Dessa magsjukor...

leoparden

Trådstartare
Mitt barn fyller snart två år och gör sin första vinter på förskola. Just nu är vi mitt inne i säsongens första magsjuka. Mitt barn blev sjuk i fredags, spydde fyra gånger på fyra timmar, och därefter var det bra. Ingen annan i hushållet har blivit sjuk (än så länge). Vi höll barnet hemma igår men idag tog jag henne till förskolan igen. Magsjukelapp sitter uppe i kapprummet, och på småbarnsavdelningen där mitt barn går var det bara två barn närvarande till inklusive mitt (!). Resten borta av olika anledningar varav ett flertal p.g.a. magsjuka.

Nu var ju utbrottet min dotter hade otroligt lindrigt, men jag har så fruktansvärt svårt för att hantera just magsjuka och osäkerheten det innebär. Jag blir hysterisk med handtvättning, googlar magsjuka och läser om det i timmar, oroar mig, oroar mig lite till, och blir nästan tröttare av ångesten detta innebär för mig än att faktiskt bli sjuk. Jag har inte emetofobi i egentlig mening även om det såklart är obehagligt att kräkas (det tycker ju alla). Det är just osäkerhetsmomentet, att gå och vänta på nästa insjuknande, som gör mig tokig. Jag är rädd att min ångest ska märkas och smitta av sig på min dotter. Det var väldigt jobbigt att lämna kvar henne i "smitthärden" imorse, men jag kan ju inte hålla henne hemma hela vintern! Jag och hennes pappa måste ju också jobba och att slösa VAB på dagar då hon faktiskt är frisk, av ren och skär ångest för att hon ska bli sjuk igen, känns inte rimligt någonstans.

Ni vana småbarnsföräldrar med barn på förskola - hur känner ni kring alla sjukdomar som florerar? Hur ska jag göra för att inte "flippa ur" så här utan acceptera att barn blir sjuka och att det är en del av livet?
 
Jag har också tyckt att det varit väldigt jobbigt med sjukor, mest förkylningar då min son har förkylningsastma och ofta blivit så dålig att man fått vaka över honom på nätterna och man därför sovit otroligt dåligt och varit orolig när han varit sjuk. Men det är ju faktiskt så att dom ska igenom ett antal infektioner för att immunförsvaret ska utvecklas och just första vintern på förskola är ju värst. Nu när vår son snart är 4 år blir han inte alls sjuk lika ofta och när han blir sjuk så är det mycket mildare. Nu är det mest mysigt att vabba några dagar ibland, ingen ångest alls som jag hade förut.
 
Du resonerar ju så insiktsfullt så risken att du för över något på din dotter känns minimal, tänker jag. För din egen del har jag tyvärr inga tips men eftersom du verkar klara av att inte agera på panikkänslorna tror jag att det kommer lägga sig med tiden, nästa magsjuka har du ju redan googlat allt som finns och vid den tredje kanske allt känns mer rimligt?

Ett praktiskt tips jag har är dock att köpa hem kräkpåsar från apoteket och ha dem lättillgängliga i bostaden (tex en i sängbordet osv), att slippa svabba kräks och tömma hinkar gör att allt känns lite mindre apokalyptiskt tycker jag ☺️
 
Mitt barn fyller snart två år och gör sin första vinter på förskola. Just nu är vi mitt inne i säsongens första magsjuka. Mitt barn blev sjuk i fredags, spydde fyra gånger på fyra timmar, och därefter var det bra. Ingen annan i hushållet har blivit sjuk (än så länge). Vi höll barnet hemma igår men idag tog jag henne till förskolan igen. Magsjukelapp sitter uppe i kapprummet, och på småbarnsavdelningen där mitt barn går var det bara två barn närvarande till inklusive mitt (!). Resten borta av olika anledningar varav ett flertal p.g.a. magsjuka.

Nu var ju utbrottet min dotter hade otroligt lindrigt, men jag har så fruktansvärt svårt för att hantera just magsjuka och osäkerheten det innebär. Jag blir hysterisk med handtvättning, googlar magsjuka och läser om det i timmar, oroar mig, oroar mig lite till, och blir nästan tröttare av ångesten detta innebär för mig än att faktiskt bli sjuk. Jag har inte emetofobi i egentlig mening även om det såklart är obehagligt att kräkas (det tycker ju alla). Det är just osäkerhetsmomentet, att gå och vänta på nästa insjuknande, som gör mig tokig. Jag är rädd att min ångest ska märkas och smitta av sig på min dotter. Det var väldigt jobbigt att lämna kvar henne i "smitthärden" imorse, men jag kan ju inte hålla henne hemma hela vintern! Jag och hennes pappa måste ju också jobba och att slösa VAB på dagar då hon faktiskt är frisk, av ren och skär ångest för att hon ska bli sjuk igen, känns inte rimligt någonstans.

Ni vana småbarnsföräldrar med barn på förskola - hur känner ni kring alla sjukdomar som florerar? Hur ska jag göra för att inte "flippa ur" så här utan acceptera att barn blir sjuka och att det är en del av livet?
Jag känner precis som dug för magsjuk, jag får nästan panik av att lämna mitt barn på förskolan och räknar dagarna till säsongen är över. Känner mig lite knäpp. Skulle helst vilja hålla äldsta barnet hemma hela vintern (är föräldraledig med småsyskon) men inser att det inte är schysst mot barnet (förra året var vi typ hemma hela vintern, då var barnet mindre o det kändes mer rimligt).
Mina ljusare stunder tröstar jag mig med att det bara är magsjuka (och inte cancer, eller annat som självklart varit en miljard gånger värre). Funkar inte alltid.
 
Mitt barn fyller snart två år och gör sin första vinter på förskola. Just nu är vi mitt inne i säsongens första magsjuka. Mitt barn blev sjuk i fredags, spydde fyra gånger på fyra timmar, och därefter var det bra. Ingen annan i hushållet har blivit sjuk (än så länge). Vi höll barnet hemma igår men idag tog jag henne till förskolan igen. Magsjukelapp sitter uppe i kapprummet, och på småbarnsavdelningen där mitt barn går var det bara två barn närvarande till inklusive mitt (!). Resten borta av olika anledningar varav ett flertal p.g.a. magsjuka.

Nu var ju utbrottet min dotter hade otroligt lindrigt, men jag har så fruktansvärt svårt för att hantera just magsjuka och osäkerheten det innebär. Jag blir hysterisk med handtvättning, googlar magsjuka och läser om det i timmar, oroar mig, oroar mig lite till, och blir nästan tröttare av ångesten detta innebär för mig än att faktiskt bli sjuk. Jag har inte emetofobi i egentlig mening även om det såklart är obehagligt att kräkas (det tycker ju alla). Det är just osäkerhetsmomentet, att gå och vänta på nästa insjuknande, som gör mig tokig. Jag är rädd att min ångest ska märkas och smitta av sig på min dotter. Det var väldigt jobbigt att lämna kvar henne i "smitthärden" imorse, men jag kan ju inte hålla henne hemma hela vintern! Jag och hennes pappa måste ju också jobba och att slösa VAB på dagar då hon faktiskt är frisk, av ren och skär ångest för att hon ska bli sjuk igen, känns inte rimligt någonstans.

Ni vana småbarnsföräldrar med barn på förskola - hur känner ni kring alla sjukdomar som florerar? Hur ska jag göra för att inte "flippa ur" så här utan acceptera att barn blir sjuka och att det är en del av livet?

Jag är generellt sett ganska cool med sjukdomar, men det gäller INTE magsjuka - jag väntar också bara på nästa insjuknande. jag har hållit storasyskon hemma i långa perioder när jag varit ledig med småsyskon, men man kan ju inte vara ständigt föräldraledig av den orsaken :p. Om det är någon tröst så tycker jag i alla fall att det blir lättare att hantera ju äldre barnen blir, dels blir de sjuka mer sällan, dels kräks de i allmänhet på ”rätt” plats, och dels så uppskattar de att bli kommenderade rumsisolering med en iPad - d.v.s. det blir lättare att minska smittorisken.
 
Mitt barn fyller snart två år och gör sin första vinter på förskola. Just nu är vi mitt inne i säsongens första magsjuka. Mitt barn blev sjuk i fredags, spydde fyra gånger på fyra timmar, och därefter var det bra. Ingen annan i hushållet har blivit sjuk (än så länge). Vi höll barnet hemma igår men idag tog jag henne till förskolan igen. Magsjukelapp sitter uppe i kapprummet, och på småbarnsavdelningen där mitt barn går var det bara två barn närvarande till inklusive mitt (!). Resten borta av olika anledningar varav ett flertal p.g.a. magsjuka.

Nu var ju utbrottet min dotter hade otroligt lindrigt, men jag har så fruktansvärt svårt för att hantera just magsjuka och osäkerheten det innebär. Jag blir hysterisk med handtvättning, googlar magsjuka och läser om det i timmar, oroar mig, oroar mig lite till, och blir nästan tröttare av ångesten detta innebär för mig än att faktiskt bli sjuk. Jag har inte emetofobi i egentlig mening även om det såklart är obehagligt att kräkas (det tycker ju alla). Det är just osäkerhetsmomentet, att gå och vänta på nästa insjuknande, som gör mig tokig. Jag är rädd att min ångest ska märkas och smitta av sig på min dotter. Det var väldigt jobbigt att lämna kvar henne i "smitthärden" imorse, men jag kan ju inte hålla henne hemma hela vintern! Jag och hennes pappa måste ju också jobba och att slösa VAB på dagar då hon faktiskt är frisk, av ren och skär ångest för att hon ska bli sjuk igen, känns inte rimligt någonstans.

Ni vana småbarnsföräldrar med barn på förskola - hur känner ni kring alla sjukdomar som florerar? Hur ska jag göra för att inte "flippa ur" så här utan acceptera att barn blir sjuka och att det är en del av livet?

Jag är "ute på andra sidan" och har numera ett vuxet barn, så det var länge sedan hon gick på förskola. Men när hon gjorde det kände jag som du inför just magsjuka - total panik att lämna sitt barn när den där förhatliga lappen om magsjuka sitter uppe.... MEN - hon var faktiskt otroligt sällan magsjuk, och under sin förskoleperiod smittade hon mig med magsjuka endast EN ENDA GÅNG (när hon var i ditt barns ålder). Och det är ju inte mycket att tala om, egentligen. Hon var betydligt oftare förkyld, men det hade jag inga problem att hantera - bara att härda ut, liksom. Lite jobbigt de gånger hon fick falsk krupp med hosta och svårt att andas nattetid, men det hände bara ett fåtal gånger och vi fick bra och snabb hjälp av sjukvården. Vad jag vill säga är nog mest: Vad det än är så går det över! Jobbigt för stunden, men går över! Hoppas din dotter slipper få tillbaka magsjukan och att resten av familjen klarar sig!
 
Tack så hemskt mycket för era svar och er pepp! Det är nästan lite skönt att höra att jag inte är ensam om att bli knäpp av magsjuka. Jag trodde att många skulle säga att jag är sjåpig och att detta är en del av att vara förälder. Självklart visste jag på ett intellektuellt plan att barn får magsjuka (och jag har varit magsjuk några gånger i vuxen ålder utan att ha minsta kontakt med barn, så man är ju inte på något sätt skyddad bara för att man inte har förskolebarn i sin närhet), men jag visste inte att jag skulle bli så här ångestladdad av bara tanken. Förkylning är inte alls samma sak, det är jag inte ett dugg orolig för.

Att det blir bättre med åren ska jag försöka trösta mig med. En dag i taget, en kräksjukesäsong i taget.
 
Tack så hemskt mycket för era svar och er pepp! Det är nästan lite skönt att höra att jag inte är ensam om att bli knäpp av magsjuka. Jag trodde att många skulle säga att jag är sjåpig och att detta är en del av att vara förälder. Självklart visste jag på ett intellektuellt plan att barn får magsjuka (och jag har varit magsjuk några gånger i vuxen ålder utan att ha minsta kontakt med barn, så man är ju inte på något sätt skyddad bara för att man inte har förskolebarn i sin närhet), men jag visste inte att jag skulle bli så här ångestladdad av bara tanken. Förkylning är inte alls samma sak, det är jag inte ett dugg orolig för.

Att det blir bättre med åren ska jag försöka trösta mig med. En dag i taget, en kräksjukesäsong i taget.
Jag känner lite lika panik som du. Har inte heller fobi, men snudd på.
Kämpar på mot skräcken med att gå på öppna förskolan med sonen en dag i veckan.
Som du säger, smittad har jag ju blivit även innan barn.
 
Förra året hade yngsta dotter magsjuka 5 gånger! Jag höll på att bli galen! Jag var själv magsjuk två gånger..
I år har bara pappan än så länge (peppar peppar) vart sjuk i magsjuka - den gången klarade vi oss.

Vi kör stenhårt med att de sjuka vistas i källaren med en och samma förälder, för att minska risken för smitta.
Nu när pappan var sjuk fick han inte komma upp fören det gått 48 h, var precis innan jul :angel:

Jag tycker egentligen inte att själva magsjukan är det värsta - utan väntan på att nästa person ska insjukna.
 
Jag tycker egentligen inte att själva magsjukan är det värsta - utan väntan på att nästa person ska insjukna.

Exakt, det är precis det jag tycker är jobbigast också. Att inte veta, att inte känna att man har kontroll på situationen. Det är det värsta. Min man är tvärtom, eftersom han inte kan påverka sjukdomen så värst mycket så är han inte heller orolig. Jag önskar att jag kunde vara lite mer som honom...
 
Här är en till med panik! Andra året sonen går på dagis och ja..hör jag ordet magsjuka får jag ren och skär ångest. Jag har hela mitt liv haft måånga magsjukor och blir jättedålig. I vuxen ålder fick jag en autoimmun sjukdom som gör att jag måste äta medicin varje dag. Får jag inte i mig medicinen dör jag. Så magsjuka och diarre leder ofta till sjukhusvistelse..

Värsta jag vet är människor som är nonchalanta och inte fattar att magsjuka smittar. Nä dom blir inte sjuka men jag blir.
 
Jag är precis likadan tyvärr, för som du säger är ju nästan ångesten/väntan/rädslan att bli smittad värre än själva sjukdomen (som kan vara vidrig, men trots allt för flertalet och oftast rätt ofarlig och snabbt övergående). Har fyra barn och har försökt ducka det så gott det går genom att tex ha syskon hemma från förskolan när det går som värst under föräldraledighet och så. Men det är ju orimligt att isolera sig och nu har vi dessutom skolbarn, då är man ju maktlös trots att ungar ibland kräks hejvilt på skoltoaletterna, skolbussen och i klassrummen... :crazy::cry:

Vi har nog fått hem skiten max en handfull gånger sen vi fick barn. Oftast inte alls så hemskt som i mina tankar :cool: meen jag minns fortfarande med fasa och skräck när vi var episkt sjuka hela familjen samtidigt för typ 6 år sen, då med en bebis och en tvååring. Det är verkligen vidrigt!
 
Har typ 10 vabdagar sedan maj 2018 så jag känner inte direkt av några mängder med baciller.

Hur gammalt är ditt barn? Går barnet på förskola?

Jag är precis likadan tyvärr, för som du säger är ju nästan ångesten/väntan/rädslan att bli smittad värre än själva sjukdomen (som kan vara vidrig, men trots allt för flertalet och oftast rätt ofarlig och snabbt övergående). Har fyra barn och har försökt ducka det så gott det går genom att tex ha syskon hemma från förskolan när det går som värst under föräldraledighet och så. Men det är ju orimligt att isolera sig och nu har vi dessutom skolbarn, då är man ju maktlös trots att ungar ibland kräks hejvilt på skoltoaletterna, skolbussen och i klassrummen... :crazy::cry:

Vi har nog fått hem skiten max en handfull gånger sen vi fick barn. Oftast inte alls så hemskt som i mina tankar :cool: meen jag minns fortfarande med fasa och skräck när vi var episkt sjuka hela familjen samtidigt för typ 6 år sen, då med en bebis och en tvååring. Det är verkligen vidrigt!

Åh fy, det är ju den värsta mardrömmen, att alla är sjuka samtidigt... Hur gjorde ni då? Hur länge varade det?
 
Åh fy, det är ju den värsta mardrömmen, att alla är sjuka samtidigt... Hur gjorde ni då? Hur länge varade det?
Ja hur gjorde vi...mannen var först (blev smittad av en kompis så ingen förskola var skyldig ens) hade slutat att kräkas aktivt när tvååringen blev sjuk (och kräktes oavbrutet en hel kväll/natt)...så han fick lägga sig på madrass bredvid och bistå. Samma natt blev jag sjuk och på morgonen lillebror 7 mån. Han låg i sängen med mig och kräktes rätt ut, jag klarade ju inte att ta rätt på det utan la bara handdukar över. Vi kastade bäddmadrassen sen... Vi kräktes nog aktivt ungefär en dag vardera och sen var det illamående/dålig mage ett par dagar till. En riktig pärs som jag får ångest av att tänka på än idag så här långt senare, vilket jag inser är orimligt egentligen. Men i mitt huvud så ser jag ju detta scenario varje gång det kommer magsjukelarm från förskola och skola. Och nu är vi 6 personer i familjen...
 
Vi var sjuka alla tre en gång (jag och de två barnen), annars brukar jag aldrig bli dålig i magsjuka. Det var såklart jobbigt men det fina med magsjuka är ju ändå att det går över hyfsat fort. Den äldsta har ända sen han var lite kunnat förvarna, så han kräks i princip alltid i en hink el dyl. Det underlättar ju enormt.
Vi har lapp uppe nu på fsk, det är ju aldrig kul men jag oroar mig inte särskilt. Det är ju inget jag kan göra något åt.
 
Min dotter fyller fem i april, har gått i förskola sedan hon var typ ett och ett halvt och jag tror att jag och mannen vabbat totalt kanske tre-fyra dagar på den tiden. Så förskolebarn behöver inte innebära sjuka barn, men blir barnen sjuka är det ju i regel inte mycket man kan göra åt det, annat än att fundera över de stora penseldragen.

(Med stora penseldrag menar jag t.ex. om förskolan som sådan brister och orsakar många sjukdomar, vilket jag tycker mig kunna se när jag jämför dotterns förskola med en del andra. Vissa har lappar uppe om löss, mask, magsjuka m.m. mest hela tiden, men jag tror det suttit sådana lappar uppe två gånger på tre och ett halvt år på vår förskola. Där tänker jag att vår förskola gör något rätt i förhållande till de förskolor som ständigt har smittor som går, men jag har inte grävt djupare i saken. Ett annat stort penseldrag är den allmänna statusen i familjen, om alla sover bra, äter bra, inte stressar för mycket osv, för sådant kan ju också påverka immunförsvaret negativt.)
 
Min dotter fyller fem i april, har gått i förskola sedan hon var typ ett och ett halvt och jag tror att jag och mannen vabbat totalt kanske tre-fyra dagar på den tiden. Så förskolebarn behöver inte innebära sjuka barn, men blir barnen sjuka är det ju i regel inte mycket man kan göra åt det, annat än att fundera över de stora penseldragen.

(Med stora penseldrag menar jag t.ex. om förskolan som sådan brister och orsakar många sjukdomar, vilket jag tycker mig kunna se när jag jämför dotterns förskola med en del andra. Vissa har lappar uppe om löss, mask, magsjuka m.m. mest hela tiden, men jag tror det suttit sådana lappar uppe två gånger på tre och ett halvt år på vår förskola. Där tänker jag att vår förskola gör något rätt i förhållande till de förskolor som ständigt har smittor som går, men jag har inte grävt djupare i saken. Ett annat stort penseldrag är den allmänna statusen i familjen, om alla sover bra, äter bra, inte stressar för mycket osv, för sådant kan ju också påverka immunförsvaret negativt.)

Peppar peppar ta i hur mycket trä som helst men vi har också vabbat väldigt lite. Tror inte storebror var hemma en enda dag förra året och lillasyster två dagar. Men precis som du säger tycker jag att det inte är just våra barn utan att barnen på vår förskola är generellt lite sjuka jämfört med vad kompisar beskriver om deras förskolor. Vi har haft barn på förskolan sen januari 17 och tror jag har sett lappar om magsjuka två eller tre gånger. Aldrig något om löss eller annat. Vad dom gör rätt har jag ingen aning om. De är ute mycket men å andra sidan sover småbarnen inne i samma rum...
 
Jag håller verkligen med er som säger att det är väntan på insjuknandet som är värst! Jag hatar verkligen när den där lappen sitter uppe på förskolan, första gången jag ser den mår jag illa i minst en timme efteråt och sen igen om man pratar om det under dagen :angel:
Men faktum är att dottern bara blivit smittad 2 gånger, så nått sorts motstånd verkar hon ha. En av dom gångerna smittade hon mig - såklart när maken var på konferens utan egen möjlighet att ta sig hem. Den gången kräktes barnet 1 (!) gång och inget mer - och jag som vuxen blev så dålig att jag knappt kunde stå upp utan att svimma :meh:

Men som du säger, det går inte att hålla dom hemma varje gång, man lär ju jobba. Lappen om magsjuka sitter uppe just nu på våran förskola och har gjort sen i tisdags, men nästan alla barn är på plats så det verkar iaf inte vara nått större utbrott denna gång - än så länge :cautious: Ikväll är maken på konferens igen så jag kommer ha ångest hela natten över eventuellt insjuknande!
 

Liknande trådar

Småbarn Mellan natten snöd-måndag och onsdag kväll däckade familjen i magsjuka. Storebror-Mannen-Lillebror och jag sist ut. Nu verkar vi alla...
Svar
7
· Visningar
1 734
Senast: Sedna
·
Övr. Barn Hej kloka medsystrar. Jag känner mig helt slut som förälder, maka och människa. Just nu går den mesta av min energi åt till att gå upp...
6 7 8
Svar
145
· Visningar
16 754
Senast: Sar
·
Övr. Barn När skall man egentligen bli orolig? Tre barn av fyra har hög feber (uppåt 40 grader utan febernedsättande). Alla tre klagar på...
Svar
12
· Visningar
970
Senast: TinyWiny
·
Småbarn Sonen (fyller 3 om två månader) började på dagis för lite mindre än en månad sedan. Från början var det tänkt och sagt att han skulle gå...
2
Svar
35
· Visningar
4 719
Senast: Lupin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 16
  • Uppdateringstråd
  • Hingstval 2024

Omröstningar

Tillbaka
Upp