W
Whatpicscantell
Hejsan!
Jag har ett Shetlandssto som är ett år och några dagar. Detta är min första häst och jag har en livslång hästvana (jag är 17 år i september) bland olika hästar. Jag brukar tänka att hästen är min lärare och om jag lyssnar till hästen så får man ett samspel där ingen dominerar - vilket jag tror är det behagligast i en vänskap. Jag frågar istället för kräver. Jag och hästen är vägledande tillsammans och det existerar ingen ledare. Vi lyssnar på våra åsikter, tankar och känslor och det är helt problemfritt.
Jag är ofta många timmar i hagen varje dag för att studera och umgås med henne. Både hon och jag uppskattar när jag tar del av "hennes värld", samtidigt som både jag och hon uppskattar när hon tar del av "min värld" (utanför hagen). Idag brukar vi träna mycket på att skapa "vår värld" genom att umgås mycket utanför hagen tillsammans. Jag borstar henne och vi går korta promenader så hon ska få upptäcka omgivningen. Om hon blir stressad eller känner att något blir läskigt, uppmuntrar jag hennes nyfikenhet och vi försöker att finna lugnet igen, trots att det kanske var läskigt.
Vad jag ser och känner så skiner hon upp i guld för varje modigt steg hon tar och jag kan se hur mycket hon har växt inom sig för att bli säkrare och tryggare inom sig vilket jag tycker är helt underbart att se och faktiskt känna. Jag har ägt henne i ungefär två veckor och ändå visar hon tydligt att hon finner en trygghet hos mig vilket jag också tycker är bland det finaste hon kan ge mig.
Nu till mina funderingar och frågor... Jag undrar lite vad jag kan göra för övningar med henne förutom ryktning och promenader? Hon har nämligen samlat på sig mycket energi dom senaste dagarna märker jag (hon äter enbart bete och grovfoder). Hon har svårare och svårare för att stå stilla och hon börjar bli irriterad på mig när jag ber henne lugnt att stå stilla. Vi umgås dagligen, två korta besök. På förmiddagen borstar jag henne med två borstar och promenerar några meter och på eftermiddagen är vi i hagen och sover eller myser tillsammans, vilket vi båda uppskattar. Jag vet att det inte är mig eller något jag gör som hon ogillar, utan det är mest att hon inte "orkar" stå stilla när jag borstar henne. Jag bör kanske berätta att vi gör detta löst. Om jag ber henne lugnt att så stilla så flaxar hon med huvudet och säger att hon inte vill. Om jag låter henne göra det hon vill så är det att hon vill gärna gå runt, hur lugn och samlad som helst, precis som om hon säger "Men åh, måste vi göra detta, så tråkigt och helt onödigt att borsta mig... *suck*".
Vad kan vi göra som slösar lite energi? Har ni någon ettåring? Vad gör ni tillsammans?
Jag är tacksam för svar och det skulle vara roligt att lära från andras perspektiv också!
Jag har ett Shetlandssto som är ett år och några dagar. Detta är min första häst och jag har en livslång hästvana (jag är 17 år i september) bland olika hästar. Jag brukar tänka att hästen är min lärare och om jag lyssnar till hästen så får man ett samspel där ingen dominerar - vilket jag tror är det behagligast i en vänskap. Jag frågar istället för kräver. Jag och hästen är vägledande tillsammans och det existerar ingen ledare. Vi lyssnar på våra åsikter, tankar och känslor och det är helt problemfritt.
Jag är ofta många timmar i hagen varje dag för att studera och umgås med henne. Både hon och jag uppskattar när jag tar del av "hennes värld", samtidigt som både jag och hon uppskattar när hon tar del av "min värld" (utanför hagen). Idag brukar vi träna mycket på att skapa "vår värld" genom att umgås mycket utanför hagen tillsammans. Jag borstar henne och vi går korta promenader så hon ska få upptäcka omgivningen. Om hon blir stressad eller känner att något blir läskigt, uppmuntrar jag hennes nyfikenhet och vi försöker att finna lugnet igen, trots att det kanske var läskigt.
Vad jag ser och känner så skiner hon upp i guld för varje modigt steg hon tar och jag kan se hur mycket hon har växt inom sig för att bli säkrare och tryggare inom sig vilket jag tycker är helt underbart att se och faktiskt känna. Jag har ägt henne i ungefär två veckor och ändå visar hon tydligt att hon finner en trygghet hos mig vilket jag också tycker är bland det finaste hon kan ge mig.
Nu till mina funderingar och frågor... Jag undrar lite vad jag kan göra för övningar med henne förutom ryktning och promenader? Hon har nämligen samlat på sig mycket energi dom senaste dagarna märker jag (hon äter enbart bete och grovfoder). Hon har svårare och svårare för att stå stilla och hon börjar bli irriterad på mig när jag ber henne lugnt att stå stilla. Vi umgås dagligen, två korta besök. På förmiddagen borstar jag henne med två borstar och promenerar några meter och på eftermiddagen är vi i hagen och sover eller myser tillsammans, vilket vi båda uppskattar. Jag vet att det inte är mig eller något jag gör som hon ogillar, utan det är mest att hon inte "orkar" stå stilla när jag borstar henne. Jag bör kanske berätta att vi gör detta löst. Om jag ber henne lugnt att så stilla så flaxar hon med huvudet och säger att hon inte vill. Om jag låter henne göra det hon vill så är det att hon vill gärna gå runt, hur lugn och samlad som helst, precis som om hon säger "Men åh, måste vi göra detta, så tråkigt och helt onödigt att borsta mig... *suck*".
Vad kan vi göra som slösar lite energi? Har ni någon ettåring? Vad gör ni tillsammans?
Jag är tacksam för svar och det skulle vara roligt att lära från andras perspektiv också!
