Blev ingenting skrivet efter förra lektionen eftersom jag däckade i feber på natten och låg sjuk hela fredagen och halva lördagen.
Iallafall, jag var lite orolig att jag skulle vara uppskriven på Nappe. Mest för hästen skull, för han är übermysig att rida, men väldigt känslig. Inte det bästa med tanke på min stela och låsta ländrygg.
Men jag stod uppsatt på den lilla Petter, superbra. Han är så gungig i skritten att det borde hjälpa till lossa ryggen (och det gjorde det)
Efter det sedvanliga uppvärmningen skulle vi så rida skänkelvikningar på kvartslinjen. Det gick ut på att tänka mer framåt än åt sidan och vi skulle bara flytta framdelen, sen skulle bakdelen hänga på av sig själv.
Meningen var att hästarna skulle börja böja det inre bakbenet mer och mer.
Nu är Petter väldigt lättflyttad sidleds, så det gällde verkligen tänka framåt.
Det gick väl inte klockrent så som min ridlärare ville hela tiden
men ett-tu-tre fick vi till en sån bra skänkelvikning i traven att min ridlärare nästan stod och hoppa av lycka "NU, känner du att nu böjde han bakbenet"
Kännde? Klart jag kände hästen blev ju en halvmeter kortare och en decimeter högre
Sen var han så mysig att det blir den där drömridningen
Dottern satt i andra ridhuset och harvade på en av stallets fjordingar. 45 minuter fick hon slita innan han släppte bettet, men då hade han gått som en dröm och gjort en helt perfekt öppna på långsidan. Nu ska hon då och då rida till honom eftersom han blivit lite "dum" och kastar av småungarna ibland.
Nästa vecka är det teori, vi önskade något i ridhuset och ev att vår ridlärare rider någon av lektionshästarna. Föredragsvis någon av de svårare. Det är alltid bra se hur fint även den svåraste hästen i stallet kan gå med en duktigt ryttare. Även om man inte är där själv vet man vad man ska sträva efter.
Iallafall, jag var lite orolig att jag skulle vara uppskriven på Nappe. Mest för hästen skull, för han är übermysig att rida, men väldigt känslig. Inte det bästa med tanke på min stela och låsta ländrygg.
Men jag stod uppsatt på den lilla Petter, superbra. Han är så gungig i skritten att det borde hjälpa till lossa ryggen (och det gjorde det)
Efter det sedvanliga uppvärmningen skulle vi så rida skänkelvikningar på kvartslinjen. Det gick ut på att tänka mer framåt än åt sidan och vi skulle bara flytta framdelen, sen skulle bakdelen hänga på av sig själv.
Meningen var att hästarna skulle börja böja det inre bakbenet mer och mer.
Nu är Petter väldigt lättflyttad sidleds, så det gällde verkligen tänka framåt.
Det gick väl inte klockrent så som min ridlärare ville hela tiden
men ett-tu-tre fick vi till en sån bra skänkelvikning i traven att min ridlärare nästan stod och hoppa av lycka "NU, känner du att nu böjde han bakbenet"Kännde? Klart jag kände hästen blev ju en halvmeter kortare och en decimeter högre
Sen var han så mysig att det blir den där drömridningen
Dottern satt i andra ridhuset och harvade på en av stallets fjordingar. 45 minuter fick hon slita innan han släppte bettet, men då hade han gått som en dröm och gjort en helt perfekt öppna på långsidan. Nu ska hon då och då rida till honom eftersom han blivit lite "dum" och kastar av småungarna ibland.
Nästa vecka är det teori, vi önskade något i ridhuset och ev att vår ridlärare rider någon av lektionshästarna. Föredragsvis någon av de svårare. Det är alltid bra se hur fint även den svåraste hästen i stallet kan gå med en duktigt ryttare. Även om man inte är där själv vet man vad man ska sträva efter.
