Eftergift

[angelaL]

Jag är lite nyfiken på hur alla använder eftergiften i sin ridning. Jag har ridigt för många tränare och vissa nämner den inte, andra nämner den men vet inte hur det ska se ut, vissa använder den och för andra är det den viktigaste hjälpen i ridningen.

 

[Magdalena]

En eftergift för mig är ALLT jag gör för att "minska obehaget" för hästen. Det är alltså allt från att lätta i tygeln till att sluta spänna vadmuskeln, till att slappna av i handen, sätta mig rakt i sadeln igen, osv.

 

[josse]

Har också upplevt att mpnga tränare "glömmer bort" eller inte betonar eftergiftens betydelse. Håller med om att eftergift iofs gäller alla hjälper. Men i första hand tänker jag på eftergift när det gäller förhållningar med tygeln. Ofta talas det om samling och att hästen ska gå på tygeln, men innan detta kan funka så måste ju hästen ha gett efter för hjälpen och vara lösgjord. Om alla först såg till att rida sin häst lösgjord och med eftergift (för att bygga upp och länga överlinjen)så skulle vi få mindre spända hästar, som släpar bakdelen och knäcker av i nacken. En del ryttare tycker dock att hästen går på framdelen när man rider den i en form framåt nedåt, men det är ju inte meningen att hästen ska stanna där. I och med att överlinjen stärks, så kommer hästen så småninom att resa upp sej till bakdelen när man gör förhållningar tex. Titta på tex välridna westernhästar som går i låg form, deras bäcken är verkigen vinklat, och bakbenen trampar under mittpunkten på hästen. Utan eftergift ingen samling.

 

[Nossan]

Som belöning , visa vägen till rätt uppfattat liksom. Beröm se´n när vi hamnat i rätt läge vid inlärning.

 

[sthlm23]

Samma här. Jag tycker det är svårt att inte göra dem för stora.

 

[Hästbiten]

Jag använder massa eftergifter i all hantering av mina hästar och även i ridningen. Som BELÖNING!
Men eftergiften kan ju vara olika saker oxå... i alla fall för mig. När jag rider är eftergiften en sak och när jag är på marken kan det bara vara att jag slappnar av eller slutar med det jag gör tex... Nu kanske det blev krångligt men jaja....

Har tyvärr oxå erfarenheter av tränare som inte använder sig av eftergifter. Synd, säger jag bara. För många tränare jag känner rider med eftergifter men "glömmer" lära ut det.

 

[Svensson]

Varje tygeltag skall alltid återföljas av eftergift - det ska varje utbildad ridlärare/instruktör lära ut! Det är heller ingenting som är särkilt svårt att föklara ens för nybörjare även om det tar ett par år att få in den rätta timingen, dvs. när och hur mycket.

Jag tror att felet är att många ridlärare nöjer sig med att påpeka för eleverna att inte hänga kvar i tygeltagen utan mjukna och ta ett nytt tygeltag om hästen inte lyssnade på det första.

Om eftergiften är den viktigaste hjälpen i ridningen? Ja, onekligen eftersom inget tygeltag kommer att avslutas någonsin om du inte ger efter på det. Det är ju inte heller i själva tygeltaget som hästen blir eftergiven, utan som man säger: Det är i eftergiften som hästen blir eftergiven.

När ryttaren således inte aktivt behöver inverka på hästen (utan enbart inverkar passivt med sin sits) så rider man ju hela tiden på eftergiften (skulle nog gå så långt som att säga att eftergiften är utgångsläget).

Sedan står det ju även i den där tjocka boken ni vet: "Det är saligare att ge än att ta". Och det gäller ju även hästmunnar!

 

[mino]

eftergiften är utgångsläget

Jag vet inte om jag direkt vill säga emot men jag har en känsla av att det finns ett ett läge mellan hjälp och eftergift, nåt sorts neutralläge. För mig är eftergiften ett beröm - du gjorde rätt där, då ger jag dig lite extra tygel att ta ansvar över för du är så duktig, ungefär. Alltså - eftergiften är en aktiv handling medan neutralläget varken innebär bra eller dåligt.

Du skriver tex att efter varje tygeltag så ska det komma en eftergift och då tänker jag tex på det vändande tygeltaget. Om hästen vänder för det så ger jag ingen eftergift utan återgår till neutralläget - för det är en så pass enkel uppgift för hästen.

Min fråga är alltså - gör du ingen skillnad mellan ingen hjälp och en berömmande hjälp, om du förstår vad jag menar?

/mino

 

[josse]

hmmm...förstår vad du menar. Men vad innebär ett neutralläge? Borde det inte vara utan inverkan alltså ständig eftergift=neutralläge. När det gäller skänkel tex så ska benen hänga löst från höften så länge man inte inverkar, sedan ger man en skänkelhjälp och så fort hästen flyttat sej tillräckligt så återgår man till den löst hängande skänkeln (som iofs inte är totalt avslappnad , men som ialla fall inte inverkar)Samma sak gäller ju förhållning på tygeln. Man har ett neutralläge=eftergift, tar en förhållning och ger efter tillbaka till normalläget= eftergift. Man ska ju alltid ge efter lika mkt som man tagit, varken mer eller mindre. Detta innebär iofs att om man tar en kraftig förhållning, så får man ju ge efter mer, men man borde då alltid hamna tillbaka i normalläget. Alltså antingen inverkar man eller så inverkar man inte. Målet är ju att inte behöva inverka alls utan att hästen behåller det tempo eller den rikting som man har bett om, tills man ber om något annat, och under den tiden ska inte ryttaren göra ngt alls. Att ständigt plocka med tyglar eller hacka med skänkeln i varje steg är alltså inget normalläge, men ofta är det så vi rider. Men visst med en outbildad häst kanske man ofta måste göra halvhlater tex, men det är ju så lätt att fortsätta att reflexmässigt med ständiga förhållningar och ständig drivning. Vid några få tillfällen har jag känt att min häst är så eftergiven att jag bara kan "åka med" och då behöver jag varken använda skänkel eller tygel, utan sitter bara helt stilla. Detta är ett trevligt läge både för häst och ryttare. Tyvärr lär en del instruktörer ut att man hela tiden ska krama tygel och driva i varje steg, vilket iofs kanske behövs i vissa lägen, men det borde verkligen betonas att alla hjälper är korrigeringar för att hästen går "fel" eller inte gör det den ska.

 

[Svensson]

Hmm, ska försöka besvara din fråga: En eftergift är förstås flera saker: 1. en förutsättning för att komma tillbaka till normalläget i hjälpernas placering och därmed en förutsättning för att kunna ge nya hjälper. 2. Ett beröm för hästen att den har gjort rätt.

Eftergifter kan ju ges i olika grader: Om du har tagit ett tygeltag, kan du ju ge efter lika mycket som du tog ELLER lite mindre ELLER lite mer, beroende på vad du vill uppnå.
Jag skulle nog säga att när du har tagit ett ledande tygeltag och sedan tar tillbaka handen i normalläge så har du gjort en eftergift. Naturligtvis kan man även ge en eftergift utifrån normalläget och det som bör hända då (om hästen är avslappnad, så kommer den att sänka sig i nacken.

Jag skulle nog säga att läget mellan hjälp och eftergift egentligen inte finns, utan är just eftergift. (Svårt att förklara). Vilket dock inte hindrar att man kan ge ytterligare eftergift eftersom vi kan dela in den i olika grader (precis som i gör med tygeltagen). Den största graden av eftergift är när man ger helt efter på tygel, så att hästen inte längre har stöd (ex. lång eftergift över hinder (jmfr automatisk när du ger lika mycket som hästen tar)).

Svar på din fråga: Jag gör ingen direkt skillnad på beröm och ingen hjälp, då jag anser att den största belöningen för hästen när den går och gör rätt är frihet från aktiv hjälpgivning. Dvs. när man bara är på hästen och den ändå arbetar på som sjutton, hästen vet att den är bra och ryttaren gör inget som av hästen kan upplevas som pressande - varför då rida med annat än de passiva hjälperna (de säger ju bara mer mer mer).

Men, för att ingen (aktiv) hjälp ska vara belönande måste ju hästen vara i arbete, och det kommer ju oftast inte av att jag enbart använder mig av de passiva hjälperna. Och naturligtvis behöver jag använda mig av de aktiva hjälperna när jag ska göra någon krumelur och då blir belöningen eftergiften efter varje avslutad hjälp.

Ber om ursäkt för svamlet!

 

[domino]

Så fort hästen utför det jag ber den om, så den förstår att den gjort rätt. Eftergiften är jätteviktig!!

 

[beauspirit]

eftergiften är allt. "hästen lär sig inte av beröm, den lär sig av eftergift".

 

[MsSleepalot]

Så fort hästen gör rätt ger jag efter.

 

[mino]

Så här då; många har skrivit att de ger en eftergift när hästen gör rätt. Problemet är ju då att så länge hästen inte gör rätt så ger man ingen eftergift=bli hängandes i tygeln. Om man tänker sig att hästen inte ger efter för tygeltaget borde man ju gå tillbaka till normalläget/neutralläget och göra om hjälpen lite kraftigare.

Hästen har ju alltså fortfarande inte gjort rätt men tex det vändande tygeltaget (igen! jag kan inte annat än vända )funkar ju inte annat än precis när det tas och måste göras om (från normalläget?) om det inte gått fram. Det blir på nåt sätt ologiskt om man då tänker tillbaka till eftergiftsläget mitt i när hästen ännu inte gjort rätt.

Vet inte om detta gjorde saken klarare...vill dock gärna vända och vrida på olika möjligheter för att se hur det hänger ihop, kommentera gärna.

/mino

 

[majola]

Som de flesta redan har skrivit: eftergift som belöning.

Jag kan också använda eftergift innan hästen ger efter, för att lossa och "visa vägen" (oj, vad flummigt). Om det finns ett motstånd i hästen kan eftergift hjälpa att lösa motståndet.

Jag har för mig att Kyra skriver om detta i sin bok - och väldigt mycket mer pedagogiskt än jag!

 

[MsSleepalot]

Man ger efter när man inte har nåt tryck i tyglarna då lär man hästen att ge efter när man tar i tyglarna så behöver man inte sitta och bli hängandes i tygeln :smirk:

 

[angelaL]

Jag ger alltid eftergift på allt jag gör med hästen,, och gör mit bästa för att alltid lyckas med det.. När jag rider så försöker jag alltid vara så nära kontakt som möjligt, och när jag ber om något så vill jag vara så nära ingen kontakt som möjligt,,

Mitt neutral läge när jag rider är samma som eftergift läget, jag sitter inte och ger hjälper när hästen gör det jag ber den om, (el jag gör mitt bästa för att lyckas med det) tex om hästen går fram så driver jag inte hästen,

OM man blir hängande i tygeln så håller man för hårt i tygeln, el så ökar man trycket i tygeln bara för hästen inte gör rätt, så för att slippa bli hängande i tygeln så är det bara att låta bli att ta hårt i tygeln el öka trycket.

Föresten så får man ju ingen häst som förstår något el blir mjuk om man först tar ett tygeltag och inte får svar och då går man tillbaka till neutral läge och sen gör om hjälpen kraftigare..

hästen förstår hjälperna så här.

tygeltag, hästen svarar inte, hästen får eftergift = hästen tror den gör rätt när den inte svarar, sen så tar man den hårdare i munnen, hästen blir fövirrad och irreterad för nån tagit den hårt i munnen..

Ska man göra det rätt så ska man ta ett lätt pytte tygeltag, om hästen inte lysnar så håller man kvar det lätta tygeltaget och ökar inte trycket utan använder tex spöt el vibrationer för att påminna hästen om att man faktiskt pratar med den och att man inte tänker sitta och dra den i munnen när det är alldeles onödigt.. när den gör det man önskar så ger man eftergift så hästen förstod att den gjort rätt.

 

[wild]

Hästens belöning är eftergiften. det är så den lär sig!
Han fattar inte "Åhh dukti pålle", inte så länge du inte ger en eftergit samtidigt i alla fall!!

 

[wild]

I början ska det vara "stora" tydliga eftergifter!! För att dom riktigt ska fatta att dom gör rätt! sedan minskar man det ju kännsligare och "duktigare" hästen och du blir!

 

[wild]

Grejen är oxå den att man ofta väntar aldeles för länge med att ge eftergitren! när man håller på att lära in något nytt ska eftergiften komma så fort man nästan bara anar att hästen tänker lite åt rätt håll!