Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Petruska]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja, och jag tänkte mig att det var aborten som var så att säga huvudfrågan.

Vad gäller frågan om att gå helhjärtat in i en ny relation, så är det inte riktigt något jag kan relatera till. Men jag kan relatera till att om det är något liknande jag ägnar mig åt, så verkar läget för en graviditet inte att vara optimalt.

Det är trots allt rätt jobbigt att vara ensamstående förälder. Det är inte konstigt för mig att abort är ett starkt alternativ när sannolikheten för att man blir ensamstående med barnet är stor.

Jag tycker snarare att de som ivrar för att graviditeten ska fullföljas, tar väldigt lätt på både TS och barnets tillvaro.

 

[malinsky]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nu är jag inte särskilt mån om någonting men det är enda jag tänker är att det är viktigt att TS gör det hon vill, och att killens önskan inte ska bli för stor. Så hemsk är jag. Relationen ser jag som nåt helt annat, som egentligen inte har med abort eller barn att göra - just för att det är så nytt och man inte vet hur det blir (åt något håll).

Varför ska den blivande pappan inte kunna ha ett ord med i det hela? Vilken rätt har man å andra sidan att tvinga på en annan människa ett föräldraskap man inte vill ha?

Det blivande barnet borde åtminstone vara önskat av sina bägge föräldrar!? Visst. Kvinnans kropp i 9 mån. Men sen är det 18 år av ansvar. I detta fallet har mannen ett barn på halvtid redan och vill nu åtminstone ha förutsättningar att ha en bra relation med nästa barns mamma. De använde dessutom skydd.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Varför ska den blivande pappan inte kunna ha ett ord med i det hela? Vilken rätt har man å andra sidan att tvinga på en annan människa ett föräldraskap man inte vill ha?

Det blivande barnet borde åtminstone vara önskat av sina bägge föräldrar!? Visst. Kvinnans kropp i 9 mån. Men sen är det 18 år av ansvar. I detta fallet har mannen ett barn på halvtid redan och vill nu åtminstone ha förutsättningar att ha en bra relation med nästa barns mamma. De använde dessutom skydd.

Fast detta har ändå diskuterats ganska hett i tråden redan. Dumt att dra igång det igen.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast det drogs nog upp igen för att det verkade som att många uppfattade det som att jag ändrat mig och vill göra abort enbart för killens skull..

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag hoppas att det är en bra människa ni ska få träffa i morgon och även om jag fullkomligt förstår din tanke om att du helst vill ha gjort aborten igår så tror jag att det är bra att ni får prata med någon som har erfarenhet av sådana här och liknande situationer. Jag hoppas att både du och din kille kan säga era hjärtans tankar och att ni kan känna att ert beslut är rätt oavsett vad det blir.

Jag förstår också din tanke att du vill satsa helhjärtat på eran relation (vilket jag tycker att du gör helt rätt i, varför gå in i något halvhjärtat?) och att du då vill börja i rätt ände. Det är ju ofta så mycket man vill göra och uppleva innan man vill bli föräldrar ihop och jag tror att för många behövs de där fina minnena och de härliga stunderna när tiden är knapp och vardagen knackar på. När bebisen är otröstlig och när brösten ömmar. Då behöver man en stabil relation. Så är det bara. Visst kan du självklart gå in i föräldraskapet med tanken att du klarar det ensam och att han får hänga på om han vill och det hade säkert gått jättebra det också men då ska du vilja det. Vill du inte det så är abort det rätta valet. Visst kanske det blir ni även om du väljer att fullfölja och kanske fungerar allt perfekt men det är tufft att bli förälder också. Även om jag verkligen älskade att vara småbarnsmamma så kan jag inte sticka under stol med att det var jobbigt också.

Jag hoppas att du kan göra ett val som du kan känna är det rätta oavsett vilket det blir.

Jag skickar värme, energi och uppmuntrande tankar till dig och jag hoppas att du har någon att älta detta med tills du känner att du är klar. Jag hoppas att när du slutgiltigt har tagit ditt beslut att du då mår bra i det och känner dig tillfreds med dig själv även om situationen är fruktansvärt jobbig.

Många kramar.

 

[mariposa]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tycker att det låter klokt att du vill satsa på er relation utan att börja baklänges, att ni väntar med barn tills båda är redo, och att det för båda känns självklart att behålla.

Kännas som om det skulle vara jobbigare om relationen tog slut under graviditeten och man beslutat sig för att behålla barnet och med en pappa som är frånvarande för att han inte ville ha barnet. Än om man skulle göra abort och relationen tog slut.

Visst man vet aldrig hur länge en relation håller, speciellt inte i början, så varför ska det då vara så fel att vilja satsa på relationen i början och se vart det leder innan man skaffar barn?

 

[malinsky]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast det drogs nog upp igen för att det verkade som att många uppfattade det som att jag ändrat mig och vill göra abort enbart för killens skull..

Japp. Exakt av den anledningen

 

[Skjøldur]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

-När du tänkte behålla barnet så kände du en stor glädje inom dig. Jag har hört flera som väntar barn säga att "bära på barn är att bära på glädje". Nu har du fått aborttiden avbokad och måste vänta lite till. Lyssna till ditt hjärta istället för ditt förnuft, det är mitt råd.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

-När du tänkte behålla barnet så kände du en stor glädje inom dig. Jag har hört flera som väntar barn säga att "bära på barn är att bära på glädje". Nu har du fått aborttiden avbokad och måste vänta lite till. Lyssna till ditt hjärta istället för ditt förnuft, det är mitt råd.

Jag har inte fått någon tid avbokad, tiden imorgon är den enda tid jag fått.


Och eftersom dina råd består av att tala om för mig att abort är lättaste vägen. Och att gör jag abort så kommer killens befintliga barn känna sig ensam i världen, så betackar jag mig dina råd!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag hoppas att det är en bra människa ni ska få träffa i morgon och även om jag fullkomligt förstår din tanke om att du helst vill ha gjort aborten igår så tror jag att det är bra att ni får prata med någon som har erfarenhet av sådana här och liknande situationer. Jag hoppas att både du och din kille kan säga era hjärtans tankar och att ni kan känna att ert beslut är rätt oavsett vad det blir.

Jag förstår också din tanke att du vill satsa helhjärtat på eran relation (vilket jag tycker att du gör helt rätt i, varför gå in i något halvhjärtat?) och att du då vill börja i rätt ände. Det är ju ofta så mycket man vill göra och uppleva innan man vill bli föräldrar ihop och jag tror att för många behövs de där fina minnena och de härliga stunderna när tiden är knapp och vardagen knackar på. När bebisen är otröstlig och när brösten ömmar. Då behöver man en stabil relation. Så är det bara. Visst kan du självklart gå in i föräldraskapet med tanken att du klarar det ensam och att han får hänga på om han vill och det hade säkert gått jättebra det också men då ska du vilja det. Vill du inte det så är abort det rätta valet. Visst kanske det blir ni även om du väljer att fullfölja och kanske fungerar allt perfekt men det är tufft att bli förälder också. Även om jag verkligen älskade att vara småbarnsmamma så kan jag inte sticka under stol med att det var jobbigt också.

Jag hoppas att du kan göra ett val som du kan känna är det rätta oavsett vilket det blir.

Jag skickar värme, energi och uppmuntrande tankar till dig och jag hoppas att du har någon att älta detta med tills du känner att du är klar. Jag hoppas att när du slutgiltigt har tagit ditt beslut att du då mår bra i det och känner dig tillfreds med dig själv även om situationen är fruktansvärt jobbig.

Många kramar.

Tycker att det låter klokt att du vill satsa på er relation utan att börja baklänges, att ni väntar med barn tills båda är redo, och att det för båda känns självklart att behålla.

Kännas som om det skulle vara jobbigare om relationen tog slut under graviditeten och man beslutat sig för att behålla barnet och med en pappa som är frånvarande för att han inte ville ha barnet. Än om man skulle göra abort och relationen tog slut.

Visst man vet aldrig hur länge en relation håller, speciellt inte i början, så varför ska det då vara så fel att vilja satsa på relationen i början och se vart det leder innan man skaffar barn?

Det var skönt att läsa era inlägg! Började känna mig ensam om att tänka som jag gör och tro att jag var helt galen som inte tycker att det är någon mening med att gå in i en seriös relation halvhjärtat..

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast det drogs nog upp igen för att det verkade som att många uppfattade det som att jag ändrat mig och vill göra abort enbart för killens skull..

Jo jag insåg det. Men just killens rätt och icke rätt, skydd (giltligt, ogiltligt) osv känns dumt att dra upp igen och smutsa ner din tråd.
Jag själv är ju ganska giftig på den punkten och att hänvisa till tidigare i tråden gör att jag slipper protestera igen

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det var skönt att läsa era inlägg! Började känna mig ensam om att tänka som jag gör och tro att jag var helt galen som inte tycker att det är någon mening med att gå in i en seriös relation halvhjärtat..

Jag stöttar dej oxå. Jag har inte lagt till så mkt mer i tråden då jag inte har så mkt mer att tillägga. Även rädd att komma med fel sorts pepp om jag gör ett avancerat inlägg.


Jag stöttar dej i det beslut du tar! Du gör det som känns rätt för dej och din kille. Stå på dej!!

 

[Skjøldur]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har inte fått någon tid avbokad, tiden imorgon är den enda tid jag fått.


Och eftersom dina råd består av att tala om för mig att abort är lättaste vägen. Och att gör jag abort så kommer killens befintliga barn känna sig ensam i världen, så betackar jag mig dina råd!

Svar: Sidan 44, inlägg 875 (tittat efter) tolkade jag som att du fått första tiden ombokad, aborten uppskjuten. Om jag verkligen skulle ha sagt att abort är den lättaste vägen så ber jag om ursäkt! Men jag har försökt säga att föda barn är det naturliga, det är livets och glädjens väg. Min avsikt var att uppmuntra dig att behålla det precis som jag tidigare försökt uppmuntra andra gravida. (någon på stallet tog abort i alla fall men vi umgicks sedan som om inget hänt.) Min åsikt är helt enkelt att abort fel men i riktigt svåra fall det minst onda av två onda ting och därför skulle jag inte rösta med KDS för ett "totalförbud utom då mammans liv är hotat." Det står jag för men du ska slippa fler inlägg av mig.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men jag har försökt säga att föda barn är det naturliga, det är livets och glädjens väg. Min avsikt var att uppmuntra dig att behålla det precis som jag tidigare försökt uppmuntra andra gravida. (någon på stallet tog abort i alla fall men vi umgicks sedan som om inget hänt.) Min åsikt är helt enkelt att abort fel men i riktigt svåra fall det minst onda av två onda ting och därför skulle jag inte rösta med KDS för ett "totalförbud utom då mammans liv är hotat." Det står jag för men du ska slippa fler inlägg av mig.

"Vi umgås som att inget hänt"?????? "Föda barn är det naturliga, det är livets och glädjens väg"??? "Abort är fel"??

Och så vill du inte propagera säger du??

Abort är i väldigt många fall en betydligt lättare och långsiktigt lyckligare väg än att ta sig vatten över huvudet som man just i den situationen inte vill vara med om.

Det är inte alls så att föda barn genast resulterar i evig lycka och glädje. Då hade världen inte sett ut som den gör. Försköna inte barnafödandet. Det är fler kvinnor som dött i barnsäng än det är kvinnor som dött av följderna av en abort, laglig eller illegal.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och eftersom dina råd består av att tala om för mig att abort är lättaste vägen.

Fast är det inte det man vill i livet? Att det ska vara så lätt och smidigt som möjligt? Varför göra livet svårare än vad det redan är liksom?

Jag hade då hellre valt den lättare vägen än den jobbigare vägen ifall jag fick välja. Vad det valet sedan innebär är ju dock från person till person. För många hade det varit lättare att skaffa barn, för många hade det varit lättare att göra abort.

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag vill påstå att inget av alternativen är "den lättaste vägen". Båda är jobbiga på sitt sätt. Att föda ett barn innebär ett åtagande för resten av livet, och om man känner att förutsättningarna för det inte är bra så kan en abort vara rätt. Att göra abort kan vara känslomässigt tungt, det uppstår tankar och känslor när man vet att det finns ett spirande liv därinne som inte alltid är så lätta att bara vifta bort. Är man övertygad om att barn inte är ett alternativ så kan naturligtvis abort vara den lättaste vägen, men samtidigt så kan det finnas andra krafter inom en som påverkar.

Jag är övertygad om att TS tar det mest välgenomtänkta och bästa beslutet och hoppas att relationen stärks och att det i framtiden är möjligt att ta ett nytt beslut!

 

[lil-sis]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

När jag gjorde abort som artonåring var abort den tveklöst lättaste vägen. Trots att blivande fadern ville behålla.

Idag är läget ett helt annat men beslutet lika självklart.

 

[lizan]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tycker mig ha läst en mening skriven av dig där ditt val blev så himla självklart, tycker jag. Att du vill ge barnet en start där det faktiskt är efterlängtat av två föräldrar. Behövs det någon mer anledning än så? Om man nu ska behöva en anledning alls.....

Bara du vet vad som är mest rätt för dig. Jag skriver mest rätt eftersom det inte fanns något helt rätt, eller helt fel, i det här fallet.

 

[alfahona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men jag har försökt säga att föda barn är det naturliga, det är livets och glädjens väg.

Vi som jobbar i skolans värld och tar hand om måååånga barn som inte blev någon "glädjens väg" vet att det inte stämmer. Många föräldrar ångrar sina barn. Den skammen borde ingen behöva vara utsatt för, vare sig barnet eller föräldern.

 

[lizzie]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men jag har försökt säga att föda barn är det naturliga, det är livets och glädjens väg.

Och jag pratade med en sjuksköterska igår som just läst en rapport som kommit fram till slutsatsen att de personer som INTE får några barn. De lever ett lyckligare liv än de som fått barn.

Anledningen till detta är att man utan barn slipper oroa sig för resten av livet.

Lever man utan en ständig oro får man per autamatik ett lyckligare liv.

Jag känner också flera stycken mammor som faktiskt ångrar sina barn - så det är inte alls livets och glädjens väg att få barn. Det är falsk marknadsföring!

Jag har inga barn - jag tillhör den kategorin som är ofrivilligt barnlös. Jag tycker ändå att jag lever ett mycket bra liv och jag kan inte sakna något som jag inte har fått. Det är faktiskt också en "naturlig väg" att inte bli gravid... Jag har också jobbat på Försäkringskassan för många år sedan - på den avdelningen där man betalar ut bidragsförskott. Om man säger så här - jag har på ett nära sätt fått en inblick i baksidan av att ha barn - både önskade och oönskade sådana...

Barn är INTE enbart guld och gröna skogar. Man kan faktiskt leva ett MYCKET bra liv UTAN barn - till och med mycket bättre än de som har barn.

/Lizzie