Deprimerad hund?

[SiZo]

Historien är rätt så lång, så var lite uthålliga!

Min tik är 4,5 år gammal. I vintras så blev hon parad och mådde fruktansvärt dåligt från 1,5 vecka in i dräktigheten. Kräktes en hel del, och matlusten kom aldrig riktigt igen. Jag fick en bra dag i henne tillräckligt med mat för en normal (inte dräktig) hund. Dagen för valpning kom och hon var i öppningsstadiet väldigt länge. Men några riktiga värkar såg jag bara en av, sen avtog det.

Jag bestämde mig för att åka in, och det blev snitt av det hela. Hunden var ganska rejält undernärd vid det här laget.
Ut kom iaf 5 levande, STORA, friska valpar, och hon började ta hand om dem. Vi fick aldrig riktigt igång aptiten på henne då heller och det slutade med att jag blandade färskfoder med valpfoder. Hon hade lite kalkbrist vid valpningen, men veterinären försäkrade mig om att hon skulle vara ok, och att hon kunde dia valparna.

5 veckor senare känner jag igen att något är fel. Jag ringer veterinären och på väg dit börjar hon mkt riktigt krampa. Det är med andra ord akut kalkbrist (eklampsi). Hon får dropp och får komma hem dagen efter, återbesök var 3:e dag med dropp 2 veckor efter det.

Nu är valparna 5,5 månad gamla, friska, pigga och glada hela bunten!

Men något känns fortfarande fel med tiken. Jag har givetvis varit på kliniken och kollat upp henne, de hittar inget fel på henne. De tog typ alla blodprover som fanns eftersom hennes symptom är så diffusa. Det enda som skulle kunna vara något är att kalknivåerna fortfarande ligger i det lägre spannet, men dock inom referens.

Jag vill påpeka att jag hade veterinärkontakt med hur många veterinärer och kostrådgivare för hund som helst under dräktigheten, och även efteråt. Eftersom hon var minst sagt knepig med maten. Som mest hade jag 13 olika sorters foder hemma.

Tiken beter sig som att hon är deprimerad. Håglös, lite grinig, går omkring här hemma, istället för att springa omkring. Alla mina vänner som känner henne säger samma sak, det är något som är tokigt.

Jag funderar på om det kan vara något hormon som inte riktigt är i balans efter hela resan, och om någon här isf kanske vet vad som kan hjälpa henne?

Eller är det så att detta är en så pass stor påfrestning att det är helt normalt att hon fortfarande är nedsatt? Hur länge kan hon isf vara det? När är det isf dags att åka till veterinären igen?

 

[dpmatte]

Nu är jag varken uppfödare eller specialist. Men 75 dygn efter valpning får man både tävla och ställa ut tikarna. Förmodligen är det beräknat att tikar ska vara återställda efter ungefär den tiden.

Min mellanhund blev pappa till en kull valpar som nu är 15 månader. Tiken fick kalkbrist när valparna var ca 2½ vecka och det blev ilfart till veterinären. Hon var jättesjuk och fick då givetvis kalk hos veterinären, det var precis så man klarade livet på henne. Och därefter fick hon inte dia valparna alls. Det blev ett jättejobb för uppfödaren att mata alla 6 valparna med ersättning tills de efter några veckor åt enbart valpfoder. Jag var och hälsade på när valparna var 8 veckor och då var tiken pigg och glad. Nu har hon en ny kull med 5 valpar som är 3-4 veckor med samma pappa, och denna gången mår hon alldeles utmärkt.

Kollade man även urinprover?
Har tiken normalt hull nu?
Ultraljudade man livmodern?
Har du provat ge smärtstillande för att se om hon blir piggare i så fall?
Äter och dricker hon normalt?
Prover på fästingsjukdomar?
Feber?
Funderar lite på om hon har ont nånstans eller har en tyst livmoderinflammation, eller något slags diabetes eller njurproblem. Samma hane som är pappa till valparna ville helt plötsligt inte gå rastrundor i vintras, fick tagit blodprover och det fanns inget fel. Så tempade man honom till 39,4 och kollade hals, öron osv efter infektion. Man hittade ingenting men man tyckte att eftersom tempen var 39,4 så fick han antibiotika och blev bra. Han hade alltså en dold infektion nånstans.

 

[SiZo]

Nu är jag varken uppfödare eller specialist. Men 75 dygn efter valpning får man både tävla och ställa ut tikarna. Förmodligen är det beräknat att tikar ska vara återställda efter ungefär den tiden.

Min mellanhund blev pappa till en kull valpar som nu är 15 månader. Tiken fick kalkbrist när valparna var ca 2½ vecka och det blev ilfart till veterinären. Hon var jättesjuk och fick då givetvis kalk hos veterinären, det var precis så man klarade livet på henne. Och därefter fick hon inte dia valparna alls. Det blev ett jättejobb för uppfödaren att mata alla 6 valparna med ersättning tills de efter några veckor åt enbart valpfoder. Jag var och hälsade på när valparna var 8 veckor och då var tiken pigg och glad. Nu har hon en ny kull med 5 valpar som är 3-4 veckor med samma pappa, och denna gången mår hon alldeles utmärkt.

Kollade man även urinprover?
Har tiken normalt hull nu?
Ultraljudade man livmodern?
Har du provat ge smärtstillande för att se om hon blir piggare i så fall?
Äter och dricker hon normalt?
Prover på fästingsjukdomar?
Feber?
Funderar lite på om hon har ont nånstans eller har en tyst livmoderinflammation, eller något slags diabetes eller njurproblem. Samma hane som är pappa till valparna ville helt plötsligt inte gå rastrundor i vintras, fick tagit blodprover och det fanns inget fel. Så tempade man honom till 39,4 och kollade hals, öron osv efter infektion. Man hittade ingenting men man tyckte att eftersom tempen var 39,4 så fick han antibiotika och blev bra. Han hade alltså en dold infektion nånstans.

Hennes temperatur är normal, hon har bra hull nu! Inte alls samma muskelmassa som innan (hon såg ut som en muskelbyggare i kroppen typ), men hon är ju inte med på ridturer längre heller.

Hon äter och dricker normalt, torrfoder får jag som vanligt inte i henne, då kräks hon bara, men jag blandar färskfoder för valpar och torrfoder för valpar.
Exakt vilka prover som togs vet jag faktiskt inte, men jag kan ju ta och kolla upp! Men det var en jävla massa rör, och de borde ju ha kollat fästingsjukdomar!

Inget urinprov eller UL. Hon har haft ett helt normalt löp utan konstigheter efter valparna. Nu är hon inne i en period av skendräktighet.

Jag har lite Rimadyl hemma, kanske skulle jag prova att ge henne det för att se om det blir nån skillnad. Då vet man ju iaf vart man kanske kan börja leta, eller inte leta. Måste kolla datumet på burken bara!

 

[hastflicka]

Min tik som alltid blev skendraktig upptradde som om hon var depremerad under tiden hon var skendraktig. Hon gick omkring och "mopade" med hangande huvud och ville inte nagonting egentligen. Det var jatte svart att fa henne att bli ivrig och vilja jobba eller ens folja med ut nar hon var skendraktig. Jag brukade saga att hon var deprimerad, for precis sa upptradde hon.

 

[SiZo]

Min tik som alltid blev skendraktig upptradde som om hon var depremerad under tiden hon var skendraktig. Hon gick omkring och "mopade" med hangande huvud och ville inte nagonting egentligen. Det var jatte svart att fa henne att bli ivrig och vilja jobba eller ens folja med ut nar hon var skendraktig. Jag brukade saga att hon var deprimerad, for precis sa upptradde hon.

Det här var tyvärr redan innan löpet, annars hade jag inte varit så orolig. Men kanske är det förstärkt just nu... Men jag ska prova rimadylen som jag ändå har hemma iaf,så får vi se

 

[dpmatte]

Muskelmassa är ju lite färskvara precis som kondition. Som du säger, rör hon sig mindre så minskar muskelmassan.

Ja, kolla upp vilka blodprover som togs. Kan vara bra att veta. Och det är lätt att missa ett prov eller förbise något.

Be att få lämna urinprov och att de kollar det oxå.

Appropå det att hon har svårt för att äta torrfoder. Kollade man ner i halsen? Riktigt noga? En kompis hund hade ätit gräs som hade slingrat sig runt tonsillerna så de fick söva henne för att få bort det. Det kan vara så att torrfodret fastnar och trycker på kräkreflexen om det sitter nånting vägen när hon sväljer. Prova att blötlägga fodret och se vad som händer, det ska vara riktigt mjukt i så fall. Häll på kallt vatten (varmt kan ta bort viss näring) och låt det stå minst 1 timme.

Datum på Rimadylen har ingen större betydelse, om den inte är flera år för gammal alltså. Det som kan hända är att det verksamma ämnet minskar så att verkan blir lite sämre.

 

[russinbulle]

5,5 månader efter en förlossning - även om det var ett snitt, då borde tiken vara i full fart. Så gå absolut på din magkänsla och kolla upp henne mer

 

[SiZo]

Muskelmassa är ju lite färskvara precis som kondition. Som du säger, rör hon sig mindre så minskar muskelmassan.

Ja, kolla upp vilka blodprover som togs. Kan vara bra att veta. Och det är lätt att missa ett prov eller förbise något.

Be att få lämna urinprov och att de kollar det oxå.

Appropå det att hon har svårt för att äta torrfoder. Kollade man ner i halsen? Riktigt noga? En kompis hund hade ätit gräs som hade slingrat sig runt tonsillerna så de fick söva henne för att få bort det. Det kan vara så att torrfodret fastnar och trycker på kräkreflexen om det sitter nånting vägen när hon sväljer. Prova att blötlägga fodret och se vad som händer, det ska vara riktigt mjukt i så fall. Häll på kallt vatten (varmt kan ta bort viss näring) och låt det stå minst 1 timme.

Datum på Rimadylen har ingen större betydelse, om den inte är flera år för gammal alltså. Det som kan hända är att det verksamma ämnet minskar så att verkan blir lite sämre.

Problemet med torrfoder har hon haft alltid. Ska jag få i henne uppblött torrfoder så får hon nog gå utan mat minst 48 h, med div kräkningar som följd. Det är inte vid ätandet som hon kräks, utan det är flera timmar senare.

 

[dpmatte]

Jag uppfattade det som att hon hade svårt att få ner torrfodret. Detta är ju ett helt annat läge. Jag tror att man kan se mer med ultraljud än med röntgen. Åtminstone vet jag att det är så när man tittar på urinblåsa och prostata, då kan man se även väldigt små förändringar. Har varit med på ultraljud både av min ena hunds o en kompis hunds urinblåsa/prostata. Eftersom det går bättre med valpmat så verkar det som om hon har svårt att smälta maten, alternativt att det är trångt nånstans så det har svårt att komma igenom. Eller att något irriterar/retar i slemhinnorna. Om det var min hund i detta läget så hade jag diskuterat med ett par olika veterinärer om vad de anser vara bästa sättet att undersöka henne på så snart som möjligt. Om man inte hittar något fel i mage/tarmar så hade jag bett dem kolla även livmoder och urinvägar/urinblåsa när man ändå håller på. Även hjärta och lungor hade jag nog bett att få kollat, någonstans måste något vara fel. Hoppas och håller tummarna att det är något som är lätt åtgärdat och att du har en bra försäkring på henne.

Det jag funderar mest på är om hon har stoppat i sig något, kanske när hon var valp, som fastnat i magen och som nu I och med dräktigheten har börjat röra på sig och irritera. Att jag tänker på detta beror på en bekant som hade en irländsk terrier som svalde en persikokärna som ung slyngel, när han blev riktigt gammal fick han problem med magen. Persikokärnan hade inte som de trodde passerat ut, utan den var kvar i magsäcken i alla år (han blev 12-13år).

 

[SiZo]

Jag uppfattade det som att hon hade svårt att få ner torrfodret. Detta är ju ett helt annat läge. Jag tror att man kan se mer med ultraljud än med röntgen. Åtminstone vet jag att det är så när man tittar på urinblåsa och prostata, då kan man se även väldigt små förändringar. Har varit med på ultraljud både av min ena hunds o en kompis hunds urinblåsa/prostata. Eftersom det går bättre med valpmat så verkar det som om hon har svårt att smälta maten, alternativt att det är trångt nånstans så det har svårt att komma igenom. Eller att något irriterar/retar i slemhinnorna. Om det var min hund i detta läget så hade jag diskuterat med ett par olika veterinärer om vad de anser vara bästa sättet att undersöka henne på så snart som möjligt. Om man inte hittar något fel i mage/tarmar så hade jag bett dem kolla även livmoder och urinvägar/urinblåsa när man ändå håller på. Även hjärta och lungor hade jag nog bett att få kollat, någonstans måste något vara fel. Hoppas och håller tummarna att det är något som är lätt åtgärdat och att du har en bra försäkring på henne.

Det jag funderar mest på är om hon har stoppat i sig något, kanske när hon var valp, som fastnat i magen och som nu I och med dräktigheten har börjat röra på sig och irritera. Att jag tänker på detta beror på en bekant som hade en irländsk terrier som svalde en persikokärna som ung slyngel, när han blev riktigt gammal fick han problem med magen. Persikokärnan hade inte som de trodde passerat ut, utan den var kvar i magsäcken i alla år (han blev 12-13år).

Hon blir inte bättre med valpfoder, det är färskfoder hon behöver äta, annars börjar hon spy galla lite nu och då. Nu råkar färskfodret vara valpfoder, jag har valt att fortsätta att ge henne det eftersom hon var så nedsatt. Så det är inte maten i sig som kommer upp. Ursäkta om jag har varit oklar med det

Jag pratade med veterinären igår, och de tyckte att jag skulle låta hennes skendräktighet gå över, såvida hon inte blir värre. Och de tyckte det var en bra ide att prova rimadyl.

Hon är nu inne på andra dagen med rimadyl, och det är väl för tidigt att säga så mkt. Men jag upplever att hon är grinigare mot valparna, och mer kontaktsökande mot mig. Men hon är ju skendräktig med som sagt. Hoppar ner från sängen varje natt för att gå ner i korgen och gräva!

 

[Malibu_Stacy]

Har du kvar alla valpar hemma?

Något är det ju som inte stämmer med din tik, man har väl bara inte kommit fram till vad ännu. Min tiks valpar flyttade i maj, hon åt också mycket dåligt under dräktigheten men direkt när valparna var ute kom aptiten tillbaka - precis som det ska vara. Hon fick snabbt tillabaka sitt normala hull.

Så att din tik mår dåligt nästan ett halvår efter en valpkull är onormalt. Veterinärerna får fortsätta leta. Att kräkas så ofta tyder såklart på sjukdom!

 

[SiZo]

Har du kvar alla valpar hemma?

Något är det ju som inte stämmer med din tik, man har väl bara inte kommit fram till vad ännu. Min tiks valpar flyttade i maj, hon åt också mycket dåligt under dräktigheten men direkt när valparna var ute kom aptiten tillbaka - precis som det ska vara. Hon fick snabbt tillabaka sitt normala hull.

Så att din tik mår dåligt nästan ett halvår efter en valpkull är onormalt. Veterinärerna får fortsätta leta. Att kräkas så ofta tyder såklart på sjukdom!

Fast så har hon ju som sagt gjort hela livet, och endast när hon bara går på torrfoder.

Jag har 2 valpar kvar hemma, resten såldes till vänner. Jag skulle bara behållt 1 valp egentligen, men kände att jag inte ville lägga ut annons och försöka döma folk som man inte känner... Så då blev det 2.

Jag avvaktar rimadylens effekt just nu, så får vi se.

 

[Malibu_Stacy]

Fast så har hon ju som sagt gjort hela livet, och endast när hon bara går på torrfoder.

Jag har 2 valpar kvar hemma, resten såldes till vänner. Jag skulle bara behållt 1 valp egentligen, men kände att jag inte ville lägga ut annons och försöka döma folk som man inte känner... Så då blev det 2.

Jag avvaktar rimadylens effekt just nu, så får vi se.

Okej, förstod det som att kräkningarna kommit i samband med att hon blev dålig!
Oavsett så har hon ju något form av problem med magsäcken eftersom det inte är normalt att kräkas sådär. Troligtvis någon kronisk magkatarr eller liknande. Brukar ju bli bättre när man fodrar oftare!

 

[SiZo]

Okej, förstod det som att kräkningarna kommit i samband med att hon blev dålig!
Oavsett så har hon ju något form av problem med magsäcken eftersom det inte är normalt att kräkas sådär. Troligtvis någon kronisk magkatarr eller liknande. Brukar ju bli bättre när man fodrar oftare!

Går bara att fodra en gång/dag, annars tappar hon intresset... På färskfoder är det inte ett problem, då kräks hon aldrig.

 

[russinbulle]

Hon blir inte bättre med valpfoder, det är färskfoder hon behöver äta, annars börjar hon spy galla lite nu och då. Nu råkar färskfodret vara valpfoder, jag har valt att fortsätta att ge henne det eftersom hon var så nedsatt. Så det är inte maten i sig som kommer upp. Ursäkta om jag har varit oklar med det

Jag pratade med veterinären igår, och de tyckte att jag skulle låta hennes skendräktighet gå över, såvida hon inte blir värre. Och de tyckte det var en bra ide att prova rimadyl.

Hon är nu inne på andra dagen med rimadyl, och det är väl för tidigt att säga så mkt. Men jag upplever att hon är grinigare mot valparna, och mer kontaktsökande mot mig. Men hon är ju skendräktig med som sagt. Hoppar ner från sängen varje natt för att gå ner i korgen och gräva!

Misstänker att det är VoH valpfoder, då VoH är dom enda som har sk valpfoder Jag skulle hellre gå över på t ex taste nöt en period då det är mer fett och med det mer energi i den. Just den har jag gett som bas under min tiks dräktighet och under tiden hon nu diar sina 6 valpar och hon har hållit sig fin i hull mm. Hon får ibland en klick av taste lamm bara för variationens skull (finns ju fler sorter), men taste nöt (fd exklusive) har varit hennes bas

 

[Malibu_Stacy]

Går bara att fodra en gång/dag, annars tappar hon intresset... På färskfoder är det inte ett problem, då kräks hon aldrig.

Skönt att du hittat något som fungerar

 

[SiZo]

Misstänker att det är VoH valpfoder, då VoH är dom enda som har sk valpfoder Jag skulle hellre gå över på t ex taste nöt en period då det är mer fett och med det mer energi i den. Just den har jag gett som bas under min tiks dräktighet och under tiden hon nu diar sina 6 valpar och hon har hållit sig fin i hull mm. Hon får ibland en klick av taste lamm bara för variationens skull (finns ju fler sorter), men taste nöt (fd exklusive) har varit hennes bas

Hon är i fint hull, så för den delen är det ingen fara! Faktiskt snarare på gränsen till lite för mkt just nu!

Skönt att du hittat något som fungerar

Ja verkligen! Jag har inte tänkt så mkt på det innan hon blev dräktig, för hon har alltid fått färskfoder. Men eftersom det är svårt att hitta ett färskfoder som innehåller alla mineraler som en dräktig och digivande tik behöver så försökte jag gå över på torrfoder då.