"Feber" varannan dag

Alltså, här i tråden så uttrycker många det som att de är typ d ö e n d e vid temperatur på 38' och uppåt.
Jag som normaltempare (men också som klimakteriekärring som helst skulle gå i t-shirt när det är temperaturer över 6-7' ute) är OCKSÅ dörende vid temp på 38 och uppåt. Det är ju det som är definitionen av feber, att kroppens immunförsvar har kopplat bort kroppens komforttemp och arbetar för högtryck med annat. Det ÄR feber liksom. Oavsett vilken grundtemp man tror sig ha normalt sett. Förhöjd temp är något annat och det är helt normalt att ha, men det är inte feber.
 
Alltså, här i tråden så uttrycker många det som att de är typ d ö e n d e vid temperatur på 38' och uppåt.
Jag som normaltempare (men också som klimakteriekärring som helst skulle gå i t-shirt när det är temperaturer över 6-7' ute) är OCKSÅ dörende vid temp på 38 och uppåt. Det är ju det som är definitionen av feber, att kroppens immunförsvar har kopplat bort kroppens komforttemp och arbetar för högtryck med annat. Det ÄR feber liksom. Oavsett vilken grundtemp man tror sig ha normalt sett. Förhöjd temp är något annat och det är helt normalt att ha, men det är inte feber.

Men om min temp ökar med 1 grad eller liknande, om jag har säg36,5 normal o sen vid rejäl förkylning får 37,5 och blir helt slut, frossar, orkar knappt resa mig ur sängen och så vidare, tänker klassiska febersymptom. Jobbar inte min kropp då med att få ut onda andar? Eller som min pappa, som när han blir sjuk går från ca 37 till 35,5 i temp. det är inte alls logiskt men då får han klassiska febersymptom.
Jag förstår att feber räknas från 38,0. Men kan inte kroppen jobba mot förhöjd temp också?
 
Men om min temp ökar med 1 grad eller liknande, om jag har säg36,5 normal o sen vid rejäl förkylning får 37,5 och blir helt slut, frossar, orkar knappt resa mig ur sängen och så vidare, tänker klassiska febersymptom. Jobbar inte min kropp då med att få ut onda andar? Eller som min pappa, som när han blir sjuk går från ca 37 till 35,5 i temp. det är inte alls logiskt men då får han klassiska febersymptom.
Jag förstår att feber räknas från 38,0. Men kan inte kroppen jobba mot förhöjd temp också?
Ja? Men du har inte feber. Du har förhöjd temp. Varför är det så viktigt att det kallas feber? Mvh lågtempare som aldrig har riktig feber.
 
Men om min temp ökar med 1 grad eller liknande, om jag har säg36,5 normal o sen vid rejäl förkylning får 37,5 och blir helt slut, frossar, orkar knappt resa mig ur sängen och så vidare, tänker klassiska febersymptom. Jobbar inte min kropp då med att få ut onda andar? Eller som min pappa, som när han blir sjuk går från ca 37 till 35,5 i temp. det är inte alls logiskt men då får han klassiska febersymptom.
Jag förstår att feber räknas från 38,0. Men kan inte kroppen jobba mot förhöjd temp också?
Ja du kan ha normal -> förhöjd temp utan att ha feber och ändå ha sjukdomskänsla i kroppen. Det är nog ingen i tråden som sagt emot det.
 
Men om min temp ökar med 1 grad eller liknande, om jag har säg36,5 normal o sen vid rejäl förkylning får 37,5 och blir helt slut, frossar, orkar knappt resa mig ur sängen och så vidare, tänker klassiska febersymptom. Jobbar inte min kropp då med att få ut onda andar? Eller som min pappa, som när han blir sjuk går från ca 37 till 35,5 i temp. det är inte alls logiskt men då får han klassiska febersymptom.
Jag förstår att feber räknas från 38,0. Men kan inte kroppen jobba mot förhöjd temp också?
Men det är väl klart man kan må dåligt utan feber? Jag har haft två riktigt obehagliga förkylningar i höst (den ena troligen influensa mtp symptom och debut) vid den ena hade jag runt 37,6 som högst (har med den termometern en normaltemperatur på ca 36,5) och vid influensan 38,3 som högst. Ordentligt sjuk var jag båda gångerna och hemma från jobbet var jag lika många dagar (4) vid båda. Frossa hade jag iofs bara gång två men då gick jag från frisk till över 38 grader på 30 min så det är ju inte så konstigt.

Feber är för mig mer ett observandum vid vissa tillstånd, tex blev jag orolig och höll extra koll när jag fick febertoppar efter akut kejsarsnitt, och det som fick mig att åka in när jag hade hjärnhinneinflammation ihop med övriga symtom. I övrigt ser jag inte riktigt feber som ett mått på hur sjuk jag är, det känner jag ju själv.
 
Jag har inte haft feber på 10-15 år. Givetvis har jag ändå varit sjuk. Har sökt vård och fått vård. Aldrig blivit nonchalerad, men då har jag givetvis sökt på andra symptom än den feber jag inte har. Jag har helt normal kroppstemperatur, men skulle jag få feber skulle jag må jättedåligt såklart. Sjuk kan jag vara både med och utan feber, förstår inte detta fokus på just feber.
 
Alltså, feber är en sak bland många andra som ingår i bedömningen av en patient. Är man jättesjuk så missas det inte trots att man inte har feber. Feber är en pusselbit.

Fast att jag var/ blev jättesjuk under förlossningen med sonen missades ju länge just eftersom jag inte hade över 38 förrän på tredje dygnet. Då hade jag ett crp på över 650 enligt journalen, själv minns jag nästan inget från det sista dygnet då jag var helt väck pga sjuk vilket vi påtalade flera ggr men som sagt, ingen reagerade innan det magiska 38 dök upp.

Med dottern, 2017, var det tvärtom. Planerat snitt men ssk ville inte ”godkänna” mig på morgonen innan snittet då tempen var 35,9 🙄 det spelade ingen som helst roll att jag påpekade att det var helt normalt för mig som gravid. 3 termometrar, 2 sköterskor och ett helt gäng tempningar senare lyckades de få den till 36,0 så då var de nöjda iaf. Själv var jag måttligt road.
 
Så kanske det är i den bästa av världar men inte i verkligheten. Inte min iallafall. Jag har haft dubbelsidig lunginflammation tre gånger med en temp på 37,5 och skickades vid två av de tillfällen hem utan att de ens lyssnade på lungorna med hänvisning till att jag ju inte hade någon feber. Att allmäntillståndet var urkasst kvittade. Vid ett tillfälle gick det så långt att hjärtat blev påverkat och jag fick läggas in då mina ben var som stockar eftersom hjärtat inte orkade med men någon feber i vårdens mening hade jag inte. Jag hade då sökt vård på vårdcentralen vid tre tillfällen den senaste veckan eftersom jag hade så svårt att andas och det var först när min svärdotter (som är sjuksköterska) kom hit och efter en blick på mina ben sa åt mig att sätta mig i bilen och körde mig till akuten som jag fick hjälp.
Jag fick ju samma, hade så mkt vätska i benen efter snittet att UL inte kunde se kärlen (de var oroliga för proppar med tanke på hur jag såg ut), kunde inte ligga ner på 2 veckor heller för då slutade jag andas. Rena turen att jag och sonen överlevde.
 
@TeamLundVer och @TinyWiny har inte ni också EDS? Det här med ingen feber verkar vara vanligt för oss, jag har så (lunginflammation utan feber tex) och @Modest tyvärr tas inga symptom på allvar om man inte har feber enligt vårdens definition om man inte kan prata runt det som patient..

Jag brukar svara på feberfrågan att jag inte kollar eftersom jag ändå äter 90 mg arcoxia och maxdos paracetamol varje dag. Sen berättar jag hur jag mår. Då brukar jag få tid på min VC. Påtalar samma sak för läkaren för att få bort fokus från tempen.

@TeamLundVer jag får som du har när jag är lite överarbetad. Behöver vila då, verkligen vila. Får även problem med att blodtrycket inte hänger med,liksom rusande hjärta mm.
Ja jag har EDS också.
 
Jag har funderat lite på en sak. Typ alla verkar vara lågtempare nuförtiden och ha runt 35 grader vanligen. Det inkluderar typ mig och mitt barn och min man. Att vi blev lågtempare hände väldigt plötsligt iom övergång från temperatur mätt i ända till temperatur mätt i öra... (Mamma hade termometer när jag var typ 9 och jag var såvitt jag vet helt normal inte lågtempare och jag skaffade en när jag fick bebis, sedan övergick till örontermometer när han var typ 2 månader. Temperaturen på honom sjönk direkt.) Nåja. Kan det inte vara så att många icke professionella örontermometrarna helt enkelt bara visar en lägre skala, lägre värden vid normaltemp, eftersom mätningen sker i örat.

(Jag har btw praktiskt taget aldrig feber, hur förkyld jag än är, det verkar inte vara min grej helt enkelt. Jag är sjuk ändå och stannar hemma för att jag inte kan röra mig oavsett. Mår jag uselt struntar jag i om jag har feber eller ej och mäter inte ens längre. Däremot har jag haft äkta 40 grader vid mjölkstockning, med den där örontermometern, och det märks skillnad från normalvärdet om jag säger så brr. Så jag litar helt på att det är feber vid 38 grader oavsett, resten är rejält allmänt ynklig ändå och det är ok.)
Det kan säkert vara så. Jag är dock den enda med låg temp i familjen trots samma termometer. Och den har visat både 40 och 41 grader med sonen som får febertoppar när han blir sjuk.
 
Alltså, här i tråden så uttrycker många det som att de är typ d ö e n d e vid temperatur på 38' och uppåt.
Jag som normaltempare (men också som klimakteriekärring som helst skulle gå i t-shirt när det är temperaturer över 6-7' ute) är OCKSÅ dörende vid temp på 38 och uppåt. Det är ju det som är definitionen av feber, att kroppens immunförsvar har kopplat bort kroppens komforttemp och arbetar för högtryck med annat. Det ÄR feber liksom. Oavsett vilken grundtemp man tror sig ha normalt sett. Förhöjd temp är något annat och det är helt normalt att ha, men det är inte feber.
När jag menar att jag är ordentligt sjuk vid över 38 så menar jag inte hur varm jag känner mig utan snarare att jag då oftast inte kan stå upp, att jag får minnesluckor, pratar rappakalja och vid ngt tillfälle även hallucinerat.
 
Jag har inte haft feber på 10-15 år. Givetvis har jag ändå varit sjuk. Har sökt vård och fått vård. Aldrig blivit nonchalerad, men då har jag givetvis sökt på andra symptom än den feber jag inte har. Jag har helt normal kroppstemperatur, men skulle jag få feber skulle jag må jättedåligt såklart. Sjuk kan jag vara både med och utan feber, förstår inte detta fokus på just feber.
Jag tror fokuset handlar om hur man blivit bemött i vården. Där jag bor/ bott är man inte sjuk om man inte har minst 38 grader punkt. Oavsett andra symptom. Då blir det oerhört tröstlöst för oss som aldrig når dit men bevisligen är sjuka iaf och behöver vård.
Den som får ett annat bemötande i vården bryr sig kanske inte lika mkt om temperaturen?
 
Var på apoteket igår och fick med mig probi frisk, esperitox och ett munspray hem. Det sista smakar värre än värst så jag hoppas verkligen att det hjälper.

men hej dottern började kräkas för 30min sedan så nu vet jag vad som väntar mig om några dagar 🙈🤢🙄
 
Fast att jag var/ blev jättesjuk under förlossningen med sonen missades ju länge just eftersom jag inte hade över 38 förrän på tredje dygnet. Då hade jag ett crp på över 650 enligt journalen, själv minns jag nästan inget från det sista dygnet då jag var helt väck pga sjuk vilket vi påtalade flera ggr men som sagt, ingen reagerade innan det magiska 38 dök upp.

Med dottern, 2017, var det tvärtom. Planerat snitt men ssk ville inte ”godkänna” mig på morgonen innan snittet då tempen var 35,9 🙄 det spelade ingen som helst roll att jag påpekade att det var helt normalt för mig som gravid. 3 termometrar, 2 sköterskor och ett helt gäng tempningar senare lyckades de få den till 36,0 så då var de nöjda iaf. Själv var jag måttligt road.

Anekdoter utgör ingen evidens. De flesta (obs obs obs inte alla, inte alltid, men vanligtvis) har feber med en infektion som går med 650 i CRP.
 
Jag tror fokuset handlar om hur man blivit bemött i vården. Där jag bor/ bott är man inte sjuk om man inte har minst 38 grader punkt. Oavsett andra symptom. Då blir det oerhört tröstlöst för oss som aldrig når dit men bevisligen är sjuka iaf och behöver vård.
Den som får ett annat bemötande i vården bryr sig kanske inte lika mkt om temperaturen?

Men det görs väl i alla fall en undersökning utifrån andra symptom?

Jag misstror inte dina upplevelser men om detta är vanligt förekommande så har jag svårt att tro att det bara är läkare som är nonchalanta i sitt arbete. Jag tror det är minst lika vanligt att patienter har felaktiga förväntningar och förställningar, förväntar sig behandling av virusinfektioner tex.
 
Jag tror fokuset handlar om hur man blivit bemött i vården. Där jag bor/ bott är man inte sjuk om man inte har minst 38 grader punkt. Oavsett andra symptom. Då blir det oerhört tröstlöst för oss som aldrig når dit men bevisligen är sjuka iaf och behöver vård.
Den som får ett annat bemötande i vården bryr sig kanske inte lika mkt om temperaturen?
Men om man söker för trötthet, sjukdomskänsla och i ditt fall subfebrilitet som kommer och går under lång tid, får du verkligen ingen vård då? De flesta som söker vårdcentral har ju inte feber och de flesta åkommor, såväl allvarliga som icke allvarliga (förutom akuta infektioner och några andra tillstånd) har ju inte feber som ett diagnoskriterie. Skulle verkligen bara de som har feber få vård/utredning skulle jättemånga rent krasst dö i onödan där du bor.
Däremot har du ju en grundsjukdom som vi i primärvården oftast är överusla på och som säkert kan ställa till det i många fall, jag tycker jag är rätt påläst/kunnig efter att ha jobbat många år i en region där vi faktiskt hade ganska god kunskap tack vare en intresserad smärtläkare, men där jag jobbar nu finns liksom inga vettiga alternativ att remittera till varken för diagnos el behandling, och det är sorgligt.
 
Nå jag är i alla fall SJUK då jag har 37,3. Punkt.
Ja och jag är sjuk utan att ha feber alls. Det är liksom inte en av på för mig där ej feber=frisk, feber=sjuk.

Det är den biten jag inte förstår. Som sagt inte ens 1177 påstår att det är så att man inte kan vara sjuk utan feber. Utan de säger ju snarare att flertalet vuxna är sjuka utan feber.
 
Jag tänker att feber är ganska ovanligt i vuxen ålder. Vid vanlig förkylning får väl nästan ingen feber?
Däremot är det ju vanligare med feber vid influensa.
 

Liknande trådar

J
Övr. Hund hej! Såhär ligger det till: Vi har en schäferhane på 3,5 år, vi har något år nu pratat om att skaff en hund till, men det har...
Svar
13
· Visningar
1 143
Senast: Duvan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp