En helt fantastisk kväll

Igår var en helt fantastisk kväll för min del. Det var nämligen både terminens och hela 2017 sista finsittning, på en mycket fin restaurang inne i stan.
För engångskull hade jag faktiskt lyckats hitta en klänning jag kände mig vacker i, och komplimangerna haglade under hela kvällen. Har nog aldrig känt mig så fin i hela mitt liv - snacka om självförtroendeboost!
Kvällen fortsatte i samma härliga anda. Det blev 3-rätters middag helt i min smak. Dessutom var servitörerna ytterst professionella och handlade mycket smidigt kring mina allergier, stort + 1 på det! Till middagen hörde ett härligt "program" med bl.a. utdelning av div. priser och utmärkelse. Några ur mitt närmaste gäng blev prisade - riktigt härligt, det var verkligen så välförtjänt!
När middagen var slut var det dags för dans. Först traditionsenlig vals, därefter mer "modern" dito.
Oh well, dressyrryttare som jag är, borde jag ha någon form av taktkänsla i dans också. Det har jag inte.
Trodde jag (i all välmening!) skulle slippa att behöva krossa tår, men nepp - blev uppbjuden av en kille ur mitt närmaste gäng. Var faktiskt helt fantastiskt att dansa vals med honom, även om jag var allt annat än bra på det.
Efter det så testade jag verkligen mina vingar på dansgolvet och dansade inte bara med "mitt gäng" utan med de flesta på festen. Det var faktiskt riktigt roligt och kändes överlag riktigt bra. Blev också något av ett "kramkalas" där jag under kvällens gång bl.a. kramade de flesta killarna på festen. Kramade också Honom några gånger, vilket såklart kändes lite extra bra. Snacka om varm, härlig känsla i kroppen efter det. Kanske ska börja samla på kramar?
Nej, men överlag en helt fantastisk kväll där jag verkligen fick må riktigt bra under några timmar! Det här kommer jag att kunna leva på länge!

Bland de mindre roliga sakerna hör bl.a. att jag blev både ditskjutsad och hemkörd - fast jag egentligen inte hade bett om skjuts. Men så länge som jag ändå fick gå på festen ska jag väl inte klaga allt för högljutt, jag kunde ju faktiskt ha blivit förbjuden från det, eller ännu värre fått några konsekvenser sedan jag åkte till faddergruppsreuinonen förrförra helgen utan mammas tillåtelse, och dessutom drog på F. Gasquen förra onsdagen utan riktig hel tillåtelse....
Därtill råkade "min chaufför" se när jag fick en hejdå kram, vilket kanske inte var "sådär väldigt populärt", och något jag fått höra om otaliga gånger idag...................

Aja, huvudsaken att kvällen var helt magiskt fantastiskt. Det är de minnena som ska få leva kvar och brinna starkast!

 

[Amha]

Hahaha, det är faktiskt flera som sagt att jag har en förvånade märklig/verklighetsfrånvänd syn på ekonomi...Det kanske ligger något i det trots allt.

eh... JA!

Pratar ni inte om sådant i skolan än?

 

[Ninnurur]

Det här egentligen inte till diskussionen: Men uppenbarligen inte, eftersom att hon inte gått i pension än.

Så du tror att hon jobbar bara för att hon har lån?

 

[Dressyrtjejen_97]

eh... JA!

Pratar ni inte om sådant i skolan än?

Jag läser Företagsekonomi inte privatekonomi i skolan......

 

[Dressyrtjejen_97]

Men som jag skrev i mitt förra inlägg: pluggade hon på 70-talet hade hon sannolikt samma lån som jag som pluggade på 80-talet. Och de skrevs av när man fyller 50, om man har någon skuld kvar då.

Det är ju du själv som i de här trådarna pratar om din mammas studieskulder så tydligen tycker du att de hör till diskussionen.

Därför att det är en viktig anledning till varför jag inte själv vill hamna i samma fälla.
Men avskrivna vid 50? What?! Kan det stämma?! För hon har iaf skulder kvar vad jag vet/hon säger, men det var ju "många" år sedan hon var 50.

 

[mandalaki]

Därför att det är en viktig anledning till varför jag inte själv vill hamna i samma fälla.
Men avskrivna vid 50? What?! Kan det stämma?! För hon har iaf skulder kvar vad jag vet/hon säger, men det var ju "många" år sedan hon var 50.

Så var det på 80-talet, och jag tror att det var så även decenniet innan. Och även om de inte skrevs av så låter det inte troligt att man betalar i 40 år på en treårig utbildning.

 

[Dressyrtjejen_97]

Så var det på 80-talet, och jag tror att det var så även decenniet innan. Och även om de inte skrevs av så låter det inte troligt att man betalar i 40 år på en treårig utbildning.

Nej, nu när du säger det så låter det...konstigt. Milt uttryckt.
Tror pappa betalade av sina CSN lån (dock bara lite, långt ifrån max, men 3 år för Civ.Ing - och ja, han läste 1 år snabbare) när han var drygt 40 år. Han var klar vid 22 års ålder, så han bör ha betalat de på ganska exakt 20 år. Men det låter däremot fullt rimligt, iaf för mig som inte är superinsatt.

 

[mandalaki]

Nej, nu när du säger det så låter det...konstigt. Milt uttryckt.
Tror pappa betalade av sina CSN lån (dock bara lite, långt ifrån max, men 3 år för Civ.Ing - och ja, han läste 1 år snabbare) när han var drygt 40 år. Han var klar vid 22 års ålder, så han bör ha betalat de på ganska exakt 20 år. Men det låter däremot fullt rimligt, iaf för mig som inte är superinsatt.

Jag googlade lite nu, åtminstone 1978 gällde 50-årsgränsen. Avskrivning vid 65 infördes 1989.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag googlade lite nu, åtminstone 1978 gällde 50-årsgränsen. Avskrivning vid 65 infördes 1989.

Mamma började plugga 1978 mig veterligen....
Vad konstigt att hon har skulder kvar då?

 

[Ninnurur]

Mamma började plugga 1978 mig veterligen....
Vad konstigt att hon har skulder kvar då?

Eller så är det ännu något som hon har lurat i dig för att hålla fast dig...

 

[mandalaki]

Mamma började plugga 1978 mig veterligen....
Vad konstigt att hon har skulder kvar då?

Ja, det är det jag menar. Att det är väldigt konstigt.

 

[Dressyrtjejen_97]

Eller så är det ännu något som hon har lurat i dig för att hålla fast dig...

Man kan ju faktiskt undra!
Däremot - och det är jag 100% säker på - vet jag att hon inte hade betalat av alla sina lån när pappa hade betalat av alla sina vid typ 42 års ålder (och hon var 41). Men ja, det är ytterst märkligt att hon skulle ha några lån kvar ytterligare nästan 20 år efter det....

 

[Ninnurur]

Man kan ju faktiskt undra!
Däremot - och det är jag 100% säker på - vet jag att hon inte hade betalat av alla sina lån när pappa hade betalat av alla sina vid typ 42 års ålder (och hon var 41). Men ja, det är ytterst märkligt att hon skulle ha några lån kvar ytterligare nästan 20 år efter det....

Troligen så betalade hon väldigt lite under föräldraledigheten?

 

[Dressyrtjejen_97]

Troligen så betalade hon väldigt lite under föräldraledigheten?

Ja, det tror jag säkert.

 

[Ninnurur]

Ja, det tror jag säkert.

Men att hon ska ha skuld kvar måste även du inse är orimligt?

 

[Dressyrtjejen_97]

Men att hon ska ha skuld kvar måste även du inse är orimligt?

Ja, att hon skulle ha skulder kvar nu låter ju helt orimligt! Att hon däremot hade haft till hon var kanske t.ex. 45, om pappa hade betalat av vid 42, skulle däremot inte känts orimligt.
Men som sagt, att nu, vid närmare 60, ha skulder kvar låter...Märkligt. O.o

 

[Hyacinth]

Man kan ju faktiskt undra!
Däremot - och det är jag 100% säker på - vet jag att hon inte hade betalat av alla sina lån när pappa hade betalat av alla sina vid typ 42 års ålder (och hon var 41). Men ja, det är ytterst märkligt att hon skulle ha några lån kvar ytterligare nästan 20 år efter det....

Jag struntar fullkomligt i deras lån, men jag är nyfiken på din del i er situation. Du verkar ju onekligen gilla att få allt betalt, maten lagad, bli hämtad och lämnad mm.
Du klagar, men samtidigt så tar du ju emot allt.

Laga din egen mat. Ta dig runt själv. Säg ”tack, men jag är så gammal att jag vill klara detta själv, men jag säger till om jag behöver stöd”.

Ta reda på vad hästen kostar i drift.

Och att vara rädd för lån till utbildning är tragiskt, det ger så mycket på alla plan.

Och som exempel på lån; vi tog lån på 3 miljoner för 6 år sedan för att köpa bostad. Den är idag värderad till det dubbla. Det är den bästa affär jag någonsin kommer göra rent ekonomiskt.
Har man låg inkomst kan man ansöka om nedsatt belopp för återbetalning till CSN.

 

[Hyacinth]

Och nej, det dräller inte av hyresrätter någonstans i Stockholm. Det tar åratal överallt, om man inte har rejält med pengar.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag struntar fullkomligt i deras lån, men jag är nyfiken på din del i er situation. Du verkar ju onekligen gilla att få allt betalt, maten lagad, bli hämtad och lämnad mm.
Du klagar, men samtidigt så tar du ju emot allt.

Laga din egen mat. Ta dig runt själv. Säg ”tack, men jag är så gammal att jag vill klara detta själv, men jag säger till om jag behöver stöd”.

Ta reda på vad hästen kostar i drift.

Och att vara rädd för lån till utbildning är tragiskt, det ger så mycket på alla plan.

Och som exempel på lån; vi tog lån på 3 miljoner för 6 år sedan för att köpa bostad. Den är idag värderad till det dubbla. Det är den bästa affär jag någonsin kommer göra rent ekonomiskt.
Har man låg inkomst kan man ansöka om nedsatt belopp för återbetalning till CSN.

Alltså typ vissa hemmasysslor skulle jag väl teoretiskt kunna ta på mig, absolut. Men om du läser tidigare i tråden blir jag ju tvångsskjutsad - jag ville ju t.ex. inte bli skjutsad till/från banketten, men det var villkoret för att jag skulle få gå.

 

[Dressyrtjejen_97]

Och nej, det dräller inte av hyresrätter någonstans i Stockholm. Det tar åratal överallt, om man inte har rejält med pengar.

Jag bor 2.5 mil/drygt 20 min till TC från Sthlm, då kan väl inte situationen vara lika illa?

 

[karamelldrottningen]

Det går att försörja sig själv och häst även utan skulder. Det kräver planering och lägre krav på boende osv.
Tex kan du bo i en stuga i "kolonilottsformat" med utedass. Eller husvagn.
Jo det går absolut visst. Man måste inte ta CSN lån.