Delad ekonomi

[Thera]

Jag blir alltid helt paff över såna här trådar. Vem orkar räkna millimeterrättvist på löner, tjänstgöringsgrader och hushållssysslor?

Våra löner går rakt in på ett konto där allt betalas ifrån. Vi sparar nån tusenlapp per månad enskilt och till barnen, plus att det som blir över när månaden är slut går in på gemensamt spar.

Jag har jobbat 80% i flera år, min sambo heltid. Jag kostar nog mer pengar generellt, hade även häst under flera år, och jag gör definitivt inte mer hushållssysslor än min sambo..

Vi har aldrig haft en tanke på att ha det på nåt annat sätt. Men det kanske är lite vad man är uppvuxen med som spelar in hur man vill ha det.

 

[LenaH]

F ö tycker jag att faktumet att natt/skiftarbete ger färre faktiska arbetstimmar inte riktigt är en faktor i ekvationen.

Det finns ju en anledning till att det är så eftersom det sliter rätt hårt och behovet av återhämtning är större.

 

[Kiwifrukt]

Jag hade valt att fortsätta dela gemensamma utgifter och gemensamt hushållsarbete rakt av 50/50. Skulle inte vilja ha helt gemensam ekonomi p.g.a. mina egna dyra hobbys, skulle inte kännas rätt att belasta en eventuell partner med en veterinärräkning eller en försäkringsräkning på 5000 spänn, liksom. Skulle heller inte tycka att det var okej att sambon kom hem och bara "nu har jag tvättat min bil så nu får du dammsuga" om bilen var hans hobby, gemensamma sysslor i hemmet ska vara just gemensamma sysslor för allas trevnad och inte för att en av parterna har den delen som hobby. (Nu kan väl ingen tycka att disk, dammsugning och tvätt är en hobby, därav exemplet med bilen.)

Gemensamma, fasta kostnader, och gemensamma sysslor i hemmet tenderar ju att bli desamma oavsett vilken inkomst ni har. Möjligen om ni i samband med detta ser över om det är några utgifter ni kan kapa, som någon annan föreslog tidigt i tråden. Då får ju båda en mindre utgift för "sin del" av de fasta kostnaderna.

 

[Unafraid]

Jag blir alltid helt paff över såna här trådar. Vem orkar räkna millimeterrättvist på löner, tjänstgöringsgrader och hushållssysslor?

Våra löner går rakt in på ett konto där allt betalas ifrån. Vi sparar nån tusenlapp per månad enskilt och till barnen, plus att det som blir över när månaden är slut går in på gemensamt spar.

Jag har jobbat 80% i flera år, min sambo heltid. Jag kostar nog mer pengar generellt, hade även häst under flera år, och jag gör definitivt inte mer hushållssysslor än min sambo..

Vi har aldrig haft en tanke på att ha det på nåt annat sätt. Men det kanske är lite vad man är uppvuxen med som spelar in hur man vill ha det.

Det viktigaste är väl att hitta något som man själv trivs med? Jag skulle INTE vilja ha delad ekonomi. Jag skulle nog dock tjäna på det, då sambon tjänar mer. Vi sätter i en summa på ett huskonto där allt som rör huset dras ifrån. Vi betalar mat från "våra egna" pengar och gör vad vi vill med dom i övrigt.

 

[iNHALE]

Jag blir alltid helt paff över såna här trådar. Vem orkar räkna millimeterrättvist på löner, tjänstgöringsgrader och hushållssysslor?

Våra löner går rakt in på ett konto där allt betalas ifrån. Vi sparar nån tusenlapp per månad enskilt och till barnen, plus att det som blir över när månaden är slut går in på gemensamt spar.

Jag har jobbat 80% i flera år, min sambo heltid. Jag kostar nog mer pengar generellt, hade även häst under flera år, och jag gör definitivt inte mer hushållssysslor än min sambo..

Vi har aldrig haft en tanke på att ha det på nåt annat sätt. Men det kanske är lite vad man är uppvuxen med som spelar in hur man vill ha det.

Det du beskriver är ju gemensam ekonomi och det finns massor med anledningar till att man inte vill delar sina pengar rakt av med sin partner. Det är ju toppen att gemensam ekonomi funkar för en del men för andra är det en mardröm. Jag skulle personligen aldrig vilja ha gemensam ekonomi.

 

[Sar]

Men läser jag konstigt?
Skriver inte @Sofie.S att de får ut lika mycket efter skatt när de båda jobbar heltid?

@MiniLi och @Sar

Jag undrar om något inlägg är borttaget eller ändrat. Ena parten hade dubbla lönen i det inlägg jag svarade på.

 

[Lovisaleonora]

Ja och?
Vad är problemet med det?

Man kan ju vända på det också.
Jag vill ha möjlighet att öka mitt nöje av mitt arbete, så nu får du dra ett större lass hemma.

Vissa jobb är både roliga och välbetalda.
Bra mycket roligare än hushållsarbete.
Jag kör så mycket hellre buss (som är roligt) än städar (som är tråkigt).
För att inte tala om hur vansinnigt roligt jag hade under mina bästa år som It- och Telecom-ingenjör.

Det är väl upp var och en att bestämma om det är ett problem eller inte?

 

[Lovisaleonora]

Jag blir alltid helt paff över såna här trådar. Vem orkar räkna millimeterrättvist på löner, tjänstgöringsgrader och hushållssysslor?

Våra löner går rakt in på ett konto där allt betalas ifrån. Vi sparar nån tusenlapp per månad enskilt och till barnen, plus att det som blir över när månaden är slut går in på gemensamt spar.

Jag har jobbat 80% i flera år, min sambo heltid. Jag kostar nog mer pengar generellt, hade även häst under flera år, och jag gör definitivt inte mer hushållssysslor än min sambo..

Vi har aldrig haft en tanke på att ha det på nåt annat sätt. Men det kanske är lite vad man är uppvuxen med som spelar in hur man vill ha det.

Jag kommer aldrig i hela mitt liv att ha gemensam ekonomi igen. Aldrig.

Det är väl bra att detta dryftas och blir synligt, det är ju ofta en gigantisk kvinnofälla och ser jag till diskussionerna i de ekonomigrupper jag är med i på FB så är det fortfarande en stor grop för många kvinnor och förhållande.

Skitbra att ni har hittat något som funkar för er.

 

[LadyCovergirl]

Jag blir alltid helt paff över såna här trådar. Vem orkar räkna millimeterrättvist på löner, tjänstgöringsgrader och hushållssysslor?

Våra löner går rakt in på ett konto där allt betalas ifrån. Vi sparar nån tusenlapp per månad enskilt och till barnen, plus att det som blir över när månaden är slut går in på gemensamt spar.

Jag har jobbat 80% i flera år, min sambo heltid. Jag kostar nog mer pengar generellt, hade även häst under flera år, och jag gör definitivt inte mer hushållssysslor än min sambo..

Vi har aldrig haft en tanke på att ha det på nåt annat sätt. Men det kanske är lite vad man är uppvuxen med som spelar in hur man vill ha det.

Jag är uppvuxen med att mina föräldrar hade gemensam ekonomi. Det funkar säkert i många fall och jag tycker inte att det behöver vara fel eller dåligt. Däremot betyder inte det att jag tycker att det är något för mig.
Jobbar jag övertid vill jag kunna lägga de extrapengarna på mig själv (och min unge). Inte försörja en partner som likaväl kunnat jobba övertid men väljer att inte göra det. Sen behöver det för all del inte vara millimeterrättvisa men det får nog vara åtminstone en rimlig rättvisa.
Det spelar säkert också roll att i ett tidigare förhållande hade jag en partner som tyckte att min inkomst var vår inkomst men hans inkomst var just hans. (Nej, det funkade givetvis inte.)

 

[LenaH]

Jag undrar om något inlägg är borttaget eller ändrat. Ena parten hade dubbla lönen i det inlägg jag svarade på.

Nja, du citerar ju startinlägget och i det står det ju bokstavligen att de har samma inkomst.

 

[Thera]

Det du beskriver är ju gemensam ekonomi och det finns massor med anledningar till att man inte vill delar sina pengar rakt av med sin partner. Det är ju toppen att gemensam ekonomi funkar för en del men för andra är det en mardröm. Jag skulle personligen aldrig vilja ha gemensam ekonomi.

Förklara gärna varför det är en mardröm för vissa?

För mig hade det varit en mardröm att behöva låna pengar till mat om jag glömt min plånbok. Eller att diskutera vem som köpte toapapper senast eller använder mest.

Jag kommer aldrig i hela mitt liv att ha gemensam ekonomi igen. Aldrig.

Det är väl bra att detta dryftas och blir synligt, det är ju ofta en gigantisk kvinnofälla och ser jag till diskussionerna i de ekonomigrupper jag är med i på FB så är det fortfarande en stor grop för många kvinnor och förhållande.

Skitbra att ni har hittat något som funkar för er.

Ja, alltså, man måste se till att ha ett eget ordentligt sparande. I vårt fall är det jag som har fonder och ett aktieinnehav, jag får hela tiden påminna sambon om att spara till sig själv också, annars lägger han allt på gemensamma.

 

[FannyN]

Jag tycker det är olika i olika relationer och åldrar. När jag hade fem hästar och jobbade massa övertid så var det för hästarna.
Nu är jag äldre utan häst och med ett extremt billigt boende. Jag jobbar då 50 procent och min partner heltid. Jag jobbar deltid för att ha tid för mina intressen. Vi tjänar dock ganska lika. Min partner tar betydligt mer räkningar och all mat eftersom han har ett billigare leverne.
Hushållsarbete är lite speciellt för oss eftersom han gillar det och det går av bara farten så jag lagar mat mest men absolut inte alltid. Resten vill han att jag håller mig ifrån. Jag är inte duktig på att städa.

 

[Kiwifrukt]

Förklara gärna varför det är en mardröm för vissa?

För mig hade det varit en mardröm att behöva låna pengar till mat om jag glömt min plånbok. Eller att diskutera vem som köpte toapapper senast eller använder mest.

För mig hade det varit en mardröm om vi hade haft gemensam ekonomi för att han då skulle vara inne och betala för hästarna, för min bil och för sånt som jag tycker är viktigt. Då har han helt plötsligt "rätt" att klaga på att det var en dyr veterinärräkning eller måste du verkligen köpa de ridbyxorna när du redan har hundra par eller vad som helst. Går det helt och hållet på min ekonomi har han inte med det att göra, så länge jag betalar min del av det gemensamma. Och vice versa, det kan ju vara han som har svindyra intressen och inte jag.

Men det är som jag ser det. För andra kan det ju funka jättebra. Kanske spelar in att jag har en dyr hobby som jag inte vill ge avkall på. Då är det ju upp till mig att se till att det finns pengar till det andra, jag kan ju självklart inte skita i att betala mina räkningar för att jag hellre ville ha ett par nya ridbyxor.

Och lite för att undvika precis det som @LadyCovergirl skrev, att kvinnans inkomst tenderar ibland att vara den gemensamma som ska täcka familjens utgifter, medan mannen får göra vad han vill med sin. Jag inbillar mig i alla fall att om man bara har gemensam ekonomi angående de fasta utgifterna som rör båda så minskar den risken i alla fall något.

 

[em-pirre]

Förklara gärna varför det är en mardröm för vissa?

För mig hade det varit en mardröm att behöva låna pengar till mat om jag glömt min plånbok. Eller att diskutera vem som köpte toapapper senast eller använder mest.




Ja, alltså, man måste se till att ha ett eget ordentligt sparande. I vårt fall är det jag som har fonder och ett aktieinnehav, jag får hela tiden påminna sambon om att spara till sig själv också, annars lägger han allt på gemensamma.

Låna? Alltså varken jag eller mannen har koll på vem som betalat mest. Vi turas om typ ungefär. Eller "ah men du betalade i matbutiken nu så jag kan betala vinet sen."

Om man på riktigt måste ha koll på vem som betalt toapappret senast eller om man måste låna till mjölk så tycker jag faktiskt att man lika gärna kan separera.

 

[iNHALE]

Förklara gärna varför det är en mardröm för vissa?

För mig hade det varit en mardröm att behöva låna pengar till mat om jag glömt min plånbok. Eller att diskutera vem som köpte toapapper senast eller använder mest.

Det är inte alla som lever i välbalanserade och sunda relationer där båda parter tänker likadant och är på samma våglängd.

Den dagen mitt ena ex beslutade sig för att säga upp sig från sitt 9-5 jobb i tron att han skulle kunna dra in en månadsinkomst på att spela nätpoker var jag glad att vi hade delad ekonomi och de enda pengarna han spelade bort under den tiden var hans egna. Hade vi haft gemensam ekonomi hade det troligen slutat betydligt värre.

Under min uppväxt hade mina föräldrar gemensam ekonomi, det fanns även alkoholmissbruk i familjen och det var mycket gräl om pengar, om hur mycket av de gemensamma pengarna man hade handlat för på Systembolaget, hur mycket av de gemensamma pengarna som gick till ditten och datten, nya sadlar hit, ny dyr elektronik dit osv osv. Mycket bråk och tjafs om att saker som köptes in var för dyra och att den ena slösade för mycket.

Detta har gett mig en rätt stark avsmak för att ge min in i det träsket med gemensam ekonomi. Mina pengar är mina, min sambons pengar är hans. Självklart hjälps man åt om det krisar men var och en sköter sitt eget. Vi har inga ekonomiska problem och båda två sköter sin ekonomi fläckfritt. Det innebär en viss personlig frihet att ha egna pengar man kan göra vad man vill med. Är det något stort gemensamt inköp vi ska göra som båda vill så delar vi på den kostnaden.

Om din idé av en ekonomisk mardröm är att behöva låna pengar till mat för att du glömt din plånbok hemma och att alla med delad ekonomi sitter och tjafsar om vem som använder mest toapapper så låter det som att du har en ganska smal världsbild.

 

[escodobe]

Förklara gärna varför det är en mardröm för vissa?

För mig hade det varit en mardröm att behöva låna pengar till mat om jag glömt min plånbok. Eller att diskutera vem som köpte toapapper senast eller använder mest.




Ja, alltså, man måste se till att ha ett eget ordentligt sparande. I vårt fall är det jag som har fonder och ett aktieinnehav, jag får hela tiden påminna sambon om att spara till sig själv också, annars lägger han allt på gemensamma.

Ingen av de jag känner som har delad ekonomi gör som du beskriver.
I mina förhållanden har vi antingen lagt pengar i gemensam hushållskassa eller kört varannan gång.

 

[escodobe]

Ingen av de jag känner som har delad ekonomi gör som du beskriver.
I mina förhållanden har vi antingen lagt pengar i gemensam hushållskassa eller kört varannan gång.

Jag har haft ett enda gräl om ekonomi i mitt liv, det var 2003 om en elräkning efter en rätt otrevlig separation. Med tanke på att ekonomi verkar vara ett vanligt trätomål så kanske fler skulle gå ifrån helt gemensam ekonomi?

I min nuvarande relation (särbos) har jag för hittills betydligt mer i inkomst, eftersom hen pluggar, jag försöker utjämna det lite genom att tex vara den som ställer min bil på betalparkeringen, välja aktiviteter hen har råd med osv
Men det är lika viktigt för partner att vara självständig ekonomisk som det har varit när jag varit i samma sits i andra relationer.

 

[Inte_Ung]

Det är väl upp var och en att bestämma om det är ett problem eller inte?

Ja, precis så.
Nyckeln i ett förhållande där man delar liv och hem är ju att vara överens sinsemellan.

Därför så tycker jag att sådana här trådar blir så fel.
Det är ju faktiskt inte vad vi tycker som spelar någon roll utan att man tycker lika i familjen.

 

[Linn-Nora]

Jag tänker att grundförutsättningarna spelar väldigt stor roll. Om jag, eller min man, haft stora tillgångar kanske vi tänkt olika. Nu har vi inte det utan vi lever mer eller mindre från månad till månad. Har en liten buffert (med betoning på liten) och lite sparat till barnet, men i övrigt går de pengar som kommer in åt varje månad. Vi äger i stort sett inget av värde rent fysiskt heller. Så jag känner att det inte spelar nån större roll. Jag har ett bra pensionssparande via jobbet. Thats it!
Eventuellt kommer vi ärva lite tillgångar, men det känns mest sorgligt att tänka på så jag utgår från att livet kommer vara såhär.

Så jag har liksom inget att skydda direkt. Utan vi lever och kämpar gemensamt.

Då känner jag att vi lika väl kan lägga alla pengar i samma pott och göra det bästa av det.
Vi har gjort försök att köra procentuellt, men jag tycker inte det funkar bra utan det blir mer slitningar än att ha det som vi har det. Vi känns mycket mer enade sedan vi gick över till att göra som vi gör nu.

 

[Mabuse]

Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80% arbetstid?
Bör de gemensamma utgifterna fortfarande delas lika mellan personerna, trots att den som går ner i arbetstid får ut mindre i lön?

Om det har betydelse, den som jobbar 100% är mer ledig än partnern, trots att hen går ner till 80%. Anledningen till mindre arbetstid är att hen vill träffa familjen mer.

Gemensam ekonomi är inte ett alternativ då den ena personen har en dyr hobby.

Vi delar procentuellt efter inkomst. På ett ungefär. Om den ena får slut på pengar så stöttar den andre. Men det händer i princip aldrig.

Jag blir alltid helt paff över såna här trådar. Vem orkar räkna millimeterrättvist på löner, tjänstgöringsgrader och hushållssysslor?

Våra löner går rakt in på ett konto där allt betalas ifrån. Vi sparar nån tusenlapp per månad enskilt och till barnen, plus att det som blir över när månaden är slut går in på gemensamt spar.

Jag har jobbat 80% i flera år, min sambo heltid. Jag kostar nog mer pengar generellt, hade även häst under flera år, och jag gör definitivt inte mer hushållssysslor än min sambo..

Vi har aldrig haft en tanke på att ha det på nåt annat sätt. Men det kanske är lite vad man är uppvuxen med som spelar in hur man vill ha det.

Så kan det vara, men jag skulle absolut inte vilja ha ett gemensamt konto. Jag skulle få dåligt samvete och känna att jag borde fråga varje gång jag gick och fikade eller köpte nånting som inte var strikt nödvändigt. Det är ju väldig skillnad om man gör av med sina egna pengar eller någon annans.