Bukefalos 28 år!

Få barnen att samarbeta?

ako

Trådstartare
Vi har ju 3 barn, 9 mån, 3 år o 6 år och det är framförallt den äldsta o självklart inte alls den yngsta detta rör.

Stora barnet är en överlag glad o trygg unge med bra kompisrelationer o världens goaste och kramigaste unge. Vi umgås, pratar och kramas mycket och jag är fullkomligt säker på att han känner sig nöjd, älskad och trygg. Dock tycker jag att jag får tjata för mycket och även höja rösten för ofta för att få honom att samarbeta och/ eller göra som vi ber. Självklart ska man inte behöva vara "lydig" jämt, men att klä på sig, etc etc är ju grundläggande grejor som jag ofta får höja rösten (efter att ha bett snällt flera gånger) för att det ska hända. Lite samma är det med lillasyster, 3 år, men där handlar det mer om att sätta stopp för div bus som att klättra upp på handfatet och klämma ut tandkräm i hela badrummet etc. Man förklarar och visar och visar hur man kan göra i stället och den lilla treåratrotsiga filuren bara skrattar tills jag tappar tålamodet och höjer rösten. Och då blir de ju ledsna (ibland) och man tröstar, förklarar varför man blev arg och blir sams och sen börjar det om igen...

Hur 17 ska man göra för att få dem att samarbeta lite mer helt enkelt? Känns så himla trist att tjata o ev höja rösten. Självklart samarbetar de ofta oxå, men någon gång varje dag är man ändå på och tjatar... Överlag och för det mesta har vi det jättebra tillsammans men det skulle kunna bli ännu bättre :-).

Tack för tips!
 
Vi har ju 3 barn, 9 mån, 3 år o 6 år och det är framförallt den äldsta o självklart inte alls den yngsta detta rör.

Stora barnet är en överlag glad o trygg unge med bra kompisrelationer o världens goaste och kramigaste unge. Vi umgås, pratar och kramas mycket och jag är fullkomligt säker på att han känner sig nöjd, älskad och trygg. Dock tycker jag att jag får tjata för mycket och även höja rösten för ofta för att få honom att samarbeta och/ eller göra som vi ber. Självklart ska man inte behöva vara "lydig" jämt, men att klä på sig, etc etc är ju grundläggande grejor som jag ofta får höja rösten (efter att ha bett snällt flera gånger) för att det ska hända. Lite samma är det med lillasyster, 3 år, men där handlar det mer om att sätta stopp för div bus som att klättra upp på handfatet och klämma ut tandkräm i hela badrummet etc. Man förklarar och visar och visar hur man kan göra i stället och den lilla treåratrotsiga filuren bara skrattar tills jag tappar tålamodet och höjer rösten. Och då blir de ju ledsna (ibland) och man tröstar, förklarar varför man blev arg och blir sams och sen börjar det om igen...

Hur 17 ska man göra för att få dem att samarbeta lite mer helt enkelt? Känns så himla trist att tjata o ev höja rösten. Självklart samarbetar de ofta oxå, men någon gång varje dag är man ändå på och tjatar... Överlag och för det mesta har vi det jättebra tillsammans men det skulle kunna bli ännu bättre :-).

Tack för tips!
Det där med att tjata om påklädning kommer du nog få göra i perioder tills de flyttar hemifrån, om du inte använder dig av kadaverdisciplin... ;)
Kom också ihåg att 6-årsåldern brukar kallas "lilla tonåren", en period som återkommer runt 9-årsåldern också. Och efter ytterligare 3 år är de nästan tonåringar. Vissa perioder ska man bara ta sig igenom, så är de bättre när man kommer ut på andra sidan.
//ameo, vars fjärde barn fyller 6 år i april
 
Vi har ju 3 barn, 9 mån, 3 år o 6 år och det är framförallt den äldsta o självklart inte alls den yngsta detta rör.

Stora barnet är en överlag glad o trygg unge med bra kompisrelationer o världens goaste och kramigaste unge. Vi umgås, pratar och kramas mycket och jag är fullkomligt säker på att han känner sig nöjd, älskad och trygg. Dock tycker jag att jag får tjata för mycket och även höja rösten för ofta för att få honom att samarbeta och/ eller göra som vi ber. Självklart ska man inte behöva vara "lydig" jämt, men att klä på sig, etc etc är ju grundläggande grejor som jag ofta får höja rösten (efter att ha bett snällt flera gånger) för att det ska hända. Lite samma är det med lillasyster, 3 år, men där handlar det mer om att sätta stopp för div bus som att klättra upp på handfatet och klämma ut tandkräm i hela badrummet etc. Man förklarar och visar och visar hur man kan göra i stället och den lilla treåratrotsiga filuren bara skrattar tills jag tappar tålamodet och höjer rösten. Och då blir de ju ledsna (ibland) och man tröstar, förklarar varför man blev arg och blir sams och sen börjar det om igen...

Hur 17 ska man göra för att få dem att samarbeta lite mer helt enkelt? Känns så himla trist att tjata o ev höja rösten. Självklart samarbetar de ofta oxå, men någon gång varje dag är man ändå på och tjatar... Överlag och för det mesta har vi det jättebra tillsammans men det skulle kunna bli ännu bättre :-).

Tack för tips!
:D

När jag har riktigt bråttom så brukar jag säga "Vem hinner först". Lite konkurens och tävlingsanda sätter fart på dom (inte alltid dock).

Och så har dom något att ta upp med psykologen när dom blir vuxna "Redan när vi var små så tvingade våra föräldrar att tävla om allt" :angel:
 
- Tråkigt för dig. För då får du gå till skolan i pyjamas.

Och än har ingen tordas testa om jag menar allvar.

Men det gör jag. Vi kommer alltid så sent till förskolan så vi skulle lätt kunna byta om i utrymmet utanför toaletterna utan att någon i gruppen såg det.
 
Mina tva äldsta är 4,5 och 6 ar och det är mkt paminnelser pa morgonen. Dom kommer pa 1000 andra saker att göra utan just att klä pa sig, äta frukost osv. Jag gör ingen stor sak av det, räknar med att det kommer vara sa till dom flyttar hemifran :)
 
Mina tva äldsta är 4,5 och 6 ar och det är mkt paminnelser pa morgonen. Dom kommer pa 1000 andra saker att göra utan just att klä pa sig, äta frukost osv. Jag gör ingen stor sak av det, räknar med att det kommer vara sa till dom flyttar hemifran :)

Oj hjalp - jag ar precis tvartom, jag vill absolut att mina ska bli mer sjalvgaende och ansvarstagande vartefter de blir aldre (t.ex. att som tonaring sjalv kunna ga upp och komma ivag i tid till skolan, kunna planera sin tid for extrajobb osv). Har tjatas det ocksa (mina barn ar 7 ar nu) men jag tog ett snack med dem haromveckan och forklarade att just nu ar det bara tre saker jag vill att de gor sjalvmant pa morgnarna, tre saker som maste goras varje morgon sa det ar latt att komma ihag, och det ar att kla pa sig, borsta tanderna och borsta haret. Om de kan gora de sakerna utan tjat sa blir det mycket trevligare for alla och vi kommer i tid. Och peppar peppar, med nagot enstaka undantag sa har det faktiskt funkat alldeles utmarkt sedan dess - sarskilt eftersom de sjalva markte skillnaden. De gillar inte att bli tjatade pa, och jag gillar inte att tjata. Win win!
 
Tjat på tonåringar är väl mest rörande andra saker? Hjälpa till med hushållssysslor, komma hem i tid på kvällen och inte kröka så förbannat? :p
 
Mina tva äldsta är 4,5 och 6 ar och det är mkt paminnelser pa morgonen. Dom kommer pa 1000 andra saker att göra utan just att klä pa sig, äta frukost osv. Jag gör ingen stor sak av det, räknar med att det kommer vara sa till dom flyttar hemifran :)

Problemet är ju när man har en tid att passa. Barnen kan ju inte äta frukost klockan 6 bara för att hinna till klockan 9.

Nu har jag flertalet gånger åkt med bara den äldsta till skolan och då klär han på sig själv utan problem och tjat. Men lämnar jag alla tre barn själv blir det stressigt när ingen vill klä på sig.

Jag har tyvärr inget bra att komma med. Morot är det som fungerar bäst. Vifta med en godis på morgonen??? ;-)
 
Min treåring är väldigt bra att samarbeta om det sker som en lek.

t.ex
Börjar vi bli sena till dagis startar jag upp leken "Helikoptern kommer och tar oss!" , dvs det är en påhittad helikopter som vi låtsas jagar oss. Kläderna åker på i en jäkla fart sen måste vi självklart springa fort som attan till bilen så inte helikoptern kan ta oss. Hela vägen in till dagis jagar helikoptern oss men där inne är vi säkra. Måste se kul ut när jag slänger upp bildörren, springer över till dottern och nästan kastar ut henne och så springer vi in till dagis medan vi hukar för "helikoptern" :o:angel::p

Önskar jag hade ork och engagemang för att göra alla tidskrävande moment till en lek. Det hade dottern uppskattat ^^
 
Gör vardagen mer till en lek så kommer du få med dig barnen. Med framförallt treåringen hade jag gjort påklädningen till en utmaning där du tar tiden på hur lång tid det tar för henom att klä sig och övrigt som hen ska utföra vid aktuell tidpunkt eller att ni tävlar om vem som blir klar först. Ta dock inte tid på ätandet av frukosten för det blir aldrig bra att stressäta utan det ska vara den lugna stunden för beröm och prat men ändå en stund när man gör det man ska. Fråga dina barn vad de själva vill ha till frukost kan också vara ett sätt att få dem att komma i ordning på morgonen. Om man längtar efter frukosten så går momenten före så mycket enklare.

Vid städning kan t ex datten vara ett utmärkt sätt att få med sig barnen på att plocka upp. En eller ev. två springer och hämtar saker medans övriga sitter och väntar, de som hämtar lägger saken där den ska vara och dattar nästa som får springa och hämta och lämna och datta nästa osv. tills allt är klart. Det är självklart viktigt att en vuxen är med i leken också för annars brukar de inte tycka att det är roligt. Mina barn pratar fortfarande med lyriska röster om hur roligt vi hade när vi städade och lekte tvättdatten :love:

Fundera också på vad, hur och när du börjar tjata. Ingen tycker om tjat, varken den som tjatar eller den som blir tjatad på och det finns ingenting som kan få en individ att stänga av öronen så som tjat kan. Du kan alltså räkna med att dina barn hör max 10% av ditt tjatande. Resten går dem förbi och säger du då något viktigt om något annat i anknytning till tjatet så kommer de inte ta in den viktiga informationen. Det är väldigt lätt att falla in i rollen som den som tjatar så sluta direkt med att tjata och bit dig i tungan när du håller på att trilla dit igen. Säg till en gång och det ska räcka. Gör det inte det så blir det konsekvenser som framförallt sexåringen kan ta. Bestäm dig för vad som händer om barnet (tänker mest på sexåringen) inte utför momenten utan gör annat istället, vad blir konsekvenserna? Nu pratar jag alltså inte om straff utan att ni kanske missar den trevliga pratstunden vid frukosten för att alla är sura och stressade eller liknande. Barn förstår mer än man tror och att låta barnet vara med och påverka hur stämningen är och hur det ska vara hemma betyder mycket för de allra flesta, även för barn. Låt barnen komma med förslag på hur sakerna ska göras och vara och vad ni ska göra med tiden som blir över. Kanske vill de sova en halvtimme extra eller kanske sitta och mysa i knät?

Att ge sina barn mer ansvar kan också vara en väg. Lär sexåringen klockan eller ha ett tidtagningsur och förklara när hen måste vara klar med de olika momenten för att ni ska slippa stressa och beröm massor redan när ett av momenten fungerar. Om ditt barn (nu tänker jag mest på sexåringen) är belöningsinriktad så kan en belöning för en dag och sen en vecka osv. där momenten flyter vara en bra ide annars är enbart beröm inte att förakta. Förklara också att om det här och det här som du ändå måste göra oavsett vad fungerar så får vi mer tid över för roliga saker och vi slipper tjatet båda två. Alla barn vill göra roliga saker.

Sätt dig ner med barnen ett och ett och ställ krav på dem utifrån deras mognad. Låt dem förstå att de är en viktig del av familjen och att vad de gör eller inte gör påverkar hela familjen. Förklara varför du blir ledsen/arg när de inte lyssnar på dig och jämför med hur det hade känts om du inte hade lyssnat på dem. Kanske kan alla parter bli bättre på att lyssna på varandra?

Jag brukar tänka likadant oavsett om det handlar om barn, hundar eller hästar, jag vill ha individerna med mig istället för mot mig för då blir allting så mycket roligare och enklare. Om du får med dig barnen i hur ni kan få det trevligare hemma så kommer de att kämpa på så gott de kan för att det ska bli roligare och trevligare. Det gör de allra flesta hundar och hästar så det klarar barn av också redan som ganska små.

Se alltså framför dig hur du skulle vilja att det var hemma och införliva dina barn i din vision. Ta bort tandkrämstuber och andra saker som är roliga att leka med och förvara sådant där barnen inte kommer åt. Köp play-doh satser där barnet kan få klämma ut play-doh lera istället om hen tycker det är roligt. Hitta alltså lösningar på hur bus kan bli rumsrent istället för att förbjuda det roliga.

Sist men inte minst, håll dina löften och slarva inte bort tiden som ni tjänar in på att allt flyter utan gör något som alla i familjen vill med den tiden. Det kan vara olika för varje dag eller samma, det är helt upp till er familj att bestämma. Tro på att dina barn faktiskt klarar mer egetansvar. Ge dem förutsättningarna för att lyckas genom att dela upp momenten i små delar för att sedan sätta ihop dem till större helheter utifrån barnets mognad. Förklara för barnen varför du vill göra såhär och be om en testperiod. Du behöver inte tidsbestämma den för jag är helt övertygad om att barnen kommer tycka att det är så mycket trevligare när allt flyter också och att du slipper tjata/de slipper höra tjatet.
 
Min 5,5 åring är otroligt disträ just nu. Det är som om han har bomull i huvudet. Jag säger saker och det går liksom inte in. Han har även märkt det själv när han tex befinner sig i köket och ropar rakt ut "åh nu glömde jag bort vad jag skulle göra igen!!!!" "Du skulle gå och kissa" ":arghh::rage::meh:".

Det är en ålder när det flyger hormoner i kroppen! Han blir arg, sur och vresig, testar hur långt man kan dra saker och ting. Vi har inte haft någon treårstrots så det här är det närmsta vi varit trots. Ganska milt ändå för vår del.

Det som funkar för oss är att förbereda för förändringen. "Om två minuter ska vi gå och duscha!" Och sen räkna ner. Då har han tid på sig att avsluta det han gör.

Han har även en egen väckarklocka som han stänger av. Då har han själv lagt fram kläderna som han ska ha på sig. Dessa klär han på sig och sen går han och kissar. Är han snabb får han spela ett mobilspel.

Vi pratar mycket och vi har tillsammans kommit på lösningar för att vi ska slippa bli arga på varandra. Väckarklockan var en lösning vi kom på tillsammans tex.

Sen kör vi med "straff". När jag i måndags bad honom sätta på sig ytterkläderna i 10 minuter för att vi skulle åka med bussen = kritisk tid att passa och han fortfarande kollar på superlördag på Ipaden och inte klarar av att släppa den så stängde jag av Ipaden och förklarade att vi måste hinna med bussen. Lillkillen bröt då ihop och bet mej i handen. Då blev det Ipad förbud resten av dagen och en j-ligt ilsken mamma. Man får bli hur arg man vill men man får inte bete sig hur som helst. Call me evil eller nått men ibland måste iallafall jag ge konsekvenser. Ipaden var den som ställt till med oredan och Ipaden var det som rök.

Hoppas verkligen ni kan få lite lugn i vardagen! Vi rider ut stormen just nu ;)

Mvh Miks
 
Min treåring är väldigt bra att samarbeta om det sker som en lek.

t.ex
Börjar vi bli sena till dagis startar jag upp leken "Helikoptern kommer och tar oss!" , dvs det är en påhittad helikopter som vi låtsas jagar oss. Kläderna åker på i en jäkla fart sen måste vi självklart springa fort som attan till bilen så inte helikoptern kan ta oss. Hela vägen in till dagis jagar helikoptern oss men där inne är vi säkra. Måste se kul ut när jag slänger upp bildörren, springer över till dottern och nästan kastar ut henne och så springer vi in till dagis medan vi hukar för "helikoptern" :o:angel::p

Önskar jag hade ork och engagemang för att göra alla tidskrävande moment till en lek. Det hade dottern uppskattat ^^
Ha ha ha! Här är det lavamonster som gäller :D
 
Kan tillägga att det inte alltid är tjat, mer att jag maste paminna dom. Nu har vi sällan tider att passa pa morgonen eftersom jag inte jobbar pa förmiddagarna (kan lämna i Kindergarten mellan 7-9), sen när/om jag gör det sa blir det annorlunda.

Det är mest 4aringen som hittar massa andra saker att göra och da hänger 6aringen med pa det. Äldsta skulle säkert vara fort färdig om hon var själv. I höst börjar hon skolan och kommer ha en tid att passa men jag räknar med att hon växer med det ansvaret och "kraven" som kommer med det. Jag gör alltsa inte sa stor grej av det utan tar det som det kommer och anpassar efter hur livet ser ut.
 
Tjat på tonåringar är väl mest rörande andra saker? Hjälpa till med hushållssysslor, komma hem i tid på kvällen och inte kröka så förbannat? :p

Och gå upp på morgonen. :p

Jag är lite fascinerad över att en del verkar tro att om bara barnen tex som sjuåringar har lärt sig att snällt, snabbt och duktigt göra sig klara på morgonen, så kommer det att förbli så sedan. Så har det inte varit med mina barn, och jag vet från mina föräldrar att det inte var så med mig och min syster heller. Vissa områden är tex roliga att visa sig duktig på när man är liten, men mindre intressant när man är äldre.

Jag tänker att det är ungefär som tvååringar som gärna drar runt med dammsugaren och "hjälper till". Det betyder inte på något vis att de kommer att städa sina rum självmant 10-12 år senare.
 
Och gå upp på morgonen. :p

Jag är lite fascinerad över att en del verkar tro att om bara barnen tex som sjuåringar har lärt sig att snällt, snabbt och duktigt göra sig klara på morgonen, så kommer det att förbli så sedan. Så har det inte varit med mina barn, och jag vet från mina föräldrar att det inte var så med mig och min syster heller. Vissa områden är tex roliga att visa sig duktig på när man är liten, men mindre intressant när man är äldre.

Jag tänker att det är ungefär som tvååringar som gärna drar runt med dammsugaren och "hjälper till". Det betyder inte på något vis att de kommer att städa sina rum självmant 10-12 år senare.
Små barn, små problem.. Jag njuter av att min tös är så liten att man kan ta henne under armen och gå om hon " bråkar" och inte går att få styr på. Det lär man inte göra om en sådär 10 år.
 
Små barn, små problem.. Jag njuter av att min tös är så liten att man kan ta henne under armen och gå om hon " bråkar" och inte går att få styr på. Det lär man inte göra om en sådär 10 år.

:p
Det kan du knappast gör om ett år heller...

/Majola, som stod ca 20 minuter utan för storebrors kör och försökte övertala dotterna att följa med hem. Inte helt lätt att ta henne under armen och gå när man redan har en 8-kilos-bebis på den adnra armen... Argumentet att hon om två år också kan få börja på kör funkade inte heller.
 
:p
Det kan du knappast gör om ett år heller...

/Majola, som stod ca 20 minuter utan för storebrors kör och försökte övertala dotterna att följa med hem. Inte helt lätt att ta henne under armen och gå när man redan har en 8-kilos-bebis på den adnra armen... Argumentet att hon om två år också kan få börja på kör funkade inte heller.
Nej... Tänkte inte på det xD jag får nog försöka mig på att göra dunderhonung eller nåt.
 
  • Gilla
Reactions: ako
Nej... Tänkte inte på det xD jag får nog försöka mig på att göra dunderhonung eller nåt.
Ha ha ha! För några veckor sedan fick jag slänga upp 6-åringen på axeln när han absolut inte ville gå från lekplatsen. Bar dessutom en 6 månaders bebis liggande i sitt babyskydd :D
 
  • Gilla
Reactions: ako
Tack för alla fina svar :)!! Jag har haft fullt upp med annat ett par dar o inte hunnit skriva, o nu är det barnläggdax. Återkommer, trevlig helg :)!
 
Tack för tips o pepp :-)! Vi har lekt "barnen mot tiden" när vi plockat undan ett par ggr o det går bra :-). Sexåring mycket klok när man pratar med honom om samarbete etc men sen lite väl yr i mössan emellanåt.

Och så är ju tre- och sexåring i luven på varandra så mycket... Suck! Visserligen ganska vanligt mellan syskon men ändå jobbigt. Däremellan jättegoa mot varandra som tur är, och jättegosiga med lillebror även om man får passa treåring så hon inte försöker bära e d på honom
 

Liknande trådar

Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 166
Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 092
Senast: Milosari
·
Tjatter VÅR HISTORIA Hogwarts, första kvällen på höstterminen 2098. Förväntansfulla förstaårselever strömmar in i den stora salen, redo för...
69 70 71
Svar
1 406
· Visningar
33 224
Senast: Habina
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 314

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp