Detta med att hitta hanar för avel...

Senast jag parade bodde hanen i södra Tyskland och jag bor i Sthlm. Nu var hanhundsägaren så snäll att hon mötte upp oss i Lübeck (mot att jag betalade hennes bensin- och hotellkostnad) men hade hon inte gjort det så hade jag gladeligen tuffat ända ner till Bonn. Detta var dessutom under den tid det fortfarande krävdes PCR-test etc. för att ens få komma in i Tyskland så förutom avståndet var det även en del annat krångel :cool:. Jag väljer hane utifrån andra kriterier än att den ska finnas så nära som möjligt men alla är vi olika.
 
Inom Boxerklubben är det många som tycker det är svårt att hitta hanar. Vi brukade ha ett hanhundsregister på webbsidan men det var svårt att hålla det uppdaterat och relevant så det togs bort. Det är också många som tycker att HD-index inte riktigt fungerar som det ska då hanhundsägare ändå inte låter en hane med högt index para en tik med lägre.

Så jag bestämde mig faktiskt för att dels annonsera min hane och dels acceptera en parning där tiken har ett lägre index men där kullindex ändå blir över 100 som rekommendationen är. Sen kan jag ju inte göra det flera gånger, men med nuvarande rekommendationer ska en hane ändå inte ha mer än ca 25 valpar.

Jag tror vi (och många andra raser) behöver jobba hårt på att få mer hanar i avel så att den genetiska förlusten bromsas. Många som har hane ser dem inte som potentiella avelsdjur även om de har bra hälsoresultat.
 
Det är naturligtvis himla svårt att hitta de där bra hanarna som gömmer sig på bygden men aldrig syns i några sammanhang.

Ibland funderar jag på om man inte borde lägga lite mer ansvar på uppfödarna att få ut kunskap om var bra hanar kan finnas.

Dom vet ju vad dom har fött upp och vart dom sålt dom.
Uppfödare borde alltså i alla fall ha en aning om var pärlor kan gömma sig.

Sen kanske uppfödare mer borde ge valpköpare lite mer kunskap om att det finns fördelar för rasen om fler hanar kunde gå i avel. Och förklara varför. Och att man då gärna ser att köparen av en hanvalp gör de mest vanliga testerna för rasen till exempel. Om och utifall hanen skulle ha något att erbjuda i avelssammanhang.

Det blir ju svårt om någon kommer som en blixt från en klar himmel och säger att din hane skulle jag gärna vilja använda! Men då behöver du ha gjort det här och det här och det här först! Vilket kostar så här mycket...

Om folk var lite mer införstådda i sånt redan från början, vid valpköpet, skulle vi komma i alla fall en liten bit längre på väg.

Att ha hund kanske inte bara är att "ha hund". Det kanske även borde innebära att man som hundägare, utan att vara uppfödare, har ett visst ansvar för rasens framtid.

Det finns inget sånt tänk idag. Alla verkar lägga allt ansvar för aveln på uppfödarna. Men jag tror inte dom klarar det utan hjälp från valpköparna faktiskt. Men det fordras att valpköparna är med på noterna redan från början, när dom köper sin valp.
Inte så att dom förbinder sig till något, men att dom är införstådda med att just deras hane kanske har ett större avelsvärde för rasen än dom tror, och att det vore fördelaktigt för rasen om hanen kunde användas, om det dyker upp en uppfödare som är intresserad.
 
Vet inte hur det ser ut i era raser men ett annat problem är ju uppfödare som är förblindade av titlar och inte kan tänka sig att använda en hane som inte har en titelrad så lång som en arm.

I min egen ras Silken Windhounds ser man detta tydligt i USA, här där rasen inte är erkänd blir det just inte många titlar av naturliga skäl :D


Utan att riktigt veta känns det som att det mest rör sig om ganska nya uppfödare. Som antagligen många gånger inte skulle känna igen en riktigt bra hund även om dom ramlade över den... Dom har inget annat än titlar att luta sig emot, då finns det i alla fall nån slags trovärdig garanti för att hunden är bra.

Både hos Silkens och min tidigare ras Borzoi (aldrig varit uppfödare, bara vanlig sällskapshundsägare av Borzoi) så vet jag av erfarenhet att det ibland händer att bland de bästa exemplaren som finns, så kan det vara hundar som lever sitt liv i tysthet med sin familj och aldrig satt sin tass på en utställning, tävling eller annat.

Som ingen vet om.
Fast jag är ganska säker på att uppfödaren borde ha en misstanke, dom vet ju som sagt vad dom sålde en gång i tiden och borde ha sett att en sån valp hade potential.
En erfaren uppfödare är förmodligen inte rädd för att använda en sådan omeriterad hane för att dom vet hundens kvaliteter även utan offentliga titlar. Men nya uppfödare kanske inte riktigt törs.
 
Senast ändrad:
Både hos Silkens och min tidigare ras Borzoi (aldrig varit uppfödare, bara vanlig sällskapshundsägare av Borzoi) så vet jag av erfarenhet att det ibland händer att bland de bästa exemplaren som finns, så kan det vara hundar som lever sitt liv i tysthet med sin familj och aldrig satt sin tass på en utställning, tävling eller annat.

Som ingen vet om.
Fast jag är ganska säker på att uppfödaren borde ha en misstanke, dom vet ju som sagt vad dom sålde en gång i tiden och borde ha sett att en sån valp hade potential.

Så är det absolut i många raser. Och i vissa har man ett ytterligare problem i att de som vill meritera ofta väljer tikar för de är lättare att jobba med. Även en etablerad boxeruppfödare som min har inte alltid helt lätt att hitta arbetande hem till hanarna. När jag köpte Winter hade hon egentligen tänkt sig en tik åt mig eftersom Breeze var en ganska jobbig hane och jag har inte den där naturliga pondusen för att reda upp det, men så blev det en riktigt fin hane i kullen som hon ville ha i rätt sorts hem. Och sen blev det en till i nästa kull. 😅
 
Så är det absolut i många raser. Och i vissa har man ett ytterligare problem i att de som vill meritera ofta väljer tikar för de är lättare att jobba med. Även en etablerad boxeruppfödare som min har inte alltid helt lätt att hitta arbetande hem till hanarna. När jag köpte Winter hade hon egentligen tänkt sig en tik åt mig eftersom Breeze var en ganska jobbig hane och jag har inte den där naturliga pondusen för att reda upp det, men så blev det en riktigt fin hane i kullen som hon ville ha i rätt sorts hem. Och sen blev det en till i nästa kull. 😅
Oj, det måste vara ett boxerspecifikt problem? Tycker ofta det är tvärtom eller jämnt i andra bruksraser.
 
Oj, det måste vara ett boxerspecifikt problem? Tycker ofta det är tvärtom eller jämnt i andra bruksraser.

Där ser man ur boxerinsnöad jag är, trodde faktiskt att det var vanligt i andra bruksraser också. :) Men ja, de flesta som tränar och tävlar med boxer verkar föredra tikar. Jag har ju själv bara haft hanar men de sista åren har jag haft mer kontakt med några tikar och det är ganska stor könsskillnad. Hanarna är brötigare, mer tendens till betongskalle och (ännu) flamsigare och med sämre koncentrationsförmåga.
 
Fast jag är ganska säker på att uppfödaren borde ha en misstanke, dom vet ju som sagt vad dom sålde en gång i tiden och borde ha sett att en sån valp hade potential.
En erfaren uppfödare är förmodligen inte rädd för att använda en sådan omeriterad hane för att dom vet hundens kvaliteter även utan offentliga titlar. Men nya uppfödare kanske inte riktigt törs.
I min ras finns en hund som nu har 28 avkommor, och jag tror att en till kull är på väg. I RAS-dokumentet står det att en hane bör ha max 30 avkommor. Han har två kullbröder. Ingen av dem har någon avkomma alls. Nu vet jag inte om det kan finnas något hinder att använda dem, men jag har iaf inte sett/hört något om något sådant. Men det är klart, den välanvända hanen har fina titlar och de andra två är omeriterade...
 
Oj, det måste vara ett boxerspecifikt problem? Tycker ofta det är tvärtom eller jämnt i andra bruksraser.
Precis! Jag upplever att det är mycket svårare att få ut tikarna till "tävlingshem" på grund av att de i så många grenar inte är välkomna under löp och då väljer de förare som satsar högt hanar i stället.
Har man som mig en tik som löper tre gånger/år så är det inte kul att satsa på till exempel brukset för man tappar å många tävlingsmöjligheter och bor man dessutom norröver där tävlingstillfällena är få så är det lönlöst.
 
Där ser man ur boxerinsnöad jag är, trodde faktiskt att det var vanligt i andra bruksraser också. :) Men ja, de flesta som tränar och tävlar med boxer verkar föredra tikar. Jag har ju själv bara haft hanar men de sista åren har jag haft mer kontakt med några tikar och det är ganska stor könsskillnad. Hanarna är brötigare, mer tendens till betongskalle och (ännu) flamsigare och med sämre koncentrationsförmåga.
Nej, du förlorar ju tid på löp ofta. Plus att ser man till skyddet är ju hanarna oftast bättre, alltså mer naturligt dominanta och ser rejälare ut - även om en bra tik oftast är bättre sas. Men hane är ju ett säkrare kort.
 
Precis! Jag upplever att det är mycket svårare att få ut tikarna till "tävlingshem" på grund av att de i så många grenar inte är välkomna under löp och då väljer de förare som satsar högt hanar i stället.
Har man som mig en tik som löper tre gånger/år så är det inte kul att satsa på till exempel brukset för man tappar å många tävlingsmöjligheter och bor man dessutom norröver där tävlingstillfällena är få så är det lönlöst.
Så resonerar vissa som vill hålla på med lure coursing också, just för att man inte får tävla löptik där. Jag har flera gånger önskat att jag hade hanhund pga det, men ja... det är viss tikar som gäller för mig :p
 
Jag upplever den andra sidan av myntet.
Jag bor mitt i Sverige med en fin och rastypisk hane som är röntgad, utställd och som har genomgått BPH.
Hunden i fråga finns på rasföreningens hanhundslista.
Han blir fem år snart och har inte en enda kull efter sig.

Han har parat en tik som inte tog sig. Hans fertilitet kollades men det visade inga konstigheter.

Jag ser ägare i rasen åka till Danmark, Tyskland och Finland. Det finns de hundägare som importerar sperma också.
Och här finns en fin hane som inte nyttjas..
 
Jag upplever den andra sidan av myntet.
Jag bor mitt i Sverige med en fin och rastypisk hane som är röntgad, utställd och som har genomgått BPH.
Hunden i fråga finns på rasföreningens hanhundslista.
Han blir fem år snart och har inte en enda kull efter sig.

Han har parat en tik som inte tog sig. Hans fertilitet kollades men det visade inga konstigheter.

Jag ser ägare i rasen åka till Danmark, Tyskland och Finland. Det finns de hundägare som importerar sperma också.
Och här finns en fin hane som inte nyttjas..
Hur kommer det sig? Har han väldigt vanliga blodslinjer eller något sådant som avskräcker?
 
Jag upplever den andra sidan av myntet.
Jag bor mitt i Sverige med en fin och rastypisk hane som är röntgad, utställd och som har genomgått BPH.
Hunden i fråga finns på rasföreningens hanhundslista.
Han blir fem år snart och har inte en enda kull efter sig.

Han har parat en tik som inte tog sig. Hans fertilitet kollades men det visade inga konstigheter.

Jag ser ägare i rasen åka till Danmark, Tyskland och Finland. Det finns de hundägare som importerar sperma också.
Och här finns en fin hane som inte nyttjas..
Har inte din hane haft en del mag/tarmproblem och äter/åt veterinärfoder? Tänker att det är en sån sak som skulle fått mig att backa efter att själv haft Skrället med liknande problematik :)
 
Sen finns det ju många hanar som absolut skulle duga i avel men inte hamnar hos nån som är intresserad och inte vill lägga tid på att meritera så det finns ju många guldkorn som faller bort där då uppfödare av förklarliga skäl främst behåller tikar.
Jag och många uppfödare med mig struntar blankt i meriter, utan tittar på stamtavla, hälsoresultat etc. Jag har inga problem alls med att para med en omeriterad hane. Inom min ras är det bara utställning som används som meritering och jag kan själv avgöra om en hane är bra nog exteriört för min avel. Jodå, jag är själv utställningsintresserad och strävar efter att föda upp hundar med rastypiskt exteriör
Blev nyfiken och gick in och kollade på RAS och det var ju verkligen deprimerande läsning med hur röntgenstatistiken sjunkit med åren. Också intressant att man skyller problemet på valpköparna och konstaterar att deras intresse är svagt trots påtryckning från uppfödare och att de flesta röntgade hundar finns hos uppfödarna...
Jag har förvisso inte haft någon stor uppfödning genom åren, men jag har fått mina valpköpare att röntga. Allt handlar om hur viktigt man som uppfödare tycker att det är. Jag lovar ingen att köpa valp av mig om de inte kan lova att de ska låta röntga höfter och armbågar när hunden har åldern inne för det och jag säger också att om man tycker att det är ett orimligt krav att behöva lova att röntga, så är det bättre att man köper sin valp från en uppfödare som inte har detta krav (jag berättar naturligtvis också varför jag har detta krav). Det har säkert varit folk som sökt sig vidare, men ingen har någonsin sagt att de tycker att det är ett orimligt krav, utan den vanligaste responsen är att de ser det som en självklarhet. Min erfarenhet är också att de allra flesta har en moral som gör att de håller vad de lovar och den lilla del som saknar denna moral kan man aldrig skydda sig mot, men en sådan valpköpare skulle inte få köpa en till valp från mig.
 
I min ras finns en hund som nu har 28 avkommor, och jag tror att en till kull är på väg. I RAS-dokumentet står det att en hane bör ha max 30 avkommor. Han har två kullbröder. Ingen av dem har någon avkomma alls. Nu vet jag inte om det kan finnas något hinder att använda dem, men jag har iaf inte sett/hört något om något sådant. Men det är klart, den välanvända hanen har fina titlar och de andra två är omeriterade...

I min ras har säger man att en hane ska ha max 40 avkommor. Detta är nu rasklubben som säger det och inget man "måste" följa om man inte bryr sig om att få valphänvisning eller så.
Ute i europa bryr de sig dock inte om sådant här alls. Vet hanar som har 25-30 kullar något som såklart begränsar oss här i norden också.
 
Har inte din hane haft en del mag/tarmproblem och äter/åt veterinärfoder? Tänker att det är en sån sak som skulle fått mig att backa efter att själv haft Skrället med liknande problematik :)
Jag gav honom skonkost när han blev akut dålig, förmodligen en magbakterie.
Sen när han blev frisk fick han stå kvar en period på det fodret då han vägrade sitt gamla foder. RC skonkost är väldigt smakrikt och han är en finsmakare.
Han äter numera ett ”vanligt” foder, så nej han har inga magbesvär. :)
 
Jag bor i Umeå, det är inte jättemånga som är sugna på att åka hit för att para 😅 Tydligen är det för långt bort.. nu har mina hanar avkommor ändå, för turligen har det funnits uppfödare som vill åka en bit och sen har det också passat sig så att vi kunnat vara hos vår uppfödare och mötts upp där.
Jag drömmer om att föda upp i framtiden. Är helt på det klara med att det blir långa resor till hanar. Tänker inte låsa fast mig vid geografi, det blir inte så stort utbud då. Har man en vanlig ras kanske det är lättare att ha avstånd som en kriterie men i min ras och här uppe går det inte.
Min uppfödare skulle hjälpa en person att leta hane som bor i Göteborgsområdet. Hon ville max åka 1 timme. Det blev inga förslag från min uppfödare där...det borde vara viktigare med hälsa, mentalitet och linjer än avstånd..
 
Jag hade tidigare en hane med utmärkta hälsoresultat och cert/cacib på utställning och den enda uppfödare som använde honom var en som bilade upp från Nederländerna ... Den uppfödaren hade inga problem med avstånd.
Nu sist så parade jag med en äldre hane som bor nära, men då han var äldre så valde jag att åka till veterinär för att inseminera. Den veterinären fanns ca 35 mil bort enkel resa. Jag åkte dit två gånger, alltså totalt ca 140 mil. Det blev en enda valp, förlöst med snitt och efter två veckor så dog den. Jag hade kunnat köpa två valpar för det jag totalt lade ut på denna valp från tillverkning tills att den fick somna in.

Just nu kikar jag på utlandet inför min nästa parning till hösten.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jahopp, här står jag med en hund igen (jaja, tre men de andra två är ju makens..) och Nessie är fyra år så en påläggskalv var ju...
2 3
Svar
54
· Visningar
7 285
Senast: Hedinn
·
Hundavel & Ras Jaha, då var det dags för min egen rasvalstråd! 😊 Varning för liten uppsats! Har kikat runt på forumet här ett tag, men nu vill jag ta...
2
Svar
34
· Visningar
4 271
Senast: Bison
·
Övr. Hund Hej! Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte...
Svar
9
· Visningar
3 784
Senast: Gumman123
·
Hundavel & Ras Då jag blev tvungen att köra hem foderhästen i helgen och därför behöver sätta fokus på något annat får ni stå ut med ännu en rastråd:D...
Svar
11
· Visningar
1 439
Senast: Grana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp