Red_Chili
Trådstartare
Ebrah är typisk ung salukidåre på många sätt och vis. Energisk, full fart ute eller sovandes i soffa inne, nyfiken och otroligt positiv till det mesta här i livet. Jag har svårt att komma på något som faktiskt skrämmer henne och hon tackar aldrig nej till äventyr av något slag.
Men, det är ju lite problematiskt också. Får hon för sig att hon vill fram till något ute så kastar hon sig dit, full fart. Vill hon göra något annat så sker det också omedelbart. Lite "göra först och tänka sedan".
Aysu är visserligen 4 år äldre, men precis tvärt om. Hon tänker först och gör sedan, har ett mycket stort kontrollbehov och är därmed också mycket enklare i många situationer.
När vi tränar och shejpar in saker så står Aysu och funderar, testar sedan, funderar lite till, testar på nytt... Ebrah kastar sig runt, skitglad, och testar allt hon kan komma på i full fart. När jag har dem lösa ute så håller sig Aysu nära, vill alltid ha koll på var jag och Ebrah är, går aldrig fram till någon vi möter, stannar om något oväntat dyker upp osv. Med Ebrah gäller det att hålla stenkoll och kalla in ofta, för hon skiter i var vi är, hon räknar med att vi finns där någonstans och hon tror att alla vi möter är potentiella nya bästa vänner.
Om Aysu springer fram och tillbaka på en stig och jag ställer mig bakom ett träd bredvid stigen, då stannar Aysu, funderar på var jag är, letar upp mig och så är allt frid och fröjd. Gör jag samma sak med Ebrah, då tappar hon bort mig, studsar runt planlöst och hoppas på att någon gång få syn på mig (men hon är vrålkass på att leta).
Ja, ni fattar grejen.
Jag skulle gärna få Ebrah lite mer lik Aysu. De är ju i grunden väldigt olika och jag räknar inte med att få någon Aysukopia oavsett träning med Ebrah. Jag är inte ute efter att Ebrah ska sluta ta egna initiativ helt, inte heller vill jag ta ifrån henne livsglädje och energi.
Finns det något jag kan göra för att få henne att börja tänka efter lite?
Idag tränar vi olika "vara lös"-kommandon (stanna, vänta, kom hit) och hon tränar rallylydnad där jag som nämnt gärna shejpar in olika nya moment. I övrigt tränar vi inte mycket mentalt, delvis för att min fantasi är icke-existerande.
Men, det är ju lite problematiskt också. Får hon för sig att hon vill fram till något ute så kastar hon sig dit, full fart. Vill hon göra något annat så sker det också omedelbart. Lite "göra först och tänka sedan".
Aysu är visserligen 4 år äldre, men precis tvärt om. Hon tänker först och gör sedan, har ett mycket stort kontrollbehov och är därmed också mycket enklare i många situationer.
När vi tränar och shejpar in saker så står Aysu och funderar, testar sedan, funderar lite till, testar på nytt... Ebrah kastar sig runt, skitglad, och testar allt hon kan komma på i full fart. När jag har dem lösa ute så håller sig Aysu nära, vill alltid ha koll på var jag och Ebrah är, går aldrig fram till någon vi möter, stannar om något oväntat dyker upp osv. Med Ebrah gäller det att hålla stenkoll och kalla in ofta, för hon skiter i var vi är, hon räknar med att vi finns där någonstans och hon tror att alla vi möter är potentiella nya bästa vänner.
Om Aysu springer fram och tillbaka på en stig och jag ställer mig bakom ett träd bredvid stigen, då stannar Aysu, funderar på var jag är, letar upp mig och så är allt frid och fröjd. Gör jag samma sak med Ebrah, då tappar hon bort mig, studsar runt planlöst och hoppas på att någon gång få syn på mig (men hon är vrålkass på att leta).
Ja, ni fattar grejen.
Jag skulle gärna få Ebrah lite mer lik Aysu. De är ju i grunden väldigt olika och jag räknar inte med att få någon Aysukopia oavsett träning med Ebrah. Jag är inte ute efter att Ebrah ska sluta ta egna initiativ helt, inte heller vill jag ta ifrån henne livsglädje och energi.
Finns det något jag kan göra för att få henne att börja tänka efter lite?
Idag tränar vi olika "vara lös"-kommandon (stanna, vänta, kom hit) och hon tränar rallylydnad där jag som nämnt gärna shejpar in olika nya moment. I övrigt tränar vi inte mycket mentalt, delvis för att min fantasi är icke-existerande.
), tycker jag är bästa sättet att få hundar som tänker och funderar på problemlösningar istället för att stånga skallen i väggen.
