av oss har barn sedan tidigare.

Vi får helt klart börja så här, och vi har bara två mil emellan oss så det är ju inga problem att växla mellan husen som det är nu. Och ingen brådska, även om barnfrågan så klart gör att vi inte har hur många år som helst på oss att fundera.

Jag vill gärna bygga ett hus här på gården i framtiden, men vill jag bygga det själv? Många frågor!

I mitt var fall var det inga bekymmer med just biten att bo ihop, eftersom det aldrig varit aktuellt med barn. Men då ingen av oss kunde tänka sig att bo på den andra orten, och det var typ 90 mil mellan, så tog det slut efter några års pendlande.

En kompis till mig har dock en liknande sits där bägge har egen gård och ingen vill lämna sin. De bor dock 2 mil från varandra. De landade i att bo på hennes gård men behålla hans och låta tiden avgöra. Hon har jordbruk i mindre omfattning, vilket han inte har, och det är såklart bökigare att flytta på allt som rör det + djur.

Ja, 90 mil är ju lite lönt 😬 förstår att det var jobbigt att pendla den sträckan!

Skulle han flytta hit kommer han inte heller att sälja sin fastighet. Han har redan köpt ut sina syskon, men vår gård är inte generationsskiftad ännu. Jag kommer dessutom vara i sitsen att jag kommer äga gården med min bror i framtiden, men jag vill inte heller sälja min del oavsett om jag bor här eller inte.

Tiden får så klart utvisa, och vi är ju fortfarande i dejtingfasen som sagt 😅 men visst snurrar tankarna lite kring detta.
 
I mitt var fall var det inga bekymmer med just biten att bo ihop, eftersom det aldrig varit aktuellt med barn. Men då ingen av oss kunde tänka sig att bo på den andra orten, och det var typ 90 mil mellan, så tog det slut efter några års pendlande.

En kompis till mig har dock en liknande sits där bägge har egen gård och ingen vill lämna sin. De bor dock 2 mil från varandra. De landade i att bo på hennes gård men behålla hans och låta tiden avgöra. Hon har jordbruk i mindre omfattning, vilket han inte har, och det är såklart bökigare att flytta på allt som rör det + djur.
I fallet med min släkting bor de typ en mil ifrån varandra, så det är ju fullt hanterbart och tror det mesta i deras fall faktiskt handlar om deras respektive barn. Men det behöver ju vara ett rimligt avstånd emellan om det ska funka i längden.

Jag hade själv ett distansförhållande ett kort tag där det skilde nio mil typ, ingen ville flytta, och avståndet tog död på det förhållandet. Nu var han inte rätt man för mig av andra anledningar så med rätt person kanske jag hade kunnat tänka mig att flytta som mitt liv såg ut då. Nu med boende som gör det möjligt att ha häst hemma utan att behöva stå ut med andra inhyrda - not so flyttbar kan jag säga.
 
Ja, jag hade absolut kunnat tänka mig att vara särbo, men jag fyller 32 och han är 38, och ingen av oss har barn sedan tidigare.

Vi får helt klart börja så här, och vi har bara två mil emellan oss så det är ju inga problem att växla mellan husen som det är nu. Och ingen brådska, även om barnfrågan så klart gör att vi inte har hur många år som helst på oss att fundera.

Jag vill gärna bygga ett hus här på gården i framtiden, men vill jag bygga det själv? Många frågor!



Ja, 90 mil är ju lite lönt 😬 förstår att det var jobbigt att pendla den sträckan!

Skulle han flytta hit kommer han inte heller att sälja sin fastighet. Han har redan köpt ut sina syskon, men vår gård är inte generationsskiftad ännu. Jag kommer dessutom vara i sitsen att jag kommer äga gården med min bror i framtiden, men jag vill inte heller sälja min del oavsett om jag bor här eller inte.

Tiden får så klart utvisa, och vi är ju fortfarande i dejtingfasen som sagt 😅 men visst snurrar tankarna lite kring detta.

Två mil är ju inget, jag känner två bönder som har så och de bor på fruns gård medan han "jobbar" fulltid (och lite till) på sin gård. Det löser ni nog, om det visar sig att han är "The One". :)
 
Två mil är ju inget, jag känner två bönder som har så och de bor på fruns gård medan han "jobbar" fulltid (och lite till) på sin gård. Det löser ni nog, om det visar sig att han är "The One". :)

Nej, avståndet är inget problem, problemet är att jag vill bo på min gård och han på sin :p ingen av oss har något lantbruk eller så, bara skogsbruk, så det är inget som behöver passas varje dag.
 
bah! varför försöker jag ens, jag finns på en dejting app och får ett meddelande från en tjej. Hurra!
chattar ett tag, sen så ger hon sitt tele nummer soch skriver swisha pengar om du vill fortsätta.
det blev inget mer, jag blir ledsen och less.
 
bah! varför försöker jag ens, jag finns på en dejting app och får ett meddelande från en tjej. Hurra!
chattar ett tag, sen så ger hon sitt tele nummer soch skriver swisha pengar om du vill fortsätta.
det blev inget mer, jag blir ledsen och less.
Nämen det va det sjukaste, va tacksam att personen visade det i ett tidigt skede iaf, Finns folk till allt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer För att det är kul med uppdateringar och diskussioner även om man inte längre kvalar in i dejtingtråden.
2 3 4
Svar
71
· Visningar
8 535
Svar
898
· Visningar
47 683
Senast: Squie
·
  • Artikel
Hästnyheter Han har jobbat i thaikök, sportbutiker, cykelaffärer – och som hästskötare. Nu gör Leon Hallén, 33, ny karriär. För Expressen berättar...
Svar
0
· Visningar
102
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp