"Du är dig inte lik ..."

[Kattennizze]

@tjenixen Att jag är demokratisk socialist och feminist t ex.

 

[tjenixen]

@tjenixen Att jag är demokratisk socialist och feminist t ex.

ok, tack!
jag spånar men det det där är väl inställningar du skapat dig genom erfarenheter och saker du upplevt i ditt liv gissar jag? Även om det känns rätt och orubbligt, så skulle det väl kunna förändras - på samma sätt som att du tagit dig an dessa inställningar i livet?

Jag tänker mig grundinställningar som ...moral typ.

 

[PappaTillHasttok]

ok, tack!
Jag tänker mig grundinställningar som ...moral typ.

Men, tycker inte du att folks moral kan ändras av kunskap och erfarenheter?

 

[tjenixen]

Men, tycker inte du att folks moral kan ändras av kunskap och erfarenheter?

Nej jag tror att den grundläggande moralen av vad som är rätt och fel inte ändras mycket. Typ det är fel att döda en människa. Sedan finns det ju självklart tillfällen vissa tvingas till eller måste rationalisera saker, t ex dödsstraff, stöld (jag tänker om personen själv är i nöd och måste stjäla för att överleva) mm. Men det tror jag är mer coping än en förändring av ens grundläggande inställning till rätt och fel.

 

[PappaTillHasttok]

@tjenixen
Så en "småbrottsling" som snor lite bilradioapparater och gör lita andra stölder som ung kommer alltid att ha samma "dåliga" moral?

 

[tanten]

ok, tack!
jag spånar men det det där är väl inställningar du skapat dig genom erfarenheter och saker du upplevt i ditt liv gissar jag? Även om det känns rätt och orubbligt, så skulle det väl kunna förändras - på samma sätt som att du tagit dig an dessa inställningar i livet?

Jag tänker mig grundinställningar som ...moral typ.

Moral är flexibelt och ändras med livserfarenhet. Man luttras och blir vidsyntare.

Däremot skulle det kännas underligt om min syn på alla människors rätt och värde, min tro på människors godhet, och mitt antagande att alla gör så gott de kan i given situation med givna förutsättningar - att den skulle ändras.

 

[Kattennizze]

@tjenixen Att jag är demokratisk socialist och feminist t ex.

ok, tack!
jag spånar men det det där är väl inställningar du skapat dig genom erfarenheter och saker du upplevt i ditt liv gissar jag? Även om det känns rätt och orubbligt, så skulle det väl kunna förändras - på samma sätt som att du tagit dig an dessa inställningar i livet?

Jag tänker mig grundinställningar som ...moral typ.

Nja, kanske men det handlar ju om min inställning till andra människor, min orubbliga tro på alla människors lika värde och för mig blir det då logiskt så att det leder till mina politiska värderingar om klasslöst samhälle, solidaritet etc etc. Jag menar , mina värderingar har ju säkert @tanten också som väl är Centerpartist vill jag minnas, men hennes värderingar tar sig ett helt annorlunda uttryck än mina.

 

[Kattennizze]

Jag är som Spock helt enkelt, jag gillar logik. För mig tar sig mina värderingar bara logiska uttryck. Moral lämnar jag därhän i diskussionen, det blir för rörigt.

 

[mandalaki]

Det måste vara ödet som gör att ett av de kortaste mest ogenomtänkta inlägg jag gjort nästan toppar gilla-ligan. Slaget endast av strump-inlägget.

Ju mindre du skriver, desto fler gilla. Sug på den du

 

[Mela99]

Har inte sett citatet, men det stämmer så väl in! Kan känna som @ullo att man blir den "onda" för att någon man haft en nära relation till oavsett om det är partner, vän, familj eller släkt. Förut höll jag mig nogsamt väldigt neutral och viftade bort mycket som jag egentligen inte kände var okej. När jag idag faktiskt satt stopp för att domineras så av vissa vänner, alltså säger ifrån när jag känner jag blir orätt behandlad, blir jag alltid den "onda" och "förändrade" för att jag står upp för mig själv.

En vän sa till mig att hur långt det än är mellan vi ses så känns allt som förr. Men jag har aldrig tolkat det som att hon menar att jag är oförändrad, utan mer som att vi bara har enkelt för att umgås med varandra som om det var igår, med stora förändringar i bådas liv

Sådär var det för mitt ex. Han var alltid "den snälla", han som alltid ställde upp utan att få något tillbaka och sällan sa vad han tyckte och kände utan höll sig neutral.

När han började säga ifrån, sätta ner foten, säga hur han tyckte och upplevde saker och ting blev det ett jäkla liv på, framförallt, hans arbetskamrater som tyckte han blivit "sur och grinig", "konstig" osv.

Men visst kan jag förstå att de tycker att han förändras. Det gör han ju. För dem, sorgligt nog, att han blir "tråkig och konstig och ohjälpsam" när de inte längre kan utnyttja honom. För honom själv så kliver han ur bubblan och blir mer självsäker/sig själv. Så som han alltid varit med mig och sina nära och kära, och definitivt hade blivit respekterad för om han varit sådan från början på jobbet.

Tråkigt för de andra att de inte längre hade någon att köra med. Tråkigt för exet att de började se ner på honom för det.

People are funny.

 

[Mela99]

Hoppsan. Men det gör man väl aldrig, menar du? Det kan nog vara olika från person till person.





En annan infallsvinkel: Tänk vilken mardröm att leva med en psykolog. Om man säger typ "Kan du för helvete aldrig bära ut soppåsen??" eller nåt annat diplomatiskt så svarar hen bara "Är du fortfarande arg på att din lillbrorsa inte behövde lyfta ett finger i köket?"

Haha. Nightmare!

 

[Mela99]

Ja fy tusan, det vill man ju inte....ens åsikter och liv och relationer förändras givetvis med åren, även om mina grundvärderingar är likadana genom livet.

Fast även grundvärderingar kan väl ändras?

 

[Kattennizze]

Fast även grundvärderingar kan väl ändras?

Jag vet inte. Kanske om det händer något traumatiskt i ens liv kanske?

 

[skiesabove]

Jag vet inte. Kanske om det händer något traumatiskt i ens liv kanske?

Behöver inte vara traumatiskt. Men ofta "stort". Händelser som ändrar sättet man ser på allt.

Och folk är ju olika benägna att tillåta att deras vyer vidgas / deras moralkompasser kalibreras.

 

[tjenixen]

@tjenixen
Så en "småbrottsling" som snor lite bilradioapparater och gör lita andra stölder som ung kommer alltid att ha samma "dåliga" moral?

Det kan jag omöjligt svara på? Det jag däremot kan tro är att personen 1. Kanske har rationaliserat sitt beteende till varför det är ok att bete sig så trots att grundinställningen säger "nej", eller att 2. personen tycker att det är ett ok beteende men i framtiden lär sig att det inte är bra och avstår således från begå "småbrott", eller 3. Personen skiter i vilket och fortsätter.

Beteendet ser jag som en sak, den grundläggande moralen (kompassen över vad som är rätt och fel) en annan. Ibland är de väl synkade, ibland inte. Beroende på person och omständigheter.

 

[tjenixen]

Moral är flexibelt och ändras med livserfarenhet. Man luttras och blir vidsyntare.

Däremot skulle det kännas underligt om min syn på alla människors rätt och värde, min tro på människors godhet, och mitt antagande att alla gör så gott de kan i given situation med givna förutsättningar - att den skulle ändras.

Intressant, jag ser det som att moralen, dvs princpien för vad som är rätt och fel i mänskligt beteende, är mycket mer grundläggande än antaganden om människor och synen på individers värde. I den trappan är ligger rätt och fel som bas till synen på människors värde, t ex. Men nu talar jag efter en inre kompass och inte academia.

(tror det börjar bli dags att öppna Moral Minds: The Nature of Right and Wrong som stått och flörtat med mig i bokhyllan ett tag!)

 

[tjenixen]

@tjenixen Att jag är demokratisk socialist och feminist t ex.

Nja, kanske men det handlar ju om min inställning till andra människor, min orubbliga tro på alla människors lika värde och för mig blir det då logiskt så att det leder till mina politiska värderingar om klasslöst samhälle, solidaritet etc etc. Jag menar , mina värderingar har ju säkert @tanten också som väl är Centerpartist vill jag minnas, men hennes värderingar tar sig ett helt annorlunda uttryck än mina.

Ja det var det jag försökte komma till. Det du tidigare nämnde som dina grundläggande värderingar (demokratisk socialist och feminist) är inte det grundläggande, utan något som tagit sig ett uttryck i att du identifierar dig som demokratisk socialist och feminist. Det tar sig det uttrycket pga den kultur du befunnit dig i hittills i ditt liv. Bodde du på Samoa kanske du inte skulle beskriva dig själv på det sättet, men du skulle kunna hålla med om den grundläggande moraliska aspekten av det hela: människors lika värde osv.

 

[PappaTillHasttok]

Det kan jag omöjligt svara på? Det jag däremot kan tro är att personen 1. Kanske har rationaliserat sitt beteende till varför det är ok att bete sig så trots att grundinställningen säger "nej", eller att 2. personen tycker att det är ett ok beteende men i framtiden lär sig att det inte är bra och avstår således från begå "småbrott", eller 3. Personen skiter i vilket och fortsätter.

Beteendet ser jag som en sak, den grundläggande moralen (kompassen över vad som är rätt och fel) en annan. Ibland är de väl synkade, ibland inte. Beroende på person och omständigheter.

Jag är helt inne på samma spår som dig @tjenixen
Jag tycker inte heller att man kan ändra på en person, eller det jag anser vara personen. Kalla det grundläggande moral eller vad ni vill, men det är för mig det som är personen.
Personer kan lära sig anpassa sig efter samhället eller efter andra människor, men i grunden är personen den samma.
Det brukar vara lättare att förklara med något "ytligare" som är mer lättförståeligt.
Exempel: Om en person är en "tävlingsmänniska" eller "tävlingsskalle" av sin natur så går det aldrig ur den personen. Personen kan lära sig att hantera det, men det förblir alltid personens automatiska reaktion att vinna eller vara först.

 

[tjenixen]

@PappaTillHasttok Jag skulle inte kalla ett tävlingsbeteende en grundläggande moral (principen för vad som är rätt och fel i mänskligt beteende), utan sannolikt mer eller mindre ett resultat av ens uppväxt eller kulturella erfarenheter anpassat till en persons böjelser (är det kanske något åt det hållet du menar med "personen"?).

Tidigare skulle jag ha kallat mig tävlingsmänniska, alltid velat vara bra, om inte bäst på något. Det har förändrats rätt mycket och i dagsläget vill jag inte tävla om just någonting helst och drar mig helt tillbaka om något av vikt står på spel. Har jag förändrats eller var jag aldrig en tävlingsmänniska?

förlåt det här är så himla OT

 

[tanten]

Intressant, jag ser det som att moralen, dvs princpien för vad som är rätt och fel i mänskligt beteende, är mycket mer grundläggande än antaganden om människor och synen på individers värde. I den trappan är ligger rätt och fel som bas till synen på människors värde, t ex. Men nu talar jag efter en inre kompass och inte academia.

Ja, intressant.

Moral är för mig något som kan förändras över tid.

Se på alla otrohetstrådar vi haft på buke t.ex. Den om aldrig varit i närheten av sådant kan ha en rätt svartvit syn. har man upplevt det, sett vänner i situationen, själv varit otrogen - då blir det kanske mer gråskala? Att döma någon för dennes handlingar ingår i moral och det kan ändras.
Så just moral är för mig ganska föränderligt.

Men synen på hur en människa är, vad en människa är, i grunden - den ändras inte hos mig.

Kanske är detta bara semantik. Kanske talar vi om samma sak. Du kallar det moral och jag kallar det grundläggande värderingar?