Försöker förstå

Jag försöker få grepp om hur jag fungerar och hur det ska hanteras. En sak som jag funderat på är att jag kan vara ganska rastlös, så jag googlade på det idag. Jag har tidigare läst en del om adhd/add och inte känt igen mig och hamnade nu åter på en sida om detta, denna gång på wikipedia. Tydligen finns det tre former av detta. Jag läste om det ena symptomet efter det andra och kände bara att "eh, naee...." vid så gott som varje symptom. Någonstans kunde jag väl känna att "kanske, lite".

Sen kom jag till följande stycke:

"Vid ett tyskt specialpedagogiskt resurscentrum uppskattar man till exempel att 10% av de elever som remitteras dit som psykiatriskt koncentrationsstörda i själva verket är intellektuellt särbegåvade och är alls inte "störda" i någon som helst bemärkelse.[11] De har snarast reagerat helt normalt på en allt för ostimulerande miljö. Skillnaden mellan en korrekt ADHD-diagnos och okoncentrerade stökiga men särbegåvade barn är att koncentrationsförmågan infinner sig i samma stund som det särbegåvade barnet hamnar i en stimulerande miljö. För ett barn med ADHD-diagnos är koncentrationsstörningen tydlig oavsett sammanhanget och mängden stimulans.[12][13]"

Jag är ju inte stökig. Snarare tvärt om. Men en ostimulerande miljö bidrar till min rastlöshet. Jag är ju ganska så kreativ av mig. När jag gör något som intresserar mig, så har jag inga problem att koncentrera mig. Det vittnar ju mitt hantverk om. Enformighet är rena döden för mig.

Sen försöker jag greppa detta med de olika diagnoserna inom autismspektrat. Jag har svårt att känna igen mig där, men det är ju inte så enkelt att det bara rätt och slätt finns ett antal diagnoskriterier och att man då ska uppfylla ett visst antal av dem.

Jag hade det väldigt lätt för mig i skolan och behövde inte anstränga mig nämnvärt för att få hyfsade betyg. Språk har jag hyfsat lätt för. När jag spelade blockflöjt, ansågs jag som en talang. Jag är bra på hantverk och har god finmotorik och noggrannhet. Jag vet ofta vad jag vill. Jag har god logisk förmåga. Analytisk. Jag är kreativ och lösningsorienterad, men godkänner inte vilka kassa lösningar som helst. Man kan nog kalla mig för motvallskärring ibland. Envis som synden. Många idéer och många intressen. Mycket vilja. En drömmare. När jag vet vad jag vill ha jobbar jag för att få det. Jag stör mig på folk som kör över mig och tillåter det inte. Tidigare har jag varit ganska mesig, men jag tar inte skit längre. Svårt med sociala kontakter då jag inte vill tränga mig på och inte anser mig värd vänner. Orolig för att råka ut för skitsnack eller mobbing. Jag har tidigt lärt mig att "själv är bästa dräng", då jag inte kunnat lita på att få andras hjälp. Lätt för att komma överens med de flesta. Inga problem att kallprata med folk. Kan följa instruktioner, men också lösa uppgifter på egen hand. Jag är nog ganska rörig då jag har en tendens att stöka till snabbare än jag hinner städa och har lite svårt att organisera huset. Trivs bäst i lugn miljö.

Jag funderar också på vad av mig som är medfött och vad som är förvärvat. Hur mycket är jag påverkad av att farsan slog mig då och då utan att jag begrep varför? Hur påverkade det mig att se min syster bli slagen eller höra mina föräldrar fajtas och krossa porslin? Hur påverkade det mig att gång på gång bli lämnad av mina föräldrar i okänd miljö hos okända människor, eller bli lämnad boende ensam med farsan som jag ju inte litade på?

Det är nog fasen inte enkelt att begripa sig på sig själv.

 

[MiaMia]

Kopplingen kan också vara att stimulansen av något som är lagom utmanande och intressant hjälper till så att man klarar av att skärpa till uppmärksamheten bättre under de omständigheterna. Inte för att man väljer att anstränga sig mer då, utan att det blir lättare för hjärnan att fokusera under de omständigheterna.

Om uppmärksamhetsproblemen inte är för stora kan de döljas av att man lägger ner onormalt mycket ansträngning och då lyckas hyfsat med det som ska göras utan att se så mycket "vimsighetssymptom" (det som står mest i beskrivningarna). Det kan då mer uppleves som en kapacitetsbrist, att man klarar mindre mängd av det man gör och behöver mer vila/mental återhämtning. Blir maxprestation eller ingenting, men lite emellan (som är där de flesta annars befinner sig majoriteten av tiden).

Exekutiva svårigheter ingår i diagnosen ADHD, men det anses att de flesta med autism också har det i olika grad trots att det inte är en del av diagnoskriterierna.

Alla NPF-diagnoser har så stora individuella variationer att den personliga profilen på var man har styrkor och svagheter bland förmågorna säger mer. Både för förståelsen av sig själv och för den praktiska påverkan. Och ens personlighet och erfarenheter i övrigt påverkar hur det kommer till uttryck och vad man i olika grad kan kompensera för.

 

[TinyWiny]

Vet du @Magiana, du låter som ett "helt vanligt" maskrosbarn.

Att de svek man utsatts för som maskrosbarn lämnar oläkta sår i själen är inget konstigt. Allt du beskriver är rena överlevnadsfunktioner. Problemet är att det är svårt att släppa de överlevnadsfunktionerna som inte längre behövs och både man själv och andra kan ha svårt att förstå varför man gör och reagerar som man gör. Att inte lita på någon och därmed känna sig som att man tränger sig på, att kunna prata med vem som helst om vad som helst och därmed ses som ytlig och svår att komma inpå. Att du är envis, att du inte tål människor som kör över dig. Ja allt du beskriver är rena överlevnadsfunktioner. Det som ledde till att du mot alla odds överlevde men som nu hindrar dig ifrån att leva ditt liv fullt ut som du vill.

Att du inte tar skit längre innebär att du har kommit en lång bit på din väg. Du har börjat, om än omedvetet, att få ett eget värde även i dina egna ögon. Du knyter inte näven i fickan längre utan du är värd att behandlas väl. Även om du idag inte skulle hålla med mig så är det faktiskt det det innebär att inte låta sig köras över. Nästa steg är att börja se på människor med andra ögon. Att inte se på dem som svikare utan som potentiella vänner men samtidigt inse att de är just vänner, inga som bör, ska eller kan göra det föräldrarna skulle gjort utan de ska vara just vänner. Vi maskrosbarn brukar vara väldigt bra på att känna av människor på riktigt om vi väl tillåter oss göra det. För bara att göra det innebär att alla varningssystem slås på och vi känner oss så sårbara som vi en gång var då förmågan att känna in utgjorde skillnaden på om vi överlevde eller inte och ständigt var på. Det går dock att göra om den känslan till en gåva. Att göra om den till en hjälp i livet utan obehagskänslor. Att känna människor på pulsen och släppa in de som känns bra bit för bit ger läkning på flera plan.

Själv är bäste dräng har alltid varit mitt ordspråk. Mig själv har jag kunnat lita på men när jag blev så sjuk så kändes det som att jag svek mig själv. Det var ett trauma i sig att känna att jag inte ens kunde lita på mig själv och kanske är det där du är nu? Men man sviker inte sig själv för att det inte går bara för att man vill. Däremot är den extremt starka viljan och envisheten en stor hjälp för att bli frisk igen. När jag blev så sjuk fick det mig att ompröva, att se att allt inte går bara för att man vill, att andra människor också har svagheter som leder till deras ofullkomlighet men att de är värda att älska ändå, att de är värdefulla människor man vill ha i sitt liv trots att de inte är perfekta. Att inte döma så hårt men att ändå sålla ut och minimera kontakten med de som faktiskt gör en illa. Det finns så många fantastiska människor i vår värld och de är så värda att lära känna. Det är värt att känna sig sårbar en stund för att få lära känna dessa fantastiska människor.

 

[Magiana]

Kopplingen kan också vara att stimulansen av något som är lagom utmanande och intressant hjälper till så att man klarar av att skärpa till uppmärksamheten bättre under de omständigheterna. Inte för att man väljer att anstränga sig mer då, utan att det blir lättare för hjärnan att fokusera under de omständigheterna.

Om uppmärksamhetsproblemen inte är för stora kan de döljas av att man lägger ner onormalt mycket ansträngning och då lyckas hyfsat med det som ska göras utan att se så mycket "vimsighetssymptom" (det som står mest i beskrivningarna). Det kan då mer uppleves som en kapacitetsbrist, att man klarar mindre mängd av det man gör och behöver mer vila/mental återhämtning. Blir maxprestation eller ingenting, men lite emellan (som är där de flesta annars befinner sig majoriteten av tiden).

Exekutiva svårigheter ingår i diagnosen ADHD, men det anses att de flesta med autism också har det i olika grad trots att det inte är en del av diagnoskriterierna.

Alla NPF-diagnoser har så stora individuella variationer att den personliga profilen på var man har styrkor och svagheter bland förmågorna säger mer. Både för förståelsen av sig själv och för den praktiska påverkan. Och ens personlighet och erfarenheter i övrigt påverkar hur det kommer till uttryck och vad man i olika grad kan kompensera för.

Jag kan inte se att jag har problem med exekutiva funktioner. Jag kan planera och genomföra uppgifter. Jag anser mig inte impulsiv utan snarare tvärt om. Den enda vimsigheten som kan vara är att jag lätt stökar till, men jag vet vanligen var jag har lagt mina grejer (utom mobilen som inte får plats i fickan och jag bär omkring den och då försvinner den ibland).

 

[mandalaki]

Magiana, du kommer aldrig att kunna diagnosticera dig själv genom att googla och göra tester. Kan du inte trycka på psykologen om att få igång utredningen istället? Det märks ju att frågan oroar dig.

 

[Magiana]

Magiana, du kommer aldrig att kunna diagnosticera dig själv genom att googla och göra tester. Kan du inte trycka på psykologen om att få igång utredningen istället? Det märks ju att frågan oroar dig.

Nej, det är klart att jag inte kan diagnosticera mig själv, men jag försöker hitta vad det är min psykolog ser. Men jag har faktiskt problem med det. Jag vänder och vrider på saker, försöker se i backspegeln hur det har varit och hur det är nu.

Är det aspigt att t.ex. göra det man säger att man ska göra? Är det aspigt att göra något noggrant för att man inte ska få problem senare så man får göra om det? Är det aspigt att göra research innan man gör något eller köper något? Är det aspigt att inte vilja nöja sig med något mediokert?

Många frågor men få svar.

 

[mandalaki]

Nej, det är klart att jag inte kan diagnosticera mig själv, men jag försöker hitta vad det är min psykolog ser. Men jag har faktiskt problem med det. Jag vänder och vrider på saker, försöker se i backspegeln hur det har varit och hur det är nu.

Är det aspigt att t.ex. göra det man säger att man ska göra? Är det aspigt att göra något noggrant för att man inte ska få problem senare så man får göra om det? Är det aspigt att göra research innan man gör något eller köper något? Är det aspigt att inte vilja nöja sig med något mediokert?

Många frågor men få svar.

Det ligger i sakens natur. Det är inte meningen att man ska kunna komma på det själv. Det är därför det finns utredningar.

 

[Mabuse]

Kopplingen kan också vara att stimulansen av något som är lagom utmanande och intressant hjälper till så att man klarar av att skärpa till uppmärksamheten bättre under de omständigheterna. Inte för att man väljer att anstränga sig mer då, utan att det blir lättare för hjärnan att fokusera under de omständigheterna.

Om uppmärksamhetsproblemen inte är för stora kan de döljas av att man lägger ner onormalt mycket ansträngning och då lyckas hyfsat med det som ska göras utan att se så mycket "vimsighetssymptom" (det som står mest i beskrivningarna). Det kan då mer uppleves som en kapacitetsbrist, att man klarar mindre mängd av det man gör och behöver mer vila/mental återhämtning. Blir maxprestation eller ingenting, men lite emellan (som är där de flesta annars befinner sig majoriteten av tiden).

Exekutiva svårigheter ingår i diagnosen ADHD, men det anses att de flesta med autism också har det i olika grad trots att det inte är en del av diagnoskriterierna.

Alla NPF-diagnoser har så stora individuella variationer att den personliga profilen på var man har styrkor och svagheter bland förmågorna säger mer. Både för förståelsen av sig själv och för den praktiska påverkan. Och ens personlighet och erfarenheter i övrigt påverkar hur det kommer till uttryck och vad man i olika grad kan kompensera för.

En vän till mig som har en son med NPF förklarade för mig att koncentrationsproblematiken inte i första hand är att man inte kan koncentrera sig, utan att det är svårt att styra sin koncentration. Han kan utan problem koncentrera sig på sånt som fångar hans uppmärksamhet, men han kan inte riktigt styra vad det är han ska vara fokuserad på. Eller han kan, men det kräver väldigt mycket energi (mer än för andra) och han blir fort trött.

 

[Raderad medlem 19815]

En vän till mig som har en son med NPF förklarade för mig att koncentrationsproblematiken inte i första hand är att man inte kan koncentrera sig, utan att det är svårt att styra sin koncentration. Han kan utan problem koncentrera sig på sånt som fångar hans uppmärksamhet, men han kan inte riktigt styra vad det är han ska vara fokuserad på. Eller han kan, men det kräver väldigt mycket energi (mer än för andra) och han blir fort trött.

Precis, det är ofta mycket svårt, eller till och med omöjligt, att koncentrera sig på sådant man inte upplever som roligt.

 

[Magiana]

Precis, det är ofta mycket svårt, eller till och med omöjligt, att koncentrera sig på sådant man inte upplever som roligt.

Jag gör saker som inte är roliga, t.ex. betalar räkningar, utan att jag tycker det är svårt.

 

[grodan21]

Jag gör saker som inte är roliga, t.ex. betalar räkningar, utan att jag tycker det är svårt.

Jag har asperger och jag kan göra saker som är tråkiga. Men jag några saker som tar enormt mycket energi, tex att köra bil. Jag tycker tex det är ganska roligt att laga mat, men att diska undan efter är skittråkigt=disken kunde bli ståendes i veckor när jag bodde själv.

 

[TinyWiny]

Nej, det är klart att jag inte kan diagnosticera mig själv, men jag försöker hitta vad det är min psykolog ser. Men jag har faktiskt problem med det. Jag vänder och vrider på saker, försöker se i backspegeln hur det har varit och hur det är nu.

Är det aspigt att t.ex. göra det man säger att man ska göra? Är det aspigt att göra något noggrant för att man inte ska få problem senare så man får göra om det? Är det aspigt att göra research innan man gör något eller köper något? Är det aspigt att inte vilja nöja sig med något mediokert?

Många frågor men få svar.

Hur mycket vet psykologen om din bakgrund? Jag ser inget konstigt alls i något av det du beskriver med bara lite vetskap om din bakgrund. Sedan kan jag såklart inte avgöra om någon diagnos skulle vara aktuell dessutom.

Att kolla upp saker och ting innebär iallafall ingen diagnos. Inte att göra det man sagt man ska göra heller.

 

[Magiana]

Jag har asperger och jag kan göra saker som är tråkiga. Men jag några saker som tar enormt mycket energi, tex att köra bil. Jag tycker tex det är ganska roligt att laga mat, men att diska undan efter är skittråkigt=disken kunde bli ståendes i veckor när jag bodde själv.

Bilkörning är inget problem för mig. Laga mat är jag inte så road av. Diskar gör jag för jag hatar att se diskberg, men det gör jag inte efter varje måltid. Jag har börjat fundera på en diskmaskin. Tvättar kläder gör jag spontant när tvättkorgen börjar bli full. Sånt skulle jag ha svårt att planera in. Jag tycker det är svårt att veta vilken dag de rena kläderna tar slut eller när tvättkorgen är full. Alternativet är ju att köpa mer kläder så det alltid finns rent och de rena kläderna räcker till på lördag då man planerat att tvätta. Nu är tvättmaskinen nätt och jämt full när alla kläder är smutsiga.

 

[grodan21]

Bilkörning är inget problem för mig. Laga mat är jag inte så road av. Diskar gör jag för jag hatar att se diskberg, men det gör jag inte efter varje måltid. Jag har börjat fundera på en diskmaskin. Tvättar kläder gör jag spontant när tvättkorgen börjar bli full. Sånt skulle jag ha svårt att planera in. Jag tycker det är svårt att veta vilken dag de rena kläderna tar slut eller när tvättkorgen är full. Alternativet är ju att köpa mer kläder så det alltid finns rent och de rena kläderna räcker till på lördag då man planerat att tvätta. Nu är tvättmaskinen nätt och jämt full när alla kläder är smutsiga.

Men bara för jag har problem med vissa saker, betyder det inte att alla med asp har har det! Jag gav exempel på vad jag har problem med. Något annat som tar mycket energi från mig är att sitta i kontorslandskap. Alltså sitter jag nu i eget rum på jobbet, vilket gör att jobbet tar mindre med energi.

 

[Magiana]

Hur mycket vet psykologen om din bakgrund? Jag ser inget konstigt alls i något av det du beskriver med bara lite vetskap om din bakgrund. Sedan kan jag såklart inte avgöra om någon diagnos skulle vara aktuell dessutom.

Att kolla upp saker och ting innebär iallafall ingen diagnos. Inte att göra det man sagt man ska göra heller.

Jag har hunnit berätta en del.

Som jag ser det kan jag ha problem att prioritera. Om jag väljer ut det jag tycker är viktigt att göra, så stör jag mig på det jag inte hinner. Att organisera kan också vara svårt. I vilket rum ska jag förvara mitt hantverksmaterial? Vilka verktyg är bra att ha inne respektive i verkstaden? Vilken typ av möbler behöver jag till förvaring? Hur ska städskrubben organiseras då det fattas hyllor och jag inte kan hitta något som passar i utrymmet? Hur ska hallen inredas då den är jättetrång? Om jag ska flytta ut kontoret till lillstugan, ska jag då tapetsera där först som jag har tänkt mig, eller ska jag strunta i det? Det är såna saker jag kan fastna på. Däremot är det inte svårt att välja gräsklippning framför städning om gräset är långt, solen skiner och det ska regna dagen efter.

Jag kan också ha svårt att uppskatta hur lång tid något tar att göra.

 

[Magiana]

Men bara för jag har problem med vissa saker, betyder det inte att alla med asp har har det! Jag gav exempel på vad jag har problem med. Något annat som tar mycket energi från mig är att sitta i kontorslandskap. Alltså sitter jag nu i eget rum på jobbet, vilket gör att jobbet tar mindre med energi.

Givetvis förstår jag att det varierar, inte bara mellan personer med diagnoser utan även bland "normalbefolkningen".

 

[svea]

Sen kan man väl ha ganska små autistiska drag också, på en nivå där det mer blir ett personlighetsdrag än ett NPF? Det är ju just ett spektrum och inte en statisk diagnos, och som grodan21 skriver, väldigt individuellt hur det yttrar sig. Dessutom påverkar väl livssituationen i vilken utsträckning autism eller autistiska drag blir ett funktionshinder.

Nu spekulerar jag bara, för jag inte expert på området, men jag tänker att en person som är väldigt högfungerande när hen befinner sig i en trygg och välordnad situation kan fungera mycket sämre i en osäker och otrygg situation, och då blir eventuella autistiska drag mer framträdande? Och då kanske kunskap om autism kan användas som en nyckel för att hantera situationen bättre?

Många av vardagstipsen för människor med t ex autism eller ADHD är för övrigt rent allmänt smarta för vem som helst.

 

[Mabuse]

Precis, det är ofta mycket svårt, eller till och med omöjligt, att koncentrera sig på sådant man inte upplever som roligt.

Det är rätt svårt för de flesta. Jag förstod det som att problemet också var att han inte riktigt kunde styra uppmärksamheten - t ex om folk pratade i samma rum eller det hände annat, så fångade det hans fokus, även om det han höll på med i sig var något han ville göra. Eller tvärtom att hans fokus fastnar på något som man kanske inte alls ska göra just då. Alltså att man inte viljestyrt, annat än med stor ansträngning, kan styra vart ens koncentration ska läggas. Men absolut, han har lättare att hålla fokus på sånt han själv tycker är roligt och intressant, så är det för alla, tänker jag. Men jobba i ett stökigt klassrum t ex är helt omöjligt för honom. Det blir otroligt svårt.

 

[Mabuse]

Givetvis förstår jag att det varierar, inte bara mellan personer med diagnoser utan även bland "normalbefolkningen".

Vad jag har fått höra är väl att drag av allt möjligt har vi lite till mans, människor är olika helt enkelt och alla har sina utmaningar. Men om man har så mycket av något att det ställer till det i livet, att det blir ett hinder, då är det en funktionsnedsättning.

Typ: alla kan koncentrera sig på något de tycker är roligt och intressant, och har svårare med något som är tråkigt och ointressant. Men om det är så att ens koncentration knappt går att styra alls, att man fastnar på detaljer eller distraheras av minsta störning, och bara med yttersta ansträngning kan hålla fokus på en uppgift med vilje, på nivån att man blir mycket tröttare än andra av att göra det, då är det en funktionsnedsättning.

Men vad vet jag, jag är inte psykolog eller psykiatriker.

 

[EmmaBovary]

Nej, det är klart att jag inte kan diagnosticera mig själv, men jag försöker hitta vad det är min psykolog ser. Men jag har faktiskt problem med det. Jag vänder och vrider på saker, försöker se i backspegeln hur det har varit och hur det är nu.

Är det aspigt att t.ex. göra det man säger att man ska göra? Är det aspigt att göra något noggrant för att man inte ska få problem senare så man får göra om det? Är det aspigt att göra research innan man gör något eller köper något? Är det aspigt att inte vilja nöja sig med något mediokert?

Många frågor men få svar.

Nu svarar jag lite generellt, snarare i ett försök att vidga bilden än att peka på saker som rör dig alls. Jag är inte heller utbildad inom området så det är mer reflektioner över närstående som är diagnostiserade med någon form av autism, och när jag läst på för egen del. Men något som varit gemensamt för de jag känner med asperger har varit svårigheter att tänka utanför boxen, i varierande utsträckning. Exempelvis en tendens att tolka något bokstavligt, eller svårigheter att se att det är möjligt att man kan tolka något på mer än ett sätt. Eller att saker måste utföras på ett visst sätt, annars går det inte alls. En annan grej har varit svårigheter med det sociala spelet, att läsa av folk vilket ofta lett till utmattning av att vistas bland folk. Själv känner jag igen mig i vissa av de här tendenserna själv, exempelvis svårigheter att göra något alls, om det inte är på det sättet som jag tänker mig är rätt. Men det är ju så att många kan nog känna i sig i vissa delar av en diagnos, men det innebär ju inte att man uppfyller alla kriterier osv.

Jag förstår att du vill fördjupa dig något när dina samtal hos psykologen lett in på ämnet, och det kan ju säkert ta ett tag att få en utredning gjord. Sedan kan det nog vara både bra och dåligt att läsa in sig på en diagnos. Positivt om man verkligen vill fördjupa sig för fördjupandets skull, och kanske att man känner att man förstår sig på sin egen person mer. Dock lite mer negativt om tanken på en diagnos skaver. Känner du som det sistnämnda så kanske det är bäst att avstå, med tanken på att de flesta av dina svårigheter som du talat om i andra trådar lika gärna kan vara symtom på att du är deprimerad.