En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Mirabilis]

Att lyssna på kroppen. Det ska inte göra ont, då skulle jag pausa. Men så länge allt kändes bra var ridning ok. Skulle va extra försiktig dagarna efter äggplock men blev överstimulerad och mådde inte toppen så kände själv att ridning var en dålig idé då.

Ja när vi hade planeringsmötet med läkaren sa denne strängt blankt nej till ridning alls veckan innan och efter äggplock ungefär, men jag tänkte i min enfald innan lite mer som ni fick, att det borde avgöras mer av hur jag mår.

 

[em-pirre]

Ja när vi hade planeringsmötet med läkaren sa denne strängt blankt nej till ridning alls veckan innan och efter äggplock ungefär, men jag tänkte i min enfald innan lite mer som ni fick, att det borde avgöras mer av hur jag mår.

Jag skulle absolut hålla med läkare. Och inte en chans i världen att jag skulle ha kunnat rida.

Risken är ju att äggblpsa går sönder och då har du kastat bort allt. Eller att du blir överstimulerad efteråt och blir jättejättesjuk. Det är ju en risk för ens liv i slutändan.

 

[Mirabilis]

Jag skulle absolut hålla med läkare. Och inte en chans i världen att jag skulle ha kunnat rida.

Risken är ju att äggblpsa går sönder och då har du kastat bort allt. Eller att du blir överstimulerad efteråt och blir jättejättesjuk. Det är ju en risk för ens liv i slutändan.

Ja nä jag tänker absolut inte riskera i onödan, det är inte värt det.
Är väl skillnad också om jag haft en skogsmulle som bara lallas ut på i skritt ungefär, men nu är ju herr häst ett piggt halvblod som rör sig stort och mycket väl kan få för sig att en pinne i diket är ett köttätande monster bara för att han tycker det är kul.

 

[Våfflan]

Ja när vi hade planeringsmötet med läkaren sa denne strängt blankt nej till ridning alls veckan innan och efter äggplock ungefär, men jag tänkte i min enfald innan lite mer som ni fick, att det borde avgöras mer av hur jag mår.

Till mig sade kliniken "inga skumpiga aktiviteter när äggstockarna är förstorade" som löpning och ridning inte heller exempelvis yoga med vridningar och inversioner. Anledningen var att det finns en risk att äggstockarna studsar omkring och slår knut på sig själva på någpt vis. Jag tror inte att jag med mitt mående hade kunnat avgöra hur stora äggstockarna var i någon större utsträckning så jag tog det lite lugnt jut de där veckorna även om jag mådde generellt bra med undantag för lite ovehag just dagarna efter äggplocket.

 

[em-pirre]

Ja nä jag tänker absolut inte riskera i onödan, det är inte värt det.
Är väl skillnad också om jag haft en skogsmulle som bara lallas ut på i skritt ungefär, men nu är ju herr häst ett piggt halvblod som rör sig stort och mycket väl kan få för sig att en pinne i diket är ett köttätande monster bara för att han tycker det är kul.

Det spelar nog ingen roll. Jag hade inte ridit en lugn häst i skritt ens. Not a chance.

 

[Mirabilis]

Hämtade ut medicinerna inför IVF i dag och kände en varm boll i bröstet av tacksamhet över svensk sjukvård, frikort på läkarbesök osv och frikort på mediciner.
2400:- fick jag betala för en batch sprutor osv som egentligen kostar typ 11.500:-.

Ibland känns det verkligen inte helt fel att betala skatt

 

[Hejhopp77]

Okej jag var upprörd och stressad helt i onödan. Det viktigaste i processen har ändå funkat, jag kunde bli gravid och det känns ändå väldigt skönt. Att det går.
Nu slutade det redan i vecka 6 tyvärr, men än så länge kan jag se positivt på det.

Är det bara jag som tycker att det råden är lite väl skiftande vid missfall?
Vissa ställen står det att man ska åka in för vul, så man vet att det inte är utomkvedshavandeskap och andra står det i princip att bara låta det vara.
Tycker nog det är jobbigt med vård där man ska tänka själv.

 

[Kilauea]

Okej jag var upprörd och stressad helt i onödan. Det viktigaste i processen har ändå funkat, jag kunde bli gravid och det känns ändå väldigt skönt. Att det går.
Nu slutade det redan i vecka 6 tyvärr, men än så länge kan jag se positivt på det.

Är det bara jag som tycker att det råden är lite väl skiftande vid missfall?
Vissa ställen står det att man ska åka in för vul, så man vet att det inte är utomkvedshavandeskap och andra står det i princip att bara låta det vara.
Tycker nog det är jobbigt med vård där man ska tänka själv.

Beklagar
Om du inte har extremt ont så skulle jag inte åka in. Gjorde inte det vid vårt MF i v.10, jag förstod liksom att det var MF men smärtan var ok och avtog fort och sen var det mer som en längre mens som avtog.

 

[Hejhopp77]

Beklagar
Om du inte har extremt ont så skulle jag inte åka in. Gjorde inte det vid vårt MF i v.10, jag förstod liksom att det var MF men smärtan var ok och avtog fort och sen var det mer som en längre mens som avtog.

Tack, det är lite så jag tänker. Ändå så pass tidigt att många skulle se det som en sen mens och sånt kollar man ju inte.
Det är väl bara det där lilla hoppet, att det kanske inte skulle behöva vara ett missfall. Svårt med saker man inte kan ta på.

 

[Voeux]

Jaha. Det är med skräckblandad förtjusning (just idag mest skräck) som jag kan berätta att jag tydligen, väldigt oplanerat, är gravid igen. Jesus take the wheels.

 

[KarinStarfighter]

Jaha. Det är med skräckblandad förtjusning (just idag mest skräck) som jag kan berätta att jag tydligen, väldigt oplanerat, är gravid igen. Jesus take the wheels

Det hände mig när min förstfödda var 9 månader. Från att varit ofrivilligt barnlös till att bli gravid av ”säkra perioder”. En jättetuff period i mitt liv. Hör av sig på pm om du behöver ventilera.

 

[Voeux]

Det hände mig när min förstfödda var 9 månader. Från att varit ofrivilligt barnlös till att bli gravid av ”säkra perioder”. En jättetuff period i mitt liv. Hör av sig på pm om du behöver ventilera.

Tack snälla Det är mycket känslor just nu. Jag tänker att jag sannolikt kommer få missfall. För inte skulle vi kunna bli välsignade med ännu ett barn, utan ett enda trauma på vägen? Det kan bara inte hända. Jag skäms, som får det här utan att be om det när jag vet hur många som får kämpa så mycket. Jag får dåligt samvete gentemot dottern, som jag precis satt till livet när någon annan redan ska ta uppmärksamhet från henne. Jag är rädd för att min kropp inte ska klara. Jag är rädd för prematurrisken. Samtidigt helt ställd över hur välsignade vi är, om nu jag och lilla fröet tar oss igenom detta. En dag i taget nu

 

[Eloise]

Jaha. Det är med skräckblandad förtjusning (just idag mest skräck) som jag kan berätta att jag tydligen, väldigt oplanerat, är gravid igen. Jesus take the wheels.

Vi kände också en hel del skräck när vi oplanerat blev gravida igen efter första barnet. Och skuldkänslor över hur vi skulle räcka till för första barnet.
Jag gick i många veckor och väntade missfall, inte barn. Min oro tärde mycket på mig och jag fick fin hjälp av mvc.
Vi hade försökt länge med barn nummer ett, och så blev jag gravid med tvåan utan att ens ha försökt? Märklig känsla.

Nu är barnen 1 och 2,5 år och det blev jättebra Om än tufft, ibland jättetufft till och med.

 

[Voeux]

Vi kände också en hel del skräck när vi oplanerat blev gravida igen efter första barnet. Och skuldkänslor över hur vi skulle räcka till för första barnet.
Jag gick i många veckor och väntade missfall, inte barn. Min oro tärde mycket på mig och jag fick fin hjälp av mvc.
Vi hade försökt länge med barn nummer ett, och så blev jag gravid med tvåan utan att ens ha försökt? Märklig känsla.

Nu är barnen 1 och 2,5 år och det blev jättebra Om än tufft, ibland jättetufft till och med.

Förstår att det blev tufft! Jag tänker också att jag ska boka in en tid på MVC inom kort och förhoppningsvis få stöd där ifrån.

Om vårt lilla oväntade mirakel är livskraftigt blir det 15 månader mellan dem. Då kommer vi nog ha näsan precis ovanför ytan en tid men förhoppningsvis kan det bli en fin syskonrelation av det.

 

[Halcyon]

@Voeux Hoppas går bra! Har 18månader mellan mig och min lillasyrra, vart upp och ner, men märker skönt ha syskon nära i ålder. (idag 30år och 29år) . Tilläggas hon va planerad, men inte planerat alls skulle va så tätt emellan.

 

[Mirabilis]

Jaha. Det är med skräckblandad förtjusning (just idag mest skräck) som jag kan berätta att jag tydligen, väldigt oplanerat, är gravid igen. Jesus take the wheels.

Men åhh, stort grattis (tror jag? Att det ändå är välkommet även om det är läskigt?)! Allt kommer gå bra

 

[Voeux]

Men åhh, stort grattis (tror jag? Att det ändå är välkommet även om det är läskigt?)! Allt kommer gå bra

Tack! Ja, absolut. Vi hade tänkt oss ett syskon till henne och från början så snart som möjligt, kanske börja försöka kring jul. Sen har min läkning och återhämtning från första förlossningen inte gått så snabbt som jag trodde så sist vi pratade om det så tänkte vi att vi kanske bör skydda oss åtminstone fram till nästa sommar. Men, jag borde klara det. Jag får lov att göra det helt enkelt. Det är trots min nervositet väldigt glada nyheter.

 

[Imogen]

Tack snälla Det är mycket känslor just nu. Jag tänker att jag sannolikt kommer få missfall. För inte skulle vi kunna bli välsignade med ännu ett barn, utan ett enda trauma på vägen? Det kan bara inte hända. Jag skäms, som får det här utan att be om det när jag vet hur många som får kämpa så mycket. Jag får dåligt samvete gentemot dottern, som jag precis satt till livet när någon annan redan ska ta uppmärksamhet från henne. Jag är rädd för att min kropp inte ska klara. Jag är rädd för prematurrisken. Samtidigt helt ställd över hur välsignade vi är, om nu jag och lilla fröet tar oss igenom detta. En dag i taget nu

Förstår att det är mycket känslor Är nog väldigt bra att hotta någon att prata med via mvc.

Alla dina känslor är helt begripliga! Och skämmas ska du inte göra. Jag tror att om alla bukare skulle göra en lista över folk som ickereflekterande tar lycka och välgång för given så skulle du hamna typ längst ner hos de flesta.

Och jag tror inte en ettåring som får ett syskon på något sätt lider av det, på samma sätt som inte tvillingar lider av ett syskon från start. Hon kommer inte att minnas hur det var att vara ensambarn. Det är utmaningar att få syskon både för barn och föräldrar oavsett ålder på syskon, de ser bara lite olika ut.

 

[Mirabilis]

Tack! Ja, absolut. Vi hade tänkt oss ett syskon till henne och från början så snart som möjligt, kanske börja försöka kring jul. Sen har min läkning och återhämtning från första förlossningen inte gått så snabbt som jag trodde så sist vi pratade om det så tänkte vi att vi kanske bör skydda oss åtminstone fram till nästa sommar. Men, jag borde klara det. Jag får lov att göra det helt enkelt. Det är trots min nervositet väldigt glada nyheter.

Det kommer lösa sig, man klarar nog mer än vad man tror i det läget.
Min lillasyster hade e, 1,5 åring när hon blev gravid med nästa (och de var från början lite osäkra OM de skulle ha en till, hennes man har en tonårsson sen tidigare bland annat). Vid RUL i vecka 19-isch fick de veta att det var tvillingar...
Men, det har ju gått bra det med, även om det varit (och förstå är emllanåt med) jäkligt tufft. Det blev inte som de tänkt sig, men de löste det.

 

[Voeux]

Förstår att det är mycket känslor Är nog väldigt bra att hotta någon att prata med via mvc.

Alla dina känslor är helt begripliga! Och skämmas ska du inte göra. Jag tror att om alla bukare skulle göra en lista över folk som ickereflekterande tar lycka och välgång för given så skulle du hamna typ längst ner hos de flesta.

Och jag tror inte en ettåring som får ett syskon på något sätt lider av det, på samma sätt som inte tvillingar lider av ett syskon från start. Hon kommer inte att minnas hur det var att vara ensambarn. Det är utmaningar att få syskon både för barn och föräldrar oavsett ålder på syskon, de ser bara lite olika ut.

Det kommer lösa sig, man klarar nog mer än vad man tror i det läget.
Min lillasyster hade e, 1,5 åring när hon blev gravid med nästa (och de var från början lite osäkra OM de skulle ha en till, hennes man har en tonårsson sen tidigare bland annat). Vid RUL i vecka 19-isch fick de veta att det var tvillingar...
Men, det har ju gått bra det med, även om det varit (och förstå är emllanåt med) jäkligt tufft. Det blev inte som de tänkt sig, men de löste det.

Tack för era fina och stöttande ord