Flera personligheter i en kropp.. * lite livsångest*

[Cydonia]

Jag har i större delen av mitt liv känt mig kluven mellan de olika "personligheter" som finns i mig, eller intressen/livsmål/vad man nu ska kalla det..
Och jag vet att jag inte är ensam med detta, men ångesten återkommer med jämna mellanrum och jag blir alltid lika fundersam och stressad.

Jag är en djurtjej i grund och botten som trivs som allra bäst i skogen eller på landsbygden, då blir jag lugn i själen och mår underbart av att få arbeta med kropp och knopp. Är dock uppvuxen i Stockholm, dels i stan och dels i stor närliggande kommun.
Har aldrig trivts 100% här utan alltid sökt mig till mindre städer och bodde under somrarna som liten och i perioder som tonåring uppåt i landet. Även arbetat med hästar och haft boende på gård, allt för att komma nära det liv jag så gärna vill ha. (och även för att komma bort från familjen, men det är en helt annan historia)
Men då kommer det andra, saknaden efter sambon, saknaden efter vännerna, saknaden efter att ha vissa saker nära. Och saknaden efter det som hör till mina andra sidor.
Ena "vängruppen", som hör mycket till mitt jobb på rockbar, där det är musik och energi långt in på nätterna med härliga människor.
Andra vängruppen där det är politiska debatter, feminism, nörderier om filmer och serier, något lugnare men underbart härliga människor även där.
Jag hade en stor vängrupp som hörde till min största personlighet med, men dom har försvunnit med åren allt eftersom att jag sålde hästen och hundarna försvann ur mitt liv.
Det är som om att jag inte vågar inse vad jag verkligen vill eller mår bra av, eller ens vågar göra något åt det.
Dom gånger jag har försökt under de senaste åren har bara slutat i tårar, på ett eller annat sätt.

Sambon fortsätter studera i fem år framöver, han är alltså fast i Stockholm under denna tid, och jag är inte ens helt säker på att vi verkligen vill samma saker för framtiden. Även efter sex år tillsammans.
Och själv har jag tusentals planer om framtiden, men samtidigt inga alls.

... hur kommer man till sans med sig själv?

 

[Red_Chili]

Oh, hela din text hade utan tvekan kunnat varit skrivet av mig! Jag vill ha ALLT nära, natur (gärna skog och fält där det inte finns andra människor, så att man går runt ensam på riktigt), konserter, affärer vid behov, gym osv. Vad jag vill jobba med? Det varierar från dag till dag, minut till minut... Jag vill inte välja, jag vill göra allt.

Just nu lever jag nog på ett hyfsat bra ställe ändå. Jag bor i en förort till Stockholm där jag har natur nära, men också ett relativt stort köpcentrum nära med såväl mataffärer som klädaffärer och biograf. Även om det är mycket folk ute och rör sig i naturen här så har jag nu kommit på vilka vägar de oftast väljer, vilka tider osv och kan därför tajma in det så att jag är ute när nästan ingen annan är det, på de platser som ytterst få besöker. Dessutom har jag fixat körkort och kan någon gång ibland åka till något ställe ännu längre från stan för att gå på rejäl långpromenad eller liknande.

Råkar du bo i Sthlm nu och vill umgås med hund igen så kan du alltid följa med mig ut på promenader Vad man gör annars? Jag vet inte riktigt. Att våga vara ärlig mot sig själv, kunna bolla tankar och idéer med någon likasinnad och fundera på vilka möjligheter man har gör nog att man kommer långt. Själv har jag i många år(!) haft kontakt med en bukefalist som bor i en helt annan stad, och vi kan prata om vad som helst när som helst. Även om vi aldrig träffats så har hon många gånger räddat mig bara genom att finnas där, läst allt jag skrivit om det som snurrar runt i skallen och sedan sagt precis rätt saker vid rätt tillfälle. Hon är helt enkelt världsbäst (även om hon tyvärr tvivlar på det själv då och då)

 

[Cydonia]

Ja men precis, man vill ha allt och göra allt och att behöva välja gör att man får lite panik. För VAD är det egentligen som man vill??
Att inte ha någon likasinnad att få bolla med är nog det som gnagt mest de senaste åren, vet inte varför det har varit så svårt att hitta någon som verkligen lyssnar/förstår. Men det är väl också för att man mest umgås med andra slags människor i nuläget..

Men tänka sig att jag bor i Stockholm igen nu! (Älvsjö)
Så vill du och hundarna ha promenadsällskap någon dag så är jag mer än villig!