Det finns inte bara två kön

[tuaphua]

Även en byxdress är feminint kodad.

Förövrigt precis som vanligt, att det är transpersonernas upplevelser som ifrågasätts och ska analyseras, av cispersoner som ger sig själva tolkningsföreträde. Bara här i tråden har det ju getts ypperliga exempel på hur inskränkta människor reagerar på bruten dress code. Att det inte handlar om trevliga och socialt kompetenta människor som ger sig på nån för att denne har skor utan klack behöver väl knappast påpekas?

Jag kommer lämna tråden då det är väldigt jobbigt att så mycket transfobi och vidrigheter får stå kvar utan moderators ingripande.

 

[tuaphua]

När vi växte upp var det en tjej i min klass som var lite vad folk kallar pojkflicka. Hon klippte sig kort, köpte kläder på killavdelning, rörde sig på ett visst vis, pratade på visst vis, umgicks mest med killar och hade intressen som bättre matchade killarnas. Tyvärr pikades hon en hel del av vuxna som barn.
När vi började gymnasiet hade hon över sommaren gjort en total förändring. Hon var så extremt fixad i hår, smink, riktigt så där pluttenuttiga kläder, rörde sig annorlunda, ändrade röstläge och pratade bara smink och killar. Vilket hon aldrig nämt förr.

Nu kan det ju vara så att hon helt plötsligt bara ville leva så, kanske velat förr med.
Men jag blev lite rädd att hon inte orkade mer och gjorde sig till det folk tjatat om jämt.
Jag hoppas det är för att hon själv ville.

 

[Energi]

När vi växte upp var det en tjej i min klass som var lite vad folk kallar pojkflicka. Hon klippte sig kort, köpte kläder på killavdelning, rörde sig på ett visst vis, pratade på visst vis, umgicks mest med killar och hade intressen som bättre matchade killarnas. Tyvärr pikades hon en hel del av vuxna som barn.
När vi började gymnasiet hade hon över sommaren gjort en total förändring. Hon var så extremt fixad i hår, smink, riktigt så där pluttenuttiga kläder, rörde sig annorlunda, ändrade röstläge och pratade bara smink och killar. Vilket hon aldrig nämt förr.

Nu kan det ju vara så att hon helt plötsligt bara ville leva så, kanske velat förr med.
Men jag blev lite rädd att hon inte orkade mer och gjorde sig till det folk tjatat om jämt.
Jag hoppas det är för att hon själv ville.

Lite relaterat till din berättelse. En transperson i min närhet hade en liknande uppväxt och innan hen kom ut som trans så experimenterade hen väldigt mycket med utseende och kläder, klädde sig väldigt stereotypt osv. Enligt hen ett sätt att verkligen "hitta hem".

 

[tuaphua]

Lite relaterat till din berättelse. En transperson i min närhet hade en liknande uppväxt och innan hen kom ut som trans så experimenterade hen väldigt mycket med utseende och kläder, klädde sig väldigt stereotypt osv. Enligt hen ett sätt att verkligen "hitta hem".

Ja, det är nog vanligt både som trans och som homosexuell att man både blir förvirrad själv av vad som är normer och ens egna känslor och en önskan att passa in även bland trångsynta.
Så man kan nog flyta runt lite innan man både hittar rätt alt vågar leva som man vill.

Jag har flera homosexuella vänner som pratat om liknande.
Nu när jag tänker på det har jag även haft några icke sic-bekanta som nämt det.

 

[Petruska]

Lite relaterat till din berättelse. En transperson i min närhet hade en liknande uppväxt och innan hen kom ut som trans så experimenterade hen väldigt mycket med utseende och kläder, klädde sig väldigt stereotypt osv. Enligt hen ett sätt att verkligen "hitta hem".

En transperson i min närhet har gjort något liknande. Som tonåring var hen väldigt feminin, långa svarta klänningar, långt hår osv. Nu som 25+ provar hen sig fram i en ganska mysig pojkaktig stil.

 

[Petruska]

halvt kl

När jag har lite funderingar i huvudet som den här tråden har gett upphov till, ramlar det in ett mail till vår "alla-lista" på jobbet. En kollega fick barn för ett par veckor sedan, och tackar för blommorna.

Det roliga är att barnet har fått ett namn som gör att jag inte kan gissa om det är en pojke eller en flicka, och dessutom står det ingenting om det i mailet. Barnet omtalas endast som en "nyfiken liten krabat". Och på bilden av barnet är det invirat i en värmande filt, som inte ger några som helst ledtrådar.

Den typen av genusneutralitet upplever jag har blivit ganska vanlig i min närhet på senare år. Bara för tio år sedan hade det nog inte hänt.

 

[Saeta]

halvt kl

När jag har lite funderingar i huvudet som den här tråden har gett upphov till, ramlar det in ett mail till vår "alla-lista" på jobbet. En kollega fick barn för ett par veckor sedan, och tackar för blommorna.

Det roliga är att barnet har fått ett namn som gör att jag inte kan gissa om det är en pojke eller en flicka, och dessutom står det ingenting om det i mailet. Barnet omtalas endast som en "nyfiken liten krabat". Och på bilden av barnet är det invirat i en värmande filt, som inte ger några som helst ledtrådar.

Den typen av genusneutralitet upplever jag har blivit ganska vanlig i min närhet på senare år. Bara för tio år sedan hade det nog inte hänt.

Varför vill du veta vad bebisen är för kön? Det var min första fråga som kom upp. Jag tycker det är superbra gjort av föräldrarna. Sen vet jag visserligen inte om dom gjort det medvetet eller om det bara blev så av en slump?

 

[sjoberga]

Varför vill du veta vad bebisen är för kön? Det var min första fråga som kom upp. Jag tycker det är superbra gjort av föräldrarna. Sen vet jag visserligen inte om dom gjort det medvetet eller om det bara blev så av en slump?

Någon sådan önskan uttryckte väl inte @Petruska alls? Var läste du det?

 

[mandalaki]

Någon sådan önskan uttryckte väl inte @Petruska alls? Var läste du det?

Precis. Hon tycker ju tvärtom att det är bra.

Men sen är jag ganska övertygad om att om man visade det där för 25 slumpvis valda personer, så skulle bortåt 20 tro att det var en pojke. Pga "nyfiken liten krabat."

 

[Petruska]

Varför vill du veta vad bebisen är för kön? Det var min första fråga som kom upp. Jag tycker det är superbra gjort av föräldrarna. Sen vet jag visserligen inte om dom gjort det medvetet eller om det bara blev så av en slump?

Jag är helt övertygad om att det är medvetet och jag tycker att det är jättebra. Om jag uttrycker en önskan om att veta barnets kön, så är den synnerligen omedveten hos mig själv. Snarare tycker jag att du läser mitt inlägg ganska orättvist om det är vad du läser in.

 

[Petruska]

Precis. Hon tycker ju tvärtom att det är bra.

Men sen är jag ganska övertygad om att om man visade det där för 25 slumpvis valda personer, så skulle bortåt 20 tro att det var en pojke. Pga "nyfiken liten krabat."

Ja, jag kom på mig med att tänka på ordet "krabat" som i viss mån maskulint kodat. Det är också det ord som vi ofta använt i min familj om småbarn och kattungar. Och då har vi ju en son och så har de senaste kattungarna råkat vara hanar, vilket kan bidra till att jag läser ordet som maskulint kodat.

 

[Petruska]

Det jag hoppas är väl närmast att det är en liten flicka, och att pappan/kollegan har valt ordet krabat just därför. Jag ska fråga honom om jag kommer ihåg det efter semestern (med risk för att han nu är föräldraledig i en halv evighet, och då lär jag glömma bort det).

 

[mandalaki]

Det jag hoppas är väl närmast att det är en liten flicka, och att pappan/kollegan har valt ordet krabat just därför. Jag ska fråga honom om jag kommer ihåg det efter semestern (med risk för att han nu är föräldraledig i en halv evighet, och då lär jag glömma bort det).

Fast då får du ju kompromissa med dig själv och fråga om könet? Jag tror inte jag frågat om kön på en unge de senaste två-tre åren. Kämpar för att låta bli att fråga.

Det där med att inte ange könet på en nyfödd har jag också sett i mitt fb-flöde någon gång: Välkommen vår älskade - eller nåt.

 

[mandalaki]

Och, apropå barn ... det var rent ledsamt att se senaste bilden av kronprinsessbarnet Estelle. Herregud så tidigt de lär sig. Och med bara en gnutta genusmedvetenhet hade man inte valt den bilden.

 

[Petruska]

Fast då får du ju kompromissa med dig själv och fråga om könet? Jag tror inte jag frågat om kön på en unge de senaste två-tre åren. Kämpar för att låta bli att fråga.

Det där med att inte ange könet på en nyfödd har jag också sett i mitt fb-flöde någon gång: Välkommen vår älskade - eller nåt.

Jag har klurat ut en formulering som bara innebär att jag frågar honom om han tänkte på att "nyfiken krabat" kan anses maskulint kodat. Utan att fråga om könet!

 

[Petruska]

Nu kollad jag fb, och där är det bara en bild där kollegan håller barnet i famnen. Barnet invirat i en filt, helt utan genuskoder.

 

[Imogen]

Jag har aldrig reflekterat över att "krabat" skulle vara maskulint? Jag är gravid och vet inte könet på barnet. Vi kallar barnet i magen för lilla krabaten och har inte tänkt tanken att folk skulle anta att det var en pojke

 

[mandalaki]

Jag har klurat ut en formulering som bara innebär att jag frågar honom om han tänkte på att "nyfiken krabat" kan anses maskulint kodat. Utan att fråga om könet!

Jamen det är ju toppen! Jag borde ha förstått det.

 

[Sleepy]

på bilden av barnet är det invirat i en värmande filt, som inte ger några som helst ledtrådar.

Men, men var det en rosa eller ljusblå filt då?

 

[the_connemara]

@Petruska och @mandalaki Precis sådant här är så oerhört nyttigt att läsa!

Jag blir varm i hela kroppen av att få ta del av alla era insikter och erfarenheter i denna tråden. Så mycket som jag aldrig öht reflekterat över som ju känns helt självklart när jag läser det.

Lite glad att jag avslutade mitt jobb innan semestern genom att få höra just att en kollega väntar barn och komma på mig på förhand att könet spelar ju noll roll. Och istället fråga hur kollegan tänkt med sin föräldraledighet. Trots att vi vid förra barnet hade en rätt vild diskussion om hur kollegan inte skulle ha tid och råd att vara ledig så mycket som den andra föräldern. Och dessutom fick jag ett i mina ögon mycket trevligare svar denna gången. Dessutom vågade jag berätta (jag är ju så lite öppet feminist man kan bli ännu typ) om barnet i Canada som inte könades vid födseln och fick bara frågan om "varför inte, det är ju en flicka eller pojke?" och nämnde bara kort att det är ju skillnad på kromosomer, könsorgan och könsidentitet (som ni lärt mig här ) och fick bara fullständig acceptans av det svaret.

Kändes bra efter att ha insett hur få av mina övriga väldigt trevliga och i mina ögon medvetna kollegor verkar vara väldigt omedvetna och rent anti feminism (därav min oöppenhet än så länge). Det kom som en käftsmäll men nu kände jag ändå lite lycka.