"En helt vanlig hundmorgon?"

[snurran]

Detta mail skickades imorse.
Är det fler hundägare som känner igen sig?



Hej!

Hemsidan var jättebra!
Inte för att jag är det minsta intresserad av det brittiska kungahuset (visste inte ens att drottningen var död...), men det var bra gjort.

Om du tycker att det jag skriver verkar lite negativt så kan jag bara säga att jag hatar min hund just nu...

Jag vaknade kl 5 imorse av att det kändes väääääldigt galet.
Låg kvar i sängen ett tag och hörde challe gå runt i lägenheten. Efter en stund kommer hundjävulet upp i vardagsrummet, utan att komma in till oss och "säga godmorgon".
Jag flyger upp ur sängen, hör att challe skyndar sig ner för trappan. Jag hade räddat tv-bänken, videon, förstärkaren, PS2 med tillhörande spel, fotoalbumet och DVD spelaren från "The yellow shower".
Känner på lukten i lägenheten att jag INTE vill gå ner i köket, men gör det ändå.
Visste du att hundar kan skita lika mycket som en elefant??? T.om. Vivo hade skitit mindre på morgonen.
2 STORA äckliga bajshögar mitt på köksgolvet och en massa pinktassavtryck överallt.
Jag går in i badrummet och håller nästan på att ramma badkaret eftersom det gula som jag utan att se, stoppat min fot i, var snorhalt.
Jag svär en sjuhelvetes ramsa och muttrar på ´samtidigt som jag spolar och skurar av golvet.
Micke vaknar.
Nämnde jag att jag innan jag gick ner i köket släppte ut den jättenödiga hunden? Han hade så bråttom ut att jag fick gå ut i t-shirt och gympaskor, byxor och jacka var det inte tal om att hinna ta på sig. Kallt och blåsigt ute.
Du tror inte hudjäveln sticker för mig då!!! Nåja, det var nog lika bra, han visste nog vad som komma skulle då jag hittat hans "present" på köksgolvet...
Nåväl, efter att svärandes och fräsandes ha skurat badrummet så var det kökets tur.
Micke var snäll och skurade övervåningen trapporna och hallen.
Hulkandes satte jag mig på knä invid de bruna högarna och då jag torkade upp eländet så funderade jag på VAD det var som fick mig, att trots dessa små överraskningar emellanåt, att behålla hundskrället. Just då kom jag inte på vad det kunde vara, jag var bara glad att aset hade stuckit sin kos.
När allt var skurat och klart så var det dags för stallet.
Jag körde förbi Sten och Lenas hus, eftersom hunden vet att han får godis där, men ingen Challe där.
Däremot stoltserandes utanför ungdomsgården, stolt som en jävla tupp, kommer hundfan spatserandes, som om den jäveln vore kung över byn (eller i hans hjärna, -hela världen).
Jag pallnitade med bilen så det skrek mot asfalten (Observera att detta var 5,30 på morgonen).
Hundens överlägsna utstålning övergick snabbt i " Shit! Matte! Hjälp!" Han kollade frenetiskt åt alla håll, men insåg rätt snabbt att det inte var någon idé att fly.
Jag klev ur bilen, öppnade dörren till baksätet och pekade.
En hund med slokande öron "flöt" in i bilen och provade inte lyfta blicken vare sig på vägen ner till stallet eller på vägen hem.
Väl hemma la han sig på sin bädda och såg myyyycket skamsen ut.

Summan av detta är, att hundfan tar åt sig mer om man bara är helt tyst, än om man skäller på honom.

Detta var min morgon.

Hur har din varit?

Ha det bra!

 

[Milosari]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

stackars lilla vovve. han verkar inte ha mått så bra... men visst har man varit med om liknande händelser och funderat på vad man får för ett prima hundskinn. vaknade faktiskt av att min tik gnällde och puttade på mig med nosen för hon var akut nödig och det är FÖRSTA gången hon har väckt mig! //mycket stolt matte som slapp torka skit.

 

[blindmelon]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Jag måste erkänna att jag är rätt stolt över min lilla skrutta.
Eftersom jag hämtade hem henne i samband med min semester från jobbet så verkar hon helt ha anpassat sig efter min dygnsrytm. Hon kliver helst inte upp en sekund före 11 om hon inte måste. Hon sover så länge jag sover och så har det varit sen hon var liten. Jag har alltid varit lite förundrad över min lilla sjusovare...men lycklig . Men det är lite jobbigt då man måste kliva upp tidigt för hon vägrar kliva upp. Hon brukar öppna ett öga då man skramlar med maten, men bestämmer sig för det mesta för att det inte är värt det, och sover vidare.
Igår var det slappardag framför teven. Jag och min pojkvän hade klämt ihop oss i soffan med varsin katt på magen och hunden nere vid fötterna och så låg vi hela eftermiddagen och lyssnade på våra fyrfota vänners snarkningar...mysigt

 

[Hera]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Ja, jämförf med dig så har nog de flesta haft en bra morgon.

Min vovve är väldigt okomplicerad nu för tiden. Men när han var liten, trots att han var "rumsren", varje gång vi fick besök så sprang han in i sovrummet och sket och kom tillbaka som om ingenting hade hänt

En gång passade vi svärföräldrarnas hund. Han var så fruktansvärt rädd för hästarna (blev sparkad av min hingst förra sommaren, inte bra att jaga hästar) att han inte vågade gå ifrån dörrtrappan. Detta är en riktig mespropp hund, en schäferhane på snart tre år
Resultatet blev att han till sist satte sig och sket i köket, några snabbkiss hade han vågat springa ut och göra.
Nu senare har jag förstått att han faktiskt kan skita inne (på rent djävelskap, enligt ägarna) lite då och då. Lite speciell hund, i julas stal han julskinkan!!!

 

[snurran]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Att stjäla saker gör hundskrället emellanåt, fast på ett smart sätt.
Chokladkakor äter han upp med pappret på bara för att inte lämna bevis.
Ligger det flera korvskivor på ett fat så tar han bara några stycken, som om han hoppades att jag inte skulle upptäcka vad han gjort.

Eftersom den lilla raringen inte var lös i magen, så har jag under dagens lopp kommit fram till att det var för att jag duschade honom igår...

Han hatar att duscha...

 

[mimmipigg]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Jag har en himla tur att jyckarna och kattingarna sällan gör inne (då är de i regel sjuka eller kan inte väcka mig) däremot springer jag vissa nätter som en jäkla dörrvakt upp och ner och släpper in och ut hundar och katter hela tiden. Valpen väcker mig och vill ut, lägger mig, katt skriker i förtvivlan ute på bron, kliver upp släpper in, lägger mig, gammeljycken har vaknat till och känner sig nödig sticker nosen under mitt täcke och talar om att han vill ut. Går i säng igen, katt nr 2 har kommit på att det är lika bra att gå ut och jaga en råtta eller så. När jag kommit i säng vill katt nr 1 ut igen, kan ju missa nån råtta annars. Tar mig vaklande i säng då katt nr 3 kommer ner från övervåningen och väcker mig för att få komma ut... Sen brukar det vara dags att kliva upp.
Kan nån förklara varför det aldrig är karlarna i familjerna som blir väckta av husdjuren?

 

[Hera]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Det här med killarna...jaa suck....

Hos oss gick det till så här:
Han säger: -Du hunden är vaken....den behöver nog kissa snart.

Matte går givetvis upp och ut med valpen. Behöver jag tillägga att vi fick hem honom i Februari och att det var snöstorm i två dygn. Vi bodde en lååång trappa upp och det var svinkallt ute. Och som vi alla vet som har haft en valp så är det inte särskilt gott om tid....

Tänk, detta hade jag nästan glömt. Minns nästan bara hur ullig och gullig och gosig och söt osv osv han var......

 

[Favina]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Min hund får vänta till någon i familjen gått upp. Det kan vara från 7 - 10 på morgonen, sista promenaden på kvällen är 22.00. Sedan är det läggdags

Men förra månaden tror jag det var, så hade han ätit pizza som han fick smaka utav mig. Gick ut på kvällen men antagligen fick han inte gjort sitt för på morgonen utanför mitt rum så var det diarré + lite fasta bajshögar över hela golvet. Det var ju bara att ta bort det värsta, spola av i badkaret och slänga ut på altan. Där fick den ligga ett tag innan någon i familjen orkade ta det, men då mådde min lilla gosse dåligt. Sedan dess har han inte fått så mycket pizza :smirk:

Kram Favina

 

[Favina]

Sv: "En helt vanlig hundmorgon?"

Mattan alltså, inte golvet!