Det här med åldersskillnader..

Sv: Det här med åldersskillnader..

Min ex pojkvän är fem år yngre än mig, han var alltså 17 när vi började träffas (skulle precis fylla 18) och hade fyllt 19 innan vi bröt upp. Folk brukade reagera på att det var stor åldersskillnad men för mig gjorde det inget och inte för honom heller. Även om åldern kan säga något om personen "mognadsgrad" så behöver den långt ifrån göra det varken ofta eller "någon gång". Och om man tänker på kärleksrelationer är så stora åldersskillnader som 10 eller 15 år inte jätteovanligt när man kommer upp i åldrarna.

De jag umgås med är ungefär 5 år yngre än mig eller 5 år äldre. Ännu äldre eller ännu yngre än det tillhör ovanligheterna. Men jag ser inget limiterande i ålder för min del, trivs jag med personen i fråga så gör jag det och då umgås jag gärna med denne.
 
Sv: Det här med åldersskillnader..

*kl*

Jag är 33 och inser med denna tråden att de flesta av mina vänner är yngre än mig:o. De flesta endast ett år eller två, men umgås regelbundet med de som är mer än 10 år yngre och min pojkvän är 6 år yngre än mig. Tycker oftast att det handlar mer om var man är i livet och vad man har varit med om som definierar en som person än vad ens biologiska ålder gör.
 
Sv: Det här med åldersskillnader..

I en kärleksrelation är det viktigare för mig att båda befinner sig på ungefär samma stadie i livet snarare än samma ålder. Med det menar jag att jag skulle ha svårt att träffa någon som redan har barn i plural, varit gift osv när jag inte har varit det, den resan vill jag ju så småningom göra med den personen. Likaså skulle jag nog ha svårt att träffa någon som fortfarande bor hemma hos föräldrarna och inte startat sitt vuxna liv, typ. Men ålder, ääh sånt gör inte så mycket.

Umgås gör jag med personer i rätt splittrade åldrar men det är främst genom stallet som det blivit åldersskillnader och en och annan kollega som jag träffar på fritiden.
 
Sv: Det här med åldersskillnader..

När det gäller kompisrelationer så har jag både yngre och äldre vänner, men majoriteten är äldre. Jag har alltid passat bättre ihop med äldre människor än jämngamla och det tror jag har att göra med att jag alltid har varit lite lillgammal eller vad man nu ska säga. Har aldrig varit speciellt intresserad av att gå ut och klubba järnet och supa skallen av mig vilket gjort att jag mest umgåtts med människor som "lämnat" den perioden även när jag själv "borde" sprungit ute på klubbar.

När det gäller kärleksrelationer så tycker jag att den här formeln är en bra "guide":
Din ålder/2+7

Det innebär att jag (22 år gammal) kan vara tillsammans med någon som är 22/2+7=18 som yngst och 30/2+7=22, alltså någon som är 30 år som äldst. Alltså som 22-åring har jag "spannet" 18-30 och för mig känns det helt okej.
 
Sv: Det här med åldersskillnader..

Men haha, varför skulle man behöva en formel? Det är väl bara att tända på vad man nu tänder på?
 
Sv: Det här med åldersskillnader..

Självklart ska man inte stirra sig blind på en formel. Tror jag uttryckte mig lite klantigt. Det var länge sedan jag hörde talas om den här formeln som är mer av vad som är "socialt accepterat" eller hur man nu ska säga. Det är ju inte så att jag skulle säga nej till att bli tillsammans med en snubbe som är 32 bara för att en formel säger max 30, men för mig personligen känns åldersspannet för mig som är 22 bra för mig personligen. Sen skulle jag absolut inte bry mig varken om någon annan eller jag själv dejtade utanför spannet, men just nu känns det som ett bra åldersspann. Jag hoppas du förstår var jag menar :)

Tillägg: Dessutom tror jag i samma veva hörde talas om en annan variant där det fanns en formel för tjejer och en för killar. Minns inte hur de gick, men i slutändan var det i alla fall så att tjejer kunde dejta äldre killar och inte speciellt mycket yngre killar och killar kunde dejta yngre tjejer men inte lika mycket äldre kvinnor, typ. Men som sagt, det är inget som är hugget i sten, utan mer intressant att diskutera utifrån :)
 
Senast ändrad:
Sv: Det här med åldersskillnader..

Tycker man om människor så blir det ju intressantare att blanda åldrar än bara hålla sig inom ett smalt intervall. Äldre har mer erfarenhet, har gjort mer och kan berätta en massa saker, jag älskar att höra människors berättelser!

Barn är ju underbara för de hittar på så mycket, allt kan vara en lek, allt är nytt och spännande. Tonåringar funderar mycket på livet, kärleken och framtiden det kan bli väldigt djupa diskissioner ibland. Många äldre tycker tonåringar är ytliga, nen jag håller inte alls med, man tänker jättemycket de åren.

Om man inte har så stort intresse av att lyssna på människor eller få perspektiv bortom sitt eget kanske man kan tycka det är märkligt att ha vänner i ett stort åldersspann. Men då tror jag också man ofta begränsar sig till de man redan känner, och kan få svårt att hitta nya vänner när man blir äldre. När de man känt tidigare flyttat bort eller skaffar familj och inte hinner ses längre.

När det gäller partner så blir man väl oftast kär i någon man har saker gemensamt med, ibland är ålder en av de sakerna, ibland inte. Jag ser inte det som ett problem, om inte den ena parten är väldigt ung och riskerar att hamna i underläge pga det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Aubergine
  • Dejtingtråden del 37
  • Gråter du?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp