Maira
Trådstartare
Vet att det funnits trådar om detta förut, men det är så här...
Jag har en 17-årig fullblod/halvblodsvalack. Denna häst har jag haft sedan han föddes. Alltså hela hans liv. Han börjar väl med ålderns rätt bli lite stelare osv även om han inte har några direkta skador. Han har mest lufsat i skogen på senare år. Det är en tuff och het häst med hårt psyke, absolut ingen nybörjarhäst.
Nu är det så att jag från i höst inte kommer att möjlighet att ha häst, vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt.
Det jag funderar på är om han ska få sluta sina dagar hos mig eller om jag ska hitta en ny ägare. Hittar jag inte rätt person så är risken stor att det blir en problemhäst och vandringspokal.
Jag älskar denna häst och vill absolut inte att han ska fara illa. Bara tanken på att inte veta vad som händer med honom när han är såld, om det inte skulle bra, ger mig total ångest.
Foder är ju ett alternativ, men då är risken att fodervärden tröttnar/inte kan ha kvar honom och det skulle vara en katastrof också.
Tredje alternativet är att ta bort honom ute i en hage i sommar. Även om han egentligen har några år kvar så vet ju inte hästen något eller lider när han väl är borta. Detta alternativ känns också fruktansvärt och jag börjar nästan gråta bara jag skriver det.
Hur tänker ni om sånt här?
Jag har en 17-årig fullblod/halvblodsvalack. Denna häst har jag haft sedan han föddes. Alltså hela hans liv. Han börjar väl med ålderns rätt bli lite stelare osv även om han inte har några direkta skador. Han har mest lufsat i skogen på senare år. Det är en tuff och het häst med hårt psyke, absolut ingen nybörjarhäst.
Nu är det så att jag från i höst inte kommer att möjlighet att ha häst, vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt.
Det jag funderar på är om han ska få sluta sina dagar hos mig eller om jag ska hitta en ny ägare. Hittar jag inte rätt person så är risken stor att det blir en problemhäst och vandringspokal.
Jag älskar denna häst och vill absolut inte att han ska fara illa. Bara tanken på att inte veta vad som händer med honom när han är såld, om det inte skulle bra, ger mig total ångest.
Foder är ju ett alternativ, men då är risken att fodervärden tröttnar/inte kan ha kvar honom och det skulle vara en katastrof också.
Tredje alternativet är att ta bort honom ute i en hage i sommar. Även om han egentligen har några år kvar så vet ju inte hästen något eller lider när han väl är borta. Detta alternativ känns också fruktansvärt och jag börjar nästan gråta bara jag skriver det.
Hur tänker ni om sånt här?