Delad ekonomi

[Inte_Ung]

Fast man kan ju inte riktigt jämföra mängden toapapper en person använder med en häst? En häst är jättedyr. Och bara till glädje för mig.

Eller jämföra mängden toapapper eller hur mycket eller lite någon äter med att en person vill ha tre bilar, just for fun?

Jag tycker en eventuell pojkvän borde vara mer intresserad av att jag bekostar mitt erkänt svindyra intresse själv än att bråka om millimeter-rättvisa med toalettpapper och mjölk. Känns lite som småbarn som mäter godisbiten med linjal för att inte syskonet ska få en större bit.

Det var som ett exempel.
Den som äter mycket kan äta för en hel stallhyra mer än den som äter litet.

Jag ser hela den här diskussionen som just syskon som mäter med linjal.
Var skall gränsen för vad som skall eller inte skall mätas gå?

 

[Linn-Nora]

Får jag fråga vad det var som inte funkade?

Nej, det blir nog ändå lite för privat Det var olika faktorer som spelade in.
Men vi har prövat olika varianter och detta fungerar bäst för oss, hittills. Med barn med i bilden är det dessutom enklare upplever vi.

 

[Mabuse]

Japp! Som jag påpekat tidigare så ser jag hellre att vi har lika än att det är procentuell rättvisa

Om saker inte spelar någon roll och det inte gör er något om den ene har råd med dyrare saker än den andre, varför är det då viktigt att ni har lika? Det är det jag inte förstår.

 

[Linn-Nora]

Om saker inte spelar någon roll och det inte gör er något om den ene har råd med dyrare saker än den andre, varför är det då viktigt att ni har lika? Det är det jag inte förstår.

Jag kan förstå det, för jag tror vi tänker olika som utgångspunkt.
Vi gillar att ha det gemensamt då det förenklar. Vill någon av oss köpa något till sig så är det inget problem så länge vi har råd.

 

[Thera]

Det som hade varit mest störigt med att ha det uppdelat tycker jag hade varit känslan av att vi är två skilda delar och inte ett team kring barn och hushållet.

Hade vi haft det knapert hade jag kanske varit mer ekonomiskt lagd och brytt mig mer om vem som bidrar eller kostar mest.
Nu kunde jag inte bry mig mindre, och det känns väldigt skönt!

 

[Seabaz]

Jag och min sambo lägger ungefär lika mycket till utgifter och sparande. Jag jobbar 80% och han 100%.

Min lön har sänkts betydligt sedan 1 juli då jag gick över från timanställd till fastställd. Han är fortfarande på timme.

Jag får lön varje vecka och han varannan vecka och vi gör som så att han betalar hela hyran för vårt hus samt sätter in för sparande medan jag betalar räkningar när de kommer samt handlar de mesta maten och hushållsvaror. Samt sätter över sparande till sparkonto med.

Vi har ett gemensamt konto som vi båda borde använda mer för Alla gemensamma utgifter men slarvar med överföringar....

Vi borde styra upp vår ekonomi lite mer, typ börja skriva ner vad vi gör av med dagligen/veckovis, då jag tror vi skulle kunna spara mer än vi gör för tillfället.

Vi sparar för att kunna köpa ett hus och vi behöver ohygglig stor handpenning för att vi bor på en ö i ett område med extra hög risk för cykloner på sommaren, så banker och försäkringar policy är väldigt höga

 

[Mabuse]

Jag kan förstå det, för jag tror vi tänker olika som utgångspunkt.
Vi gillar att ha det gemensamt då det förenklar. Vill någon av oss köpa något till sig så är det inget problem så länge vi har råd.

Vad är det som blir enklare?

För det är ju samma sak om var och en har sina egna pengar - vill någon av er köpa något till sig är det inga problem så länge den personen har råd.

Vad är det som är problematiskt i att det är olika beroende på inkomst?

 

[Mabuse]

Det som hade varit mest störigt med att ha det uppdelat tycker jag hade varit känslan av att vi är två skilda delar och inte ett team kring barn och hushållet.

Hade vi haft det knapert hade jag kanske varit mer ekonomiskt lagd och brytt mig mer om vem som bidrar eller kostar mest.
Nu kunde jag inte bry mig mindre, och det känns väldigt skönt!

Man är ju ett team ändå. Om den ene har slut på pengar så kliver den andre in.

 

[Inte_Ung]

Man är ju ett team ändå. Om den ene har slut på pengar så kliver den andre in.

Då så kan man ju vända på det.
Varför skall det då vara uppdelat?

 

[Linn-Nora]

Vad är det som blir enklare?

För det är ju samma sak om var och en har sina egna pengar - vill någon av er köpa något till sig är det inga problem så länge den personen har råd.

Vad är det som är problematiskt i att det är olika beroende på inkomst?

För oss är det enklare, utifrån våra förutsättningar
Vi har som sagt haft det uppdelat också, men detta sätt har funderat bäst i vårt liv.

Och därmed känner jag mig rätt klar

 

[Soapbubble]

Då så kan man ju vända på det.
Varför skall det då vara uppdelat?

För att den ekonomiskt svagare parten ska veta att den har råd att lämna en dålig relation. Har vi inte sett flera gånger på Buke sett trådar som har gått ut på att kvinnan inte har råd att lämna en kass relation för hon har inte råd med alla djur hon har skaffat under relationen?

Alla relationer slutar med döden eller att man går isär.

(Jag lever inte som jag lär utan vi har totalt gemensam ekonomi och det funkar bra för oss.)

 

[escodobe]

För att den ekonomiskt svagare parten ska veta att den har råd att lämna en dålig relation. Har vi inte sett flera gånger på Buke sett trådar som har gått ut på att kvinnan inte har råd att lämna en kass relation för hon har inte råd med alla djur hon har skaffat under relationen?

Alla relationer slutar med döden eller att man går isär.

(Jag lever inte som jag lär utan vi har totalt gemensam ekonomi och det funkar bra för oss.)

Jag tänker också att det finns en trygghet i att själv kunna avgöra vad ens pengar läggs på, vill man spara, lägga alla sina pengar på en häst eller vad det nu är så påverkar det inte den "gemensamma" potten så att säga.
Jag hade blivit stressad av att "behöva diskutera större inköp" som ibland beskrivs. Vill partnern lägga pengar på i mitt tycke helt onödig teknik så kan hen göra det utan att det påverkar mig.

 

[Unafraid]

Jag tänker också att det finns en trygghet i att själv kunna avgöra vad ens pengar läggs på, vill man spara, lägga alla sina pengar på en häst eller vad det nu är så påverkar det inte den "gemensamma" potten så att säga.
Jag hade blivit stressad av att "behöva diskutera större inköp" som ibland beskrivs. Vill partnern lägga pengar på i mitt tycke helt onödig teknik så kan hen göra det utan att det påverkar mig.

Precis! Jag tänker att den 10-15 år gamla TVn duger. Skulle sambon vilja köpa en ny för 8-10 000 för våra gemensamma pengar skulle jag tvärvägra. Skulle han göra det för sina egna skulle jag bara rycka på axlarna.

 

[Voeux]

Alltså, nu är ju vi gifta så i slutändan äger vi ju (nästan) allting tillsammans ändå. Vid skilsmässa eller död. Men just nu har vi delad ekonomi av samma anledning som många andra här i tråden, att ha ekonomisk frihet kring sina egna pengar. Sen vill jag också hålla koll på mitt sparande. Jag har enklare att spendera pengar än mannen och därför vill jag ha kontroll på min konsumtion och sparande så att jag också bidrar till våra framtidsmål. Det blir svårt att få kontroll på sådant om allt hade hamnat på samma konto. Sen betalar vi procentuellt hemma efter nettolön, vilket gör att jag får ut mer av min lön. Det gör att jag kan lägga dessa på mitt pensionssparande om jag vill, eller leva loppan. Jag gör mer hemma, inte för att jag tjänar mindre utan för att jag helt enkelt jobbar mindre. Vi båda arbetar heltid på pappret men inte i praktiken. Skulle jag inte göra det så skulle jag helt enkelt få vänta på att mannen slutar jobba kring 19 så vi kan handla, städa och laga mat tillsammans och kunna sätta oss vid middagsbordet vid 20. Jag blir hangry innan dess, och ser hellre att vår lediga tid ihop på kvällarna ger tid till annat. Plus att jag ärligt talat tycker det är mysigt att plocka och laga mat.

Hade vi haft samma lön och en utav oss ville gå ner i tid så hänger det nog på vilket läge i livet vi var. Vilka utgifter har vi, och vad innebär det för den andre parten att den ene betalar mindre? Generellt sett vill vi stötta varandra och bära varandra genom livet även ekonomiskt. Ibland kanske den ena får bära ett tyngre lass och ibland den andre. Så som sagt, beror på läge. Skulle jag eller mannen säga upp oss helt för att bygga ett eget bolag under ett år utan inkomst alls så hade den andre burit under den tiden. Skulle den ene vilja gå ner till halvtid resten av livet på grund av mer livskvalitet, ja, då hade vi fått ställa olika värden mot varandra och diskutera om vi kan anpassa våra levnadskostnader därefter.

 

[Linn-Nora]

Precis! Jag tänker att den 10-15 år gamla TVn duger. Skulle sambon vilja köpa en ny för 8-10 000 för våra gemensamma pengar skulle jag tvärvägra. Skulle han göra det för sina egna skulle jag bara rycka på axlarna.

Inte specifikt riktat till dig, men exemplet i sig

Jag tror att om man har olika tankar och preferenser i vad man ska köpa och när så är det absolut det bästa att ha separat ekonomi. Det underlättar. Men det finns såna som oss, som är väldigt samstämmiga om inköp, och som inte har så stort behov av att köpa saker över lag, och då blir det inte ett problem.

I vårt fall har varken jag eller min partner behov av dyra exklusiva saker, och våra intressen är så pass samstämmiga, samt inte särskilt kostsamma, så just att någon rasslar iväg och köper exempelvis en tv för 10000 skulle inte hända.

Som @Inte_Ung skrev tidigare, att det är olika vad som passar i olika relationer. Det beror ju på vad man har för personligheter, behov etcetera. Och det viktiga lär vara att kommunicera det sinsemellan.

Jag bryr mig verkligen inte om materiella ting alls. Kan kanske komma på ett par saker jag skulle tycka vara tråkiga att bli av med. Men i övrigt har jag noll sentimentalitet inför något materiellt. VI har heller inget direkt av värde så för oss finns liksom inte det där med mitt och ditt.

 

[Kiwifrukt]

Jag tänker också att det finns en trygghet i att själv kunna avgöra vad ens pengar läggs på, vill man spara, lägga alla sina pengar på en häst eller vad det nu är så påverkar det inte den "gemensamma" potten så att säga.
Jag hade blivit stressad av att "behöva diskutera större inköp" som ibland beskrivs. Vill partnern lägga pengar på i mitt tycke helt onödig teknik så kan hen göra det utan att det påverkar mig.

Precis så tänker jag också. Jag menar, oavsett om jag älskar min ponny över allt annat på jorden är hon inte lika viktig för någon annan. Men får jag då spendera det som blir över på min lön efter att ha betalat räkningar och mat och dylikt, är ju alla glada och lyckliga. Likadant om den jag lever med skulle köpa något jag ser som onödigt men viktigt för honom.

 

[Voeux]

Precis! Jag tänker att den 10-15 år gamla TVn duger. Skulle sambon vilja köpa en ny för 8-10 000 för våra gemensamma pengar skulle jag tvärvägra. Skulle han göra det för sina egna skulle jag bara rycka på axlarna.

Precis det där hände faktiskt Vilket gör att vi nu har en GIGANTISK TV i vår lilla lägenhet Jag kanske skulle ha frågat om tum innan jag ryckte på axlarna.

 

[Unafraid]

Precis det där hände faktiskt Vilket gör att vi nu har en GIGANTISK TV i vår lilla lägenhet Jag kanske skulle ha frågat om tum innan jag ryckte på axlarna.

Tack för tips inför framtiden!

 

[em-pirre]

Jag skulle tycka att det vore jobbigt att köpa onödiga saker (typ slösa på godis och sånt) med VÅRA pengar.

Nä, jag har hellre mina egna och gör mina egna dåliga beslut.

 

[Soapbubble]

Det gör att jag kan lägga dessa på mitt pensionssparande om jag vill, eller leva loppan.

Du är inte den första som skriver om pensionssparande. Jag undrar om du och alla andra har kollat upp vem som får pensionspengarna om ni går skilda vägar.