Det är helt normalt

Det är ju helt normalt att glömma bort att man kokat upp vatten, men inte hällt upp det över tebladen i muggen.
Det är ju normalt att det tar flera dagar att städa en lägenhet på 55 kvm.
Det är normalt att behöva springa runt och vända upp och ner på hela lägenheten för att man inte hittar en sak man vet ska finnas.
Det är väl helt normalt att matlagningen tar någon timme, för att man fastnade vid datorn när löken var färdighackad, och man skulle kolla vad nästa steg i receptet var.
Det är väl helt normalt att tänka att man ska göra en sak på mobilen, men glömt bort det några sekunder senare, när mobilen väl är upplåst.
Det är absolut normalt att vara medveten att man borde laga mat, men ändå inte kan släppa det där mobilspelet just nu.
Det är normalt att komma på att man ju skulle pumpa däcken på cykeln när man sätter sig på den, på väg till jobbet, eller när man ska precis till att sova, men aldrig när man lämnar lägenheten för att cykla iväg någonstans.
Det är normalt att inte kunna fokusera på en diskussion, när några andra pratar precis bredvid.
Det är ju normalt att ...

Det är normalt att man behöver flera år på sig att lyckas kontakta vården för att be om hjälp...
Eller är det normalt? Men oavsett har jag äntligen klarat av att be om hjälp.
Kanske blir det inget av det hela, men vem vet? Hjärnan snurrar på högvarv, men jag orkar knappt göra något.
 

Det blir så dumt när man börjar jämföra sig med andra. Det som man själv har lätt för kanske är betydligt svårare för någon annan och tvärtom.
Viktiga är hur man själv har och familjen om man har någon MÅR! Och att det inte är en sanitär olägenhet. Då mår man ju inte bra heller. Men var jag uppfattar av det du skriver så är det inte på en sådan nivå utan mer lite disk och lite stökigt. Det måste väl vara helt ok? Varför ska någon annan kommentera det det förstår jag inte. Det är ju DU som bor där.
 
Jag orkar heller inte allt jag vill. Så jag skalar bort så mycket som går. Har minimalt med prydnadssaker och växter inomhus. Det jag har framme har ofta tjockt med damm och växterna är minst sagt torktåliga. Jag tänker att till exempel disk blir lättare om en bara har en tallrik, en uppsättning bestick, en mugg. Då blir momentet disk så kort och det blir inga berg.
Jag tror att det inte bara är orken, många saker blir bara gjorda om jag på något sätt är tvingad till det, eller får hjälp att hålla fokus uppe på något sätt. Det känns åtminstone som att jag har lättare att göra saker om jag pratar i telefon, vilket jag noterat på senare år, då jag dessförinnan sällan pratat längre stunder i telefon, utan föredragit kommunikation i skriftform.
 
Det blir så dumt när man börjar jämföra sig med andra. Det som man själv har lätt för kanske är betydligt svårare för någon annan och tvärtom.
Viktiga är hur man själv har och familjen om man har någon MÅR! Och att det inte är en sanitär olägenhet. Då mår man ju inte bra heller. Men var jag uppfattar av det du skriver så är det inte på en sådan nivå utan mer lite disk och lite stökigt. Det måste väl vara helt ok? Varför ska någon annan kommentera det det förstår jag inte. Det är ju DU som bor där.
Det är absolut dumt att göra så, men det är så lätt. Och jag tror det finns saker jag är bättre på än andra, helt klart.

Sanitär olägenhet tror jag inte det är, folk som varit på besök har åtminstone överlevt. 😜
Nu var det nog inte menat helt på allvar, egentligen, tror jag, men det tog hårt ändå. Det är ju inte som att jag vill att det ska vara stökigt, det bara blir så. Snackas mycket att man ska ha driv, för egen del tror jag att jag mest bara slirar på kopplingen.
 
Det är absolut dumt att göra så, men det är så lätt. Och jag tror det finns saker jag är bättre på än andra, helt klart.

Sanitär olägenhet tror jag inte det är, folk som varit på besök har åtminstone överlevt. 😜
Nu var det nog inte menat helt på allvar, egentligen, tror jag, men det tog hårt ändå. Det är ju inte som att jag vill att det ska vara stökigt, det bara blir så. Snackas mycket att man ska ha driv, för egen del tror jag att jag mest bara slirar på kopplingen.

Jag brukar säga att jag har en kass startmotor och behöver draghjälp för att komma igång. Väl igång så är bensintanken inte den största men den räcker bra mycket längre om jag slipper lägga halva tanken på misslyckade startförsök. Jag börjar bli bättre på att sluta försöka när startmotorn strejkar alldeles, att dra slut på soppa gör ingen gladare.

Diagnos och medicinering har varit hjälpsamt.
 
Jag brukar säga att jag har en kass startmotor och behöver draghjälp för att komma igång. Väl igång så är bensintanken inte den största men den räcker bra mycket längre om jag slipper lägga halva tanken på misslyckade startförsök. Jag börjar bli bättre på att sluta försöka när startmotorn strejkar alldeles, att dra slut på soppa gör ingen gladare.

Diagnos och medicinering har varit hjälpsamt.
Får se när vården återkommer till mig, om de gör det.
 
Jag tror att det inte bara är orken, många saker blir bara gjorda om jag på något sätt är tvingad till det, eller får hjälp att hålla fokus uppe på något sätt. Det känns åtminstone som att jag har lättare att göra saker om jag pratar i telefon, vilket jag noterat på senare år, då jag dessförinnan sällan pratat längre stunder i telefon, utan föredragit kommunikation i skriftform.

Jag fick frågan om vad som gick lätt för mig, om jag kunde komma på något. Jag kom inte på EN enda sak. Antingen så är det lätt eller så är det omöjligt, så känns det. För mig spelar det ingen roll VAD det är, mer än att röriga/otydliga saker alltid är jobbiga. Jag blev ju jätteledsen då när jag inte kunde komma på någonting. Men senare har det också blivit lite av en lättnad. Så som du insett du lättare fått saker gjorda om du pratar i telefon tex, nu lägger jag fokus på att hitta sådana strategier istället för att bara fastna i "Varför är det omöjligt 😭". Jag funkar mycket bättre när jag lyssnar på podd eller radio tex, musik om jag behöver koncentrera mig, ljudbok mot ångest/för anledning. Tystnad gör mig i princip apatisk, om jag inte mockar eller stängslar o sådant i stallet, då trivs jag med att tankarna inte störs och jag är närvarande med hästen.

Alla sådana strategier jag tillåtit mig att lyssna inåt efter och landat i har gjort SÅ stor skillnad för mig!
 
Jag fick frågan om vad som gick lätt för mig, om jag kunde komma på något. Jag kom inte på EN enda sak. Antingen så är det lätt eller så är det omöjligt, så känns det. För mig spelar det ingen roll VAD det är, mer än att röriga/otydliga saker alltid är jobbiga. Jag blev ju jätteledsen då när jag inte kunde komma på någonting. Men senare har det också blivit lite av en lättnad. Så som du insett du lättare fått saker gjorda om du pratar i telefon tex, nu lägger jag fokus på att hitta sådana strategier istället för att bara fastna i "Varför är det omöjligt 😭". Jag funkar mycket bättre när jag lyssnar på podd eller radio tex, musik om jag behöver koncentrera mig, ljudbok mot ångest/för anledning. Tystnad gör mig i princip apatisk, om jag inte mockar eller stängslar o sådant i stallet, då trivs jag med att tankarna inte störs och jag är närvarande med hästen.

Alla sådana strategier jag tillåtit mig att lyssna inåt efter och landat i har gjort SÅ stor skillnad för mig!
Att hitta strategier som passar mig, är helt klart något jag behöver göra. Har tid fått lite tips och råd, men jag tror att de idéerna hade fel utgångspunkt, så även om jag absolut förstod teorin, så gav det mig inget i praktiken.
Telefonsamtal fungerar ju bitvis, men det krävs ju dels att någon har tid med mig, samt att jag vågar ringa och störa. Många tankar, så nu är det dags att släcka, och låta mina tankar snurra fritt ett tag, innan jag lyckas somna.
 
DSC_0413.JPG

Jag skaffade mig en bok
 
Tanken var 45 minuter prat, sedan fylla i papper. Blev runt 75 minuter prat, och fylla i papper på egen hand. Kan ha varit något konservativ i hur jag kryssade, men får väl skriva en liten parentes om det...
DSC_0418.JPG
 
Tanken var 45 minuter prat, sedan fylla i papper. Blev runt 75 minuter prat, och fylla i papper på egen hand. Kan ha varit något konservativ i hur jag kryssade, men får väl skriva en liten parentes om det... Visa bifogad fil 130191
Förlåt, men det var väldigt vad mycket den där självskattningen riktar in sig på hur man fungerar på ett arbete, inte på hur man fungerar som person?!
Hur känner du dig inför blanketten och vad svaren ska kunna ge dig?
 
Förlåt, men det var väldigt vad mycket den där självskattningen riktar in sig på hur man fungerar på ett arbete, inte på hur man fungerar som person?!
Hur känner du dig inför blanketten och vad svaren ska kunna ge dig?
Jag tolkade inte alls det specifikt arbetsrelaterade frågor. Projekt och uppgifter har man ju även privat.
 
Absolut! Det var bara min direkta reflektion på själva frågorna, ni hade ju även samtal.
Hoppas att det leder till en bra väg framåt :heart
Det handlar ju i det här fallet mest om utifall jag är tillräckligt illa däran för att det ska vara meningsfullt att "slösa" på psykiatrins resurser och skicka en remiss dit. Men i förlängningen hoppas jag väl kunna få hjälp och verktyg att bättre ta hand om mig själv.
 
Rent allmänt så är väl okommenterade självskattningar ofta inte det mest kompatibla med NPF...

Nej jag tycker faktiskt det är konstigt. Jag har jättesvårt för alla sådana typer av bedömningar, behöver egentligen alltid mer info om vad som innefattas i frågan och är skiträdd att svara fel. Vad liksom omöjligt att svara på massa av frågorna. Min nya psykolog har en typ av skattning både i början och slutet av varje samtal och det var helt olidligt när jag började där och inte mådde alls bra, det känns som att hela livet hänger på att svara korrekt representativt för vad de ska använda svaret för så jag började gråta varje gång 😅 Nu i efterhand är det intressant och jag erbjöds strunta i det. Antagligen är det lättare för mig att fylla i nu när jag mår bättre också. Men det läget är man ju inte i när man väl söker vård.
 
Städade igår, sedan restaurang och lite mys med älsklingen på kvällen. Idag skulle vi göra i ordning lite på odlingslotten, jag klarade av lite, men sedan sa kroppen ifrån. Undrar om det är städningen som tog all energi, var ovanligt fokuserad, och klarade av rätt mycket utan att fastna i annat.
Så nu ligger jag i sängen och försöker att övertyga mig om att orkar jag inte, så gör jag det inte. Att andra kan jobba hela veckan, och sedan städa på helgen, samt göra massa annat, betyder inte att jag kan det.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag inte kan få bort från hjärnan som jag blir så jävla ledsen för är att det är så JÄVLA orätt vist 😭 För att egentligen så...
Svar
18
· Visningar
1 734
Senast: LiviaFilippa
·
  • Artikel
Dagbok Jag sommarjobbar på en ort en bit hemifrån (tar mellan 1-2 h med bil beroende på trafik och cyklar hemifrån ca 3 h innan passet börjar...
Svar
0
· Visningar
613
Senast: Nevermind
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 560
Senast: lundsbo
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
7 711
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Vad gör halvblodsägare?
  • Avla utan fullständig stam?
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

Tillbaka
Upp