En stor liten fundering.

  • Träning
  • Trådstartare Trådstartare C_L
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 16
  • Visningar Visningar 1 065
C

C_L

Nu har det ju gått några år sedan man började hantera hästarna mer medvetet, inte bara drönade omkring och lät dem buffla på en som de ville.

Vad jag märker på mig själv är att jag instinktivt, oftast utan att tänka alltså, utför ganska hårda, i människans ögon, handlingar.

Jag har hela tiden jobbat utifrån tre-stegs-modellen eller vad man nu vill kalla det. "Be, säg åt" ,se till".

På någon vänster har "Säg åt och säg till" flytit ihop och blivit ett rappare kommando.

Har jag tappat tålamodet eller är det en naturlig utveckling att kräva mer fortare ju längre man har pysslat med hästar?

Jag blir själv förvånad över hur instinktivt jag reagerar men jag kanske bara har en kris? :angel:

Hästarna här hemma testar lite mer än vanligt nu efter sommarbetet och säkerligen har det med saken att göra, funderingen är ju om jag är mer otålig än innan eller om det faktiskt är så att de testar mer för att vi ska sätta högre gränser.... :confused:

Det är de tre gamlingarna som känner mig bäst som detta utspelar sig med, den nya, hingsten står givakt bara jag tittar på honom, jag till och med arbetar honom i bara grimma brevid stoet utan att han beter sig illa, detta förvånar mig också, han är ju dock hingst med stooora bokstäver.

Hm...en mkt luddig fundering förmodligen, frågan är väl om någon av er, som haft och hanterat hästar medvetet upplever att det förändras till ett hårdare klimat ju längre tiden går...eller om de helt enkelt ifrågasätter mitt ledarskap och jag reagerar så negativt på det.

För mig har det alltid varit helt självklart att jag är ledaren, ingen har ifrågasatt det någonsin, och jag vet inte om det är riktigt det grejen handlar om nu heller, men allt är bara....hm......"mer!"

Kanske ska fundera på det där med frimärken.... :smirk:
 
Sv: En stor liten fundering.

Vad jag märker på mina hästar, framförallt på stoet, är att ju "bitskare" jag är desto bitskare är hon tillbaka. Vi har samma tre steg som du har även om jag väl får erkänna att mitt "se till" kanske inte är så jättehårt. Fast å andra sidan är det ytterst sällan som jag inte får svar efter steg två.
I vilket fall - man blir behandlad som man behandlar andra. Kanske är du lite ur gängorna och det är därför hästarna behandlar dig annorlunda än de brukar? För att du beter dig annorlunda och är stingsligare?

Jag har köpt en ny bok som kom med posten i går. Kelly Marks bok om "Ett perfekt uppförande". Jag har börjat läsa och den är helt klart tänkvärd. Så långt jag kommit i mitt skummande så handlar den väldigt mycket om hänsyn och ömsesidig respekt. Sånt som man kanske glömmer efter ett tag - att uppskatta sin häst.

Men visst är det jobbigt när allt gått så lätt och smidigt och det plötsligt kommer ett bakslag. Är det dessutom snö, slask och ruggigt väder så krävs det inte mycket för att börja fila på den där annonsen: Dum häst bytes mot frimärksalbum ;)
Tur är väl att det går över. Både slaskvädret och bakslagen.
 
Sv: En stor liten fundering.

Skippa skitsnacket :D:D...Du om nån borde ju veta att dom vet. :rofl:
Gamla hästar kan man skippa tjatet på...dom vet iallafall...yngre oerfarna är det annat med...Jag tänker heller inte på vad jag gör, och är också ganska omedelbar..börjar dom tränga är det två armbågar i bringan och ett NEJ.
Detta gäller ju uppfostran och inte inlärning, en normalt funtad häst VET vad som man får göra och inte....jag anser dig omedelbar...det jag har sett av din hantering..du vet vad du vill och ser till det också...UTAN tjafs.
 
Sv: En stor liten fundering.

mian1 skrev:
Vad jag märker på mina hästar, framförallt på stoet, är att ju "bitskare" jag är desto bitskare är hon tillbaka. Vi har samma tre steg som du har även om jag väl får erkänna att mitt "se till" kanske inte är så jättehårt. Fast å andra sidan är det ytterst sällan som jag inte får svar efter steg två.
I vilket fall - man blir behandlad som man behandlar andra. Kanske är du lite ur gängorna och det är därför hästarna behandlar dig annorlunda än de brukar? För att du beter dig annorlunda och är stingsligare?

Jag har köpt en ny bok som kom med posten i går. Kelly Marks bok om "Ett perfekt uppförande". Jag har börjat läsa och den är helt klart tänkvärd. Så långt jag kommit i mitt skummande så handlar den väldigt mycket om hänsyn och ömsesidig respekt. Sånt som man kanske glömmer efter ett tag - att uppskatta sin häst.

Men visst är det jobbigt när allt gått så lätt och smidigt och det plötsligt kommer ett bakslag. Är det dessutom snö, slask och ruggigt väder så krävs det inte mycket för att börja fila på den där annonsen: Dum häst bytes mot frimärksalbum ;)
Tur är väl att det går över. Både slaskvädret och bakslagen.

:D Den där annonsen slipar man på ofta tycker jag....

Det stämmer det du säger, hästen speglar en perfekt, precis som barnen....-Har precis skrivit klart en bok i ämnet (Obs ingen reklam den kommer inte till Sverige på många år) men under tiden jag skrev så kom det så mkt funderingar, som en djupdykning i mig själv.

Jag är förvånanstvärt "orisig" just nu... :p mer skärpt och mår bättre än på länge, det känns mer som om vi, jag och hästarna höjts en nivå och på den vägen har de rum att testa mig mer?

Martha bekräftar det jag tror om mig själv, att jag är ganska direkt, men då har det visats tydligare innan än vad jag trodde. Skrivandet av den här boken har visat mig fler andra sidor som jag funderar mkt över...

De äldre hästarna vet mkt väl vad som gäller, ändå ger jag dom rummet med de tre stegen, det kan vara omärkbart för de som inte ser att jag i nästa sekund ska be hästen om något, jag står ju inte o traggar precis. I detta momentet har då "Säg till" och "se till" Flytit ihop till nästan ett kommando.

Nya hästar tex: behandlingshästar är jag alltid lika mjuk med, men ändå här känner jag att jag är mer direkt. Ägarna kan kalla sina hästar hysteriska eller vad som, när jag jobbar med dem står de som pärlor. Jag ser till att de står så. och det funkar.

Ömsesidig respekt är 100. Annars är det inte lönt, jag vet ju att de visar mig hur jag mår, ändå får jag inte ihop det usch så svårt vissa saker kan vara att förklara... :crazy:

Gammelmannen som alltid vet precis vad det handlar om är min största spegel. Han visar exakt hur jag mår, han till och med speglar tillbaka, har jag ont någonstans kan jag gå och leta på honom....Behandla det och slippa mitt.

Han är annorlunda, starkare i sina krav, oups....där svarade jag på frågan själv. :D

Tänk så lätt det är bara man får ventilera lite.... :idea:

Tänk, man kanske skulle skriva dagbok...Förlåt Buke för onödigt utnyttjande... :angel:
 
Sv: En stor liten fundering.

Är själv tyvärr uppväxt med den gamla "hårda" skolan och trodde att det var så det var. På sätt och vis så var min förvärrade sjukdom (Fibromyalgi) det bästa som hänt för jag fick tänka över vad jag gjorde och inte gjorde. Då jag inte klarade av att "hantera" hästarna på samma sätt som förr så började jag söka nya vägar.

Men jag märker hur lätt det är att gå tillbaka till det man lärde sig först om man ska reagera snabbt. Ska försöka gå på kurser och clinics för att försöka lära mig så mycket som möjligt tills jag kan skaffa egen häst igen. Men det är en hel djungel av olika "metoder" och sätt och som nybörjare är det inte lätt att hitta det som känns rätt för mig.
 
Sv: En stor liten fundering.

En helt annan fråga till dig som tränar hästar av alla de slag.
Om man lärt sin häst ofog (för att man är korkad) hur lång tid brukar det ta att träna bort det? Typ om man busridit, låtit hästen galoppera i full fräs på samma sträcka ofta och hurrat åt bockningar och man sedan kommit på att man inte vill ha en brallande häst som vill dra iväg när man närmar sig springområden *skäms, skäms, skäms* Är det ett evighetsprojekt eller fullt möjligt på överskådlig tid?
 
Sv: En stor liten fundering.

Mycket vanligt att det blir så. Framförallt "mer erfaret" hästfolk har kortare stubin med sina hästar. Som jag uppfattar det handlar det hela om lathet, som i sin tur utvecklar en ovana att inte vänta ut hästen utan beordra - med alla medel(och även jag har haft sånna perioder, dock har inte "alla medel" godkänts från min sida).

Jag har hela tiden jobbat utifrån tre-stegs-modellen eller vad man nu vill kalla det. "Be, säg åt" ,se till".
-------
För mig har det alltid varit helt självklart att jag är ledaren, ingen har ifrågasatt det någonsin, och jag vet inte om det är riktigt det grejen handlar om nu heller, men allt är bara....hm......"mer!"
Där har du två stora misstag. ;)
1 - säg åt, se till? Vad i hela friden ger dig rätt att beordra en häst? :crazy:

2 - Självklar ledare? Jaså du, hur kommer det sig då att du måste sk. "se till"? En ledare behöver inte "sr till". Den behöver bara be. Med andra ord är det DU som accepterar dig som ledare, inte sina hästar. Dock kan de känna sig hotade och gör som du säger i de flesta fall pga. det. Kuvade med andra ord. (ta inte ordet "kuvade" som en stor förolämpning, det är inte alls ovanligt att folk gör så)

Att de testar efter betesperiod har många naturliga anledningar. De kommer till nya omgivningar, nya rutiner, nya hagkompisar(?), och de måste möta dig på nytt om du inte ridit dem under sommaren. Dessutom känner de sig oftast starkare efter betesperiod. De har fått leva på rätt sätt, bli mer "som de var från början", och kommunikation och sociala regler har varit de naturliga hela tiden(iaf. mer än vad de är under "rid-/vinterperiod".
De är inte säkra på din kapacitet som ledare, speciellt inte om du inte varit accepterad på det planet tidigare. De visar då att de inte accepterar att låta sig bestämmas över av dig, för att de helt enkelt inte litar på dig som ledare.

Inget konstigt alls... det är du som borde ändra ditt sätt, inte dom.
 
Sv: En stor liten fundering.

Superintressanta åsikter! Såklart att det är människan som gör fel, det har jag aldrig trott något annat, i grund och botten är vi i skuld till allt, bra eller dåligt.

Oftast det dåliga tyvärr.....

Tre-stegs modellen har alltid funkat men jag har ingen kadaverdisciplin på pållarna, jag ser mig som ledare ja, det är för mig självklart ja, och visst förstår jag att det blir lite testning efter betet.

När du skriver med alla medel vill jag bara säga att om någon uppfattade mig som "hård" i betydelsen "alla medel" så var det felaktigt. Jag skulle aldrig använda tillhyggen eller på annat sätt plåga hästarna. Jag har bara låtit "se till och säg till" flyta ihop lite, och ja, som du skriver, stubinen har blivit kortare, men den tänds inte på...kan man förklara så....? ;)

Jag har ALL rätt att beordra en häst. De som bor i min familj får vara vänliga och följa vissa regler, precis som hundar, hästar, människor katter och annat smått.

Om det ska finnas trygghet måste det finnas regler och gränser. Den som trampat över blir tillsagd, beordrad.

Jo,jag är schysst nog att inkila "säga till" innan jag "ser till" för att ge hästen chansen att visa att han kan.

Att en självklar ledare bara behöver be köper jag inte. Inte på långa vägar. Inga ledare/följare relationer är så smärtfria, alla individer har sin egen vilja, jag har som sagt, ingen önskan om kadaverdisciplin.

Jag red inte mkt innan betet och jag rider knappt nu, det har inget med ridning att göra, jag gör så mkt annat med dem.

Jag har haft samma grupp av hästar innan betet (Förutom en) och ja, jag vill väl inte säga att jag ser detta som ett problem...det är mer en reflektion över min egen och hästarna utveckling tillsammans. Eftersom jag skriver så mkt om hästar så blir det att man blir djup och funderar, analyserar och delar upp funderingar i atomer.

Då är det så bra med Buke för uppfriskande åsikter. :D

Jag har jobbat med dem medvetet med förtroende och provat olika former och modeller för att hitta bästa "sättet att vara"
Jag har förmånen att ha betalt för det jag gör så jag kan lägga mkt tid på detta.

Jag ser att jag har trygga lugna lydiga hästar med egna åsikter utan att vara arroganta, tror att de som träffat mina hästar kan intyga... :p

Så när jag skriver som jag gjorde i huvudinlägget handlar det inte om ett "problem" som måste lösas, mer en fundering i mitt finslipande av relationen.
 
Sv: En stor liten fundering.

diny skrev:
Är själv tyvärr uppväxt med den gamla "hårda" skolan och trodde att det var så det var. På sätt och vis så var min förvärrade sjukdom (Fibromyalgi) det bästa som hänt för jag fick tänka över vad jag gjorde och inte gjorde. Då jag inte klarade av att "hantera" hästarna på samma sätt som förr så började jag söka nya vägar.

Men jag märker hur lätt det är att gå tillbaka till det man lärde sig först om man ska reagera snabbt. Ska försöka gå på kurser och clinics för att försöka lära mig så mycket som möjligt tills jag kan skaffa egen häst igen. Men det är en hel djungel av olika "metoder" och sätt och som nybörjare är det inte lätt att hitta det som känns rätt för mig.



Jag ska säga att nu efter 23 år med Fibromyalgi är jag ganska glad, precis som du upptäckte jag att det var mest jag som fick stryk om jag blev burdus och när man ändrade sitt sätt till att bli mer ödmjuk så blev hästen också det...tänk så lite man visste.... :D
(Och vet ännu ;) )


Jag kan inte rekommendera dig att läsa vare sig den eller den boken, gå den eller den kursen, det jag kan säga är att studera! flock efter flock! umgås med hästar! så mkt du bara kan! Detta är den bästa kurs du kan gå, och bästa bok du kan läsa...


:p
 
Sv: En stor liten fundering.

mian1 skrev:
En helt annan fråga till dig som tränar hästar av alla de slag.
Om man lärt sin häst ofog (för att man är korkad) hur lång tid brukar det ta att träna bort det? Typ om man busridit, låtit hästen galoppera i full fräs på samma sträcka ofta och hurrat åt bockningar och man sedan kommit på att man inte vill ha en brallande häst som vill dra iväg när man närmar sig springområden *skäms, skäms, skäms* Är det ett evighetsprojekt eller fullt möjligt på överskådlig tid?

Då får man skylla sig själv.... ;)

Lite skämt, mkt allvar.

Det går, men beror på hur hästen är i grunden, alltid ifrågasättande eller väldigt villig att följa minsta vink. Detta kan vara ett avgörande på månader!

Det viktigaste för dig är att hålla fokus, på det du vill att hästen ska göra, är du duktig med fokus kan det gå från en dag till en annan, har du däremot en hjärna som automatiskt tänker "Så får hon inte göra" kommer det att ta tid, precis så lång tid som det tar för dig att lära dig tänka rätt, eftersom du utifrån rätt tanke utför rätt handling.

Oftast tänker vi "Bara hon inte galopperar här" Och så spänner vi oss så att hästen känner av vår galoppfattning....

Istället för: Åååå så skönt det är med en luuugggnnn prooomenad i sakta mak på långa lööösssaaa...leeeddiga tyglar.....medan vi med lugn kropp och rätt andning bara sitter och slappnar av.

:p
 
Sv: En stor liten fundering.

Jag har ALL rätt att beordra en häst. De som bor i min familj får vara vänliga och följa vissa regler, precis som hundar, hästar, människor katter och annat smått.
Ja men då undrar jag. Varför bor de i din familj? För att de kommit springade själva av familjbrist eller för att du helt enkelt kommer dit och tar in dom i din familj? De är i din familj för att du helt enkelt kommer dit och börjar umgås med dem. De har tagits in i en familj av dig och har ingen möjlighet att ta sig därifrån. Kan man koppla det till att de blivit fångar? Jag tror inte att de vantrivs i din "familj", men att du tar dig rätten att välja ut familjemedlemmar som sen ska lyda dig, utan att de själva fått säga någonting om det, verkar lite orättvist, om inte annat onaturligt. Och när en häst kommer in i en ny flock så är det naturligt att de testar varandra för att se vart i rangen alla ska stå.

Tre-stegs modellen har alltid funkat men jag har ingen kadaverdisciplin på pållarna, jag ser mig som ledare ja, det är för mig självklart ja, och visst förstår jag att det blir lite testning efter betet.
Nu hoppar jag lite upp och ner i din text, hoppas det inte gör något. ;)

Tre stegs modellen har alltid funkat alltså. Men jag ser fortfarande inte varför den då behövs? Du är alltså inte ledaren.
Det är nämligen så att en häst vill inte vara ledare om det finns någon annan som har bra kapacitet för det. Ledaren bestämmer inte, ledaren guidar, ledaren räddar och ledaren beslutar i vissa avseenden. Ledaren ser till att de andra överlever. Ledaren har hela flockens liv och säkerhet på sitt ansvar. Hästar är lata djur och överlåter gärna ansvaret på en annan, men det gäller att lita på den innan man låter den ta över ansvaret för ens liv. Skulle inte du vilja det?

Anledningen till att hästarna följer ledaren utan tvekan, i alla hans viljor, beror just på detta. Hela flockens liv hänger på samarbetet. Alltså kan ingen häst ifrågasätta ledaren, då det kan leda dem in i döden. Sen vet de att ledaren aldrig utnyttjar sin "makt". Det finns alltid ett syfte när han/hon ber om något.

En häst som inte samarbetar dör. Eller, slår ut ledaren och då dör iställer han/hon. Det handlar om överlevnad.
 
Senast ändrad:
Sv: En stor liten fundering.

tintilar skrev:
Ja men då undrar jag. Varför bor de i din familj? För att de kommit springade själva av familjbrist eller för att du helt enkelt kommer dit och tar in dom i din familj?

Bra fråga!
En av dem valde mig totalt, fullkomligt och huvudlöst, honom har jag haft i ½ år. En hatade mig som ett troll de 8 första månaderna, sen kapitulerade han och sa jo, jag tycker du är helt ok, jag gör som du vill, jag litar på dig han har bott hos oss i 4 år. Den tredje kom förra våren, hon sa, ok jag lyder. Jag litar på dig.

Jag tycker att alla tre litar på mig...!?

Den nye, hingsten kom bara in och sa, hallo! läget! vad har ni för regler här? finns det något jag kan göra? behöver du hjälp med något? Jaså, du vill att jag ska sköta grabbarna, jamen se då gör jag det. Hojta bara om det är något annat...


De är i din familj för att du helt enkelt kommer dit och börjar umgås med dem. De har tagits in i en familj av dig och har ingen möjlighet att ta sig därifrån. Kan man koppla det till att de blivit fångar? Jag tror inte att de vantrivs i din "familj", men att du tar dig rätten att välja ut familjemedlemmar som sen ska lyda dig, utan att de själva fått säga någonting om det, verkar lite orättvist, om inte annat onaturligt. Och när en häst kommer in i en ny flock så är det naturligt att de testar varandra för att se vart i rangen alla ska stå.

Så kloka ord! Du har helt rätt! Men, skulle jag märka att någon av mina hästar inte trivs i denna konstellationen skulle jag genast hitta ett nytt hem eller på något sätt ändra så att denna individ kunde få det bättre.
Jag vill ha glädje i min grupp! Men ändå trygghet, det är ju jätteviktigt.


Nu hoppar jag lite upp och ner i din text, hoppas det inte gör något. ;)
Absolut inte, denna diskussion piggar upp... :D

Tre stegs modellen har alltid funkat alltså. Men jag ser fortfarande inte varför den då behövs? Du är alltså inte ledaren.

Jo, den behövs, i vissa situationer behövs den. I vissa diskussioner. Som jag har sagt innan har jag tänkande individer runt mig, jag vill gärna att de visar ovilja om jag gör fel i deras ögon,för jag vill ju lära mig mer om dem, men, allt måste handla om trygghet och gränser! Jag måste visa att här, just här går gränsen, om det då uppstår en diskussion, det är här som jag då har blivit vad man kan kalla "hårdare". Det är här jag känner att jag har ett klarare, rakare språk.

Det är nämligen så att en häst vill inte vara ledare om det finns någon annan som har bra kapacitet för det. Ledaren bestämmer inte, ledaren guidar, ledaren räddar och ledaren beslutar i vissa avseenden. Ledaren ser till att de andra överlever. Ledaren har hela flockens liv och säkerhet på sitt ansvar. Hästar är lata djur och överlåter gärna ansvaret på en annan, men det gäller att lita på den innan man låter den ta över ansvaret för ens liv. Skulle inte du vilja det?

Håller fullkomligt med, men i vissa ihop-plockade flockar tar vissa på sig mer än en roll, i små flockar till exempel, då det mesta i flockväg här i detta landet är konstellationer, inte riktiga flockar så kan man inte riktigt utgå ifrån en riktig flocks beteende.

Innan hingsten kom var det den ena valacken som hjälpte mig med de andra två hästarna, vi hade mer ett samarbete än vad jag hade med de andra två.


Anledningen till att hästarna följer ledaren utan tvekan, i alla hans viljor, beror just på detta. Hela flockens liv hänger på samarbetet. Alltså kan ingen häst ifrågasätta ledaren, då det kan leda dem in i döden. Sen vet de att ledaren aldrig utnyttjar sin "makt". Det finns alltid ett syfte när han/hon ber om något.

Ja, men visst måste man ha ett syfte! Men det är ju så att vi har domesticerat våra kära pållar och det kan inte öht. jämföras med det som händer på slätten. Det är inte "på liv och död" i samma utsträckning som i det vilda.

En häst som inte samarbetar dör. Eller, slår ut ledaren och då dör iställer han/hon. Det handlar om överlevnad.


.....................................
 
Sv: En stor liten fundering.

Ah.. det känns som vi tänker lika men ändå gör olika. :p Dock skiljer vi oss i några hörn, antagligen ganska avgörande.
Har en känsla av att det handlar om slutsatser vi gjort. Jag kan inte säga vem av oss som har rätt i dem, kanske är de rätt på olika sätt? Men det är intressant att du har så vettiga svar. :D

Bra fråga!
En av dem valde mig totalt, fullkomligt och huvudlöst, honom har jag haft i ½ år. En hatade mig som ett troll de 8 första månaderna, sen kapitulerade han och sa jo, jag tycker du är helt ok, jag gör som du vill, jag litar på dig han har bott hos oss i 4 år. Den tredje kom förra våren, hon sa, ok jag lyder. Jag litar på dig.

Jag tycker att alla tre litar på mig...!?

Den nye, hingsten kom bara in och sa, hallo! läget! vad har ni för regler här? finns det något jag kan göra? behöver du hjälp med något? Jaså, du vill att jag ska sköta grabbarna, jamen se då gör jag det. Hojta bara om det är något annat...

Om detta skulle uppfattas på samma sätt av mig är ju en fråga utan svar. Men jag utgår från det. En häst kan tycka om en människa(eller häst) och acceptera dess närvaro även om den inte vill lägga sitt liv i dess händer. Då brukar det bli så att de i olika situationer testar att ta över ledarskapet. Om det inte finns någon ledare kommer hästen hela tiden att försöka ta den platsn själv. För en flock behöver en ledare. Så de kanske litar på dig, men det betyder inte att de vågar ge dig ansvaret för deras liv. Krångligt, nu börjar jag filosofera i mina "svar".. :angel:

Men, skulle jag märka att någon av mina hästar inte trivs i denna konstellationen skulle jag genast hitta ett nytt hem eller på något sätt ändra så att denna individ kunde få det bättre.
Men hur ska du veta när du märker? Alltså vad anser du är ett sådant tecken? Jag skulle tycka att tvivel på ledaren är ett tecken. Inte att de inte trivs men det ultimata är att ha en trygg ledare, annars klarar sig inte flocken. För det är ju det ni är, en flock, dock en något onaturlig sådan efter som att du inte är där jämt.
Sen säger jag inte att de inte trivs. Men det är samma sak som när man ser till en flock hästa i en hage och det hela tiden är små konflikter, ingen får ledarskapet. Det har i 100% av fallen, som jag vittnat, slutat med att hästarna inte mår så bra som de kunde. Och när de sen fått en ny häst som tagit ledarrollen, så har jag märkt mycket stor skillnad på hästarna både i hagen och i sällskap med människan.


Jo, den behövs, i vissa situationer behövs den. I vissa diskussioner. Som jag har sagt innan har jag tänkande individer runt mig, jag vill gärna att de visar ovilja om jag gör fel i deras ögon,för jag vill ju lära mig mer om dem, men, allt måste handla om trygghet och gränser! Jag måste visa att här, just här går gränsen, om det då uppstår en diskussion, det är här som jag då har blivit vad man kan kalla "hårdare". Det är här jag känner att jag har ett klarare, rakare språk.
Du vill att de visar ovilja, men du lyssnar ändå inte till åsikten? Utan beordrar istället på nytt. Då skulle jag som häst i alla fall inte respektera dig. För jag vill att min ledare lyssnar och anpassar sig efter min vilja och tankar. Och varför ska jag visa min åsikt om jag ändå inte får något av det? Då kan jag lika gärna lyda från början, mycket smidigare.

Håller fullkomligt med, men i vissa ihop-plockade flockar tar vissa på sig mer än en roll, i små flockar till exempel, då det mesta i flockväg här i detta landet är konstellationer, inte riktiga flockar så kan man inte riktigt utgå ifrån en riktig flocks beteende.
-----
Ja, men visst måste man ha ett syfte! Men det är ju så att vi har domesticerat våra kära pållar och det kan inte öht. jämföras med det som händer på slätten. Det är inte "på liv och död" i samma utsträckning som i det vilda.
Absolut. "Flocken" som vi utgör tillsammans med våra hästar är inte naturlig. Men man kan iof också se det som en utveckling. Vi lever inte heller som vi gjorde för tusen år sen, vi har utvecklat våra ledare. Så iof kan man ju se det så också. Jag säger inte att det är min åsikt, men det är en tanke som jag filosoferat runt lite. För hur som helst kan vi inte veta vad hästarna tänker helt. Men vi vet vad de behöver och vad de har för instinkter. Deras sociala regler. Kanske kan man bli en bra ledare trotts att man lämnar flocken?.. mest spekulationer.

Nej, såklart handlar det för oss, inte om liv och död. Men ledarskapet handlar i grund och botten om det. Framförallt för hästarna. Vi människor ser på allt, helt anorlunda i jämförelse med hästen.


Innan hingsten kom var det den ena valacken som hjälpte mig med de andra två hästarna, vi hade mer ett samarbete än vad jag hade med de andra två.
Att man delar upp ledarskapet är en fråga som jag funderat mycket över. Jag skrev nyligen en tåd om det här i nh-forumet. Hur två ranghöga hästar följer min ranglåga kuse vart han än går. Det är ett faktum att ledarskapet delas upp mellan iaf två hästar. En hingst och ett sto i naturen. Sen kan även ett ansvar läggas på en annan häst som har goda förutsättningar för just detta. Som att välja betesmark tex. Det hela är ju ett samarbete. Men det är en häst som har mer inflytande på medlemmarna än någon annan - enligt mina erfarenheter och det jag lärt mig.
Det visar ju en än gång att man måste lyssna på de andra hästarna och anpassa sig efter deras åsikter. Ledaren har sina fördelar, men de finns andra som är bättre på en del andra saker.

Det är underbart att ni samarbetar på det sättet. Det är ju så även i en riktig flock. Försvinner ledaren tar nästa över.
 
Sv: En stor liten fundering.

Det att studera hästarna när de går i flock är verkligen givande. Det har jag gjort under några år. Då menar jag studerat och inte kollat runt och sett hur alla verkade må som man gjorde förut. Men jag tycker att det inte är så lätt att föra över det till en själv.

En annan sak som jag har märkt och tycker är jobbigt är att ens hela kroppsspråk ändras när man har riktigt ont. Förutom ens tålamod och ork :smirk: . Hur gör du under dina dåliga dagar?
 
Sv: En stor liten fundering.

diny skrev:
Det att studera hästarna när de går i flock är verkligen givande. Det har jag gjort under några år. Då menar jag studerat och inte kollat runt och sett hur alla verkade må som man gjorde förut. Men jag tycker att det inte är så lätt att föra över det till en själv.

Jag har gjort samma sak på kontor, en grupp av människor, det är jätteintressant att jämföra... ;)

En annan sak som jag har märkt och tycker är jobbigt är att ens hela kroppsspråk ändras när man har riktigt ont. Förutom ens tålamod och ork :smirk: . Hur gör du under dina dåliga dagar?

Usch ja, hästarna märker ju direkt när man har ont, då går jag inte ut till dem. Gör bara vad jag måste eller om jag måste rör på mig kallar in min säkra valack och skrittar en runda.

Jag har märkt att jag mår mkt, mkt bättre än på många år eftersom jag jobbar med det jag älskar, ingen medicin i världen är så bra som hästarna. Jag blir snarast förvånad om jag är riktigt illa däran en dag, och oftast kan jag härröra det till lite deppighet eller problem rent socialt, i familjen eller i verksamheten.

Jag har sökt kropps-språksformen hos hästarna för att prova olika tillstånd som skulle kunna hjälpa och jag gillar att vara avslappnad med en lagon spänning i fall att. Det funkar att kopiera det... :bow:

Det är så lätt med fibro att överspänna vissa delar utan att veta om det, sen älskar jag att meditera med fokus på enskilda muskler för att slappna av, en häftig teknik som är mkt nyttig.

Min dyslexi eller vad det nu är blir värre de perioder jag har ont, just nu är det ett helvete att ens försöka läsa och få hjärnan att koppla vad det står här i inläggen, därför orkar jag inte hålla igång alla diskussioner så himla bra....det är lite trist när man VILL! :p

Får du problem med det också
?

........................
 
Sv: En stor liten fundering.

Istället för: Åååå så skönt det är med en luuugggnnn prooomenad i sakta mak på långa lööösssaaa...leeeddiga tyglar.....medan vi med lugn kropp och rätt andning bara sitter och slappnar av.

Det har jag provat... :smirk: "Åh lilla hästen, känn vad matte slappnar av, män med motorsågar är absolut inte farligt" Sen tänkte jag "hoppas ingen såg det där" :angel: för så snabbt har jag aldrig ramlat av... :devil:

Jenny
 
Sv: En stor liten fundering.

Det är väl bara frågan om en liten skillnad i perspektivet?

CL: Jag ser mig som hästarnas självklara ledare

Tintilar: Hästarna ser mig som deras självklara ledare

Utifrån respektive förhållningssätt kan man sedan fundera runt hur man kan vara en bra eller dålig ledare, hur man kan behålla sitt ledarskap, hur ett ledarskap blir till eller eventuellt upphör osv.

Man kan fundera över om det är någon skillnad, och isåfall vilken, för respektive ledarsätt när hästarna kommer från bete, när dom skall hämtas i hagen, när man skall rida eller sköta osv.
 

Liknande trådar

Ridning Hej! Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig... 2
Svar
21
· Visningar
8 414
Ridning Det här blir ett långt inlägg men skulle vara jättetacksam om nån pallade läsa och ville hjälpa mig att fundera på vad som kan göras... 2
Svar
21
· Visningar
4 384
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har för mig att jag tidigare har skrivit lite om mina funderingar kring ridning och teknik, men just nu kan jag inte hitta tillbaks...
Svar
0
· Visningar
558
Senast: cassiopeja
·
Ridning Vill bolla med er också, så som jag gjort med tränare och stallkamrater etc. Försöker dra en recap av vårt år så att ni kan försöka se... 2
Svar
25
· Visningar
6 658
Senast: Heulwen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Stora shoppingtråden III
  • Bildtråd
  • WE-tråden
Tillbaka
Upp