Lek & tjatter Du vet att du är en lantis,,,,,,,

Ingen har NÅNSIN uttryckt bildningsförakt i min uppväxtmiljö.
Då har vi mestadels umgåtts med bönder och arbetare.
Min mor och far slutade skolan i femte klass men var noga med att vi skulle kunna läsa och skriva.
Böcker fanns i massor och ingen av oss systrar är kvar i arbetarklass.
Men jag känner mig mer hemma hos en bonde än hos en akademiker även om jag kan tugget hos bägge typerna.
Jag är erbjuden hjälp att komma in på en forskarutbildning av min högskola.
Men jag kommer alltid bara vara Anna-Lisa och Lasses dotter, även om jag skulle lyckas med min dröm att doktorera.
Bonntös ut i fingerspetsarna
 
Nejvars. Men dels har de fått mothugg, dels är det inte alla användare jag finner det helt genomförbart att diskutera med.
Ändock - din reaktion över att stadsbor blir kallade för slashasar blir ju något överdriven sett till hur "lantisar" (ens ordet :cautious:) beskrivs. Men, det finns ju uppenbarligen ingen poäng att diskutera det vidare så vi kan lämna det spåret.
 
Mitt behov av topplockskompetens är obefintligt.
Det bottnar väl bara i att du aldrig varit intresserad eller haft ett behov av att lära dig det?

Jag har alltid varit tekniskt intresserad av precis allting och jag har många gånger benat ut det inte ens verkstäderna klarar av, senast var det ett avdraget glödstift i en topp från en dieselmotor där ny topp skulle gå på lite över 50,000:- I glödstigtet hade dom slagit ner en urdragare som dom också lyckats knäcka, dom avdragarpinnarna är som att borra med en borr utan spets i glas, det händer ingenting. Toppen kom till mig, jag fick bort glödstiftresterna, drog en renstapp genom gängorna (dom renstapparna finns inte att köpa nånstans, dom måste jag tillverka själv) och verkstan drog en lättnadens suck. Enkelt? Javisst, om man vet hur man ska göra och har egen verktygsavdelning men idag har fordonsverkstäderna inte ens en svarv och kompetensen är oftast för dyr att leja in då timdebiteringen slår i taket. Dessutom har kompetensen till att fixa det omöjliga försvunnit då dom gamla rävarna i sina små verkstäder försvunnit och med dom alla specialverktyg och hemmagjorda lösningar. Jag är dom gamla gubbarna evigt tacksam att jag fick vara med och lära mig att aldrig ge upp och att det alltid fanns olika lösningar på samma problem, samt att ingen av lösningarna var fel så länge slutresultatet blev det förväntade. :)
 
Klipper lite...
Jag tror det är så enkelt att har man massa plats sparar man. Men skrotet jag refererar till är nog mer skräp (typ högar med ruttna brädor, plast från ensilage, mög liksom).
Vad gäller ensilageplast, så är det lite speciellt. Det tas inte emot på de vanliga återvinningsstationerna, utan ska lämnas till de uppsamlingsplatser som svepretur har, en specifik dag om året (eller i bästa fall två, beroende på var man bor). Och råkar man missa det där datumet, så har man högen kvar till nästa år eller året därefter... (på de första satellitfotona på googlemaps låt min egen plasthög kvar... numera samlar jag dock inomhus, så förbipasserande slipper se det)
Och upp i skogen har vi att beskåda ett "vägbygge". Som kännetecknas av att det inte leder någonstans. Hela "vägen" är en dold deponi. Om den deponin enbart innehåller de stenar och sånt som man kan se, eller vad som i övrigt kan finnas i den, vet jag inte och vill knappt ens veta.
I min del av världen är vi bara tacksamma för att grannarna skapar vägar i den annars oframkomliga skogen, genom att återanvända allehanda byggavfall (typ sånt man gör murade väggar av, samt tegel) som annars skulle hamnat på deponi. De kommer åt mer av sin skog, bieffekten är att vi får fler ridvägar...
 
INtressant tråd att läsa, funderar på vad jag själv är
Uppväxt i en by utanför landets näst största stad, flyttat till huvudstaden under en del år och numer boende i en by i en annan del av Sverige där bland annat Sveriges enda Marinbas är belägen
Har skrivit inlägg på facebook att jag har suttit på altanen och njutit under tiden jag hör kossorna råma och Ak5'na skjuter på och lastbilarna kör på närmaste riksväg
Jag njuter av att ha 50 meter till skogen och samtidigt 1,3 km till lillICA och lika långt om jag skulle få för mig att åka buss, till stora ICA är det ca 1.3 mil
Handlar i bägge ICA-butikerna iklädd svettiga träningskläder, hästkläder osv
Bor hellre på landet än i fjollträsk
Fjollträsk? (googlar och insåg precis att det INTE var varken en by/stad/ort/samhälle eller ett träsk utan en negativ benämning på sthlm?).
Varför är det negativt med ordet fjolla? Avskyr att det ordet fortfarande används.
 
Klipper lite...

Vad gäller ensilageplast, så är det lite speciellt. Det tas inte emot på de vanliga återvinningsstationerna, utan ska lämnas till de uppsamlingsplatser som svepretur har, en specifik dag om året (eller i bästa fall två, beroende på var man bor). Och råkar man missa det där datumet, så har man högen kvar till nästa år eller året därefter... (på de första satellitfotona på googlemaps låt min egen plasthög kvar... numera samlar jag dock inomhus, så förbipasserande slipper se det)

I min del av världen är vi bara tacksamma för att grannarna skapar vägar i den annars oframkomliga skogen, genom att återanvända allehanda byggavfall (typ sånt man gör murade väggar av, samt tegel) som annars skulle hamnat på deponi. De kommer åt mer av sin skog, bieffekten är att vi får fler ridvägar...
Ingetdera är fallet här. Vägen är inte ridbar, den består av stenbumlingar. Bandvagn vore ett lämpligt fordon.
 
Det är inte bara privatpersoner och bönder som byggt div. vägar och fyllt upp med avfall som enligt reglerna skulle på deponi, nädå, kommunerna kan dom också om nån behöver gratis fyllning. Varför "dött" material från vissa byggen bara SKA på deponi när det aldrig kan skada någonting eller läcka-lakas ur är bara ett sätt att flytta pengar från en verksamhet till en annan tydligen.

Hur jag vet detta? Jag bara vet och så är det bra med det!


*Kliar du min rygg så kliar jag din, gynnar det mig så är det okej.*
 
I själva verket bor du i tätorten Stockholm, om du bor i någon av de här kommunerna. Det finns INGET sätt att relatera tunnelbanenätet till lantligt. ;) Visa bifogad fil 21515
Det där var väldigt intressant läsning.
Trodde faktiskt att min del av en av kommunen skulle ingå i benämningen tätort. Åtminstone delar av den.
Här är det ganska intressant. Allt är blandat. Hästgårdar ligger bredvid tätbebyggelsen osv. Jag kan lätt räkna in 10 stall och tre ridhus inom en area på 2 km.
På min gata har det delvist varit tomt på bebyggelse, men nu bygger man tätt och mycket.
Men när jag går ut så har jag utsikt över en enorm åker.
Till Stockholm tar det 30 min med pendeln (som snabbast). Bussarna nära mig går varje kvart i högtrafik, mer sällan på kvällarna.
Två skolor ligger 1 km bort. Flera finns ca 10 min med bil bort.
Och så finns det en massa kyrkor.

Jag antar att jag då bor lantligt men i en begynnande tätort då?
 
...när du kan rida till affären när Du ska handla.

Såg just detta när jag var hemma i mina föräldrars uppväxtby. En tjej stod på parkeringen och höll två hästar. Därefter kom hennes kompis ut ur affären med en liten kasse. Bägge hoppade upp och red så iväg över ängarna. Såg dessa två ekipage länge och började fundera varför i hin håle jag bor i Tjockhult...
Eller så kan man inte det för affären är för långt bort? 😉
 
Jag tänker inte beskriva hurdan en lantis är, men det bästa med att på på landet är att vår pensionerade granne bott här hela livet och hans farfar har byggt mitt hus. Han vet verkligen allt om allting. Vem som bodde på området för hundra år sedan och lite mså anekdoter om dessa. Han är nyfiken och har varit inne och fotat få förra ägaren renoverade golvet här.

Han brukar ploga åt oss för det har han gjort i trettio år så han kan gott fortsätta tyckte han. Han harvade vår åker också innan vi sådde.
 
Ja. Alla är inte som jag beskrev min lantliga närmiljö. Men för mig är kunskap om topplockspackningar helt oanvändbar. Jag har inte ens en bil. Elcykeln har ingen topplockspackning, och bussarna sköts av folk som har det som yrke.

Problemet för mig är bildningsföraktet, helt enkelt.
Fast du verkar ha ett visst mått av förakt (eller iaf ifrågasättande av) för kunskapen om vad man gör med en topplockspackning. Jag kommer från den där lantliga miljön och arbetar i den. Klart att jag ibland möts av skepsis pga min akademiska utbildning men om jag visar respekt för den kunskap de har så brukar de faktiskt visa mig respekt för den kunskap jag har... jag har nog aldrig varit med om något annat faktiskt.

Men visst, kommer man som akademiker och visar att man vet bäst får man nog tåla rätt mycket bildningsförakt. Det har dock inte så mycket med ett generellt bildningsförakt att göra...
 
Ingen har NÅNSIN uttryckt bildningsförakt i min uppväxtmiljö.
Då har vi mestadels umgåtts med bönder och arbetare.
Min mor och far slutade skolan i femte klass men var noga med att vi skulle kunna läsa och skriva.
Böcker fanns i massor och ingen av oss systrar är kvar i arbetarklass.
Men jag känner mig mer hemma hos en bonde än hos en akademiker även om jag kan tugget hos bägge typerna.
Jag är erbjuden hjälp att komma in på en forskarutbildning av min högskola.
Men jag kommer alltid bara vara Anna-Lisa och Lasses dotter, även om jag skulle lyckas med min dröm att doktorera.
Bonntös ut i fingerspetsarna
Hög igenkänningsfaktor här :up:
 
Jag skulle tro att jag bor i en alldeles genomsnittlig landsbygd.

Runt om i byarna bor både "vanliga" akademiker och disputerade forskare. Tillsammans med dem som bara gått grundskola.

Jagser inget som helst groll eller förakt från någon sida. Var och en gör det man är bra på. Om ordföranden i vägföreningen är ingenjör så är det bara bra eftersom man då kan få ett tränat öga att granska offerter och reglementen. :)

Den som drivit ett lantbruksföretag i decennier är naturligtvis en tillförlitlig kunskapskälla när det kommer till frågor som rör jord skog och ordling. Vi frågar varann. Nu senast diskuterade jag förökning av skogslind med en professor - vi möttes på en föreläsningskväll i NTO-lokalen.

Mitt hästliv hade börjat sämre om jag inte förutom min far inte haft grannen som var hästkarl i många generationer och hade kallblodstravare. Han visste alltid råd.

Varför skulle vi se ner på varann? Vi är ju bra på olika saker?

För att gå lite OT så är bildningsföraktet något jag snarare sett i bruksorterna - både små och lite större! Alltså inne i stan. För att vara en "hederlig människa" så ska man arbetat på bruket. Den som satt vid skrivbordet var oftast föraktad av dem på golvet.


Är högst märkligt att det blev en sådan diskussion om något som startade som "lek och tjatter". Jag känner inte igen mig i beskrivningarna av förakt..
 
Jag undrar också lite vart gränsen för förakt går, och vad man menar. Jag har växt upp i en miljö där man tyckte att "vanligt hederligt arbete" är fint. Man ska jobba, försörja sig själv och vara stolt över att man har ett arbete och betalar skatt. Oavsett om man står och säljer tidningar i en kiosk eller bygger hus. Att drälla runt på universiteten i all evighet utan mål eller mening har nog inte setts som någonting som är särskilt bra, men jag har heller aldrig uppfattat att man sett ner på akademin eller teoretisk kunskap. Det är jättebra att utbilda sig, om det leder till det jobbet man vill ha. Att bidragsfuska däremot, då står man lägst.

En del skulle nog tolka "arbetartugget" som smärre akademikerförakt men jag har bara tolkat det som att det är jobbet som är viktigast. Sen vilka vägar man tar dit eller vilket jobb det blir är oviktigt. Det är väl det här jag menar med att det inte går att säga "stad" och "land" heller eftersom det är en markant skillnad bara mellan exempelvis innerstad och förort här. Mina vänner som är uppväxta inne i stan eller i rikare förorter har haft mer fokus på akademin i sin miljö, medan jag upplevt mer att-ha-ett-jobb fokus.
 
Jag skulle gladeligen vilja ha lite mer lantis lagar-allt-som-går-känsla på jobbet i alla fall. Vi har vagnar i metall och där hade det släppt en fog så det gick inte att ställa någonting på vagnen. Den slänger vi sa chefen :down: och så åkte den ut i containern :meh: för brännbart O_o
Men den där fogen hade någon med en svets lagat på under fem minuter och vagnen hade sedan förmodligen hållit i ett flertal år
Vilket slöseri med resurser :mad:
 
En skillnad som jag ser är att många som bor på landet har en förmåga att ta hand om sig själv om något skulle hända. Man har kaminer och vet hur man skulle kunna laga mat på och i dem. Man vet hur man kan göra upp eld i naturen och få mat på bordet även om en katastrof skulle hända. Nu gäller detta såklart inte alla men av alla jag känner som har egen gård mm vet alla hur de skulle kunna klara sig i händelse av en katastrof. De som bor i stan är mycket mer handfallna och vet knappt hur man gör en brasa eller vikten av att veta var man kan få tag på vatten.
Jag är alltså uppvuxen i Malmö men har sedan flyttat ut på den skånska landsbygden (vilket inte verkar räknas till landet om man ser på många inlägg här).
Jag skulle aldrig lita på en stadsbo om något hände utan litar mycket mer på de som bor på landet då de enligt min erfarenhet har mer överlevnadskunskaper.
Detta har alltså inget med generell utbildning att göra utan ett fenomen som jag ofta lägger märke till. Jag skulle tycka det var jobbigt att vara helt handfallen i händelse av kris.
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

  • Springpony sælges

Hästnyheter

Bukefalos

  • Syns inte
Rekommenderas av Google:
Upp