Etnocentrisk

[fejt]

Funderar ni någonsin över er konsumtion av kultur? Jag läser mycket skönlitteratur, lyssnar på musik, på poddar, läser nyheter och följer kulturdebatter. Jag är passionerat intresserad av historia och jag älskar måleri- och keramikkonst.
MEN. I princip allt jag konsumerar är anglosaxiskt eller europeiskt. Vitt. Male. Jag älskar Elliott Smith, Elvis Costello, grunge, Picasso, Robert Graves, Hilary Mantel, allt viktorianskt osv osv.
Det enda icke-europeiska som jag kan komma på som slår mig rakt i hjärtat är koreansk/japansk keramikkonst.
Jag tänker jättemycket på det här. Försöker vidga mina vyer, men det slutar alltid med att det jag väljer och intresserar mig för är…min egen kultur.
Det är så deppigt på nåt sätt. Jag vill så gärna vidga min vyer, ta in och känna mer, men så gråter jag till Vampire Weekends Springsteencover. Det känns begränsande men så fundamentalt svårt att ta sig ur.
Tänker ni nånsin så här?

 

[Nahar]

Tänker inte riktigt så då jag inte har problemet, utan har väldigt kulturellt blandad smak. Men jag tänker att tankemönstret kanske behöver ses över, du kanske behöver lära dig mer om andra kulturer för att få den typen av intuitiv förståelse som du har för din kärnkultur. Jag kan tycka att vissa saker är svåra att ta till mig innan jag kan sätta dem i sammanhanget av sin ursprungskultur, och även sätta mig själv (rent tankemässigt då) i samma sammanhang.

Sen finns det nog alltid kultur som inte berör en lika starkt. Indisk dans tex får jag aldrig starka känslor av utan uppskattar på ett med intellektuellt plan, medan många andra danser rycker i min själ. Samtidigt har jag aldrig dansat indisk dansk - kanske hade jag känt annorlunda om jag fått testa! Och kanske är det visst utövande av andra kulturer som ibland är nödvändigt för att uppskatta dem till fullo?

 

[__sofia__]

Funderar ni någonsin över er konsumtion av kultur? Jag läser mycket skönlitteratur, lyssnar på musik, på poddar, läser nyheter och följer kulturdebatter. Jag är passionerat intresserad av historia och jag älskar måleri- och keramikkonst.
MEN. I princip allt jag konsumerar är anglosaxiskt eller europeiskt. Vitt. Male. Jag älskar Elliott Smith, Elvis Costello, grunge, Picasso, Robert Graves, Hilary Mantel, allt viktorianskt osv osv.
Det enda icke-europeiska som jag kan komma på som slår mig rakt i hjärtat är koreansk/japansk keramikkonst.
Jag tänker jättemycket på det här. Försöker vidga mina vyer, men det slutar alltid med att det jag väljer och intresserar mig för är…min egen kultur.
Det är så deppigt på nåt sätt. Jag vill så gärna vidga min vyer, ta in och känna mer, men så gråter jag till Vampire Weekends Springsteencover. Det känns begränsande men så fundamentalt svårt att ta sig ur.
Tänker ni nånsin så här?

Jag läser mycket skönlitteratur (dock inte den typen av skönlitteratur som oftast pratas om i kultursammanhang) och har definitivt tänkt på det (men kanske på ett lite annat sätt). I mitt fall har jag under perioder läst extremt mycket böcker av amerikanska kvinnliga författare (främst romance och fantasy), och efter att jag började tänka på det så har jag medvetet försökt hitta böcker från författare med andra ursprung att läsa. Det är dock inte helt lätt, eftersom majoriteten av böcker som finns i de genrerna verkar vara från engelskspråkiga länder. Men jag tycker ändå det kommer mer och mer framförallt fantasy från/inspirerat av Kina, Sydamerika, Afrika etc. Så även om jag fortfarande läser majoriteten engelskspråkigt, så börjar det ändå blandas upp lite.

 

[athena_arabians]

Funderar ni någonsin över er konsumtion av kultur? Jag läser mycket skönlitteratur, lyssnar på musik, på poddar, läser nyheter och följer kulturdebatter. Jag är passionerat intresserad av historia och jag älskar måleri- och keramikkonst.
MEN. I princip allt jag konsumerar är anglosaxiskt eller europeiskt. Vitt. Male. Jag älskar Elliott Smith, Elvis Costello, grunge, Picasso, Robert Graves, Hilary Mantel, allt viktorianskt osv osv.
Det enda icke-europeiska som jag kan komma på som slår mig rakt i hjärtat är koreansk/japansk keramikkonst.
Jag tänker jättemycket på det här. Försöker vidga mina vyer, men det slutar alltid med att det jag väljer och intresserar mig för är…min egen kultur.
Det är så deppigt på nåt sätt. Jag vill så gärna vidga min vyer, ta in och känna mer, men så gråter jag till Vampire Weekends Springsteencover. Det känns begränsande men så fundamentalt svårt att ta sig ur.
Tänker ni nånsin så här?

Jag funderar absolut över det och arbetar medvetet med att vidga mina vyer. I mitt fall är det väl iofs oftare att jag försöker lyssna på och läsa verk av kvinnor och gärna med ett queer-perspektiv (jag är ju en västerländsk cis-kvinna).

Sedan kan jag ju inte neka till att det som oftast väcker känslor inom mig är västerländsk kultur... vilket inte är så himla konstigt. Men samtidigt har jag också överkonsumerat historia och religion under lång tid och när en tex ser ett liknande tema inom mytologier från de mest skilda delar av världen får jag rysningar... vi människor är verkligen inte så himla annorlunda från varandra alltid

 

[Lingon]

Jag väljer oftast böcker skrivna på engelska av kvinnliga författare. Engelska för att jag tycker att de engelska uppläsarna ofta är lite bättre än slumpmässig svensk. Plus att alldeles för många svenska böcker är inlästa av en uppläsare jag inte står ut med. Det slinker in nån manlig författare då och då också och svensk.

Jag läser och konsumerar annan kultur för nöjes skull och väljer det som för dagen tilltalar mig. Det finns så många andra måsten i mitt liv så jag är inte det minsta intresserad av att lägga till måsten kring min nöjeskonsumtion. Kultur finns i mitt liv för att ge mig glädje, inte för att utbilda eller utmana. Det får jag nog av i andra områden av livet.

 

[Red_Chili]

Jag läser öht på tok för lite, typ inget faktiskt. Minns inte när senast jag läste en bok och det är delvis för att jag inte riktigt hittar böcker jag gillar längre.

När det gäller musik så lyssnar jag mest på nyare musik av kvinnor, och gammal rock där det ofta blir av män. I princip allt där blir västerländskt. Jag vill ha musik på engelska för att kunna sjunga med.

Jag tittar däremot gärna på dokumentärer osv om hur det är i länder överallt i världen, så jag är medveten om att inte allt överallt är som här Pratar också gärna med folk som flyttat hit från andra delar av världen och lyssnar på deras berättelser om skillnaden mellan länderna.

 

[SaraXX]

Jag bör inte lägga in krav i min kulturkonsumtion känner jag, eftersom den framför allt av tidsskäl är rätt sporadisk redan. Jag är nöjd när jag tar mig tid att läsa en bok som inte är jobbrelaterad. Jag suktar efter föreställningar och annat i min stad men prioriterar bort av ekonomiska skäl.
Det jag får till livs får vara gott nog just nu helt enkelt.

Men intressant diskussion för övrigt.

 

[strawberrysylt]

Jag har funderat lite över detta, men då över att jag i 99,8 % av fallen väljer skönlitteratur av kvinnliga författare och när jag någon enstaka gång läser något av en man blir jag antingen hemskt förvånad över hur bra boken var eller också tvärtom. Kunde ju varit kul att våga prova fler böcker av män. Ifall det här går in under din fundering? Det var det jag tänkte på iaf.

Samma sak när det gäller musik, fast då är det tvärtom istället. Jag lyssnar nästintill aldrig på kvinnliga artister.
Har funderat på det och tänkt leta efter kvinnor, men ingen har lockat.

Sen som i andra länders kultur är jag inte bevandrad utanför Europa. Jag lyssnar mycket på andra språk än svenska, men då europeiska språk. Det är väl inget jag aktivt känner att jag behöver ändra på dock.

 

[Nahar]

Jag har funderat lite till. Jag tror att det lättaste är att närma sig andra kulturer genom ett kulturuttryck en redan tycker om. @athena_arabians var lite inne på det med mytologi; gillar en mytologi är det lätt att snöa in sig på en, och sen se länkar till en annan, snöa in sig på den, sen länkar till en tredje osvosv.

Jag utforskar nog på lite samma sätt. Vad gäller musik har jag t.ex. gillat Paul Simon, som gjorde ett album med Sydafrikanska rytmer, sen drog det vidare mig till Sydafrikansk kör, sen dans och så vidare. Jag gillar även rock, så jag kom in på Beduinsk rock efter några svängar. Gillar snabb elektronisk dansmusik när jag jobbar (speedar in mig i uppsatsskrivandet) och hittade Syriansk sådan som var precis rätt. Vad gäller böcker gillar jag historiska romaner, så jag trillade in på Nigerianska sådana (varav några är några av de bästa i världen). Jag gillar hästar, så jag trillade in på Kinesiska målningar av hästar. Etc. etc. ad infinitum.

Poängen är väl att det gäller att utforska via beröringspunker. Ibland är beröringspunkten någon du känner (t.ex. min Kroatiska vän som gett mig massor med kul matkultur), ibland är den en musikgenre, en mytologi, en författare.

 

[Angel]

Jag har en förälder som är väldigt intresserad av både litteratur, konst och historia så jag har ett "medfött" intresse. Sen är jag inte speciellt förtjust i att resa långt så av naturliga skäl så blir det mest svenskt eller sådant som på ett enkelt sätt går att titta på eller uppleva i närområdet. Läste väldigt mycket böcker ett tag men det gör jag knappt längre pga tidsbrist men lyssnar istället på mycket ljudböcker så där bygger det på att det finns inspelat. Har läst/lyssnat på allt ifrån svenska deckare som utspelar sig i min hemstad till ryska klassiker och the art of war men har aldrig reflekterat över varifrån författarna kommer eller vilken kulturell bakgrund de har. Är generellt inte speciellt intresserad av skönlitterära böcker som fokuserar på relationsskildringar så skulle av den anledningen inte leta efter något som tydligt marknadsför sig med att fokusera på varken binära eller icke binära relationer. Musikaliskt gillar jag vad jag tycker är intressant musik och lyssnar på allt ifrån hårdrock till jojk och theremin. En av mina favoritartister att lyssna på just nu sjunger en väldig blandning av irlänsk folkmusik till fantasymusik. Men kan inte påstå att jag bryr mig det minsta om olika kulturskapares kön, etnicitet eller sexualitet utan det viktigaste för mig är att jag tycker att det är väl utfört eller intressant, först efter att någonting fångat mitt intresse så kan jag kolla upp vem det är som gjort det för att hitta mer från samma skapare.

 

[Ninnurur]

Den kultur jag främst konsumerar är litteratur och jag lyssnar nog till 75% på brittisk feelgood, för det mår jag bra av. Men mycket annat slinker också med som knasiga svenska deckare (En djupfryst man i gula byxor ) och drama om italienska barn under WWII (Hoppets tåg). Jag är snarare sån som väljer bort böcker efter genre eller ibland till och med författaren. Så jag tänker inget alls på bokens ursprung egentligen, vilket man kanske borde, eller? Måste man vara PK och inkluderande även i sin preferens gällande litteratur?

 

[Red_Chili]

Måste man vara PK och inkluderande även i sin preferens gällande litteratur?

För mig handlar det inte om att vara PK, utan om att må bättre själv och i viss mån även göra världen lite bättre för andra.

Tex lyssnade jag förut uteslutande på musik av män, med manliga sångare osv. Jag var helt övertygad om att jag inte gillade kvinnliga sångröster. Men så råkade jag på något sätt börja lyssna på någon enstaka låt med kvinnlig sångerska, och gillade just den låten. Sedan blev det mer och mer, och jag insåg hur mycket jag hade missat! Jag fick mer att välja på, och mådde pga det bättre. Det blev roligare. Jag fick också mer inspiration när det gällde egen kreativitet, samt fick fler sätt att uttrycka mig på.

Sedan att min konsumtion inte enbart gynnar vita män, utan åtminstone i någon grad en större blandning av folk, det känns bra. Men, det är inte mitt huvudsyfte. Där blir jag väl i så fall "pk" genom att undersöka alternativ och om jag hittar två likvärdiga saker där den ena är skapad av en vit man och den andra skapad av tex mörkhyad kvinna, då väljer jag sistnämnda för att i möjligaste mån underlätta för alla typer av människor som har bra saker att dela med sig av till omvärlden.

 

[Lycan]

Jag lyssnar på mycket ljudböcker för att kunna orka med jobbet som är ganska hjärndött. Jag känner att jag inte vill ställa krav på vilken typ av böcker/musik som jag lyssnar på för då vet jag att jag slutar lyssna. Jag lyssnar för att fly verkligheten. Just nu är det mer nordiskt och samiskt. Annars brukar det bli fantasyböcker på engelska. Måste man lyssna på "rätt sorters" böcker/musik så låter jag hellre bli och lyssnar på jobbets buller. Jag vill inte ha fler krav på hur man bör vara som människa och vad man bör lyssna på för att vara korrekt. Låt mig då vara en vit cis-kvinna som lyssnar på det hon känner för utan inblandning av vad som är politiskt korrekt.

Just nu håller jag på att lyssna igenom Berättelsen om isfolket. När jag är hemma har tid och energi över så läser jag just nu När staten stal marken.

 

[sjoberga]

Den kultur jag främst konsumerar är litteratur och jag lyssnar nog till 75% på brittisk feelgood, för det mår jag bra av. Men mycket annat slinker också med som knasiga svenska deckare (En djupfryst man i gula byxor ) och drama om italienska barn under WWII (Hoppets tåg). Jag är snarare sån som väljer bort böcker efter genre eller ibland till och med författaren. Så jag tänker inget alls på bokens ursprung egentligen, vilket man kanske borde, eller? Måste man vara PK och inkluderande även i sin preferens gällande litteratur?

Nej, det måste man inte som individ, men det är intressanta frågor och lite trist att använda slagträt PK om ? Framförallt tänker jag på frågor kring hur tillgänglig olika typer av kultur görs i våra samhällen. Risken man tar som individ är att man blir extra inskränkt och oinformerad om världen och dess människor.

Annars är jag nog inne på @Nahar s linje, det som ger riktigt bra tillfällen att bli intresserad och utforska är när ens cirklar och sammanhang vidrör andra kulturer. När man får en ingång som kan användas. Man kan säkert ”jaga” dessa ingångar aktivt också, men det gör inte jag ofta. Ingångarna kommer också ofta av att man intresserar sig för andra människors kulturkonsumtion - som den här tråden!

I det tänker jag att större tillgänglighetsspektrum gör det lättare att ta dessa ingångar till något värdefullt.

Tyvärr, i dessa sluttande planet-tider, är det här kanske ännu viktigare än tidigare, att tillgängligheten för kulturella uttryck inte smalnas av till ett nålsöga.

 

[parellikusken]

Jag tycker det är svårt. Jag har ett stort konst- och konsthantverksintresse, går på mycket utställningar och sånt. Men det blir ju mest nordiska konstnärer jag ser eftersom det är mest det som ställs ut här.

Vi pratade en hel del om det när jag pluggade konsthantverk på universitetet, att alla gästlärare vi hade var från norra Europa. Enda mötet vi hade med resten av världen var en resa till Japan (som jag av olika skäl inte for med på ens).
Och den konsthantverk som går att läsa på universitetet är typiskt svenskt, keramik, textil och smyckeskonst.

 

[Lingon]

Nej, det måste man inte som individ, men det är intressanta frågor och lite trist att använda slagträt PK om ? Framförallt tänker jag på frågor kring hur tillgänglig olika typer av kultur görs i våra samhällen. Risken man tar som individ är att man blir extra inskränkt och oinformerad om världen och dess människor.

Annars är jag nog inne på @Nahar s linje, det som ger riktigt bra tillfällen att bli intresserad och utforska är när ens cirklar och sammanhang vidrör andra kulturer. När man får en ingång som kan användas. Man kan säkert ”jaga” dessa ingångar aktivt också, men det gör inte jag ofta. Ingångarna kommer också ofta av att man intresserar sig för andra människors kulturkonsumtion - som den här tråden!

I det tänker jag att större tillgänglighetsspektrum gör det lättare att ta dessa ingångar till något värdefullt.

Tyvärr, i dessa sluttande planet-tider, är det här kanske ännu viktigare än tidigare, att tillgängligheten för kulturella uttryck inte smalnas av till ett nålsöga.

Jag skulle vilja säga att tillgängligheten aldrig varit större.

Men jag tänker fortfarande välja sån kultur som roar och tilltalar mig framför sån som inte gör det. Jag kommer inte ha min kulturkonsumtion för att vidga mina vyer eller lära mig nåt nytt. Jag lyssnar på ljudbok för att bli underhållen och fly verkligheten. Böcker/kultur som alltför väl speglar tiden och världen vi lever i tilltalar mig därför inte det minsta lilla!

Jag avskyr när folk pratar om fulkultur och fin kultur och det känns som att det är dit den här diskussionen går.

 

[sjoberga]

Jag skulle vilja säga att tillgängligheten aldrig varit större.

Men jag tänker fortfarande välja sån kultur som roar och tilltalar mig framför sån som inte gör det. Jag kommer inte ha min kulturkonsumtion för att vidga mina vyer eller lära mig nåt nytt. Jag lyssnar på ljudbok för att bli underhållen och fly verkligheten. Böcker/kultur som alltför väl speglar tiden och världen vi lever i tilltalar mig därför inte det minsta lilla!

Jag avskyr när folk pratar om fulkultur och fin kultur och det känns som att det är dit den här diskussionen går.

Jag håller med om att det idag finns teknologi och en globalisering som gör tillgängligheten större än någonsin på ett plan. Samtidigt är det ändå väldigt filtrerat och svårtillgängligt om man inte får rätt ingångar.

Jag är intresserad av just kultur som speglar världen och de människor som lever i den. (Och är istället närmast deprimerande ointresserad av uttryck som fantasy och övernaturliga världsbyggen inom kultur.)

Jag tycker inte diskussionen alls är på väg mot det du skriver sist. Däremot kanske det som tillgängliggörs från andra håll ofta är det du väljer att kalla finkultur. Resten av de kulturella uttrycken kan vara ännu svårare att få riktig tillgång till utan direkta ingångar. Den kultur som inte har institutioner med uppdrag att sprida kultur bakom sig.

 

[Nahar]

Jag skulle vilja säga att tillgängligheten aldrig varit större.

Men jag tänker fortfarande välja sån kultur som roar och tilltalar mig framför sån som inte gör det. Jag kommer inte ha min kulturkonsumtion för att vidga mina vyer eller lära mig nåt nytt. Jag lyssnar på ljudbok för att bli underhållen och fly verkligheten. Böcker/kultur som alltför väl speglar tiden och världen vi lever i tilltalar mig därför inte det minsta lilla!

Jag avskyr när folk pratar om fulkultur och fin kultur och det känns som att det är dit den här diskussionen går.

Jag ser ingen motsägelse mellan att ta in kultur från andra delar av världen och att bli underhållen och fly verkligheten. Och definitivt inte någon motsats mellan fin- och fulkultur i varken diskussionen eller att ta in kultur från andra delar av världen.

 

[Lingon]

Jag ser ingen motsägelse mellan att ta in kultur från andra delar av världen och att bli underhållen och fly verkligheten. Och definitivt inte någon motsats mellan fin- och fulkultur i varken diskussionen eller att ta in kultur från andra delar av världen.

Fast en författares ursprung, hudfärg och bakgrund är fullständigt ointressant för mig. Det är överhuvudtaget inte en faktor när jag väljer vilken bok jag ska lyssna på. När jag letar runt på Storytel kollar jag på baksidestexten. Författarens namn är bara intressant om jag läst en bra bok och vill hitta fler böcker av just den författaren.

 

[Nahar]

Fast en författares ursprung, hudfärg och bakgrund är fullständigt ointressant för mig. Det är överhuvudtaget inte en faktor när jag väljer vilken bok jag ska lyssna på. När jag letar runt på Storytel kollar jag på baksidestexten. Författarens namn är bara intressant om jag läst en bra bok och vill hitta fler böcker av just den författaren.

Ja, men då är det ju inga problem alls, förutom att de algoritmer som visar dig nya böcker oftast har inneboende kulturell bias, vilket gör att du inte exponeras för lika mycket internationell kultur som du kanske kunnat, helt utan att gå bet på varken verklighetsflykt eller nöje. Ser du inget problem med det så är det väl inte det för dig, men jag hade tyckt det var väldigt begränsande och tråkigt. Dock var det ju inte det jag svarade på, utan dina uttalanden som pekade på att verklighetsflykt, underhållning, och "fulkultur" på något sätt inte skulle vara möjligt om du inte fick vara begränsad till västerländsk, vit kultur.