Alltså, nu är ju vi gifta så i slutändan äger vi ju (nästan) allting tillsammans ändå. Vid skilsmässa eller död. Men just nu har vi delad ekonomi av samma anledning som många andra här i tråden, att ha ekonomisk frihet kring sina egna pengar. Sen vill jag också hålla koll på mitt sparande. Jag har enklare att spendera pengar än mannen och därför vill jag ha kontroll på min konsumtion och sparande så att jag också bidrar till våra framtidsmål. Det blir svårt att få kontroll på sådant om allt hade hamnat på samma konto. Sen betalar vi procentuellt hemma efter nettolön, vilket gör att jag får ut mer av min lön. Det gör att jag kan lägga dessa på mitt pensionssparande om jag vill, eller leva loppan. Jag gör mer hemma, inte för att jag tjänar mindre utan för att jag helt enkelt jobbar mindre. Vi båda arbetar heltid på pappret men inte i praktiken. Skulle jag inte göra det så skulle jag helt enkelt få vänta på att mannen slutar jobba kring 19 så vi kan handla, städa och laga mat tillsammans och kunna sätta oss vid middagsbordet vid 20. Jag blir hangry innan dess, och ser hellre att vår lediga tid ihop på kvällarna ger tid till annat. Plus att jag ärligt talat tycker det är mysigt att plocka och laga mat.
Hade vi haft samma lön och en utav oss ville gå ner i tid så hänger det nog på vilket läge i livet vi var. Vilka utgifter har vi, och vad innebär det för den andre parten att den ene betalar mindre? Generellt sett vill vi stötta varandra och bära varandra genom livet även ekonomiskt. Ibland kanske den ena får bära ett tyngre lass och ibland den andre. Så som sagt, beror på läge. Skulle jag eller mannen säga upp oss helt för att bygga ett eget bolag under ett år utan inkomst alls så hade den andre burit under den tiden. Skulle den ene vilja gå ner till halvtid resten av livet på grund av mer livskvalitet, ja, då hade vi fått ställa olika värden mot varandra och diskutera om vi kan anpassa våra levnadskostnader därefter.