Era mest värdefulla föremål

Lyan

Trådstartare
Spinoff på trådarna och förlovnings- och vigselringar och om att bära släktingars ringar.

Vad är era mest känslomässigt värdefulla föremål? Smycken? Hus? Kramdjur?

Mitt är ett halsband i guld från pappa. Jag har det alltid på mig trots att det nog egentligen borde ligga i ett bankfack eller iallafall på ett säkert ställe hemma, men genom halsbandet så finns han alltid hos mig och jag går ofta och rör vid det eller håller i det utan att tänka på det. Jag tar bara av det när jag färgar håret för att det inte ska få färg eller blekmedel på sig och bli förstört.
Jag och pappa på bilden och han har halsbandet på sig. Jag är också den av alla sex syskonen som är allra mest lik honom.
Pappa%20(3).jpeg
 
Spinoff på trådarna och förlovnings- och vigselringar och om att bära släktingars ringar.

Vad är era mest känslomässigt värdefulla föremål? Smycken? Hus? Kramdjur?

Mitt är ett halsband i guld från pappa. Jag har det alltid på mig trots att det nog egentligen borde ligga i ett bankfack eller iallafall på ett säkert ställe hemma, men genom halsbandet så finns han alltid hos mig och jag går ofta och rör vid det eller håller i det utan att tänka på det. Jag tar bara av det när jag färgar håret för att det inte ska få färg eller blekmedel på sig och bli förstört.
Jag och pappa på bilden och han har halsbandet på sig. Jag är också den av alla sex syskonen som är allra mest lik honom.
Visa bifogad fil 138190
Oj, ja ni är väldigt lika! Vad fint att ha både halsbandet och att kunna se pappa i spegeln när du ser dig själv. Då är han alltid med dig. ❤️

Jag är bortrest i helgen, men ska visa min gammelmormors ring när jag kommer hem. Ett annat föremål som betyder mycket för mig, är en brosch i form av en kolibri, som min mormor alltid hade på sig när hon skulle vara extra fin.
Jag stod väldigt nära både min mormor och min gammelmormor, så jag är glad att jag har något från båda som betydde mycket för dem/var något de bar när de ville piffa upp sig. ❤️
 
Jag har nog inga sådana föremål och även fotografierna blir mindre värda efter ett tag tycker jag, även om jag skulle bli förtvivlad om jag miste alla jag har på Kailzie.
Jag har någon krukväxt som nästan är som ett husdjur, men annars släpper jag fort värdet i ting. Jag är inte sentimental på just det sättet inser jag nu när tråden fick mig att fundera lite. Det finns ingenting från släkt eller svunna tider jag har kvar.
 
Jag har nog inga sådana föremål och även fotografierna blir mindre värda efter ett tag tycker jag, även om jag skulle bli förtvivlad om jag miste alla jag har på Kailzie.
Jag har någon krukväxt som nästan är som ett husdjur, men annars släpper jag fort värdet i ting. Jag är inte sentimental på just det sättet inser jag nu när tråden fick mig att fundera lite. Det finns ingenting från släkt eller svunna tider jag har kvar.
Jag har inget från släktingar som jag känner är värdefullt.

Däremot egna saker som bär minnen.
 
Jag är som @Sel
Saker har mer eller mindre inget nostalgiskt värde för mig. Jag har nån ärvd möbel och lite porslin, men jag skulle utan att tveka kunna göra mig av med dem.
 
Jag har sparat på kort och lyckönskningar från vänner och familj, några av dom som skrev korten finns inte längre kvar och dom saknas något så oändligt. Blir glad av att läsa deras fina ord som var/är menade till mig.

Sen har jag en servis från mina farföräldrar som jag sätter stort värde på, den använder vi nästan varje dag. Vi har nog mycket ärvda saker i vårt hem när jag tänker på det, möbler och annan interiör. Tycker om alla dessa saker, känns på något sätt tryggt att ha dom runt oss. Det är väl mer minnena av personerna dessa saker kommer ifrån, mer än sakerna i sig, som har ett värde för mig :)
 
Jag är som @Sel
Saker har mer eller mindre inget nostalgiskt värde för mig. Jag har nån ärvd möbel och lite porslin, men jag skulle utan att tveka kunna göra mig av med dem.
Samma här. Jag HAR saker från tidigare generationer men inget av det har affektionsvärde.

Kanske för att jag inte har några varma känslor för äldre generations släktingar. Kusiner etc känner jag ju inte ens.
 
Samma här. Jag HAR saker från tidigare generationer men inget av det har affektionsvärde.

Kanske för att jag inte har några varma känslor för äldre generations släktingar. Kusiner etc känner jag ju inte ens.
Samma här, jag har noll koll på släkten. Jag har kusinbarn som är äldre än mig så det är kanske inte så konstigt.

Det är bara prylar, som går att ersätta.
Min man är tvärtom. Värsta hamstern när det kommer till arvegods och super-sentimental. Det är ganska frustrerande ibland faktiskt.
 
Försökte komma på nåt men jag har nog inget sådant föremål. Det skulle väl eventuellt vara foton då och vissa grejer jag skrivit för hand. Tror allt annat är utbytbart.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Försökte komma på nåt men jag har nog inget sådant föremål. Det skulle väl eventuellt vara foton då och vissa grejer jag skrivit för hand. Tror allt annat är utbytbart.
I och för sig har jag funderat på att ta med mina gamla barbie- och shellydockor till jobbet men tvekar för att jag kanske vill ha kvar dem 😅. Men de bor i en låda nånstans i mina föräldrars förråd så de hör nog ändå inte riktigt hemma i denna tråd.
 
Tidigare i mitt liv värdesatte jag saker av sentimentala skäl väldigt högt. Efter att för 10 år sedan gått igenom en svår separation spelar inte saker någon större roll för mig.
Men de jag värderar högst är ett gammalt monopolspel som min pappa fick som liten, en broderad bonad som satt i min morfars kök som jag nu har i mitt kök och ett svärd från en sågfisk som min farfars far tagit hem från en resa (jag vet att den är är rödlistad men den är tagen till Sverige långt innan den blev utrotningshotad) men jag fascinerades alltid av den som barn. Jag hade inte gått under om någon av dem försvunnit eller förstörts men jag tycker om dem.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp