Fegistråden

[Krati]

Kan man tråka ut en häst genom att bara promenera/träna markträning i paddock/Ev ibland skritta ut med sällskap?
Jag får så dåligt samvete att min häst inte får ut och rasa av sig men tänker samtidigt att han faktiskt kan göra det i hagen om man är pigg.
Jag känner mig lugn och trygg på marken med honom men såfort jag sitter på honom när vi är själva blir jag nervös och det känner han såklart.

 

[Billy]

Är också som du! Är sällan rädd från marken utan det är just uppe på hästryggen som jag blir så feg. Gör samma som du och sitter av och går brevid om det inte känns bra eller om jag vet att vi ska förbi något som hästen tycker är läskigt. Känner då att det är bättre att sitta av innan än att ge sig in i något som man ändå vet att man antagligen inte reder ut.
Problemet för mig är dock att jag trycka ner mig är själv något grymt när jag "gett upp" och hoppat av. Jag kan inte glädja mig åt att jag i alla fall red största delen ut av turen utan jag känner mig istället misslyckad och värdelös som satt av när hästen börjar känna sig spänd brukar jag försöka nynna på någon sång (jag har förövrigt värdelös sångröst) eller prata och berömma hästen jättehögt för att på något vis överrösta mina egna dåliga tankar. Det har en liten extra funktion också att det skrämmer bort eventuella läskiga djur i skogen som kan göra hästen rädd

Jag är väl inte världen modigaste. Det är stor skillnad sedan man var ponnyryttare i sin gröna ungdom när man inte var rädd för någonting. Men det var just vad det var - ungdomligt oförstånd. Nu med "ålderns rätt" vet jag vad som kan hända - man kan faktiskt skada sig ganska allvarligt. Jag har ju börjat rida igen efter många års uppehåll så balans, koordination och styrka är långt ifrån vad det har varit. Jag köpte en riktig pärla till häst men som också har sina dagar när det finns minst två lejon i varje buske. Hon är spänd och kan vilken sekund som helst hoppa - snurra - dra iväg. När det är en sådan dag så hoppar jag av helt enkelt, för det blir ändå ingen bra ridning. Hon är spänd, jag är spänd, tillsammans är vi en bomb och det känns som ridningen gör mer skada än nytta. I vårt stall sätter vi säkerheten först och alla är helt överens om detta.Tvärt om kan vi avråda varandra från ridning t ex om det blåser mycket då brukar hästarna vara spända.
Så i stället för att känna sig misslyckad som hoppar av INNAN det händer något, anser jag att det är KLOKT att göra det. Inget i världen är värt att skada sig. Därför tycker jag att du ska se dig själv som ett föredöme vad gäller hästsäkerhet och visa andra att det är ok att vara "rädd", eller sätta säkerheten först, hur man nu väljer att se på saken.

 

[_Zacke_]

Jag är glad efter ett långt uppehåll på 3-4 veckor (och väldigt sporadisk ridning hela hösten innan dess) pågrund av mitt mående så tog jag en liten skrittur i skogen idag på min 4åring. Husse var med och gick med hundarna så var inte helt själv men pålle skötte sig helt perfekt, lugn och fin Red barbacka och med sidepull. Fick precis den rätta positiva energin som jag behövde, även fast jag hade lite klump i magen när jag skulle iväg

 

[Iszka]

Fegis bakslag... blev lika delar peppad som irriterad på mig själv när jag såg en kompis rida ett felfritt pass med ponnyn. "Nog ska det väl vara självaste om hon kan och inte jag!". Red således själv några dagar senare och hästen skötte sig perfekt! Uppsittning själv, Skrittade, travade och galopperade utan problem. Gissa om jag vad glad! Var därför riktigt taggad inför dagens ridpass, men sitter ändå upp med en annan känsla i magen. Spänd och rädd, igen... hästen känner av detta direkt. Blir nervös, spänd och gör några försök till att dra iväg som jag ändå lyckas stoppa. Känner att dåliga scenarion konstant snurrar runt i huvudet. Rädd för att han ska dra iväg när jag vänder mot stallet, rädd att han ska reagera för prasslet i gräset, rädd för att han ska bli stressad när en kompis hämtas i hagen... såklart leder till att jag blir mer spänd och nervös, och likaså hästen. Tvingar mig själv att sitta kvar och skritta runt på en volt en stund innan jag hoppar av med gelé i knäna. Tillbaka på rutan ett igen känns det som jag kommer verkligen inte ifrån mitt eget huvud!

 

[_Zacke_]

Fegis bakslag... blev lika delar peppad som irriterad på mig själv när jag såg en kompis rida ett felfritt pass med ponnyn. "Nog ska det väl vara självaste om hon kan och inte jag!". Red således själv några dagar senare och hästen skötte sig perfekt! Uppsittning själv, Skrittade, travade och galopperade utan problem. Gissa om jag vad glad! Var därför riktigt taggad inför dagens ridpass, men sitter ändå upp med en annan känsla i magen. Spänd och rädd, igen... hästen känner av detta direkt. Blir nervös, spänd och gör några försök till att dra iväg som jag ändå lyckas stoppa. Känner att dåliga scenarion konstant snurrar runt i huvudet. Rädd för att han ska dra iväg när jag vänder mot stallet, rädd att han ska reagera för prasslet i gräset, rädd för att han ska bli stressad när en kompis hämtas i hagen... såklart leder till att jag blir mer spänd och nervös, och likaså hästen. Tvingar mig själv att sitta kvar och skritta runt på en volt en stund innan jag hoppar av med gelé i knäna. Tillbaka på rutan ett igen känns det som jag kommer verkligen inte ifrån mitt eget huvud!

Känner igen det precis! Det kan kännas superbra och sen från en dag till en annan utan att något speciellt har hänt så känns det dåligt. Jag red ju för en vecka sen och det kändes superbra. Men sen i veckan så har det inte alls känts bra så även om jag har bestämt mig för att rida när jag gått ut så har det ändå slutat med att jag har tömkört istället Men man får nog försöka att inte vara så hård mot sig själv, vill man inte rida så ska man inte, det finns massor andra sätt att aktivera hästen på och nästa dag kanske det känns bättre igen

 

[Billy]

Kan man bara få ihop koodinationen, så är hästen den bästa sjukgymnast man kan ha. Det är ju liksom det som är finessen att sporras att försöka finna koden till sin kropp.

Många tror ju att man ska ha häst bara för att ha en eftersom grannen har två... eller för att åka runt på träningar och tävlingar, eller rida på varje dag och glömmer gärna arbetet runt att ha häst.

Men min häst var min sjukgymnast oavsett vad jag gjorde i stallet, åkte till byggmax och köpte spånpellets som jag lyfte i bilen med hjälp av butikspersonal, åkte till Citygross eller Granngården och handlade foder, som jag lyfte i bilen med hjälp av personal, åkte till bensinmacken krokade på gallerkärra och åkte till höbonden och lastade 100 balar hö med hjälp av höbonden, åkte till stallet lossade höet två-tre balar i taget med skottkärra om jag inte fick hjälp av stallägaren eller medhavd kompis för dagen, bar ut hö i hagen till hästarna, fyllde på vattenkaren, körde in spånpelletssäckarna med skottkärra två och två, körde in fodersäckarna med skottkärra, en och en om jag inte fick hjälp av stallägare eller medhavd kompis för dagen. Körde tillbaka gallerkärran till macken, åkte tillbaka till stallet, fikade, mockade med flera pauser, ställde skottkärran utanför dörren så stallägaren om jag inte hade medhavd kompis för dagen, kunde köra den till dyngstacken, lade in foder i boxarna, fyllde på vattenhinkarna, tog in tre hästar, täckade om, om det var aktuellt, fyllde på vattenhinkarna och borstade häst.

De dagar jag inte hade ut- eller insläpp (jag tog ofta frivilligt extra stallpass eftersom jag verkligen behövde be om hjälp med en del tyngre saker i stallet), kunde jag orka rida eller longera, annars fick min dam stå den dagen.

Bara för att man har en funktionsvariation eller funktionsnedsättning om man nu vill uttrycka sig så, är man sällan helt handfallen eller hjälplös i stallet. Även om man ofta behöver ett handtag och glada tillrop, i stället för spydiga kommentarer och skitsnack bakom ryggen..

Så det är mycket jag går miste om utan häst, som jag saknar... mycket!

Att behöva hjälp behöver man inte ha en funktionsnedsättning för.

Här passar jag också in! Är en riktig fegis på hästryggen i perioder. Älskar hästar över allt annat, det bästa jag vet är att pyssla på i stallet och vara runt hästarna. Ridningen har jag blivit lite feg i med åren.. Tyvärr, för jag vill ju komma framåt i min ridning men rädslan bromsar! Känner igen mej i din beskrivning, passar bra in på mej också!

Kan inte exakt peka ut vad orsaken är, flera orsaker tror jag. Hade en riktigt supertrygg och fin medryttarponny i 8 år, men hon blev tyvärr gammal och vi fick ta bort henne för 3 år sen. Har inte känt mej lika trygg med nån annan häst. Sen red jag en period på ridskola där hästarna kunde få spunk och sticka, det hände en hel del på lektionerna och jag blev osäker och otrygg när jag kände att hästarna blev spända. Man bara satt och väntade "när sticker hästen" osv. Föll av en gång och skadade mej, fick antagligen en spricka i svanskotan den gången.

När jag blev klar med studierna och började jobba hade jag bestämt mej för att skaffa egen häst. Hittade en häst som verkade bra, var noga med att berätta för säljaren att jag inte är så duktig och vill ha en lugn, snäll och trygg häst. Pyttsan, den människan ljög oss rätt upp i ansiktet. Provridningen gick ok, men såhär i efterhand fanns en del tecken som jag i nuläget aldrig ens hade övervägt köp av en sån häst. Det kom fram en massa detaljer efterhand med den hästen! För att göra en lång historia kort, snäll häst - ja. Men känslig, passade inte ihop med en ryttare som blev spänd och rädd. Slutade med att hästen stegrade sig med mej på ryggen, jag blev ju förståss jätterädd och red honom inte fler gånger efter det. Också något som hänt hos tidigare ägare.. Jag satte hästen i skolning hos en vän men beslöt mej för att sälja ganska fort. Han blev såld till ett bra hem där det går bra och det är ju viktigast!

Ganska snart efter att jag sålt hästen så köpte jag en ny. En 5-årig fjordvalack, inte så mycket skolad men med lugnt lynne och genomsnäll! Har haft honom i ett halvår och det var ju såhär det ska kännas att ha häst! Han påminner mycket om min älskade medryttarhäst och jag tror han kommer att bli lika bra som hon med tiden. Men blir fortfarande lite spänd och osäker när han har dagar som han ser spöken. Han sticker inte, bockar inte eller något men jag blir bara så osäker och då känns det inte bra att sitta kvar. Men jag tror det kommer att bli bättre med tiden, har fått bättre självförtroende och vågar åtminstone rida själv även om ingen annan är med. Det är en stor grej för mej Har en duktig kompis som hjälper mej med både ridningen och den mentala biten, guld värt!

Den blir säkert fin med mer utbildning och ålder. Han är ju bara 5 år.

 

[Billy]

Följer gärna den här tråden! Jag har ett riktigt kaninhjärta och precis som alla här så älskar jag hästar mer än allt, men tyvärr har rädslan ofta tagit över. Från att jag började rida som liten knatte till nu har jag alltid varit rädd för något när jag rider. Ponnyer som bockar, galoppera och hoppa har varit saker jag varit väldigt rädd för. Nu på senare år har jag blivit väldigt rädd för att rida stora hästar, särskilt dressyrhästar, och hoppningen är fortfarande riktigt läskig. Det är väldigt få hästar jag känner mig trygg på. En av dem var en gammal tävlingsponny jag fick chansen att rida i våras. Hon var både stark och ett riktigt krutpaket, men gudasnäll. Henne vågade jag hoppa hinder över metern på och jag tyckte t om att det var mer roligt än läskigt!

Idag rider jag tyvärr inte alls. Jag har för det första absolut inte råd, men jag har inte heller längre det självförtroende som krävs. Det är mycket som sker i mitt liv och jag har blivit ordentligt deprimerad och har så mycket ångest och rädslor att jag knappt vågar gå utanför dörren. Jag drömmer om att få klappa mjuka hästmular och kanske t om kunna rida igen, men det känns väldigt avlägset. Men som sagt så följer jag gärna tråden och läser om er andra hariga hästvänner

Det är synd att du inte tar dig till ett stall och klappar mjuka mular - det brukar göra underverk på ångest och depression! Det brukar inte kosta något heller

 

[Billy]

Min häst kan också ha såna "spökperioder" emellanåt, men de brukar gå över ganska fort. Jag undrar om det har med vädret att göra? Men det är inte speciellt kul att försöka rida då.. Min häst brukar det märkas på redan påväg in i stallet om han har en dålig dag. Brukar faktiskt strunta i att rida sådana dagar..

Min häst blir alltid orolig när det blåser. Är det en sådan dag så brukar jag bestämma mig redan från början att t ex tömköra så jag inte hamnar i den situationen där jag själv spänner mig och känner mig otrygg. Eller bestämmer jag göra skrittövningar med kanske en "hinderbana" med koner bommar på marken etc. Får hon mycket att fokusera på brukar hon sluta titta efter lejon i buskarna. På så sätt har jag inte "misslyckats" i min ridning utan gjort det jag tänkt från början. Ibland är man lättlurad

 

[Billy]

Även ett visst mått av dåligt samvete för hästen eftersom jag aldrig kommer bli ryttaren som vill racea i fullt ös...

Varför skulle hästen inte må bra av att inte få raca för fullt? Det kan den göra i sin hage.

 

[Iszka]

Känner igen det precis! Det kan kännas superbra och sen från en dag till en annan utan att något speciellt har hänt så känns det dåligt. Jag red ju för en vecka sen och det kändes superbra. Men sen i veckan så har det inte alls känts bra så även om jag har bestämt mig för att rida när jag gått ut så har det ändå slutat med att jag har tömkört istället Men man får nog försöka att inte vara så hård mot sig själv, vill man inte rida så ska man inte, det finns massor andra sätt att aktivera hästen på och nästa dag kanske det känns bättre igen

Så himla skönt ut höra att det finns andra som känner likadant! Det som kanske gör mig mest ledsen är att jag verkligen vill rida! Jag vill kunna rida på det sätt jag gjort tidigare, avslappnat och nöjesfyllt. När det inte kändes som världens misslyckande om hästen bråkade lite, utan snarare en chans till utveckling. Fortsätter se honom gå felfria pass med min kompis, både för att han mår bra av det och för att det är bra för mig själv. Men som du säger ska jag försöka att inte döma mig så mycket och försöka ta det lugnt. Det är bra så frustrerande då man egentligen vill så mycket och hade sådana höga förväntningar...

 

[_Zacke_]

Varför skulle hästen inte må bra av att inte få raca för fullt? Det kan den göra i sin hage.

Har inte sagt att han inte skulle må bra? Men han skulle tycka att det var kul att få göra det, både vid uteritter och på en hoppbana.

 

[mollyphlox]

Att behöva hjälp behöver man inte ha en funktionsnedsättning för.


Den blir säkert fin med mer utbildning och ålder. Han är ju bara 5 år.

Min häst blir alltid orolig när det blåser. Är det en sådan dag så brukar jag bestämma mig redan från början att t ex tömköra så jag inte hamnar i den situationen där jag själv spänner mig och känner mig otrygg. Eller bestämmer jag göra skrittövningar med kanske en "hinderbana" med koner bommar på marken etc. Får hon mycket att fokusera på brukar hon sluta titta efter lejon i buskarna. På så sätt har jag inte "misslyckats" i min ridning utan gjort det jag tänkt från början. Ibland är man lättlurad

Jag är fullt övertygad om att han kommer att bli suverän, för det är han redan Efter ett halvår med den här hästen är jag på god väg uppåt med självförtroendet och tillfällena när jag känner mej rädd minskar. Och det är så otroligt skönt! Rätt häst till rätt ryttare gör underverk! Kommer mej för att göra mer saker och tycker det är så roligt att få åka till stallet. Så har det inte varit på flera år förrän nu!

Senast häromdagen var vi ute och red med ett stort gäng hästar från stallet och det gick super! Kom på mej själv med att tänka "det här hade inte funkat med min förra häst" fler gånger. Jag måste ju ha varit jätterädd med den hästen, även om det kanske inte kändes så just då.. Och så ska det ju inte vara att ha häst!

 

[border_kelpie]

Senast häromdagen var vi ute och red med ett stort gäng hästar från stallet och det gick super! Kom på mej själv med att tänka "det här hade inte funkat med min förra häst" fler gånger. Jag måste ju ha varit jätterädd med den hästen, även om det kanske inte kändes så just då.. Och så ska det ju inte vara att ha häst![/QUOTE]

Detta satt jag också och tänkte senast för 3 månader sedan.. Har haft min häst sedan den 13 mars och han har varit UNDERBAR! ända tills för ca 2 månader sedan.

Jag förstår att hästar kan bli galna, pigga osv nu på vintern. Men efter att jag trillade av pga att han stack och bockade så har jag börjat tvivla på min häst .

Och jag dom kände mig så lycklig och kär i min häst pga att han var så snäll och trygg. Till skillnad från min gamla..

Men kan det vara så att jag överför detta till mina hästar?

Vill ha tillbaka min älskade snälla häst .

Har inte vågat galoppera ute än..

 

[mollyphlox]

Senast häromdagen var vi ute och red med ett stort gäng hästar från stallet och det gick super! Kom på mej själv med att tänka "det här hade inte funkat med min förra häst" fler gånger. Jag måste ju ha varit jätterädd med den hästen, även om det kanske inte kändes så just då.. Och så ska det ju inte vara att ha häst!

Detta satt jag också och tänkte senast för 3 månader sedan.. Har haft min häst sedan den 13 mars och han har varit UNDERBAR! ända tills för ca 2 månader sedan.

Jag förstår att hästar kan bli galna, pigga osv nu på vintern. Men efter att jag trillade av pga att han stack och bockade så har jag börjat tvivla på min häst .

Och jag dom kände mig så lycklig och kär i min häst pga att han var så snäll och trygg. Till skillnad från min gamla..

Men kan det vara så att jag överför detta till mina hästar?

Vill ha tillbaka min älskade snälla häst .

Har inte vågat galoppera ute än..[/QUOTE]
Det är klart att det kan komma sämre perioder, det gör det väl med alla hästar. I mitt fall har det hjälpt att min häst faktiskt är väldigt snäll och överlag rätt cool. Men ibland kommer det sämre dagar. Jag har också en god vän som hjälper mej både med ridningen (hon är väldigt duktig) och är duktig på att ge peppning eller tips när självförtroendet sviker. Utan henne hade det blivit svårare att komma så långt som jag har kommit idag. Har du nån som kan hjälpa dej?

Jag tror att man tyvärr till viss del överför saker till sina hästar. Så länge jag är lugn så funkar det mesta. Blir jag spänd blir hästen det också. Sen reagerar ju alla hästar på olika sätt och det är väl där det brukar bli fel.

 

[Billy]

Detta satt jag också och tänkte senast för 3 månader sedan.. Har haft min häst sedan den 13 mars och han har varit UNDERBAR! ända tills för ca 2 månader sedan.

Jag förstår att hästar kan bli galna, pigga osv nu på vintern. Men efter att jag trillade av pga att han stack och bockade så har jag börjat tvivla på min häst .

Och jag dom kände mig så lycklig och kär i min häst pga att han var så snäll och trygg. Till skillnad från min gamla..

Men kan det vara så att jag överför detta till mina hästar?

Vill ha tillbaka min älskade snälla häst .

Har inte vågat galoppera ute än..

Det är klart att det kan komma sämre perioder, det gör det väl med alla hästar. I mitt fall har det hjälpt att min häst faktiskt är väldigt snäll och överlag rätt cool. Men ibland kommer det sämre dagar. Jag har också en god vän som hjälper mej både med ridningen (hon är väldigt duktig) och är duktig på att ge peppning eller tips när självförtroendet sviker. Utan henne hade det blivit svårare att komma så långt som jag har kommit idag. Har du nån som kan hjälpa dej?

Jag tror att man tyvärr till viss del överför saker till sina hästar. Så länge jag är lugn så funkar det mesta. Blir jag spänd blir hästen det också. Sen reagerar ju alla hästar på olika sätt och det är väl där det brukar bli fel.[/QUOTE]
I vilken situation stack han och bockade?

 

[_Zacke_]

Gott nytt år på er alla fegisar!
Nytt år nya tag!

 

[border_kelpie]

Det är klart att det kan komma sämre perioder, det gör det väl med alla hästar. I mitt fall har det hjälpt att min häst faktiskt är väldigt snäll och överlag rätt cool. Men ibland kommer det sämre dagar. Jag har också en god vän som hjälper mej både med ridningen (hon är väldigt duktig) och är duktig på att ge peppning eller tips när självförtroendet sviker. Utan henne hade det blivit svårare att komma så långt som jag har kommit idag. Har du nån som kan hjälpa dej?

Jag tror att man tyvärr till viss del överför saker till sina hästar. Så länge jag är lugn så funkar det mesta. Blir jag spänd blir hästen det också. Sen reagerar ju alla hästar på olika sätt och det är väl där det brukar bli fel.

I vilken situation stack han och bockade?[/QUOTE]

Ja så klart det kan komma sämre perioder osv men tycker inte alls om beteendet han gör just nu. Pigghet, kylan, ont ja frågorna är många och vi får börja klura på dom.
Brukar ha en magkänsla när något av mina djur har ont och det har jag inte om Max. För han bockar osv även när han är lös och utan utrustning. Och då med öronen framåt och det är "glada skutt" haha hur man nu ska förklara det.
¨
Ja jag vet ju att han var satans pigg dagen jag trillade av då stallägaren sa att när hon fodrade så struntade Max i maten och bara sprang runt och busade i hagen .
Ja så red jag ut med 2 fullblod och allt gick bra tills vi skulle fatta galopp. Deras fullblod rusar iväg då vi låg sist och jag känner att jag inte har någon kontroll då max springer för glatta livet för att hänga med.
Då ber jag dom att sakta in då det var lerigt ( Max hatar lera och springer vid sidan om osv).
Försökte bromsa max fast dom sprang ( har alltid fungerat innan).
Men nu bara struntade han i mig och stannade inte förrän de andra hästarna stannade.

Jag ville inte galoppera mer efter det men dom ville tvunget galoppera tillbaka samma väg ( hemåt ).
Jag säger då att jag vill prova vara först då max kanske lugnar sig då.
Hinner knappt svänga och smacka och Max sticker iväg i snabb galopp som han bara ökar hela tiden trots mina försök till att bromsa..
Satt och försökte bromsa i kanske 100 meter men han bara ökade ! Blev så klart rädd då då jag har dåliga erfarenheter av hästar som sticker.
Han springer vid sidan om en stor lerpöl och då tappar jag balansen och försöker bromsa igen. Han bromsar 3 sekunder och sen hoppar han upp i luften och gör världens bocksprång.

Jag flyger som en vante och landar på ryggen hårt! Han stannar dock.

Hoppade upp och red hem. travade lite på en volt och när jag skulle byta håll så försöker han sticka men kunde hindra honom den gången.. Är som att sitta på en bomb hah .

Har dragit ner rejält på kraften men märker inte direkt någon skillnad.
Var och kollade hans sadel den 23 och han hittade inget alls. Så har en kiropraktiker, veterinär bokad den 9 januari. Söker också efter en tränare då han börjat bocka när jag fattar galopp.

Så mycket av våra problem kanske är pga av mig Har ganska dålig balans.

 

[Billy]

I vilken situation stack han och bockade?

Ja så klart det kan komma sämre perioder osv men tycker inte alls om beteendet han gör just nu. Pigghet, kylan, ont ja frågorna är många och vi får börja klura på dom.
Brukar ha en magkänsla när något av mina djur har ont och det har jag inte om Max. För han bockar osv även när han är lös och utan utrustning. Och då med öronen framåt och det är "glada skutt" haha hur man nu ska förklara det.
¨
Ja jag vet ju att han var satans pigg dagen jag trillade av då stallägaren sa att när hon fodrade så struntade Max i maten och bara sprang runt och busade i hagen .
Ja så red jag ut med 2 fullblod och allt gick bra tills vi skulle fatta galopp. Deras fullblod rusar iväg då vi låg sist och jag känner att jag inte har någon kontroll då max springer för glatta livet för att hänga med.
Då ber jag dom att sakta in då det var lerigt ( Max hatar lera och springer vid sidan om osv).
Försökte bromsa max fast dom sprang ( har alltid fungerat innan).
Men nu bara struntade han i mig och stannade inte förrän de andra hästarna stannade.

Jag ville inte galoppera mer efter det men dom ville tvunget galoppera tillbaka samma väg ( hemåt ).
Jag säger då att jag vill prova vara först då max kanske lugnar sig då.
Hinner knappt svänga och smacka och Max sticker iväg i snabb galopp som han bara ökar hela tiden trots mina försök till att bromsa..
Satt och försökte bromsa i kanske 100 meter men han bara ökade ! Blev så klart rädd då då jag har dåliga erfarenheter av hästar som sticker.
Han springer vid sidan om en stor lerpöl och då tappar jag balansen och försöker bromsa igen. Han bromsar 3 sekunder och sen hoppar han upp i luften och gör världens bocksprång.

Jag flyger som en vante och landar på ryggen hårt! Han stannar dock.

Hoppade upp och red hem. travade lite på en volt och när jag skulle byta håll så försöker han sticka men kunde hindra honom den gången.. Är som att sitta på en bomb hah .

Har dragit ner rejält på kraften men märker inte direkt någon skillnad.
Var och kollade hans sadel den 23 och han hittade inget alls. Så har en kiropraktiker, veterinär bokad den 9 januari. Söker också efter en tränare då han börjat bocka när jag fattar galopp.

Så mycket av våra problem kanske är pga av mig Har ganska dålig balans.[/QUOTE]

Jaha, så förstår jag varför han bockade! Hur tusan vågade du ut på ett fält med två fullblod Jag kan säga att jag inte galopperar på fält med min 20+are Hon kan få flipp och börja bocka om jag vill sakta av och inte hon.
Sedan måste jag säga att jag hade skaffat mig andra uteridkompisar. Så vansinnigt okamratligt och t o m farligt, särskilt när du ber dem att låta bli att galoppera hemåt i synnerhet. I vårt stall gör vi alltid upp om hur och var vi ska rida beroende på vem som är med.
När jag började rida igen efter mååånga års uppehåll fick jag ett bra råd av min tränare - "Rid aldrig fortare än att du känner att du har din balans och kontroll på allt. Är det typ b-ponnytrav så får det vara det."

 

[_Zacke_]

Ja red ut själv igår bara en skrittur i skogen men ändå. Har ju knappt ridit alls senaste halvåret. Och är stolt att jag satt kvar och härdade ut även när pålle blev lite spänd över att det precis passerat ett gäng hjortar på vägen jag har hela hans inridning kört med att han får stanna (på mitt eget kommando) och titta och lukta tills det känns bra och han är lugn och själv tröttnar på det läskiga. Vilket har gjort att det hittills aldrig har blivit en stressade situation, han tar det mesta med ro. Visst kan det ibland ta lite extra tid att stå och titta på saker men det är det värt för han håller sig då lugn och när han fått titta länge på en otäck grej så bryr han sig inte om det om vi sedan stöter på det igen sen så skönt att han inte haft en enda benägenhet till att kasta sig, vända och dra

 

[mollyphlox]

Äsch, efter en lång bra period känner jag nu att fegistankarna börjat spöka igen det har inte hänt något, var ute på terrängtur i söndags med ett gäng kompisar och det gick hur bra som helst. Tycker den här svackan är återkommande varje år ungefär vid samma tid. Oroar mej för en massa saker, tycker inte jag förtjänar att ha en fin häst när jag inte gör mer, han blir säkert sjuk eller fet när jag inte rider mer osv. Förhoppningsvis går det om.. Eller det gör det, men hur länge det håller på är en annan sak.

Tror min rädsla blev lite triggad när det flyttade en till fjording till stallet häromdagen, samma uppfödare som till min fjording, bara ett år äldre. Den hästen har tydligen börjat krångla med sin ägare och sprungit över henne osv. Ni kan ju gissa vad min hjärna gav mej för spöken.. Tack så mycket.