Dilemma - är det dags för förändring?

Ska försöka fatta mig kort, även om det blir svårt. Men jag har ett litet dilemma som jag behöver spåna kring.

Jag har ett jobb som jag i grunden trivs med - intressant yrke, skitbra kollegor (de bästa jag nånsin haft), jättebra schema och periodvis mkt ledigheter. Bra lön. Vissa förändringar har ställt till det och sista året har varit tungt, beror mest på underbemanning och även om jag ser en bättre utveckling så är det en bit bort. Det är nackdelen med jobbet, resten är inget att gnälla om. Alls. Vi är som en familj där och man har känslan av att man jobbar för varandras skull, speciellt i år då det varit tungt.
Jag har vid sidan av jobbet startat ett företag som jag sysselsätter mig med i perioder av ledighet. Jag har skapat en bra kontakt för det där jag jobbar precis när jag känner för det, och samtidigt får användbar erfarenhet inför framtiden. Det är bra.

Jag trivs hyfsat bra på orten och i min bostad. Billigt boende men det är bara en lägenhet så det är klart att den i sig är utbytbar, men för nu funkar den bra. Det är en BR och jag har precis bundit lånet i 2 år.

Jag är inflyttad och har ingen anknytning till orten. Jag flyttade hit för ridningens skull, men hade tur som fick ett sånt bra jobb. Det har faktiskt blivit att jobbet spelar huvudrollen i mitt liv här, framförallt då ridningen av olika skäl blivit mindre viktig. Det är också upptakten till mitt dilemma... då jag flyttade hit var det absolut viktigaste att ha bra förutsättningar för ridningen. Och det har varit helt ok, så länge det vägde upp allt annat. Men nu känner jag inte att det gör det längre. Jag har i princip tappat alla ambitioner med att rida, vilket gör att träningsmotivationer dalar, och i takt med det börjar jag känna att andra saker saknas. Framförallt vänner, ett socialt liv, min familj. Det känns som att jag bara jobbar. Det gör iofs inget, men jag tror att jag jobbar så mkt mest för att kompensera för att jag inte har nåt annat, jag sitter mest ensam, går ut med hunden, försöker träna... men jag känner inte att jag har någon tillhörighet. Jag har häst, men det är numera bara en bisak. Jag har tänkt ta föl på min häst i år, för att prova en annan inriktning än ridningen. Men vi får se hur det går med det. Jag är nyfiken på hur det ska bli men det är nog mest för att ha ett syfte med häst nu när jag gett upp ridningen. Känns mest skönt om det blir föl för då har jag ett alibi att sluta rida på nån seriös nivå.

Under våren har jag börjat tänka tanken på att bege mig till trakterna jag kommer ifrån. Jag har kompisar där, mina föräldrar är i 70-årsåldern och fortfarande pigga och vi gör roliga saker ihop. Jag har en syster + familj ett par timmars bilresa därifrån. Vi har en familjerörelse som jag ska engagera mig mer i framöver och det hade varit skönt att kunna finnas på plats för den saken med. Men, jag vet inte om jag är redo att sluta på mitt jobb och allt det där för att flytta. Jag tycker orten är ganska tråkig, och klimatet passar mig inte alls, men det hade varit skönt att bo där ur ett socialt och praktiskt perspektiv.

Nu föll det sig så att i förra veckan dök det upp ett jobb där. Jag tror att jag kan ha hyfsade chanser att få det faktiskt. Jag har alla meriter de efterfrågar, erfarenhet och anknytning till orten. Så jag har börjat grubbla på om jag är redo, men jag vet inte.
Å ena sidan är det så mkt praktiskt här som hindrar mig - ev föl nästa år, en jobbsituation där jag känner att jag inte vill lämna kollegor i sticket, en bra läroperiod för min egen firma, och så det jäkla bolånet som jag inte vet hur dyrt det blir att lösa innan tiden gått ut.
Å andra sidan känner jag att det är rätt tid att bege sig - jag har förhoppningsvis flera år kvar av mina pigga föräldrar, där vi kan umgås och göra roliga saker, förkovra oss i familjerörelsen och jag kan lära mig det ordentligt på plats innan de blir för gamla för det. Och såklart är jag trött på att inte ha vänner. Jag har bekanta här som jag träffar ibland, men det är liksom fattigt. Jag är trött på att känna mig ensam helt enkelt.

Jag vet att ingen kan svara på hur jag bör göra. Men jag vet inte själv heller. Ville nog bara skriva av mig.
 

Kolla med din bank om ditt bolån går att flytta, om du köper något nytt på den nya orten? Så du slipper lösa ut ränteskillnaden.

Japp. Jag mejlade min bankkontakt ikväll. Alltid intressant att veta om det är möjligt. Kommer ju inte byta bank så de får ju nya bostadslånet i vilket fall. Lär ju köpa nåt dit jag hamnar. Om inte annat är det ju kul att veta vilka pengar det skulle röra sig om att lösa ut....
 
Räkna på ränteskillnaden, så får du kostnaden svart på vitt (det var mindre dyrt än jag själv trodde).
Sök jobbet, gå på intervju.

Sen har du fått ännu mer på fötterna och förhoppningsvis lättare kan ta ett beslut :)

Är det månadskostnaden x antal månader som är kvar?


Jag tror att jag ska ringa till företaget och be om mer info. Är dumt att söka om jag inte är redo att flytta, det känns oseriöst och jag vill inte ställa mig i nån dålig dager om jag vill dit om ett par år. Jag sökte en tjänst där mest för sakens skull, 2020, blev kallad men det blev inget då det var precis i utbrottet av pandemin. Svårt att resa dit då.
Har jag tur har de planerade pensionsavgångar så jag kan skjuta på beslutet 2 år 🙈😂
 
Senast ändrad:
Är det månadskostnaden x antal månader som är kvar?


Jag tror att jag ska ringa till företaget och be om mer info. Är dumt att söka om jag inte är redo att flytta, det känns oseriöst och jag vill inte ställa mig i nån dålig dager om jag vill dit om ett par år. Jag sökte en tjänst där mest för sakens skull, 2020, blev kallad men det blev inget då det var precis i utbrottet av pandemin. Svårt att resa dit då.
Har jag tur har de planerade pensionsavgångar så jag kan skjuta på beslutet 2 år 🙈😂
Ja, du räknar precis så!
 
Är det månadskostnaden x antal månader som är kvar?


Jag tror att jag ska ringa till företaget och be om mer info. Är dumt att söka om jag inte är redo att flytta, det känns oseriöst och jag vill inte ställa mig i nån dålig dager om jag vill dit om ett par år. Jag sökte en tjänst där mest för sakens skull, 2020, blev kallad men det blev inget då det var precis i utbrottet av pandemin. Svårt att resa dit då.
Har jag tur har de planerade pensionsavgångar så jag kan skjuta på beslutet 2 år 🙈😂
Prova denna för att räkna ut ränteskillnadsersättningen :)
https://www.konsumenternas.se/konsu...du vill lösa ett,att du förtidslöser ditt lån.
 
Jag har inte så mycket att säga mer än att jag känner igen mig. Känner mig också ensam på min bostadsort och här finns INGET att göra (by med 1700 invånare). Har inga vänner här.

Sedan min pappa dog hux flux så har jag haft en smygande känsla av att jag vill flytta närmre familjen (har runt 7 mil idag), vilket nu är mer än en smygande känsla - jag VILL flytta. Jag har ingen koppling alls till orten förutom att huset finns här och jag har mina hästar inackorderade här. Och mitt hästintresse är precis som ditt svalt så det ”räcker inte hela vägen”. Min make vill dock inte flytta, vilket jag förstår då han har ett jättebra jobb här och hans pappa precis flyttat hit, genom hela landet :(
 
Jag har inte så mycket att säga mer än att jag känner igen mig. Känner mig också ensam på min bostadsort och här finns INGET att göra (by med 1700 invånare). Har inga vänner här.

Sedan min pappa dog hux flux så har jag haft en smygande känsla av att jag vill flytta närmre familjen (har runt 7 mil idag), vilket nu är mer än en smygande känsla - jag VILL flytta. Jag har ingen koppling alls till orten förutom att huset finns här och jag har mina hästar inackorderade här. Och mitt hästintresse är precis som ditt svalt så det ”räcker inte hela vägen”. Min make vill dock inte flytta, vilket jag förstår då han har ett jättebra jobb här och hans pappa precis flyttat hit, genom hela landet :(

Jag förstår. 7 mil är ändå för långt för att kunna umgås med vänner i sin vardag, bevisligen eftersom jag har 4 mil till mina närmaste bekanta här i krokarna och det är oftast jag som får åka till dem om vi ska ses :meh:
Jobbar du kontorstider så blir det ju lite svårt kan jag tänka mig. Jag som jobbar skift har en annan sits, men jag har å andra sidan tresiffriga mil att färdas, dvs spontaniteten är lika med noll och när jag väl är där måste allting planeras in i minsta detalj för att hinnas med. Om det ens gör det. Jag saknar verkligen det sociala och det praktiska. Men platsen rent geografiskt är jag inte så sugen på.
 
Idag ringde jag till den rekryterande chefen, det var ett långt givande samtal och jag tyckte att jag fick bra svar på mina frågor. Hade förberett med en hel lista :o

Schemat ser ok ut. Lite tufft emellanåt men mkt ledighet också, och nån gång behöver man ju jobba för att vara ledig mkt. Det löser sig nog.
Arbetsuppgifterna skiljer sig lite från de jag har idag, men inte så mkt. Man har en överordnad på sitt pass, och det kan ju vara skönt förutsatt att det är nån man trivs med, och i annat fall blir det skit. Som alltid när man är 2-3 pers är kemin sårbar. Jag är van att jobba ensam, på gott och ont. Vet inte om jag är jättesugen på att ingå i en liten grupp igen, har verkligen vant mig vid att göra som jag själv vill, och ha hunden på jobbet.
Lönen går nog att förhandla upp till en nivå jag är nöjd med. Medellönen låg 2000 kr lägre än jag har idag, det går jag inte med på men å andra sidan är jag kaxigt nog medveten om att jag är över medel, jag vet att jag är attraktiv i min nisch så det kommer inte hänga på det om de vill ha mig eller ej.
Jag fick överlag en känsla om att det där kan funka för mig. Jag tyckte chefen gav en bra överblick om verksamheten och dess planer för framtiden. Klart att det är förändringar jämfört med det jag har idag, men allt nytt är ju på gott och ont.

Jag tror att jag får jobbet om jag vill ha det. Det lät så. Men samtidigt vill de (som alla andra) att den som börjar gör det helst igår. Tiden är inte till min fördel, jag är inte alls redo. Och jag har för mkt praktiska hinder för det, sälja bostad, dräktig häst, lojaliteten på jobbet, mitt företag som är i startgroparna på ett bra ställe här osv. Jag jag är välkommen på en intervju om jag vill, och det kanske inte är så dumt. Jag har varit öppen med att min situation inte medger nån hastig flytt, men det lät som att det kanske skulle komma nån pensionsavgång framöver. Om jag har tur kanske jag inte framstår som oseriös för att jag behöver lite tid att ordna upp allt. Inte minst känslomässigt, kring att flytta. Jag är ganska säker på att jag kommer göra det, jag måste bara vänja mig vid tanken. Jag trivs ju väldigt bra där jag är idag, bortsett från att det är så helsikes långt till alla jag vill ha nära till :o
 
Visst hade du en liknande tråd för ett tag sedan om att flytta hem till en släktgård…?
 
Visst hade du en liknande tråd för ett tag sedan om att flytta hem till en släktgård…?

Ja, precis. Det verkar dock ligga på is. Och den gården ligger 15 mil från den här orten, mitt ute i nowhere. Typ. Men iaf inte i motsatt landsända som nu.
 
Ja, precis. Det verkar dock ligga på is. Och den gården ligger 15 mil från den här orten, mitt ute i nowhere. Typ. Men iaf inte i motsatt landsända som nu.
Då känns det lite mer som en fråga om när och inte om du ska flytta. Tänker att detta är en sådan sak där tiden aldrig kommer vara helt den rätta.
 
Då känns det lite mer som en fråga om när och inte om du ska flytta. Tänker att detta är en sådan sak där tiden aldrig kommer vara helt den rätta.

Ja det känns lite så. Speciellt tydligt blev det för mig då jag var där under påsk. Vi hade jättetrevligt och jag hann träffa stora delar av släkten (bara det liksom, hinna träffa många på en och samma resa) och då kände jag att allt detta försakar jag för att... Vaddå? Vara trött på ridningen?
Samtidigt är det ju även så att jag trivs jättebra i den landsända jag bor i. Och på jobbet. I min bransch är det inte en självklarhet att komma till ett ställe som kvinna och tycka att det är en trevlig jargong. Av tre arbetsplatser har jag trivts på en - min nuvarande. Övriga har varit en kamp att stå upp för sig, sätta på plats, ifrågasätta osv. Har gråtit när jag kommit hem från jobbet för det har varit ett evigt krig. Nu har jag rejält mkt skinn på näsan, men dock. Jag vill inte BEHÖVA kriga på mitt jobb, inte av den anledningen iaf.

Ja, det är nog mer en fråga om när, inte om. Men jag är rädd för att vantrivas och vill inte göra nåt förhastat. Jag vet ju att det finns mkt där som jag inte trivs med, bla mentaliteten hos många, klimatet, avstånden som kommer med glesbygd... Allt sånt som var som en befrielse att komma ifrån. Men samtidigt bor ju de flesta jag känner där och jag kan inte göra nåt åt det. Jag önskar att jag var mer rotlös, då hade jag nog kunnat befinna mig i den här situationen utan att känna mig så splittrad, nöja mig med att hälsa på nån gång till jul. Typ. Som det är nu längtar jag dit när jag är här och hit när jag är där. Och det har aldrig gått över. Har varit så i 12 år.

Och nej, det finns nog aldrig ett perfekt läge. Men det kan vara lite mindre komplicerat än att hästen är dräktig, bolånet är bundet på 2 år och att situationen på jobbet pga sjukdom blivit sådan att jag inte vill sätta övriga i skiten just nu. Det har skett nyrekryterig men det är 6-12 mån bort innan det kommer fungera. Jag tycker om mina kollegor och min chef och jag vill inte droppa nån bomb där just nu när det varit turbulent, vi är en liten arbetsplats med svårrekryterad kompetens.
 
Att hästen är dräktig ser jag inte som problem alls. Jag har ju liten uppfödning men inte på orten där jag bor. De bor där det är bra förutsättningar för dom i första hand.

Problemet är väl mer att jag skulle vilja kunna delta när fölet kommer... om jag föder upp ett föl i mitt liv vore det ju kul att vara delaktig, och ffa kunna lära mig nåt under processen. Om jag behåller fölet vill jag ju också att den blir hanterad och allt det där fram tills att den är så pass stor att den kan transporteras hundra mil. Förvisso kan man säkert betala för det, men poängen är väl att känna att det är "min" uppfödning. Visa på fölvisning osv. Säljer jag den som föl spelar det ju mindre roll, men det vet jag inte. Jag kan inte behålla både sto och föl utan får välja, blir stoet kvar ska den ju också då transporteras på nåt vis när ungen är avvand och då kommer hon vara dräktig igen och ja, det är ett jäkla stök. Vill inte köra en dräktig i transport i flera dagar, ännu mindre gärna ha den i lastbil med kreti och pleti och deras smittor. Hur gör liksom folk som flyttar med avelsston? Flyttar inte så långt?
 
Senast ändrad:
Det finns inte någon större stad som är närmare än vad du är nu, men inte i glesbygd? Det är ju stor skillnad att bo inom nån timme från släkten eller att det ska ta en halv/hel dag för att komma dit.

Jag skulle vilja ha närmre "hem", men inser att jag har förändrats för mycket sedan jag flyttade för att trivas. Jag vill visserligen bo på landet, men vill ha nära till en stad med universitet/högskola. Nu är jag inte flyttbar, men skulle jag vara det skulle jag nog satsa på att bo inom en timme från mamma.
 
Det finns inte någon större stad som är närmare än vad du är nu, men inte i glesbygd? Det är ju stor skillnad att bo inom nån timme från släkten eller att det ska ta en halv/hel dag för att komma dit.

Jag skulle vilja ha närmre "hem", men inser att jag har förändrats för mycket sedan jag flyttade för att trivas. Jag vill visserligen bo på landet, men vill ha nära till en stad med universitet/högskola. Nu är jag inte flyttbar, men skulle jag vara det skulle jag nog satsa på att bo inom en timme från mamma.

Jag känner att om jag ändå ska göra mig omaket att flytta från det jag har så tappar det poängen att ändå inte flytta till platsen där jag har vänner och sånt som inte kan flyttas på tex familjeegendom som tids nog ska tas över. Det spontana försvinner om jag har flera timmars resa enkel väg och då kan jag lika gärna stanna här där jag är. Alternativet till den här orten, som skulle kunna ses som en attraktiv stad för mig, är 30 mil bort... :angel:

Den här tjänsten är i en stad så jag kommer inte bo i "byn" så att säga. Men jag har kompisar där och helt ok pendlingsavstånd till föräldrarna, lite längre till syrran men ok för att åka en helg. Jag har dock bott där när jag var ung men det är spontant inte nåt jag saknar annat än socialt.
 
Problemet är väl mer att jag skulle vilja kunna delta när fölet kommer... om jag föder upp ett föl i mitt liv vore det ju kul att vara delaktig, och ffa kunna lära mig nåt under processen. Om jag behåller fölet vill jag ju också att den blir hanterad och allt det där fram tills att den är så pass stor att den kan transporteras hundra mil. Förvisso kan man säkert betala för det, men poängen är väl att känna att det är "min" uppfödning. Visa på fölvisning osv. Säljer jag den som föl spelar det ju mindre roll, men det vet jag inte. Jag kan inte behålla både sto och föl utan får välja, blir stoet kvar ska den ju också då transporteras på nåt vis när ungen är avvand och då kommer hon vara dräktig igen och ja, det är ett jäkla stök. Vill inte köra en dräktig i transport i flera dagar, ännu mindre gärna ha den i lastbil med kreti och pleti och deras smittor. Hur gör liksom folk som flyttar med avelsston? Flyttar inte så långt?
Jag är med när mina föl föds och visar dom på fölvisning och sånt (om dom inte är sjuka vilket hände i somras med mitt bästa föl nånsin). Då känner jag stona väl och hastar ner till skåne när det är dags
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Nu när jag varit sjuk inser jag hur ensam jag är. Ingen mer än min syster hör av sig.. Det finns nog de som inte ens har de så jag...
2
Svar
24
· Visningar
1 713
Senast: Nepenthe
·
  • Artikel
Dagbok Behöver få skriva av mig lite nu känner jag. 2023 var ett riktigt tufft år på många sätt, orkar/kan inte gå in på allt här men liksom...
Svar
0
· Visningar
443
Senast: miumiu
·
  • Artikel
Dagbok I hela mitt liv har jag lidit av prestationsångest och en känsla av att aldrig prestera tillräckligt bra. Inte ens när jag innerst inne...
Svar
4
· Visningar
522
Senast: Cosinus
·
  • Artikel
Dagbok Jag har bestämt mig för att utbilda mig vidare. De utbildningarna jag har sedan innan är inget att ha om jag vill kunna tjäna mer än...
Svar
5
· Visningar
920
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vackraste hundrasen
  • Uppdateringstråd 29
  • Försäkring - igen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp