Få honom engagerad?

[Nikki o Fabian]

Sv: Få honom engagerad?

Jag har som sagt inte följt TS tidigare men efter att bara läst denna tråd då låter det som om att hon vill ha barn men vill diskutera det hela med den blivande pappan, alltså inget konstigt i mina ögon. Vi ser nog det hela på två olika sätt pga att du skapat dej en uppfattning från förr runt TS vilket inte jag har. Kanske hon har förändrat sej sen tidigare trådar, vad vet jag?

 

[Mitten]

Sv: Få honom engagerad?

När min bror skulle ha sitt tredje barn deklarerade han innan graviditeten att han inte ville vara pappaledig, och hans fru tyckte det var OK och de körde på den grejen. Det kan man ju tycka vad man vill om men det funkade för dem. Han har ändå bra relation med sitt barn och är en bra pappa...

Ja, det jag menar är att 'folk' kan ha konstiga och till synes orättvisa arrangemang, men det kan ju fungera för dem. Jag tror att TS kommentarer om 'ditt barn' är lite försvarsreflex, om jag får hobbypsykologa . Man vet ju inte heller, hur det blir när bebis kommer - då kanske båda blir jätteengagerade och slåss om att få torka snoriga näsor .

Jag skulle ta ett samtal med min sambo och säga att 'om/när barnet föds, kan du vara pappaledig i 1,5 år då? Jag vill bara vara hemma i 3 månader'. Ja, om det är det du vill. Det är ändå så att den som är hemma vet mest om barnet. Din sambo kanske behöver konkreta frågor att samtala om. Och sedan sätta ihop alla shoppinglistor och alla föräldrapenningsfrågor och allt ihop. Min man iallafall har mycket lättare att samla sig runt ett problem inte såna diffusa saker som 'det är ditt ansvar att veta mest om barnet'.

 

[Mitten]

Sv: Få honom engagerad?

Jag har uttryckt mig väldigt hårt i tidigare tråd och det är/var som sagt för att skydda mig själv. För eftersom jag känner mig själv så känns det bättre att gå in med inställningen att det är min sambo som skall ha ansvaret. Sen kommer det inte bli så, jag kan ju knappt släppa hundarna till honom så jag kan ju tänka mig hur det blir med mamma-hormoner till det.

Sen tror jag inte att mitt kontrollbehov "drabbar" ett barn på samma sätt som min sambo så det behöver ni inte oroar er för...

Apropå kontrollbehov - jag har ett sjukt kontrollbehov och att få barn har tvingat mig att utveckla mig själv som person, och har varit väldigt nyttigt för mitt kontrollerande. Men delar av behovet har gjort mig till en bra mamma, inbillar jag mig - jag är bra på att planera och få tid över till lek
Så det är inte en anledning att bli dålig förälder

 

[Minta]

Sv: Få honom engagerad?

Men vad angående barn är det du vill diskutera med din sambo?
Uppfostring? Föräldraledighet? Amma eller inte? Färg på barnrummet? Kålmården eller Astrid Lindgrens värld på semestern? Annat?

Han kanske inte tycker det är meningsfullt att diskutera barn just nu, när det ändå inte är aktuellt förrän om några år framåt i tiden.

Jag tycker du själv skall sätta dig att skriva ner och strukturera upp dina tankar om barn, för det du skriver känns väldigt förvirrat.

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

Vad ni fokuserar på att jag inte vill ha barn hela tiden, jag vill visst ha barn men bara inte av samma anledningar som ni. Det är väl knappast anledningen till varför man skaffar barn som avgör hur bra man blir som förälder.
Sen verkar ni fokusera väldigt mycket på små barn, människor är ju faktiskt små en väldigt kort tid av deras liv.

Du vill ha barn för du kanske ångrar dig sen när du är 40-50 år? Vad är det du kommer ångra då?

Barn är små en väldigt kort tid, för kort tid! Varför inte stanna upp den korta tiden och följa barnet istället för att hålla på med en massa annat?
Varför ska din sambo ta mer ansvar än dig? Ni är väl lika mkt föräldrar båda två och fast det bara är en hemma tar väl den som inte är föräldraledig ansvar?

Det är ju massor kring barn som inte går att kontrollera i förväg. Får man en unge som bara sover de fösta 4-6 veckorna eller en med kolik. En som vill somna vid bröstet eller själv i egen säng.

 

[havreflinga]

Sv: Få honom engagerad?

Vad har ni för tankar?

Jag har bara läst TS.

Min första tanke är att DU vill ha barn, kanske mer än honom. Du vill ha barn och vill att din sambo ska vara en engagerad pappa, men misstänker att han inte kommer att bli så engagerad som du önskar.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Cirkus: Du har fattat väldigt bra hur det är.

Mitten: Du är en bra hobbypsykolog

Minta: Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill prata med honom om direkt...vilket gör att det är ännu svårare att ta upp det Jag är nog mest nyfiken på hur han har tänkt få ihop det med tid och pengar eftersom det är ett argument han tar upp när jag vill göra något. Sen allmänt hur han tänker runt barn, vill man ha något måste han ju veta varför han vill ha det t ex och det hade varit roligt att veta.
Jag tycker det är väldigt viktigt att prata om det nu eftersom vi måste flytta (vi bor för litet enligt mig) och det kostar mycket pengar, vill vi vara lediga tillsammans måste vi spara pengar/semester till det och det för man inte heller i en handvändning. Sen har jag ju haft inställningen i 22-23 år att jag ska inte ha några barn, jag tror jag behöver dessa tre år för att vänja mig vid tanken och börja se fram emot det istället.

jerseyko: Givetvis tar även den som jobbar ansvar men jag är tveksam till att din man har samma koll som du. Hur ofta frågar du honom om någonting och hur ofta frågar han dig? Jag menar inte att han frågar hela tiden. Och det är det huvudansvaret som jag inte vill ha.
Jag har ju två light-barn (hundarna) och vi delar som sagt på dom men är det någon som frågar något om dom så är det han och inte jag.

havreflinga: Du kan ha helt rätt, den insikten har jag inte riktigt kommit till än men det kanske kommer. Jag kan blir riktigt "tjejig" och bara tänka åååååhhh, jag viiiiiill. Men sen sansar jag mig och tänker att jag inte kommer få göra något jag gillar på flera år men jag har ju som sagt kommit fram till att det får det vara värt. Jag kanske inte ens vill göra det jag gör nu, det kan man ju aldrig veta.

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

jerseyko: Givetvis tar även den som jobbar ansvar men jag är tveksam till att din man har samma koll som du. Hur ofta frågar du honom om någonting och hur ofta frågar han dig? Jag menar inte att han frågar hela tiden. Och det är det huvudansvaret som jag inte vill ha.
Jag har ju två light-barn (hundarna) och vi delar som sagt på dom men är det någon som frågar något om dom så är det han och inte jag.

Vi tar exakt lika mkt ansvar i allt som rör barnen, där emot är han osäkrare än mig och kan fråga då, om t.ex sonen får äta en viss frukt eller om man kanske ska undvika det enligt livsmedelsverket.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

Innan ni överhuvudtaget börjar försöka skaffa barn så tycker jag faktiskt att du ska skaffa hjälp. Tycker att du verkar ha en ganska så osund inställning till barnet, din sambo och framförallt till dej själv.

Vill han skaffa barn med DEJ eller vill han bara generellt ha barn?

Det känns inte som en bra anledning till att skaffa barn för att man inte vågar låta bli....?

Du behöver nog omvärdera det som du tror är föräldraskapet.

hmm... massor av män resonerar som ts och blir inte minsta ifrågasatta.

Jag säger inte att det är rätt, men visst är det märkligt att en kvinna inte anses riktigt normal om hon resonerar som många män. Hur många killar får kritik för att ha en osund inställning till barnen när de lämnar största (ibland hela!) ansvaret för babyn till mamman?

 

[jerseyko]

Sv: Få honom engagerad?

hmm... massor av män resonerar som ts och blir inte minsta ifrågasatta.

Jag säger inte att det är rätt, men visst är det märkligt att en kvinna inte anses riktigt normal om hon resonerar som många män. Hur många killar får kritik för att ha en osund inställning till barnen när de lämnar största (ibland hela!) ansvaret för babyn till mamman?

Ansvar är väl inte hur man väljer att ta ut föräldraledigheten?

Sen är ju skillnaden mellan TS och män att hon ska bära barnet i 9 månader, föda fram det och sen kanske även amma i x-antal månader.
Det är en väldig påfrestning för kroppen fysiskt och psykist som kan ge "men" för livet. Bristningar, foglossningar m.m. Det tycker i alla fall jag inte man ska utsätta sig för om man gör det i fall att man kanske skulle ångrar sig om 30 år.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Vi tar exakt lika mkt ansvar i allt som rör barnen, där emot är han osäkrare än mig och kan fråga då, om t.ex sonen får äta en viss frukt eller om man kanske ska undvika det enligt livsmedelsverket.

Precis det jag menar och precis den situationen jag inte vill hamna i.

 

[No1]

Sv: Få honom engagerad?

hmm... massor av män resonerar som ts och blir inte minsta ifrågasatta.

Jag säger inte att det är rätt, men visst är det märkligt att en kvinna inte anses riktigt normal om hon resonerar som många män. Hur många killar får kritik för att ha en osund inställning till barnen när de lämnar största (ibland hela!) ansvaret för babyn till mamman?

Exakt och visst är det intressant?

Det finns troligen två triggande faktorer:
1. TS är kvinna.
2. TS sätter tabun i pränt.

Jag tycker inte det är fel att ifrågasätta ts inställning, jag önskar bara att män i barnskaffartagen, som uttrycker ointresse/tveksamhet och svag entusiasm, ifrågasattes oftare.

Det hela får mig att minnas när mitt x tjatade om att skaffa ny hund.
Jag kände att visst kunde det vara kul med hund men jag ansåg mig inte ha varken tiden eller intresse nog att vara med och axla ansvaret.
Kompromissen blev att jag sa ja till hund men poängterade att den blev hans huvudansvar där mitt engagemang helt skulle vara på mina villkor.
Så blev det.
Hade det gällt barn hade jag aldrig kompromissat, vill jag tillägga.


När min pappa träffade en yngre barnlös kvinna kom så småningom hennes önskan om barn upp till ytan.
Han menade att han hade gått igenom det där, han avskydde dessutom småbarnsåren, nu ville han satsa helhjärtat på företaget och känna sig fri.
Hon föreslog då själv att hon skulle ta all fp, vab osv och han skulle bara behöva delta i de "roliga" bitarna.
Den kompromissen köpte han.
Så hade de en deal.
Det blev dock inga barn, naturen ville annorlunda.


Ts.
Det är inte så att du färgas av din sambos vilja och den genetiskt implementerade normen att barn är meningen med livet?

Man behöver inte skaffa barn, det är nya tider nu
Man kan fylla livet med en mängd meningsfullhet som inte har med barn att göra.
Jag har själv funderat många resor runt detta, just för att jag träffade min barnlängtande drömprins.
Nu hade jag även annan faktor att ta hänsyn till men på resans gång kom jag iaf fram till att:
- oavsett hur perfekt ens partner är så ska man skaffa barn för sin egen skull, för att man primärt vill ha barn, inte för att "rädda" sin relation.
Känns det inte rätt i övertygelse, oavsett anledning, så avstår iaf jag - för att ge mig själv de bästa förutsättningar till ett inte alltför komplicerat liv.


Vad skulle du känna om din partner skulle säga att han kommit fram till att han gärna avstår, att det inte är så viktigt för honom längre? Att det räcker med er två och kanske något husdjur i hans familjebild?

Synd och sorg? Kris och katastrof? Lycka och lättnad?

 

[mino]

Sv: Få honom engagerad?

hmm... massor av män resonerar som ts och blir inte minsta ifrågasatta.

Massor av män skriver inte massor av inlägg på ett föräldraforum. De engagerar sig inte det minsta i barnfrågan. Vi har ju ett antal nick här som inte har fått barn än men skriver inlägg på inlägg - just det faktumet motsäger deras envisa försäkringar om att just de ska bli Så Annorlunda. Är man så seriös och ansvarstagande att man undersöker barnfenomenet så i detalj innan man ens är gravid så lär man fortsätta vara det även när bebisen har kommit. Ska man bli nonchalant och oengagerad så måste man vara det från början, är min bestämda tes.

 

[Brandgul]

Sv: Få honom engagerad?

Ja faktiskt! Jag håller med dig till 100%!!

 

[Mabuse]

Sv: Få honom engagerad?

Barn är små en väldigt kort tid, för kort tid! Varför inte stanna upp den korta tiden och följa barnet istället för att hålla på med en massa annat?

Fast det beror ju på vad man tycker om. Jag som inte är så förtjust i småbarn, aldrig varit, tycker tvärtom att det är skönt att barn inte är små särskilt länge. Så småbarnstiden ser jag snarast som något man försöker ta sig igenom så snabbt och smärtfritt som möjligt, för att sedan ha glädjen av lite större barn resten av livet.

Jag följer hellre barnet när det är lite äldre än under småbarnstiden, mycket intressantare då tycker jag!

Så man kan inte utgå från att alla tycker småbarnstiden är den bästa tiden.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

Massor av män skriver inte massor av inlägg på ett föräldraforum. De engagerar sig inte det minsta i barnfrågan. Vi har ju ett antal nick här som inte har fått barn än men skriver inlägg på inlägg - just det faktumet motsäger deras envisa försäkringar om att just de ska bli Så Annorlunda. Är man så seriös och ansvarstagande att man undersöker barnfenomenet så i detalj innan man ens är gravid så lär man fortsätta vara det även när bebisen har kommit. Ska man bli nonchalant och oengagerad så måste man vara det från början, är min bestämda tes.

Jag har inte läst TS trådar förut och kände inte till att det fanns "massor av inlägg" i ämnet.

Precis som du, så tror jag att majoriteten män är passiva i sina val att inte vara delaktiga, om det är så att de prioriterar annat.

Ämnet här är intressant då det visar att det skulle vara ett aktivt val att inte vara så engagerad i barnet. (Bortsett det faktum att ts motsäger sig själv flera gånger)

Mina reflektioner var snarare allmänna - det höjs mer på ögonbrynen och ifrågasätts om en kvinna inte uttrycker samma engagemang i barnet som när en man gör samma sak (om än mer passivt). Men - det hade förmodligen varit lite provokativt om männen uttalat sitt ointresse lika mycket som ts.

Men - för att återgå till grundfrågan; jag tycker att det är högst väsentligt för ts att få reda på på vilket sätt de skall dela upp ansvaret. Risken är annars stor att hon står där med allt i alla fall.

 

[Mitten]

Sv: Få honom engagerad?

Precis så är det. Jag kan tänka mig flera barn, men inga bebisar

 

[prinsessfeminist]

Sv: Få honom engagerad?

Precis så är det. Jag kan tänka mig flera barn, men inga bebisar

Och jag som alltid sett mig som en person som föredrar stora barn måste erkänna att jag varit helt upp över öronen förälskad i mina bebistider!

Jag har nog varit allra bäst på att visa omsorg, kärlek och engagemang i de tidiga 0-3 åren. Efter det så tycker jag att barnen är roliga och intressanta, men jag är då inte lika omhuldande och kramig.

Riktigt små barn kommunicerar ju så intensivt och man kan ha lååånga samtal utan att det blir ointressant. Dessutom är man som förälder så intressant även när man bara nonsenspratar!

 

[Smygaren]

Sv: Få honom engagerad?

#KL#

Nu har jag inte läst precis alla inlägg, men jag får kännslan av att så som du tänker, tänkte jag när jag börjagde fundera på att jag ville ha barn (jag ville inte heller ha från början).
Du skriver ju själv att det inte är aktuellt förens om några år. Och man vaknar ju ofta inte upp en dag och vill ha barn om man inte ville det från början, utan det är ju ofta många tankar man har innan man känner att man verkligen vill.

Jag tror inte du ska fundera så mycket på det nu om det ändå inte är aktuellt. När det är dags kommer du förhoppningsvis känna att pusselbitarna ligger på plats ändå. Men självklart är det bra att prata om hur man vill ha det innan och det är ju bara bra at du vill det. Min sambo tycker det är onödigt att prata nu innan jag ens är gravid (vi har precis börjat försöka), men jag har talat om att vissa saker är viktiga för mig att diskutera innan så man vet vart vi står. Din sambo kanske tycker likadant som min?

Sen kanske han är orolig för att du helt plötsligt vill och är rädd att du ska ångra dig eller känna dig pressad och därför inte pratar så mycket om det?
Att han inte vill pressa dig lixom.

 

[Sar]

Sv: Få honom engagerad?

Går man ut och redan innan barnet är tillverkat deklararerar att det är "den andres barn" och denne har ensidigt fullt ansvar för barnet så tror jag inte könet spelar någon som helst roll för de som reagerar.

Nu har ju ts svängt om sina argument till att handla om en diskussion om barnaanvsvaret istället för en deklaration om vart hon står i frågan och det är ju positivt.

Jag kan dock inte minnas att vi hade några ansvarsdiskussioner före tillverkningen av de äldre barnen och inte nu med bebben i magen heller. Men ansvarsbiten har heller inte varit ett problem hos oss.
Skulle jag dock misstänka att min sambo inte var av rätt föräldramaterial så är frågan om det skulle hjälpa så mycket att diskutera, jag vet inte om det skulle förändra så mycket ändå när det kom till kritan.