Flytta eller inte?

[Bobohooo]

Vi har tyvärr inte hamnat på den närmaste förskolan och känner ingen mer med små barn i närheten så kan bli svårt att få hämthjälp..

Vi kommer lite från var sin sidan av Sverige och träffades när vi pluggade, och innan har min devis varit "skönt med nära till en av våra familjer iaf" men nu känner jag mig rätt ensam.

Pappa har redan varit här nästan en vecka (och då bott hos oss) för vab, men krisar det får jag väl be honom flytta ut och någon av mina föräldrar att flytta in, det går ju en kortare period.

Hur är hans familj? Vet de om hans problem?
Jag har varit öppen med min mans familj om läget, de var också tidigare medvetna om depressioner ibland, och kan därför också få hjälp därifrån när det krisar. Men det gäller ju att han har en vettig familj då förstås som lyssnar på dig.
Barnets farmor/farfar, om de bor nära, kanske skulle vara glada för förtroendet att hjälpa till extra under en period?
Annars är det väl jättebra om du kan få hjälp av din familj

 

[Blyger]

Hur är hans familj? Vet de om hans problem?
Jag har varit öppen med min mans familj om läget, de var också tidigare medvetna om depressioner ibland, och kan därför också få hjälp därifrån när det krisar. Men det gäller ju att han har en vettig familj då förstås som lyssnar på dig.
Barnets farmor/farfar, om de bor nära, kanske skulle vara glada för förtroendet att hjälpa till extra under en period?
Annars är det väl jättebra om du kan få hjälp av din familj

Han pratar med dem men vet inte riktigt hur bra stöd de är.

Tyvärr jobbar båda fortfarande så skulle inte kunna hjälpa till så mycket i vardagen (mina föräldrar är pensionärer).

 

[Bobohooo]

Han pratar med dem men vet inte riktigt hur bra stöd de är.

Tyvärr jobbar båda fortfarande så skulle inte kunna hjälpa till så mycket i vardagen (mina föräldrar är pensionärer).

Jag tänker om du har pratat med dem om ett situation. Din man kan jag tänka mig inte berättar fullt ut, speciellt om han saknar sjukdomsinsikt. Jag tycker det var skönt att dela med mig till min mans familj, då kan jag få hjälp därifrån med (ffa avlastning med barn, eftersom de vill ha en bra relation med sitt barnbarn trots att det knakar hos oss ibland). Kan ju vara bra med stöd därifrån även om de inte praktiskt kan hjälpa till på vardagar pga jobb

 

[SaraXX]

Jag tänker om du har pratat med dem om ett situation. Din man kan jag tänka mig inte berättar fullt ut, speciellt om han saknar sjukdomsinsikt. Jag tycker det var skönt att dela med mig till min mans familj, då kan jag få hjälp därifrån med (ffa avlastning med barn, eftersom de vill ha en bra relation med sitt barnbarn trots att det knakar hos oss ibland). Kan ju vara bra med stöd därifrån även om de inte praktiskt kan hjälpa till på vardagar pga jobb

Samma hos mig. Farmorn ryckte in mycket, hon insåg väl lite vartåt det barkade och att jag kunde vara nyckeln till hennes relation med barnbarnen.

 

[tara]

Jag har föreslagit lägenhet i stan/särbo. Stan är dock på topp tio storleksmässigt i Sverige samt att det finns högskola/universitet, så tror inte det finns så många billiga bostäder.
Nu ska han sova hos sina föräldrar lite i veckan i alla fall, när det funkar med mitt jobb och förskolan.

En kvart om dagen som minst ja, inte som snitt-tid jag lägger ner (normalt vill jag rida/träna också och småpyssla med annat).

Jag har hästarna på lösdrift. På en kvart kan jag hinna mocka, visitera, fodra och kolla vatten. Hästhållningen är medvetet rationell.
Hämta foder gör jag en gång i månaden vintertid och det tar kanske 1,5-2 h från att jag åker från gården tills att allt är inne i min lada. Ingen jättepost tidsmässigt det heller om man slår ut det per dag.


Jag sköter hästarna själv inklusive hämta foder mm.

Ströar en gång i månaden typ, då kommer en bonde med traktor och lägger in en storbal. Samma med foderhalm vintertid.

Större grejer brukar vi hjälpas åt med (stolpar ny hage tex, även om jag gör merparten av jobbet där med).

@Blyger jag förstår att det går emellanåt och jag vet att många inte rider de hästar de har. Jag förstår att det är jobbigt att diskutera men faktum är att du har extremt mycket.

Ni har heltidsjobb. Ni har små barn och förmodligen två, ni har fler hästar, kanske två, ni har en tomt av det större slaget, dvs större än 800 m2.Ni har och ska renovera inomhus. Ni ska sköta uthus Och hästar med hovslagare , veterinär etc. Ni ska sköta ekonomin. Ni ska städa. Ni ska sköta kommunikation med dagis och skola. Ni har långt till dagis. Allt detta hjälper din man dig med men det kanske är för mycket för honom.

Du kanske inte lyssnar på honom när han faktiskt försöker visa att det är helt krasst för mycket arbete? .

Det är mycket att göra helt enkelt. Jag tycker du ska göra en tidsräkningsschema och verkligen räkna ut hur mycket tid du tillbringar på aktiviteter, smit inte undan med de ”enklare ” sakerna som typ betala räkningar, hämta hö. Hur många timmar om dygnet får du sova? Jag tror han reagerar på arbetsbelastningen ni har tagit på er. Hur mycket sömn får ni med små barn?

 

[Blyger]

@Blyger jag förstår att det går emellanåt och jag vet att många inte rider de hästar de har. Jag förstår att det är jobbigt att diskutera men faktum är att du har extremt mycket.

Ni har heltidsjobb. Ni har små barn och förmodligen två, ni har fler hästar, kanske två, ni har en tomt av det större slaget, dvs större än 800 m2.Ni har och ska renovera inomhus. Ni ska sköta uthus Och hästar med hovslagare , veterinär etc. Ni ska sköta ekonomin. Ni ska städa. Ni ska sköta kommunikation med dagis och skola. Ni har långt till dagis. Allt detta hjälper din man dig med men det kanske är för mycket för honom.

Du kanske inte lyssnar på honom när han faktiskt försöker visa att det är helt krasst för mycket arbete? .

Det är mycket att göra helt enkelt. Jag tycker du ska göra en tidsräkningsschema och verkligen räkna ut hur mycket tid du tillbringar på aktiviteter, smit inte undan med de ”enklare ” sakerna som typ betala räkningar, hämta hö. Hur många timmar om dygnet får du sova? Jag tror han reagerar på arbetsbelastningen ni har tagit på er. Hur mycket sömn får ni med små barn?

Det är en ridhäst och två shetlandsponnys. Rider ofta under friskvårdstimmen och lunchen när jag jobbar hemifrån. Han går inte sju dagar i veckan heller.

Tomten till huset är väldigt liten.
Min man hjälper till främst med att lämna på dagis. I övrigt gör jag det mesta själv. Jag gör allt kring hästarna själv.
Barnet sover bra och återigen är det jag som tar det om han vaknar på natten.

Arbetet i vardagen gör jag till största del. Vi renoverar ihop.

Jag tror inte att jag är ovanlig eller har "extremt mycket", finns väl många här inne med gård, hästar och barn?


Problemet är väl snarare att han är obehandlat psykiskt sjuk och att jag förutom allt annat behöver hantera hans månde under en lång tid och nu fått att han vill sälja gården, dvs min trygghet.

 

[Lovisaleonora]

Problemet är väl snarare att han är obehandlat psykiskt sjuk och att jag förutom allt annat behöver hantera hans månde under en lång tid och nu fått att han vill sälja gården, dvs min trygghet.

Rent krasst är det ju så att samägd fastighet kan gå till tvångsförsäljning om en inte kommer överens. Eftersom det här är en enorm stress för dig, fastighetens ägandebild, hade jag i ditt ställe försökt hitta en väg att lösa ut honom.

Ni kan efter det fortsätta bo ihop, eller isär, men det skapar en annan plattform för er relation om han känner sig friare och du känner dig tryggare. Som det är nu tror jag inget kommer att magiskt lösa sig, oavsett om han får hjälp med sitt psykiska mående.

Att äga en gård när en egentligen inte har intresse för det gården ger (hästintresset t ex) känns i min värld som ett väldigt tungt straff. Jag hade själv aldrig velat ta på mig det arbetet utan gått in i depression av att känna mig låst. Och då har jag ändå ett hästintresse.

 

[Blyger]

Rent krasst är det ju så att samägd fastighet kan gå till tvångsförsäljning om en inte kommer överens. Eftersom det här är en enorm stress för dig, fastighetens ägandebild, hade jag i ditt ställe försökt hitta en väg att lösa ut honom.

Ni kan efter det fortsätta bo ihop, eller isär, men det skapar en annan plattform för er relation om han känner sig friare och du känner dig tryggare. Som det är nu tror jag inget kommer att magiskt lösa sig, oavsett om han får hjälp med sitt psykiska mående.

Att äga en gård när en egentligen inte har intresse för det gården ger (hästintresset t ex) känns i min värld som ett väldigt tungt straff. Jag hade själv aldrig velat ta på mig det arbetet utan gått in i depression av att känna mig låst. Och då har jag ändå ett hästintresse.

Ja jag ser över det mesta just nu.

Återigen; beslutet att flytta hit var gemensamt.

 

[Lovisaleonora]

Ja jag ser över det mesta just nu.

Återigen; beslutet att flytta hit var gemensamt.

Fast även om det var gemensamt DÅ kan en ju ändra sig när en kommer till insikt med hur mycket det faktiskt innebär att äga en större fastighet. Och det måste gå att acceptera.

 

[Kiwifrukt]

Det är en ridhäst och två shetlandsponnys. Rider ofta under friskvårdstimmen och lunchen när jag jobbar hemifrån. Han går inte sju dagar i veckan heller.

Tomten till huset är väldigt liten.
Min man hjälper till främst med att lämna på dagis. I övrigt gör jag det mesta själv. Jag gör allt kring hästarna själv.
Barnet sover bra och återigen är det jag som tar det om han vaknar på natten.

Arbetet i vardagen gör jag till största del. Vi renoverar ihop.

Jag tror inte att jag är ovanlig eller har "extremt mycket", finns väl många här inne med gård, hästar och barn?


Problemet är väl snarare att han är obehandlat psykiskt sjuk och att jag förutom allt annat behöver hantera hans månde under en lång tid och nu fått att han vill sälja gården, dvs min trygghet.

Jag gör också så, utnyttjar lunch under de dagar jag jobbar hemma och friskvård förläggs till kontorsdagar för att komma hem tidigare och rida i dagsljus. Jag tycker absolut inte att ett barn, en ridhäst och två shettisar är mycket. Jämfört med eländet att stå installad långt från hemmet och behöva stå ut med alla andras tider, möten och idéer.

 

[Kiwifrukt]

Lägger till utifrån eget perspektiv. När jag hade min häst installad hade jag en häst. Just på grund av flytt till eget stall införskaffades shettisen som sällskap. Han tar inte längre tid att sköta och motionera än vad bilresan fram och tillbaka till stallet gjorde innan. Inte är han mycket dyrare än stallplats, anläggningskort och bensin heller.

Men skulle jag behöva flytta så har jag plötsligt två hästar som ska stallas in. Två hyror att betala. Kan inte vara lika kräsen i val av stallplats eftersom det är svårare att hitta två platser än en. Det innebär också dubbla pass med alla andras hästar, som tar mycket mer än en kvart i anspråk. Och TS har tre hästar, lika med tre gånger allt. Man får inte shettisarna sålda i en handvändning om man bryr sig om var de hamnar. Jag skulle inte kunna sälja lilleman, så jag hade fått stå där med två hästar.

 

[Bobohooo]

Fast även om det var gemensamt DÅ kan en ju ändra sig när en kommer till insikt med hur mycket det faktiskt innebär att äga en större fastighet. Och det måste gå att acceptera.

Man måste dock tänka lite längre med den här typen av psykiska besvär, är min erfarenhet.
* allt blir ju bra om vi bara... Flyttar/gör si/gör så/byter bil/gör slut/gifter oss etc
* Att lösa ut/bli ensam ägare kommer underlätta för blyger absolut men mannen kanske inte reagerar så bra på det.

I mitt fall har jag försökt med så enkla saker som att ta in hjälp för vissa skötselåtgärder, och redan där blev det dramatiskt med att "inte tro på hans förmåga". Föreslår jag att jag ska ta större ansvar för hus mm så är det som att kasta honom utför ett stup.

Absolut kan man behöva ta stora beslut för att han ska må bättre, men inga beslut bör tas medan han är under isen. Besluten bör tas när han inte heller är on top, utan i mellanläget när man faktiskt kan resonera.

Det är mina erfarenheter, det kanske inte är rätt eller stämmer på alla...

 

[Lovisaleonora]

Man måste dock tänka lite längre med den här typen av psykiska besvär, är min erfarenhet.
* allt blir ju bra om vi bara... Flyttar/gör si/gör så/byter bil/gör slut/gifter oss etc
* Att lösa ut/bli ensam ägare kommer underlätta för blyger absolut men mannen kanske inte reagerar så bra på det.

I mitt fall har jag försökt med så enkla saker som att ta in hjälp för vissa skötselåtgärder, och redan där blev det dramatiskt med att "inte tro på hans förmåga". Föreslår jag att jag ska ta större ansvar för hus mm så är det som att kasta honom utför ett stup.

Absolut kan man behöva ta stora beslut för att han ska må bättre, men inga beslut bör tas medan han är under isen. Besluten bör tas när han inte heller är on top, utan i mellanläget när man faktiskt kan resonera.

Det är mina erfarenheter, det kanske inte är rätt eller stämmer på alla...

Och igen är det B A R A fokus på honom. TS då? Det är ju henne tråden handlar om. Allt skrivet ovan handlar om honom, medan ts behöver trygghet, säkerhet i att även om han ballar ur så har hon sitt boende säkrat.

För TS skull - inte hans - tycker jag det är vettigt att säkra boendet. För om han svänger och vill sälja, kan det bli tvunget att göra det. Men inte om TS redan löst honom ur boendet - vilket kanske ger honom mer luft under vingarna.

 

[Blyger]

Och igen är det B A R A fokus på honom. TS då? Det är ju henne tråden handlar om. Allt skrivet ovan handlar om honom, medan ts behöver trygghet, säkerhet i att även om han ballar ur så har hon sitt boende säkrat.

För TS skull - inte hans - tycker jag det är vettigt att säkra boendet. För om han svänger och vill sälja, kan det bli tvunget att göra det. Men inte om TS redan löst honom ur boendet - vilket kanske ger honom mer luft under vingarna.

Men hur gör man det när man är gifta? Jag har knappast ett par hundra tusen över som är "mina" pengar liksom.

Annars borde det väl gå att reglera i ett äktenskapsförord, antar jag?

 

[Lovisaleonora]

Men hur gör man det när man är gifta? Jag har knappast ett par hundra tusen över som är "mina" pengar liksom.

Annars borde det väl gå att reglera i ett äktenskapsförord, antar jag?

Fråga honom om han känner sig mindre låst om du löser ut honom?

 

[Bobohooo]

Och igen är det B A R A fokus på honom. TS då? Det är ju henne tråden handlar om. Allt skrivet ovan handlar om honom, medan ts behöver trygghet, säkerhet i att även om han ballar ur så har hon sitt boende säkrat.

För TS skull - inte hans - tycker jag det är vettigt att säkra boendet. För om han svänger och vill sälja, kan det bli tvunget att göra det. Men inte om TS redan löst honom ur boendet - vilket kanske ger honom mer luft under vingarna.

Nä, även om det vid första anblicken verkar handla om honom så är det inte riktigt så.
Om man ska ha diskussionen om att lösa ut måste man ha den i ett balanserat läge. Därför; inte när han är under isen. För att de är gifta och har det gemensamt och om Blyger ska lyckas göra det utan att allt blir kaos för henne, så kan man inte bara kasta ur sig en sån sak. Däremot att förbereda sig, göra ett fint upplägg, kolla ekonomin, det kan hon ju göra innan.
Det är osannolikt att han blir frisk av att slippa äga halva huset. Det funkar inte så. Begränsat ansvar och tydlighet kan hjälpa till att få en fungerande vardag, men det botar inget. Och om inte han får riktig hjälp så kommer snart något annat och stör..

Det är alltså för att Blyger ska slippa kaoset jag skriver som jag gör. Inte för att mildra för honom, även om det blir så också i praktiken

 

[Lovisaleonora]

Nä, även om det vid första anblicken verkar handla om honom så är det inte riktigt så.
Om man ska ha diskussionen om att lösa ut måste man ha den i ett balanserat läge. Därför; inte när han är under isen. För att de är gifta och har det gemensamt och om Blyger ska lyckas göra det utan att allt blir kaos för henne, så kan man inte bara kasta ur sig en sån sak. Däremot att förbereda sig, göra ett fint upplägg, kolla ekonomin, det kan hon ju göra innan.
Det är osannolikt att han blir frisk av att slippa äga halva huset. Det funkar inte så. Begränsat ansvar och tydlighet kan hjälpa till att få en fungerande vardag, men det botar inget. Och om inte han får riktig hjälp så kommer snart något annat och stör..

Det är alltså för att Blyger ska slippa kaoset jag skriver som jag gör. Inte för att mildra för honom, även om det blir så också i praktiken

Du utgår från ett önskescenario som kanske inte händer. D v s den balansen uppstår kanske aldrig, det kanske är tal om att sälja först. Eftersom det är tal om det redan nu, och det är knappast balans. Och det går inte att glömma bort att det går att tvinga fram en försäljning.

Ska TS bara gå och vänta på att rätt tillfälle ska uppenbara sig (när partnern inte tar ansvar för sitt mående och sviterna för henne och barnet utifrån hans mående) eller gäller det kanske att skapa sitt eget tillfälle? Det kan ju faktiskt vara så att det blir en bra situation för honom också.

 

[Blyger]

Du utgår från ett önskescenario som kanske inte händer. D v s den balansen uppstår kanske aldrig, det kanske är tal om att sälja först. Eftersom det är tal om det redan nu, och det är knappast balans. Och det går inte att glömma bort att det går att tvinga fram en försäljning.

Ska TS bara gå och vänta på att rätt tillfälle ska uppenbara sig (när partnern inte tar ansvar för sitt mående och sviterna för henne och barnet utifrån hans mående) eller gäller det kanske att skapa sitt eget tillfälle? Det kan ju faktiskt vara så att det blir en bra situation för honom också.

Alltså när han är som vanligt är det ju bra.
Nu har det gått åt andra hållet istället och han vill absolut inte sälja utan planerar nästa renovering istället.

@Bobohooo det är fasen inte enkelt det här, men det du skriver hjälper rätt mycket

 

[Bobohooo]

Alltså när han är som vanligt är det ju bra.
Nu har det gått åt andra hållet istället och han vill absolut inte sälja utan planerar nästa renovering istället.

@Bobohooo det är fasen inte enkelt det här, men det du skriver hjälper rätt mycket

Jag känner igen mig väldigt mycket i din situation. Jag förstår också att det är svårt för andra att sätta sig in i hur det är, jag förstår ju på din beskrivning att vi verkar ha det ganska lika (tyvärr). Hoppas han kommer iväg till läkare och att du kanske får följa med och förklara din syn på det hela. Tyvärr är det en kamp för att få rätt utredningar och bli prioriterad.

@Lovisaleonora grejen är ju att i djupet, när de mår dåligt, så kommer man ingenstans. Nu när han är uppe på andra sidan igen kan man ställa krav på att ta tag i saker och då också att upprätthålla det under nästa svacka. Babysteps. Bara Blyger vet om hon vill fortsätta eller inte, för det tar tid och massa energi. Jag tycker än så länge att min man är värd det (men självklart har jag kontrollerat ekonomiska förutsättningar inför den dagen jag kanske inte tycker det, det är ett bra råd!).

 

[Blyger]

Gått med någon slags låg ångest sedan i fredags då min man inte var hemma. Funderat mycket på vad jag orkar och vad som är värt något.

Han kom hem igår och är sig själv igen. Men jag känner mig helt borttappad.