Det oundvikliga beslutet

[mandalaki]

Exakt så känner jag också. Vill inte att någon annan ska se henne. Därför valde jag bort att göra det hemma då vi bor i lägenhet och man inte vet vem man möter påväg ut i trapphuset eller när vi går över gårdsplanen.
Vi var förbi kliniken igårkväll för att titta hur det såg ut för att jag inte skulle bli besviken för att det inte såg ut som jag hade föreställt mig när vi väl är på plats imorgon. Och då var inte gräsmattan ett alternativ, det var inte avskiljt alls! Och precis som du så känner jag att det är en mycket privat stund och jag vill inte att någon annan ska se henne.

Vi hittade ett annat ställe i anslutning som skulle kännas mer ok och där ingen utomstående skulle kunna se henne i förbifarten. Där vill jag att hon ska somna av det lugnande. När jag sedan har sagt hejdå så kommer min sambo bära in henne till kliniken genom en annan ingång och behöver alltså inte gå igenom väntrummet och alla som tittar där.. Väl inne på kliniken kommer han vara med henne när sista sprutan ges.
Det är så jag känner just nu att jag vill ha det. Då blir hennes sista sinnesintryck ändå intressanta naturdofter, solen som skiner som hon älskar och fåglarna som förhoppningsvis kvittrar och det känns bra för mig. Det känns också bra att när hon väl bärs in så sover hon ju bara och det känns inte lika känsligt om någon ändå skulle råka se henne påväg in då även om jag önskar att ingen gör det. Jag tänker att det faktiskt finns de hundar som har sådan veterinärskräck att de faktiskt sövs utanför kliniken för att sedan bäras in och genomgå sin behandling eller undersökning. Vi får se. Jag kanske ångrar mig imorgon och vill ha det på något annat sätt.

Så fint du tänker

 

[russinbulle]

Jag har haft hundar som haft jobbigt med veterinären pga smärtsamma behandlingar. Dom har fått somna i utanför/bakom kliniken på en gräsmatta, liggandes på en filt och käkandes massor med gott godis. Så länge vi inte gick innanför dörrarna till kliniken så var allt lugnt, så dom fick ett fint avslut och kliniken har varit förstående och hjälpsamma på det sättet.

 

[Kilauea]

Hoppas allt blivit så bra det kan efter omständigheterna För mig känns det aldrig bra att ta farväl, även om det är för djurets skull, då det gör så ont att vara kvar.

 

[Elektron]

Jag ber för att min hund ska få somna in av sig själv i sömnen. Klarar inget annat.

 

[Kilauea]

Jag ber för att min hund ska få somna in av sig själv i sömnen. Klarar inget annat.

Förlåt, men då bör du inte ha djur.
Att låta dom självdö innebär i 9,5 fall av 10 att det varit dags för länge sen.
Man är skyldig som djurägare att se till att djuret får hjälp att avlivas när det är dags.

 

[Elektron]

Du läste sannerligen som fan läser bibeln. Minns just varför jag lämnade det här forumet

 

[Lipperta]

Jag ber för att min hund ska få somna in av sig själv i sömnen. Klarar inget annat.

Ja hoppas på det gör vi väl alla. Fasiken vad hemskt det är att ta beslutet

 

[Lipperta]

Jag har egentligen inget vettigt att säga, bara en massa tankar som flyger runt i skallen. Hat en gamling hos mig som nog också kommer få vandra vidare snart. Sålänge han har livsglädje ska han vara kvar, men snart så.

Jag tycker det enda sättet som är rätt är det som är bäst för hunden. Den sista vi fick säga adjö till älskade folk och var sådär korkad och glad när vi gick in till veterinären, viftade med svansen och tyckte allt var bäst.
Hon blev sövd på bordet, somnade och fick sedan injektionen, vi som var där bröt ihop direkt när hon tog sista andetaget. Innan dess så var vi som vanligt glada och låtsades som om det vore en vaccination eller något. Vetrinären sa vi får stanna så länge vi vill och bara att gå efter. Askan kommer hem till oss.
Allt hanterades väldigt fint men jag har svårt att gå in i det rummet när vi går dit med andra hundar. kliniken är så liten så det finns inte mycket at välja mellan.

Askan var faktiskt mycket svårare att bli av med, det blev bara så att den blev lämnad i källaren. Tänkte ta den till skogen som hon älskade men vi sköt på det, tar det till veckan.
Tillslut fick mamma komma och hjälpa mig med askan annars skulle den vara kvar än, och det var aldrig meningen.

Hua

 

[Flavor]

Min mamma fick ta bort våran älskade boxertant för 7år sen. En hund som jag växt upp med, hon bet mig med sylvassa valptänder, växte upp och lärde mig massvis, sattes i avel och gav mig min första egna hund.

Hon började tackla av pga ålder, började bli dement, kunde inte alltid hålla tätt, blev döv på senare år osv. Livsglädjen hade hon alltid men kroppen la av. Hon fick somna in under ett äppelträd hos mamma (hon var galen i äpplen), 13år blev tanten med ett par valpkullar i bagaget.

Jag har haft praktik hos veterinär, i olika omgångar och jag kan lova dig att avlivade djur behandlas med djup respekt. Det är skit jobbigt även för veterinären att avsluta ett liv.
Men det blir bättre, och hjärtat kommer kännas tomt och lättare på samma gång. Du har gjort ditt bästa för din hunds livskvalitet, antagligen ännu mer! Men det är dags, all heder åt dig som fattat det beslutet.

 

[Flavor]

Jag vill även säga att inte vara med under själva dödsavblicket är inte fel på något sett, min mammas man klarade det inte alls. Han höll sig undan och kom ut när hon var borta för att klappa henne en sista gång och för att låta vår andra hund (barnbarn till tanten) få lukta och inse att hon var borta. Hon tog en sniff och sen ville hon in igen.

Stor kram