Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[bettysmatte]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tycker ungefär som Ginne. BRA att du nu är arg i stället för ledsen och deppig. Du har insett vilken idiot han är, och hur illa han behandlade dig. Antagligen har du också insett - på riktigt - att du förtjänar så mycket bättre än så.

Men, jag tycker att du ska lägga den här händelsen bakom dig och glömma den här killen helt från och med nu. Han var ett STORT misstag och förtjänar inte mer av din ork och energi!

Använd din energi till att bli frisk, till att åka och hälsa på din häst, etc etc. Knasigt nog tror jag att det kan ha varit din hästs skada som hjälpte dig att komma över killen och få dig att så totalt ändra uppfattning. Du fick något annat - något viktigt - att fundera på, och det gav dig nog lite perspektiv i det här andra eländet.

Mitt råd: Ödsla inte ett uns mer energi och tankar på den här killen! Det som har hänt har hänt. Det går inte att ändra på. Men nu är det dags att släppa det och gå vidare med livet!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Bra att du blev arg! Det är verkligen ett sundhetstecken att du nu är arg istället. Det är endel av sorgeprocessen och ilska tyder ju på att det går framåt. Kanske skulle du åka och skälla ut honom. Du vet bäst själv hur du skulle må av det. Kanske är det bäst att bara göra det i tanken eller kanske i ett brev/mail?
Du kan ju inte tvinga honom att läsa tråden men jag tycker gott att du kan skicka den till honom för kanske att han faktiskt läser den och inser vad han har gjort.

Kramar

Ja jag vart faktiskt nästan glad över min ilska, för jag har känt mig så nollställd/likgiltig det sista. Och ilska är ju en känsla, alltså bättre att vara arg ån inte känna något!

Tror dock inte att det blir bättre av att jag åker dit och skäller på honom, så om du kunde sätta upp en vägspärr typ vid strutsarna så jag inte kan fortsätta framåt utan måste svänga in till dig istället vore bra

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tror också att det är ett friskhetstecken att du nu är arg och kan se på det som hänt liksom utifrån. Killen har, som du ju säger, inte betett sig ok överhuvudtaget! Däremot så vet jag inte om det är helt klokt att häva ur sig allting till honom? Det är bra att du häver ur dig, här och till vänner som du kan lita på, men om du häver ur dig till honom och har du otur så förstår han kanske inte saken från din synvinkel hur mycket du än försöker. Kanske skulle han i alla fall försöka försvara sig?

Jag tänker att det ibland kan göra ondare att dela med sig av det man känner om det på något sätt inte går fram, typ om det ändå vänds emot en, hur man än gör. Jag känner vissa människor som funkar ungefär så. De kan bara inte se saker ur en annan vinkel, eller så kan de bara inte medge att de betett sig illa hur mycket de än blir överbevisade och då har det kanske inte gett dig så mycket som du hade önskat?

Kanske är det bättre att spy galla i tanken och se dig själv detronisera honom, ja pulverisera honom i fantasin, och med högburet huvud sedan trampa lite lätt på resterna... Jag tror att det finns en liten risk att du hamnar i ett läge där det skulle kunna bli en "maktkamp" mellan er, om vem som har haft det sämst osv, fundera noga över om det verkligen är värt det. Om du kommer fram till att det kan vara värt ett försök, go for it! Annars, skriv en massa arga brev som du antingen sparar eller också bränner upp (i tanken att det är honom du bränner, kanske?)

Jag tycker ungefär som Ginne. BRA att du nu är arg i stället för ledsen och deppig. Du har insett vilken idiot han är, och hur illa han behandlade dig. Antagligen har du också insett - på riktigt - att du förtjänar så mycket bättre än så.

Men, jag tycker att du ska lägga den här händelsen bakom dig och glömma den här killen helt från och med nu. Han var ett STORT misstag och förtjänar inte mer av din ork och energi!

Använd din energi till att bli frisk, till att åka och hälsa på din häst, etc etc. Knasigt nog tror jag att det kan ha varit din hästs skada som hjälpte dig att komma över killen och få dig att så totalt ändra uppfattning. Du fick något annat - något viktigt - att fundera på, och det gav dig nog lite perspektiv i det här andra eländet.

Mitt råd: Ödsla inte ett uns mer energi och tankar på den här killen! Det som har hänt har hänt. Det går inte att ändra på. Men nu är det dags att släppa det och gå vidare med livet!

Jag är helt överens med er om att det antagligen inte hjålper att skälla ut honom, tror snarare det skulle få mig att må sämre då jag inte tror jag skulle vara lika arg när jag väl träffade honom..skulle antagligen vakla då och se den där karln jag fortfarande tycker om. Och har han inte förstått hittills hur illa han faktiskt betett sig så lär han inte göra det då heller.

Det är dock lättare sagt än gjort att glömma och gå vidare, jag trodde jag släppt det. Hästen har tagit all fokus och energi dom senaste veckorna och jag har inte tänkt på honom. Ilskan kom verkligen från ingenstans, ungefär som att någon gömt sig bakom ett hörn och rött som det var hoppa fram när jag gick förbi. Men det var väl antagligen för att jag äntligen kunde slappna av lite och släppa allt med hästen lite. Då fick andra saker en chans att bubbla upp igen.

Jag hoppas att om jag bara får häva ur mig all galla om honom att jag ska kunna släppa det, att ilskan är sista steget i sveket innan jag kan gå vidare.
Men det känns lite som att jag står i sankmark och trampar, jag vet varken ut eller in med något. Känner mig helt tom och likgiltig, samtidigt som det flyger runt 711 miljoner tankar i huvudet, kan dock inte separera dom och förstå någon utav dom. Det känns mest som att jag är i en folksamling där massa röster pratar/skriker samtidigt och man hör inte någon av dom.

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja jag vart faktiskt nästan glad över min ilska, för jag har känt mig så nollställd/likgiltig det sista. Och ilska är ju en känsla, alltså bättre att vara arg ån inte känna något!

Tror dock inte att det blir bättre av att jag åker dit och skäller på honom, så om du kunde sätta upp en vägspärr typ vid strutsarna så jag inte kan fortsätta framåt utan måste svänga in till dig istället vore bra

Haha det ska jag absolut göra
Du ska veta att du är välkommen om du känner att du behöver prata/rasa/gråta av dig. Jag finns ett pm bort

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är dock lättare sagt än gjort att glömma och gå vidare, jag trodde jag släppt det

Jag säger tvärtemot bettysmatte: Låt det här ta den tid det tar och var arg så länge du är arg. Det är så nyligen som det har hänt och det han gjorde var helt rubbat jävla elakt så givetvis tar det ett tag innan man kan släppa och gå vidare. Jag var helt otroligt kär i en kille för ett par år sedan och fick sen mitt hjärta helt krossat och det tog ordentligt länge innan jag helt och hållet släppt det. Först var jag lite förbannad men sörjde honom fortfarande, sen blev jag ledsen och tyckte att han var missförstådd för det var inte hans fel, sen blev jag VRÅLARG, sen ledsen igen och sedan mer och mer lugn och ointresserad. Tror det tog ett halvår innan jag kunde se hans namn på Facebook utan att få ett hugg i hjärtat. Nu såhär långt efter kunde jag inte bry mig mindre om honom och är otroligt lättad att det tog slut när det gjorde.

Alltså, vi är alla olika och det tar oss alla olika lång tid att gå vidare. Stressa inte på dig själv, och känn inte att det är nåt fel med att fortfarande vara förbannad eller ledsen. Det kommer att gå över!

 

[DarkInNight]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag är så ***** arg!!

.

Förlåt men....




Åh vad skönt att du är arg på honom nu !


Håller med niphredil, låt det ta den tid det tar.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag säger tvärtemot bettysmatte: Låt det här ta den tid det tar och var arg så länge du är arg. Det är så nyligen som det har hänt och det han gjorde var helt rubbat jävla elakt så givetvis tar det ett tag innan man kan släppa och gå vidare. Jag var helt otroligt kär i en kille för ett par år sedan och fick sen mitt hjärta helt krossat och det tog ordentligt länge innan jag helt och hållet släppt det. Först var jag lite förbannad men sörjde honom fortfarande, sen blev jag ledsen och tyckte att han var missförstådd för det var inte hans fel, sen blev jag VRÅLARG, sen ledsen igen och sedan mer och mer lugn och ointresserad. Tror det tog ett halvår innan jag kunde se hans namn på Facebook utan att få ett hugg i hjärtat. Nu såhär långt efter kunde jag inte bry mig mindre om honom och är otroligt lättad att det tog slut när det gjorde.

Alltså, vi är alla olika och det tar oss alla olika lång tid att gå vidare. Stressa inte på dig själv, och känn inte att det är nåt fel med att fortfarande vara förbannad eller ledsen. Det kommer att gå över!

Ja det är väl så att allt måste få ta sin tid. Och med allt som varit så rör det väl till det och tar längre tid att bearbeta.

Tack för dom orden

 

[EmmaW]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag säger tvärtemot bettysmatte: Låt det här ta den tid det tar och var arg så länge du är arg. Det är så nyligen som det har hänt och det han gjorde var helt rubbat jävla elakt så givetvis tar det ett tag innan man kan släppa och gå vidare. Jag var helt otroligt kär i en kille för ett par år sedan och fick sen mitt hjärta helt krossat och det tog ordentligt länge innan jag helt och hållet släppt det. Först var jag lite förbannad men sörjde honom fortfarande, sen blev jag ledsen och tyckte att han var missförstådd för det var inte hans fel, sen blev jag VRÅLARG, sen ledsen igen och sedan mer och mer lugn och ointresserad. Tror det tog ett halvår innan jag kunde se hans namn på Facebook utan att få ett hugg i hjärtat. Nu såhär långt efter kunde jag inte bry mig mindre om honom och är otroligt lättad att det tog slut när det gjorde.

Alltså, vi är alla olika och det tar oss alla olika lång tid att gå vidare. Stressa inte på dig själv, och känn inte att det är nåt fel med att fortfarande vara förbannad eller ledsen. Det kommer att gå över!

Håller med. Jag som nyligen gått igenom liknande kan bara säga att låt dig känna det du känner och låt det ta tid, det är en del av processen för att kunna släppa och gå vidare.

Och nej jag tror inte riktigt män som beter sig så här faktiskt kan förstå hur illa dom gjort oss ....

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Förlåt men....




Åh vad skönt att du är arg på honom nu !


Håller med niphredil, låt det ta den tid det tar.

Haha söta!

Men det var lite så jag kände också, det är på ety sätt skönt att vara arg på honom istället för att sakna honom!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Håller med. Jag som nyligen gått igenom liknande kan bara säga att låt dig känna det du känner och låt det ta tid, det är en del av processen för att kunna släppa och gå vidare.

Och nej jag tror inte riktigt män som beter sig så här faktiskt kan förstå hur illa dom gjort oss ....

Jo det är väl så.. men fan! Tänk om det bara kunde försvinna, ilskan gentemot honom är ju bra. Men alla tänk om kring aborten, plågar mig själv med att komma på att jag snart hade vart halvvägs i graviditeten.. så dumt, jag vet..men tankarna dyker upp innan jag hinner stoppa dom. Antar att dom på ett sätt alltid kommer finnas där.


Nej dom gör nog inte det, eller ja..jag hoppas att dom inte förstår! För hade dom förstått hade dom vart helt fruktansvärt vidriga :s

 

[EmmaW]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tänker så oxå imellanåt, tankarna bara dyker upp där när jag minst anar det. Har lite svårt för små barn plötsligt, att känna lycka när folk bli gravida osv, känslan av orättvisa plågar mig ibland men intalar mig att min tid kommer den med med rätt karl

Jag kommer alltid avsky "mitt misstag" (han), jag kommer aldrig förlåta honom för vad han gjort men jag tänker inte heller låta honom förstöra för mig för jag förtjänar mycket bättre. Det kom jag på när jag fick min "arga känsla" och därmed tror jag att jag satte ett värde på mig själv i processen.

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Som niphredil sa: var arg så länge du behöver vara arg! Jag tror att om du försöker låta bli ilskan så kommer den att stanna längre. Tänk ut en massa illvilliga hämndprojekt som du skulle vilja utsätta honom för, se i ditt inre hur han blir mindre och du större, rätt som det är kommer du antagligen att kunna skratta åt dig själv och dina tokiga idéer! Ibland tycker jag att det är befriande att fantisera på detta sätt, kanske tillsammans med någon,. Jag var rätt ilsken förra veckan och då satt jag och en kompis och chattade om en massa dumma saker vi skulle skicka till de jag var arg på, typ paket med äckliga saker i... Det blev så dumt så jag satt och skrattade högt åt det! Men då släppte i alla fall spänningen jag hade innan.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tänker så oxå imellanåt, tankarna bara dyker upp där när jag minst anar det. Har lite svårt för små barn plötsligt, att känna lycka när folk bli gravida osv, känslan av orättvisa plågar mig ibland men intalar mig att min tid kommer den med med rätt karl

Jag kommer alltid avsky "mitt misstag" (han), jag kommer aldrig förlåta honom för vad han gjort men jag tänker inte heller låta honom förstöra för mig för jag förtjänar mycket bättre. Det kom jag på när jag fick min "arga känsla" och därmed tror jag att jag satte ett värde på mig själv i processen.

Skönt att jag inte är ensam om att tänka så!

Ja nej det lär jag inte göra heller, aldrig lär jag förlåta honom och jag är glad att han bor en bit från mig i en stad där jag inte är om jag inte har anledning.
Hoppas att jag kommer känna så snart också!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Som niphredil sa: var arg så länge du behöver vara arg! Jag tror att om du försöker låta bli ilskan så kommer den att stanna längre. Tänk ut en massa illvilliga hämndprojekt som du skulle vilja utsätta honom för, se i ditt inre hur han blir mindre och du större, rätt som det är kommer du antagligen att kunna skratta åt dig själv och dina tokiga idéer! Ibland tycker jag att det är befriande att fantisera på detta sätt, kanske tillsammans med någon,. Jag var rätt ilsken förra veckan och då satt jag och en kompis och chattade om en massa dumma saker vi skulle skicka till de jag var arg på, typ paket med äckliga saker i... Det blev så dumt så jag satt och skrattade högt åt det! Men då släppte i alla fall spänningen jag hade innan.

Det lät ju faktiskt som en ganska bra idé!
Jag skulle tex vilja kasta ägg och massa annat äckligt på hans jädra bilar som han polerar och tvättar varje helg!

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja, man får i alla fall ha lite kul en stund och kan ge utlopp för sin ilska på ett sätt som inte skadar nån alls

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Förlåt men....




Åh vad skönt att du är arg på honom nu !

+1. TS du vinner inget på att försöka få honom att fatta. Du blev kär i en kille som inte finns på riktigt. Den kille som finns på riktigt har ljugit om sina avsikter, fört dig bakom ljuset och sen dumpat dig.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och det har jag ju också skrivit längre upp, att jag antagligen skulle må sämre om jag försökte häva ur mig allt på honom.

 

[Kilauea]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det lät ju faktiskt som en ganska bra idé!
Jag skulle tex vilja kasta ägg och massa annat äckligt på hans jädra bilar som han polerar och tvättar varje helg!

Såna tankar gillar jag att höra, även om det säkert inte är helt bra att genomföra i verkligheten

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Såna tankar gillar jag att höra, även om det säkert inte är helt bra att genomföra i verkligheten

Nae kanske inte helt bra att verkligen genomföra det.. MEN det hade varit ganska kul

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

John Blund har helt tappat bort mig dom senaste två nätterna. Och dessutom så har min ischias börjat bråka igen också, trots att jag inte gjort någonting. Innan har problemet vart som värst när jag ridit, speciellt när jag ridit 3-4 hästar på rad så har det vart riktigt jävligt. Men nu vette sjutton varför, kan inte ligga på vänster sida för det känns som att höftkulan sticker ut där och som att jag ligger rätt på nerven.

Tror jag ska gå in till massören här i grannhuset i morgon/idag och be om en tid. Jag vet att kiropraktor hjälper, men jag avskyr när dom knäcker :S