Föräldramöten i föreningslivet

[Snurrfian]

Hur långt upp i åldrarna har man föräldramöten i föreningslivet?
När kan man förvänta sig att barn/ungdom ska klara av att hantera all information själva?
Jag är engagerad i en förening som har aktivitet för barn mellan 6 år upp till 18 år och en del där över men då anser jag att de får klara sig själva. Men att ha föräldramöten ända upp till 18 år känns inte helt rätt det heller.
Föreningen har ingen uttänkt strategi för det här, det har tidigare varit så att det alltid har kommit en förälder med sin barn och varit kvar under hela aktiviteten, men nu droppar det in allt mer barn utan föräldrar och vi känner att det skulle behövas lite riktlinjer runt träning och tävling.
Jag personligen anser att runt 15-16 år, då kan man börja ta ansvar mer på egen hand, i sporten är det även då det krävs att ungdomen har en egen licens/utbildning för att få tävla, innan dess läggs ansvaret på föräldrar och ledare.

 

[Badger]

Hur långt upp i åldrarna har man föräldramöten i föreningslivet?
När kan man förvänta sig att barn/ungdom ska klara av att hantera all information själva?
Jag är engagerad i en förening som har aktivitet för barn mellan 6 år upp till 18 år och en del där över men då anser jag att de får klara sig själva. Men att ha föräldramöten ända upp till 18 år känns inte helt rätt det heller.
Föreningen har ingen uttänkt strategi för det här, det har tidigare varit så att det alltid har kommit en förälder med sin barn och varit kvar under hela aktiviteten, men nu droppar det in allt mer barn utan föräldrar och vi känner att det skulle behövas lite riktlinjer runt träning och tävling.
Jag personligen anser att runt 15-16 år, då kan man börja ta ansvar mer på egen hand, i sporten är det även då det krävs att ungdomen har en egen licens/utbildning för att få tävla, innan dess läggs ansvaret på föräldrar och ledare.

Nu har jag ju inga barn i föreningsliv, men det känns som en konstig tanke att föräldrarna skulle stanna hela aktiviteten upp till 16 årsåldern. Det är ju inte som att pappa följde med mig till ridningen när jag var 13 direkt, man cyklade själv. De flesta hängde i stallet jämt från ännu yngre år utan att mamma och pappa var med hela tiden.

När mina kusiner som höll på med fotboll var 15 då började de ju vara ledare och domare, dvs tog ansvar för andra. Sig själva tror jag de tog ansvar för tidigare. Men jag har ingen aning, har aldrig varit så sportig på det viset. Behov av bil förändrar väl tex läget, likaså en stor tävling. (men som sagt -om mamma var i stallet när jag hade fyllt 14 så var det för att hon var på nybörjarlektion och jag ledde hennes häst.)

 

[Snurrfian]

Nu har jag ju inga barn i föreningsliv, men det känns som en konstig tanke att föräldrarna skulle stanna hela aktiviteten upp till 16 årsåldern. Det är ju inte som att pappa följde med mig till ridningen när jag var 13 direkt, man cyklade själv. De flesta hängde i stallet jämt från ännu yngre år utan att mamma och pappa var med hela tiden.

När mina kusiner som höll på med fotboll var 15 då började de ju vara ledare och domare, dvs tog ansvar för andra. Sig själva tror jag de tog ansvar för tidigare. Men jag har ingen aning, har aldrig varit så sportig på det viset. Behov av bil förändrar väl tex läget, likaså en stor tävling. (men som sagt -om mamma var i stallet när jag hade fyllt 14 så var det för att hon var på nybörjarlektion och jag ledde hennes häst.)

Nej jag förväntar mig inte att föräldrarna ska stanna kvar, men den äldre generationen som har styrt föreningen kan inte ens förstå att föräldrarna inte stannar kvar... Det är en lite udda sport och när den äldre generationen höll på med sina barn så tävlade och tränade föräldrar och barn lika mycket och då var det naturligt att vara kvar och träna samtidigt och vara insatta i sporten. Idag ser läget annorlunda ut och vi måste försöka dra upp lite nya riktlinjer för hur träning och tävling ska fungera.
Så därför är lite fundersam på hur långt upp i åldrarna ansvaret ligget på föräldern istället för barnet....

 

[Cambrie]

Beror ju helt på vad det är för sport - ridträning på egen häst eller möjligen cross och liknande "säkerhetssporter" kanske kräver att en förälder är med? Jag tror jag red själv (utan medföljande förälder även om de hämtade och skjutsade) i ridskolans regi från det att jag var åtta-nio år. Fotbollen kan jag nog inte komma ihåg att mina föräldrar någonsin har stannat kvar under träningarna och då började jag på den när jag var sex år gammal. Jag kan inte heller komma ihåg att vi inom någon sport, och jag har varit med på det mesta som fanns att tillgå, har haft föräldramöten? Vi fick lappar med oss hem om det var något särskilt? Lappar brukar vara ganska effektivt och det kan ju de flesta barn hålla reda på när de slutar träningen (min dotter, fem år, har tränat dans och balett ensam i två år, det har aldrig varit tal om att jag ska vara med, har det varit något har hon kommit med en lapp).

 

[Badger]

Nej jag förväntar mig inte att föräldrarna ska stanna kvar, men den äldre generationen som har styrt föreningen kan inte ens förstå att föräldrarna inte stannar kvar... Det är en lite udda sport och när den äldre generationen höll på med sina barn så tävlade och tränade föräldrar och barn lika mycket och då var det naturligt att vara kvar och träna samtidigt och vara insatta i sporten. Idag ser läget annorlunda ut och vi måste försöka dra upp lite nya riktlinjer för hur träning och tävling ska fungera.
Så därför är lite fundersam på hur långt upp i åldrarna ansvaret ligget på föräldern istället för barnet....

Det har helt enkelt börjat barn som inte har föräldrar som sportar i samma sport? Kör nybörjarpass för föräldrarna? Det låter trevligt förresten, jag har egentligen lite svårt för varianten av sport -fotboll som alla slutar med när de fyller 18 och föräldrarna kan inte träna det.

 

[Snurrfian]

Det har helt enkelt börjat barn som inte har föräldrar som sportar i samma sport? Kör nybörjarpass för föräldrarna? Det låter trevligt förresten, jag har egentligen lite svårt för varianten av sport -fotboll som alla slutar med när de fyller 18 och föräldrarna kan inte träna det.

Precis! Och där föräldrarna inte är så vidare intresserade... Det är lite av ett problem även i förbundet eftersom de har jobbat efter det gamla sättet och nu passar det inte verksamheten, men det är kul och utmanande att vara med i ett förändringsarbete. Men jag tycker att aktiviteten är rolig och det är kul att se att den även binder ihop flera generationer, jag jobbade i kiosken under tävlingar i helgen och det kom många mor och far föräldrar som tävlade samtidigt som sina barn och barnbarn, men i olika klasser. En del tävlingar har även haft lag tävlingar med en vuxen och ett barn just för att främja alla åldrar.

Vi i år våran familj har tidigare mest hållit på själva och tränat och tävlat men nu är maken engagerad som ungdomsledare och jag har halkat med på ett bananskal för att se till att allt fungerar runt träningarna, och sköter pappersarbetet runt. Och föreningens tävlingsledare tyckte visst att jag skulle ta över dennes rollen så småningom...

 

[Snurrfian]

@Cambrie det är lite åt säkerhetshållet, det finns risker om man inte har översikt, men har man koll på att säkerhetsföreskrifterna följs så är det säkert.

 

[Korven]

@Snurrfian , snart får du göra allting själv.

 

[Badger]

@Cambrie det är lite åt säkerhetshållet, det finns risker om man inte har översikt, men har man koll på att säkerhetsföreskrifterna följs så är det säkert.

Suck man blir ju mer och mer nyfiken på vad det är för sport men förstår att du inte vill skriva såklart!

 

[Snurrfian]

@Snurrfian , snart får du göra allting själv.

Det är lite det jag känner... Jag skulle vilja ha fler föräldrar med för att kunna fördela ansvaret lite...

 

[Korven]

Det är lite det jag känner... Jag skulle vilja ha fler föräldrar med för att kunna fördela ansvaret lite...

Det finns aldrig så många föräldralösa barn som när man ska ha hjälp med föreningsarbete. Tro mig. Min klubb fick läggas ner när jag slutade.

 

[Snurrfian]

Det finns aldrig så många föräldralösa barn som när man ska ha hjälp med föreningsarbete. Tro mig. Min klubb fick läggas ner när jag slutade.

Visst är det helt fantastiskt? Undrar om soc är medveten alla barn som inte har några föräldrar? Under den avdelningen får jag utbrott lite då och då runt fotbollen och innebandyn... Jag är egentligen helt ointresserad av sporten men känner att barnets tränare sliter rätt hårt så jag ställer upp med sånt som jag ändå kan, fixa hemsidan och skicka ut info till föräldrarna och sammanställa svar från föräldrarna. Men tydligen är ungefär 95 % av föräldrarna icke läs och skrivkunniga eftersom de inte klarar av att läsa vare sig mejl eller SMS där det står att jag vill att de ska svara ja eller nej om deras barn ska vara med på matchen till antingen mig personligen (där i princip varje träning) eller i sms eller i mejl, men icke, de kan inte klara av det... Och sen blir de sura för att vi tex ställer in matchen eftersom vi inte fick ihop ett lag, deras barn skulle ju vara med...

 

[Korven]

Jag slutade att fylla bilen med ungar och åkte bara med min egen miltals till tävlingar, jag fick ju ändå ingen hjälp med bensinpengar. När jag sa till fick jag lite. Man ska inte behöva säga till tycker jag, det var inga fattiga föräldrar de flesta.

 

[Badger]

Visst är det helt fantastiskt? Undrar om soc är medveten alla barn som inte har några föräldrar? Under den avdelningen får jag utbrott lite då och då runt fotbollen och innebandyn... Jag är egentligen helt ointresserad av sporten men känner att barnets tränare sliter rätt hårt så jag ställer upp med sånt som jag ändå kan, fixa hemsidan och skicka ut info till föräldrarna och sammanställa svar från föräldrarna. Men tydligen är ungefär 95 % av föräldrarna icke läs och skrivkunniga eftersom de inte klarar av att läsa vare sig mejl eller SMS där det står att jag vill att de ska svara ja eller nej om deras barn ska vara med på matchen till antingen mig personligen (där i princip varje träning) eller i sms eller i mejl, men icke, de kan inte klara av det... Och sen blir de sura för att vi tex ställer in matchen eftersom vi inte fick ihop ett lag, deras barn skulle ju vara med...

Mmm jag tycker att sådana sporter är lite av ett problem. Fotboll, Bandy. Det är nästan ett krav att barnen ska hålla på med dem. Men som förälder är man extremt ointresserad och önskar att de kunde låta bli.

Har en fyraåring och pressen börjar komma, det är nästan barnmisshandel att inte starta med fotboll nu enligt hela släkten och omgivningen och jobbet (man ska uppoffra sig). Jag är så ointresserad av fotboll att jag vet inte hur jag ska beskriva hur ointresserad jag är. Ännu mer ointresserad är jag av att skjutsa barn i tio år till något jag tycker är meningslöst och sluta rida för att sitta bredvid på matcherna. suck.

(Att tycka att barnet kan hålla på med trevliga sysselsättningar som ridning, rollspel, dataspel, läsa böcker, kampsport, bågskytte, klättring, scouter vadsomhelst som kan vara kul för en förälder också är inte acceptabelt. Bah! sorry en käpphäst )

 

[oz_joj]

Jag är tyvärr lite som du, Badger. Var lite lättad när sonen gav upp fotbollen snabbt och när bägge övergav hockeyn. Har aldrig sett en enda hel match i dessa sporter någonsin utöver sonens fotbollscuper. Sen tyckte jag det fort blev för hysteriskt. Fotbollscuper för sexåringar som hellre vinkade till mamma än vaktade mål, de sprang som yra höns på plan och fattade inte spelet. Varför tävlingar? Hockeyn skulle ha träning tre ggr/vecka + matcher på helger, för 8-åringar. Hysteriskt mycket.

 

[Snurrfian]

Jag tycker att det är viktigast att barnet tycker om det den håller på med, sen kan jag stå ut med det mesta, jag kan läsa, sticka, skriva under matcherna/träningarna och prata med folk. Jag skulle önska att mina barn hade tyckt att det var roligt med hästar men den yngsta är fullständig bollfantast och där har jag möjligen styrt ifrån hockeyn... Men å andra sidan så håller han på med både fotboll och innebandy så jag tyckte att det räckte... Jag har noll koll på sporterna egentligen men är relativt duktig på att organisera så i julas var jag tävlingsledare för en fotbollscup hemma...

 

[Badger]

Jag är tyvärr lite som du, Badger. Var lite lättad när sonen gav upp fotbollen snabbt och när bägge övergav hockeyn. Har aldrig sett en enda hel match i dessa sporter någonsin utöver sonens fotbollscuper. Sen tyckte jag det fort blev för hysteriskt. Fotbollscuper för sexåringar som hellre vinkade till mamma än vaktade mål, de sprang som yra höns på plan och fattade inte spelet. Varför tävlingar? Hockeyn skulle ha träning tre ggr/vecka + matcher på helger, för 8-åringar. Hysteriskt mycket.

Mmm jag hade två kusiner och två småbröder som höll på. Kusinerna bara med fotboll så dem såg man ju ibland, bortsett från tre träningar och matcher varje helg. Men småbröderna herreminje! Fotboll, tennis, golf, ishockey (trunken var större än barnet) matcher varje helg, utom såklart Gothia cup och dess ilk på somrarna. Och så utslagning såklart för mindre lillebror som fick börja i laget för de som började sent eftersom han inte platsade bland dem som startade i femårsåldern efter några år. För att inte tala om den lyckliga kollegan vars dotter börjat med fotboll nu och säger att något roligare än att stå i kiosken och sälja varmkorv finns inte. Dessutom får hon nöjet att faktiskt få se matcherna ena dagen och sälja korvar den andra på helgerna.

Och så undrar man varför barn inte läser böcker nuförtiden, när skulle de göra det?
Inte konstigt att läxor är ett stressmoment när barnet kommer hem klockan 8 på kvällen.

Det finns faktiskt sporter som har träning 1-2 gånger i veckan såvitt jag förstått som gör att mamma kan rida och jumpa lite och pappa tävla i sin sport ibland på helgerna och barnet kan få lära sig läsa och hinna med läxor.

Samtidigt säger kollegorna att lagsport är väldigt fostrande och bra och släkten säger att pojkar lär sig sina begränsningar så. (aldrig gillat lagsport, utom den jag håller på med nu, och det kanske är en negativ punkt i min personlighet eller ngt). Det bästa vore om det fanns lagsport som höll på en till två gånger i veckan och hade match en gång i månaden. Det skulle kunna vara helt lagom för en 8 åring tex. Då skulle jag definitivt våga testa fotboll på ett annat sätt.

 

[Badger]

Jag tycker att det är viktigast att barnet tycker om det den håller på med, sen kan jag stå ut med det mesta, jag kan läsa, sticka, skriva under matcherna/träningarna och prata med folk. Jag skulle önska att mina barn hade tyckt att det var roligt med hästar men den yngsta är fullständig bollfantast och där har jag möjligen styrt ifrån hockeyn... Men å andra sidan så håller han på med både fotboll och innebandy så jag tyckte att det räckte... Jag har noll koll på sporterna egentligen men är relativt duktig på att organisera så i julas var jag tävlingsledare för en fotbollscup hemma...

Det är ju inte vad man gör under matcherna som är ett problem, jag läser gärna, ev kanske man kan jogga? Det är vad man inte kan göra som är problemet, tex rida/handla/fika/umgås/promenera/åka skidor/tävla själv/träffa släkt osv.

 

[Snurrfian]

Det är ju inte vad man gör under matcherna som är ett problem, jag läser gärna, ev kanske man kan jogga? Det är vad man inte kan göra som är problemet, tex rida/handla/fika/umgås/promenera/åka skidor/tävla själv/träffa släkt osv.

Jag har nog aldrig sett det som ett problem, jag har valt att ha barn jag har valt att bo på landet alltså så måste jag se till att de barn jag har får skjuts på de aktiviteter de vill göra. Att jag skulle välja aktivitet åt dem utifrån att det skulle passa in i mitt liv skulle aldrig falla mig in. Det handlar om en rätt liten tid av mitt liv som jag inte kan göra vad jag vill utan rättar in mig efter vad barnen har för aktiviteter. Det betyder inte att de går först i alla lägen men står det mellan en träningstid åt mig eller åt barnet så går barnet först.
Vi umgås en hel del ute på tävlingar/matcher, jag får även nöjet att lära känna deras kompisar och få veta lite vad som rör sig i deras huvuden och värld.
Men att jag inte känner mig låst av barnen kan ha med att göra att jag styr mycket av min tid själv, jag tränar hunden, går långpromenader och annat dagtid när det kör ihop sig på kvällarna. Jag styr över mitt jobb och mitt pluggande själv och kan sitta när det passar in i mitt liv.
Om man är inrutad med jobb 8-17 varje dag så känns fritiden antagligen betydligt viktigare.

 

[Badger]

Antagligen, jag jobbar 7-18 (pendling) och är den med körkort i familjen. Så all min fritid skulle gå åt till barnets sport i så fall. Jag är så självisk (jo jag erkänner) att jag hellre skulle dela. Tex att jag fick träna en vardag i veckan, barnet två vardagar, min man två vardagar och så skulle vi få träna tävla 1/3 av helgtiden var. (Dvs jag brukar rida 1-2 helgdagar i veckan hela sommarhalvåret och 1-3 vardagar. Min man "sportar" två vardagar och ibland en hel helg året runt.) Jag skulle gärna dela så att alla kan sporta lika mycket, men jag vill inte helt sluta med ridning och träning och skridskor och skidor osv jag tror inte jag skulle må bra av att helt sluta träna och träffa vänner. Och jag tror inte jag skulle ha någonting gemensamt med fotbollsföräldrar. Det finns sporter som är trevliga där alla i familjen kan få ha tid tillsammans eller lite egen träningstid också. Men såvitt jag förstått hör tex fotboll inte till dem. Då får bara barnet röra på sig.

Jag har valt att bo i stan med gångavstånd till fotboll (tyvärr ett fotbollsområde) men har förstått att man ändå måste skjutsa barnen varje helg och dag.

Jag är lite upprörd i förtid erkänner jag. Men jag är inte en "uppoffrande mor" som lever genom andra och jag trivs ganska bra så. (inte att antyda att du är det, du har ju fritid ändå)

Men det handlar alltså inte om att hindra barn från en viss aktivitet som barnet vill utöva utan om att medvetet välja en aktivitet åt ett barn som aldrig önskat en aktivitet för att släkt och övriga tycker att barnet av det könet bör spela fotboll. (barnet vet knappt vad fotboll är ens och har aldrig yttrat en önskan om någon sport).