Sv: Det som har hänt....
*KL*
Jag sitter här med tårarna rinnandes längs kinderna när jag läser era fina tröstande ord.
Vet inte riktigt vad jag skall svara eller säga. Har en klump i halsen som inte riktigt vill ned.
Är nyligen nyduschad, brösten läcker som ett såll & saknaden är enorm. Ska strax gå ned till sambon igen & krypa ned hos honom igen under täcket framför tv:n.
Skulle egentligen bara stänga av datorn & hamnade in en sväng på buke först.
Ni är riktigt underbara, jag önskar verkigen ingen annan denna tragedi samtidigt så är jag en erfarenhet rikare samt kommer bli starkare som människa. Och jag & min sambo kommer närmare varandra & kommer bli stärkta i vårt förhållande.
Imorgon bryter vi vår isolering & börjar umgås med våra vänner igen. Våra mobiler & hemtelefon har vart avslagna för att vi skulle slippa få jobbigt kontakt innan vi kände oss redo. Ville verkligen ha denna tiden bara för varandra. Att kunna skrika, sparka, skratta & bara kramas i lugn & ro.
vännerna vet & bara väntar.
Alla är undert hjälpsamma. Fixat stallet åt oss samt släppt in & ut våra 2 hästar dom dagarna vi var på BB. Matat våra katter & sett till att alla djuren mådde bra när vi var borta.
Det var inte meningen att sambon skulle bli kvar på BB, men efter det som hänt så ställde grannen upp & tog ut dom på morgonen & min medryttare åkte ut på kvällen, mockade & släppte in. Allt detta med kort varsel.
Det är i sådana här situationer man verkligen vet vem som är en riktig vän & dom har vi många av
Jag vet inte hur jag någonsin skall kunna gottgöra dom som ställt upp & hjälpt oss....
Tack för att ni finns
