Jag vet ett fall där byborna protesterade mot ett stall på en gård i utkanten av byn. Hela byn luktade svin när vinden låg på mot byn och det gör den nio dagar av tio här. Jag är uppvuxen på en gård med djur, äger själv en gård och miljön är klart lantlig men jag kan helt klart förstå bybornas protester.
Allting är inte svart och vitt, i det här fallet har klaganden bott i en villa under flera år och villan ligger i en mindre "by", hästhagen har inte tidigare använts som hästbete utan det är helt nyligen som den arrenderats ut till det. Jag tycker inte det är orimligt att i ett sådant fall ta hänsyn till en boende med dokumenterad hästallergi och ha ett visst skyddsavstånd till hagen, i synnerhet eftersom det vad jag förstod fanns gott om outnyttjad betesmark i området. De 50 m som Mark och miljödomstolen fastställde tycker inte jag är orimliga. 200 m som mannen vill ha kommer inte att gå igenom, praxis i domstolarna är att inte gå på Socialstyrelsens rekommendationer om 200 m.
