Det här med semester..

Med fult menade jag att jag skriver ner mina tankar, sånt jag aldrig säger IRL, sånt som IRL skulle få folk att.... vänta lite här nu, det blir samma sak online... enda skillnaden är att jag inte känner någon personligen.....

Och? Du kanske ska försöka säga en del av de saker du skriver IRL för tro mig, det du skriver är inget fult. Det är ytterst få (om någon) människa som går genom livet helt utan bekymmer. Skillnaden är hur man hanterar svårigheterna. Har man inte verktygen att hantera svårigheterna så får man skaffa dem (återigen, hur man skaffar dem är inte det viktiga).

Jag skaffar mig fortfarande nya verktyg för att hantera livet, bla här på Buke. Skillnaden för mig idag är att det går snabbare nu eftersom jag övat.
 
EXAKT! Det är en lång väg kvar och tar man inte hjälp blir den längre. HUR hjälpen ser ut är inte det viktiga, bara den fungerar.

Tro mig, jag har varit till helvetet och vänt, flera gånger. Det är inte något unikt, om du tittar runt på Buke så är det flera som haft det tufft (en del av dem är de som försökt ge dig stöd och tips i dina trådar). Gemensamt för oss är att vi har lärt oss hantera det vi varit med om och iom det lärt oss mycket om oss själva.

Man behöver inte på en gång börja lita på alla (med rätta, för det ska man inte) för att må bra men man måste hitta någon man kan lita på för att få hjälp.
Jag vet att jag inte är den enda, jag är inte unik på något sätt mer än det bara finns ett jag i hela världen, det är nog det enda som är unikt annars finns det ingenting.

Jag har ändå lyckats åstadkomma en del under min resa, som att ge dom gamla mobbarna fingret (symboliskt talat) genom att visa att jag faktiskt har tagit mig vidare och hur tufft det än är så tar jag mig igenom det på något sätt (en dag i taget och tänka framåt). Självförtroendet har blivit bättre och växer fortfarande.
 
Vet du.. Jag förstår dig så väl.
Det är svårt att börja lita på folk och läskigt.
Men det är en sådan sak som du behöver jobba på. Och när du har kommit längre i det så tror jag inte att du kommer vara lika defensiv.
Och nu upplever jag att du har en mur runt dig för att skydda dig. Och det är naturligt om man är rädd. Och det upplever jag att du är- rädd. Och då blir du defensiv för att skydda dig.
Jag skriver detta för att jag hoppas du ska komma vidare i ditt liv. Jag vill dig inget ont.

Jag jobbar redan på att försöka lita på folk, det kommer ta tid och är inget som kommer bli fixat på en dag. IRL har jag kommit längre än online, märket ofta online att det förekommer såkallad "nätmobbning", där man ska nedvärdera och idiotförklara den andre så mycket som möjligt oavsett om den har rätt eller fel. Har själv hamnat i en sådan situation och det är hemskt, jag kom ändå undan lindrig men jag har läst/sett situationer som varit mycket värre än det jag råkade ut för, där det till och med berör IRL-livet. Tycker det är vidrigt och önskar att ingen ska behöva uppleva det.
 
Nej, det är inte samma sorts problem IRL som här, det är VÄRRE här. ;)

Fast ett skäl kan ju vara att det på både gott och ont går att kliva ifrån datorn om man inte har orkar diskutera med en person på nätet. IRL finns inte den möjligheten och det tror jag gör att många väljer att engagera sig om de vet att diskussionen kan bli jobbig eller om man vet att man inte kommer att få någon respons. I många fall är det bra, men i många fall kan det även vara dåligt.
 
Kan inte säga det bättre än såhär, så jag citerar det igen:

Jag ser inget fult. Jag observerar någon som så fort feedbacken/frågorna blir jobbiga och tenderar att gå bakom det ytliga slår upp stora skyddsmurar och går in i en extrem defensiv som alltid resulterar i slutsatsen att det egentligen aldrig var något problem. Ett slags förnekelse; trots att det sedan om några veckor dyker upp en ny liknande tråd.

Jag ser inte något fult alls i det. Jag ser någon som just nu inte klarar att gå vidare på egen hand (och det är banne mig inget "fult" att behöva hjälp!) och skulle behöva hjälp att göra det.

@RedHyuuga, jag förstår att det känns jobbigt när du får andra svar än de du önskar här, men anledningen till att flera av oss stannar kvar i trådarna är för att vi faktiskt bryr oss, och att det berör oss att se någon må dåligt. För det är faktiskt så det ser ut utifrån, även om det ofta slutar med att du skriver att det inte är något problem så ser det ut som att någon del av dig bakom fasaden mår rätt dåligt. Och att du ens tänker tanken på att avsluta ditt liv gör mig än mer säker på att det bara är dig själv du lurar när du skriver att det jobbiga inte finns.

Du skriver också att du är helt olika personer IRL och på nätet, och för mig känns det som att det är personen IRL du vill kännas vid och mena är ditt "riktiga" jag och nätpersonen är inte lika sann. Men är det så? Är det inte så att vi alla bara väljer att låta olika sidor av oss själva i olika sammanhang (jobb, vänner, nätet, stallet etc...) men vi är ju ändå en och samma person. Alla människor har ju en mängd olika egenskaper och sidor av sig själv, och de kommer fram i olika sammanhang. Det betyder ju inte att någon sida är mer sanna än någon annan av en själv, bara att man väljer att ta fram olika i olika sammanhang. Och det fina med nätet är att man kan diskutera saker som man kanske inte har något passande sammanhang för IRL, eller som man av olika orsaker inte känner sig bekväm med att ta upp med folk man har nära. Det finns inget "fult" i det.
 
Fast ett skäl kan ju vara att det på både gott och ont går att kliva ifrån datorn om man inte har orkar diskutera med en person på nätet. IRL finns inte den möjligheten och det tror jag gör att många väljer att engagera sig om de vet att diskussionen kan bli jobbig eller om man vet att man inte kommer att få någon respons. I många fall är det bra, men i många fall kan det även vara dåligt.
Bästa är att man kan ignorera jobbiga personer på nätet, lite svårare med det i verkligheten ja. Finns nog både för- och nackdelar med bägge skulle jag tro. Vilket som är bäst vet jag inte.
 
Bästa är att man kan ignorera jobbiga personer på nätet, lite svårare med det i verkligheten ja. Finns nog både för- och nackdelar med bägge skulle jag tro. Vilket som är bäst vet jag inte.

Fast nu tror jag att du missförstod mig. Jag menar att man i mindre utsträckning ignorerar personer på nätet just eftersom man kan "koppla bort sig" och själv välja när man vill svara på ett inlägg. Det går också att förklara saker mer utförligt i skrift eftersom man inte publicerar sitt svar förrän man har "pratat klart".
 
Kan inte säga det bättre än såhär, så jag citerar det igen:



@RedHyuuga, jag förstår att det känns jobbigt när du får andra svar än de du önskar här, men anledningen till att flera av oss stannar kvar i trådarna är för att vi faktiskt bryr oss, och att det berör oss att se någon må dåligt. För det är faktiskt så det ser ut utifrån, även om det ofta slutar med att du skriver att det inte är något problem så ser det ut som att någon del av dig bakom fasaden mår rätt dåligt. Och att du ens tänker tanken på att avsluta ditt liv gör mig än mer säker på att det bara är dig själv du lurar när du skriver att det jobbiga inte finns.

Du skriver också att du är helt olika personer IRL och på nätet, och för mig känns det som att det är personen IRL du vill kännas vid och mena är ditt "riktiga" jag och nätpersonen är inte lika sann. Men är det så? Är det inte så att vi alla bara väljer att låta olika sidor av oss själva i olika sammanhang (jobb, vänner, nätet, stallet etc...) men vi är ju ändå en och samma person. Alla människor har ju en mängd olika egenskaper och sidor av sig själv, och de kommer fram i olika sammanhang. Det betyder ju inte att någon sida är mer sanna än någon annan av en själv, bara att man väljer att ta fram olika i olika sammanhang. Och det fina med nätet är att man kan diskutera saker som man kanske inte har något passande sammanhang för IRL, eller som man av olika orsaker inte känner sig bekväm med att ta upp med folk man har nära. Det finns inget "fult" i det.
Svar jag önskar? Skulle det vara så, skulle jag i så fall skaffa fler användarkonton och svara på mina egna trådar (men det är inte kul att prata med sig själv..), man kan vända på det också att de som kommenterar reagerar när de inte får de svar tillbaka som är normen, bara en tanke.

Jag tänker inte avsluta mitt liv, det nöjet ska ingen få. Enda gångerna jag hade det i åtanke var när jag var tonåring och helvetet var som värst, det som är nu är en piss i havet i jämförelse med det helvete jag hade då.

Den person jag önskar jag var hela tiden är den jag är på jobbet och ha det självförtroendet/attityden jag har när jag kör, t ex i trafiken vågar jag ta för mig med stort självförtroende, det skulle vara nice att ha samma självförtroende i andra sammanhang också.
 
Fast nu tror jag att du missförstod mig. Jag menar att man i mindre utsträckning ignorerar personer på nätet just eftersom man kan "koppla bort sig" och själv välja när man vill svara på ett inlägg. Det går också att förklara saker mer utförligt i skrift eftersom man inte publicerar sitt svar förrän man har "pratat klart".
Jag tycker skrift är svårare än tal, i tal kan du använda dig av tonläget, kroppsspråk och det går genast att rätta till om det blivit ett missförstånd väldigt snabbt.
I text om ett missförstånd uppstår tar det lång tid att rätta till och det eskalerar ofta iväg innan det blivit uppklarat.
 
Du tror inte jag försökt med professionell hjälp? Hur kul är det att få som svar när man går dit, berättar och får som svar "vi kan inte hjälpa dig"... tack så mycket för det, bortkastade pengar och tid. :meh:

Det är tråkigt att du inte fick den hjälp du behövde. Jag har själv inte den bästa bilden av vården i mitt landsting då jag i princip fått tjata mig till vård när jag hade som störst behov av det och som minst ork att kräva det, så jag förstår att det är lätt att ge upp. Jag hade dessutom den "enkla" typen av vårdbehov där det krävdes att jag fick komma till en viss avdelning på sjukhuset för inläggning och medicinsk behandling, men utan psykiska aspekter. Tyvärr tror jag att det är lite jobbigare med ditt behov, eftersom det kan krävas en snårigare väg till att hitta rätt. Men ge inte upp bara för att du inte hittat rätt hittills! Det finns ju väldigt många olika behandlingsformer, och att man "klickar" med personen är viktigt också. Har du testat lite olika ställen? Jag har ingen erfarenhet av psykisk/psykiatrisk vård eller behandlingsformer, men det finns många andra som har här på Buke så de kan säkert tipsa dig om det.

Och det är inte bortkastat det du gjort hittills eftersom du har tagit ett steg på vägen till att må bättre. Vägen kommer inte vara rak och enkel, utan kräva många steg där några går än hit och än dit. När du analyserat varför just denna eller dessa personer/behandlingsformer inte kunde hjälpa dig så har du lärt dig något vilket hjälper dig på vägen framåt. Det är dock viktigt att du inte bara släpper det, utan faktiskt funderar över varför det inte fungerade denna gång.
 
Svar jag önskar? Skulle det vara så, skulle jag i så fall skaffa fler användarkonton och svara på mina egna trådar (men det är inte kul att prata med sig själv..), man kan vända på det också att de som kommenterar reagerar när de inte får de svar tillbaka som är normen, bara en tanke.

Jag tänker inte avsluta mitt liv, det nöjet ska ingen få. Enda gångerna jag hade det i åtanke var när jag var tonåring och helvetet var som värst, det som är nu är en piss i havet i jämförelse med det helvete jag hade då.

Den person jag önskar jag var hela tiden är den jag är på jobbet och ha det självförtroendet/attityden jag har när jag kör, t ex i trafiken vågar jag ta för mig med stort självförtroende, det skulle vara nice att ha samma självförtroende i andra sammanhang också.
Men då vet du ju vad du vill.
Då ska du jobba för att ha samma självförtroende.
Grejen är det att du behöver hjälp på riktigt med det, Buke är bra men kan inte ersätta terapi.
 
Jag tycker skrift är svårare än tal, i tal kan du använda dig av tonläget, kroppsspråk och det går genast att rätta till om det blivit ett missförstånd väldigt snabbt.
I text om ett missförstånd uppstår tar det lång tid att rätta till och det eskalerar ofta iväg innan det blivit uppklarat.

Det är i och för sig sant. Hur som helst så tror jag ändå att det ligger något i det som var min huvudpoäng - att IRL så tar man inte diskussioner på samma sätt som på nätet eftersom man inte bara kan stänga av om det blir för mycket.
 
Svar jag önskar? Skulle det vara så, skulle jag i så fall skaffa fler användarkonton och svara på mina egna trådar (men det är inte kul att prata med sig själv..), man kan vända på det också att de som kommenterar reagerar när de inte får de svar tillbaka som är normen, bara en tanke.

Jag tänker inte avsluta mitt liv, det nöjet ska ingen få. Enda gångerna jag hade det i åtanke var när jag var tonåring och helvetet var som värst, det som är nu är en piss i havet i jämförelse med det helvete jag hade då.

Den person jag önskar jag var hela tiden är den jag är på jobbet och ha det självförtroendet/attityden jag har när jag kör, t ex i trafiken vågar jag ta för mig med stort självförtroende, det skulle vara nice att ha samma självförtroende i andra sammanhang också.

Nej, det är inte det vi reagerar på (och dina svar är väl inom normen för en person som inte mår bra). Jag tror fortfarande på att när du blir utmanad och det blir lite jobbigare så slår du ifrån dig och blir defensiv, av ren inarbetad skyddsmekanism.

Ska man må bättre måste man ta de där utmaningarna och titta ärligt på sig själv. Det är skitjobbigt och inte något som man gör på en pisskvart. Det går snabbare om man tar emot den hjälp som finns men det är fortfarande du som måste göra jobbet. Ungefär som med en personlig tränare, det är ju inte den som bygger dina muskler utan den hjälper en med råd för att man ska kunna göra det. Detsamma gäller en terapeut/psykolog osv.
 
Men då vet du ju vad du vill.
Då ska du jobba för att ha samma självförtroende.
Grejen är det att du behöver hjälp på riktigt med det, Buke är bra men kan inte ersätta terapi.
Fast jag tror att anledningen till bra självförtroende i trafiken kommer av att där finns det ingen som klagar (ingen som man själv hör i alla fall), medan i andra sammanhang finns det människor som sätter käpparna i hjulen och många av dom går tyvärr inte att undvika, hade såklart varit det bästa men IRL är inte så lätt att det går att ignorera som man kan göra på nätet t ex, vilket kan vara lite synd ibland.
 
TS-
Det du behöver hjälp med är ju flera områden. Dels konsekvenser av mobbning etc, våga lita på folk, hur du umgås med folk etc
Samt ditt mående eventuella depressioner och liknande.

Av en bra psykolog kan du få verktyg och metoder för att hantera detta.
 
Fast jag tror att anledningen till bra självförtroende i trafiken kommer av att där finns det ingen som klagar (ingen som man själv hör i alla fall), medan i andra sammanhang finns det människor som sätter käpparna i hjulen och många av dom går tyvärr inte att undvika, hade såklart varit det bästa men IRL är inte så lätt att det går att ignorera som man kan göra på nätet t ex, vilket kan vara lite synd ibland.

Fast det är något man isåfall måste öva på och lära sig (och kan man inte det själv tar man hjälp). Man ska inte ta skit men att bli sänkt så fort något inte går ens väg funkar inte det heller. Mothugg får man alltid, det är bara att lära sig hantera det.
 
Fast jag tror att anledningen till bra självförtroende i trafiken kommer av att där finns det ingen som klagar (ingen som man själv hör i alla fall), medan i andra sammanhang finns det människor som sätter käpparna i hjulen och många av dom går tyvärr inte att undvika, hade såklart varit det bästa men IRL är inte så lätt att det går att ignorera som man kan göra på nätet t ex, vilket kan vara lite synd ibland.
Nu gör du det igen- lägger ansvaret på andra. Det är andras fel att du inte har självförtroende enligt dig.
Och det offertänkandet måste du komma ifrån.
 
Nej, det är inte det vi reagerar på (och dina svar är väl inom normen för en person som inte mår bra). Jag tror fortfarande på att när du blir utmanad och det blir lite jobbigare så slår du ifrån dig och blir defensiv, av ren inarbetad skyddsmekanism.

Ska man må bättre måste man ta de där utmaningarna och titta ärligt på sig själv. Det är skitjobbigt och inte något som man gör på en pisskvart. Det går snabbare om man tar emot den hjälp som finns men det är fortfarande du som måste göra jobbet. Ungefär som med en personlig tränare, det är ju inte den som bygger dina muskler utan den hjälper en med råd för att man ska kunna göra det. Detsamma gäller en terapeut/psykolog osv.
Hm, jag får inte ihop det där. Om jag inte kan ta utmaning, hur kommer det sig då att jag utmanar mig själv?
Några exempel, jag ska köra 2 veckor i Göteborg i sommar med 24-meter, jag har bara kört där en gång med 24-meter. Jag kan gå fram till okända personer och starta en konversation (gjorde jag inte förr då jag var blyg som tusan).

Så ja, jag får inte riktigt ihop ekvationen här eller är det någon skillnad som jag missat?
 
Fast det är något man isåfall måste öva på och lära sig (och kan man inte det själv tar man hjälp). Man ska inte ta skit men att bli sänkt så fort något inte går ens väg funkar inte det heller. Mothugg får man alltid, det är bara att lära sig hantera det.

Nu gör du det igen- lägger ansvaret på andra. Det är andras fel att du inte har självförtroende enligt dig.
Och det offertänkandet måste du komma ifrån.

Suck, jag tycker inte om text... det går inte att få fram exakt så som man tänkt sig. Jag tar inte skit eller lägger ansvaret på andra, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig så att det jag tänker kommer fram. :/
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 891
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 717
Kropp & Själ 40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
9 840
Senast: SiZo
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 153
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Svensk politik nr 3
  • 🥂 VALBORG 🍾

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp