Försöker förstå

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag försöker få grepp om hur jag fungerar och hur det ska hanteras. En sak som jag funderat på är att jag kan vara ganska rastlös, så jag googlade på det idag. Jag har tidigare läst en del om adhd/add och inte känt igen mig och hamnade nu åter på en sida om detta, denna gång på wikipedia. Tydligen finns det tre former av detta. Jag läste om det ena symptomet efter det andra och kände bara att "eh, naee...." vid så gott som varje symptom. Någonstans kunde jag väl känna att "kanske, lite".

Sen kom jag till följande stycke:

"Vid ett tyskt specialpedagogiskt resurscentrum uppskattar man till exempel att 10% av de elever som remitteras dit som psykiatriskt koncentrationsstörda i själva verket är intellektuellt särbegåvade och är alls inte "störda" i någon som helst bemärkelse.[11] De har snarast reagerat helt normalt på en allt för ostimulerande miljö. Skillnaden mellan en korrekt ADHD-diagnos och okoncentrerade stökiga men särbegåvade barn är att koncentrationsförmågan infinner sig i samma stund som det särbegåvade barnet hamnar i en stimulerande miljö. För ett barn med ADHD-diagnos är koncentrationsstörningen tydlig oavsett sammanhanget och mängden stimulans.[12][13]"

Jag är ju inte stökig. Snarare tvärt om. Men en ostimulerande miljö bidrar till min rastlöshet. Jag är ju ganska så kreativ av mig. När jag gör något som intresserar mig, så har jag inga problem att koncentrera mig. Det vittnar ju mitt hantverk om. Enformighet är rena döden för mig.

Sen försöker jag greppa detta med de olika diagnoserna inom autismspektrat. Jag har svårt att känna igen mig där, men det är ju inte så enkelt att det bara rätt och slätt finns ett antal diagnoskriterier och att man då ska uppfylla ett visst antal av dem.

Jag hade det väldigt lätt för mig i skolan och behövde inte anstränga mig nämnvärt för att få hyfsade betyg. Språk har jag hyfsat lätt för. När jag spelade blockflöjt, ansågs jag som en talang. Jag är bra på hantverk och har god finmotorik och noggrannhet. Jag vet ofta vad jag vill. Jag har god logisk förmåga. Analytisk. Jag är kreativ och lösningsorienterad, men godkänner inte vilka kassa lösningar som helst. Man kan nog kalla mig för motvallskärring ibland. Envis som synden. Många idéer och många intressen. Mycket vilja. En drömmare. När jag vet vad jag vill ha jobbar jag för att få det. Jag stör mig på folk som kör över mig och tillåter det inte. Tidigare har jag varit ganska mesig, men jag tar inte skit längre. Svårt med sociala kontakter då jag inte vill tränga mig på och inte anser mig värd vänner. Orolig för att råka ut för skitsnack eller mobbing. Jag har tidigt lärt mig att "själv är bästa dräng", då jag inte kunnat lita på att få andras hjälp. Lätt för att komma överens med de flesta. Inga problem att kallprata med folk. Kan följa instruktioner, men också lösa uppgifter på egen hand. Jag är nog ganska rörig då jag har en tendens att stöka till snabbare än jag hinner städa och har lite svårt att organisera huset. Trivs bäst i lugn miljö.

Jag funderar också på vad av mig som är medfött och vad som är förvärvat. Hur mycket är jag påverkad av att farsan slog mig då och då utan att jag begrep varför? Hur påverkade det mig att se min syster bli slagen eller höra mina föräldrar fajtas och krossa porslin? Hur påverkade det mig att gång på gång bli lämnad av mina föräldrar i okänd miljö hos okända människor, eller bli lämnad boende ensam med farsan som jag ju inte litade på?

Det är nog fasen inte enkelt att begripa sig på sig själv.
 

Sen kan man väl ha ganska små autistiska drag också, på en nivå där det mer blir ett personlighetsdrag än ett NPF? Det är ju just ett spektrum och inte en statisk diagnos, och som grodan21 skriver, väldigt individuellt hur det yttrar sig. Dessutom påverkar väl livssituationen i vilken utsträckning autism eller autistiska drag blir ett funktionshinder.

Nu spekulerar jag bara, för jag inte expert på området, men jag tänker att en person som är väldigt högfungerande när hen befinner sig i en trygg och välordnad situation kan fungera mycket sämre i en osäker och otrygg situation, och då blir eventuella autistiska drag mer framträdande? Och då kanske kunskap om autism kan användas som en nyckel för att hantera situationen bättre?

Många av vardagstipsen för människor med t ex autism eller ADHD är för övrigt rent allmänt smarta för vem som helst.

Precis, det här var ett bra svar. Jag har också uppfattat det som att de högfungerande autister jag känner fungerar utmärkt i en välordnad situation (oftast bättre än "normalbefolkningen"!), men dragen blir mer påtagliga när rutinen rubbas.
 
Nu svarar jag lite generellt, snarare i ett försök att vidga bilden än att peka på saker som rör dig alls. Jag är inte heller utbildad inom området så det är mer reflektioner över närstående som är diagnostiserade med någon form av autism, och när jag läst på för egen del. Men något som varit gemensamt för de jag känner med asperger har varit svårigheter att tänka utanför boxen, i varierande utsträckning. Exempelvis en tendens att tolka något bokstavligt, eller svårigheter att se att det är möjligt att man kan tolka något på mer än ett sätt. Eller att saker måste utföras på ett visst sätt, annars går det inte alls. En annan grej har varit svårigheter med det sociala spelet, att läsa av folk vilket ofta lett till utmattning av att vistas bland folk. Själv känner jag igen mig i vissa av de här tendenserna själv, exempelvis svårigheter att göra något alls, om det inte är på det sättet som jag tänker mig är rätt. Men det är ju så att många kan nog känna i sig i vissa delar av en diagnos, men det innebär ju inte att man uppfyller alla kriterier osv.

Jag förstår att du vill fördjupa dig något när dina samtal hos psykologen lett in på ämnet, och det kan ju säkert ta ett tag att få en utredning gjord. Sedan kan det nog vara både bra och dåligt att läsa in sig på en diagnos. Positivt om man verkligen vill fördjupa sig för fördjupandets skull, och kanske att man känner att man förstår sig på sin egen person mer. Dock lite mer negativt om tanken på en diagnos skaver. Känner du som det sistnämnda så kanske det är bäst att avstå, med tanken på att de flesta av dina svårigheter som du talat om i andra trådar lika gärna kan vara symtom på att du är deprimerad. :)
Det stör mig lite att jag inte kan avgöra om jag har vissa symptom eller inte. Sedan grejen med npf dök upp så har jag börjat analysera allt, både mig själv och personer i min omgivning för att försöka få en hint om jag är annorlunda eller inte.

Ta det här med att jag vet vad jag vill t.ex. Vissa saker är jag väldigt bestämd med, medan andra saker går att kompromissa med. Och när morsan la mitt durkslag i fel skåp hemma hos mig blev jag irriterad. Det var ju för att när jag behövde durkslaget, ville jag inte ägna tid åt att leta efter det. Det blev helt enkelt besvärligt. Jag hatar att behöva leta efter grejer och hon kunde ju bara ha frågat var den skulle vara eller låta bli att lägga sig i. Är jag aspig som reagerar så här?

Och det här med att köpa ett eget hus, det tänkte jag igenom under lång tid. Jag vägde för- och nackdelar med alla möjliga alternativ med varandra. Jag övervägde till och med att bo i "litet hus på vagn". Men i slutändan hade de andra alternativen för många nackdelar eller sådant jag inte kunde kompromissa med.
 
Det stör mig lite att jag inte kan avgöra om jag har vissa symptom eller inte. Sedan grejen med npf dök upp så har jag börjat analysera allt, både mig själv och personer i min omgivning för att försöka få en hint om jag är annorlunda eller inte.

Ta det här med att jag vet vad jag vill t.ex. Vissa saker är jag väldigt bestämd med, medan andra saker går att kompromissa med. Och när morsan la mitt durkslag i fel skåp hemma hos mig blev jag irriterad. Det var ju för att när jag behövde durkslaget, ville jag inte ägna tid åt att leta efter det. Det blev helt enkelt besvärligt. Jag hatar att behöva leta efter grejer och hon kunde ju bara ha frågat var den skulle vara eller låta bli att lägga sig i. Är jag aspig som reagerar så här?

Och det här med att köpa ett eget hus, det tänkte jag igenom under lång tid. Jag vägde för- och nackdelar med alla möjliga alternativ med varandra. Jag övervägde till och med att bo i "litet hus på vagn". Men i slutändan hade de andra alternativen för många nackdelar eller sådant jag inte kunde kompromissa med.

Jag förstår att du funderar som du gör, men ovanstående exemplen kan ju lika gärna vara en "helt normal" person som gillar ordning och reda, lite aspigt eller uttryck för lite anankastiska drag (som jag vet att jag skrivit om innan) osv osv. Några enstaka exempel behöver ju inte säga något alls om helheten, samtidigt som de i vissa fall kan vara talade. Det är jättesvårt!
 
Är jag aspig som reagerar så här?
Jag använder mig inte av uttryck som "aspig", men ja, vissa saker du beskriver här på forumet låter i mina öron som väldigt speciellt och eventuellt kopplat till en diagnos. Du verkar otroligt oförmögen att kompromissa gällande vissa saker, som nog för de flesta av oss skulle ses som skitgrejer.

Jag skulle aldrig drömma om att bli arg på någon för att de lagt en sak fel i mitt kök.
 
Är det aspigt att t.ex. göra det man säger att man ska göra? Är det aspigt att göra något noggrant för att man inte ska få problem senare så man får göra om det? Är det aspigt att göra research innan man gör något eller köper något? Är det aspigt att inte vilja nöja sig med något mediokert?
Det där ser ju ut som vanligt sunt förnuft och en helt vanlig dag hos mig. Jag har ju 2 "extrajobb" där det ena handlar om service och konstruktion av livsuppehållande system och det andra är lika viktigt och får inte bli fel.

Riskbedömning tillsammans med en rejäl kravspec som man inte viker från blir ju i slutet en produkt man aldrig behöver tvivla på och är nöjd med och det viktiga är aldrig vägen dit utan resultatet.
 
Jag skulle aldrig drömma om att bli arg på någon för att de lagt en sak fel i mitt kök.
Inte ens om du är stressad och behöver grejen NU?

Min morsa har jag allmänt ganska dåligt tålamod med. Andra tolererar jag bättre.

För övrigt så hittar jag inget bättre ord än "aspig" för att beskriva en egenskap som kan tyda på detta.
 
Inte ens om du är stressad och behöver grejen NU?

Min morsa har jag allmänt ganska dåligt tålamod med. Andra tolererar jag bättre.

För övrigt så hittar jag inget bättre ord än "aspig" för att beskriva en egenskap som kan tyda på detta.

Trots adhd hade jag aldrig sneat till på ngt sånt.

Min närstående med Asperger hade dock extremt tydliga regler och mönster för var allt skulle vara och kunde gärna bråka om sånt ofta.
Det tycker jag är vanligt. Just det där att det måste vara på deras sätt. Lite genomgående i deras liv på olika fronter.
Min närstående har ju gjort flera stora förändringar, likt dig. Men vissa saker är orubbliga.

Sen finns det ju som sagt en massa fina sidor som är frekvent förekommande hos de med Asperger, typ ärlighet, lojalitet och stark moralisk kompass.
Känns lite som att du tycker just en Asperger-diagnos är ngt hemskt och mer negativt än tex add/adhd.
 
Trots adhd hade jag aldrig sneat till på ngt sånt.

Min närstående med Asperger hade dock extremt tydliga regler och mönster för var allt skulle vara och kunde gärna bråka om sånt ofta.
Det tycker jag är vanligt. Just det där att det måste vara på deras sätt. Lite genomgående i deras liv på olika fronter.
Min närstående har ju gjort flera stora förändringar, likt dig. Men vissa saker är orubbliga.

Sen finns det ju som sagt en massa fina sidor som är frekvent förekommande hos de med Asperger, typ ärlighet, lojalitet och stark moralisk kompass.
Känns lite som att du tycker just en Asperger-diagnos är ngt hemskt och mer negativt än tex add/adhd.
Ja, jag tycker en sån diagnos vore hemsk.

Nej, då hade jag bara frågat efter saken. Jag hade heller inte blivit vansinnig på att någon diskar på fel sätt ;).
Hon var inte där när jag behövde den. Och bråttom som fan hade jag.

Och diska på fel sätt? Jag skiter väl i hur det diskas bara det blir rent och det blir det inte om man inte sköljer bort diskmedel och matrester.
 
Ja, jag tycker en sån diagnos vore hemsk.


Hon var inte där när jag behövde den. Och bråttom som fan hade jag.

Och diska på fel sätt? Jag skiter väl i hur det diskas bara det blir rent och det blir det inte om man inte sköljer bort diskmedel och matrester.

Vill du svara på varför du tycker det skulle vara hemskt? Du måste så klart inte!
 
@Magiana Du har skrivit många inlägg här på forumet om hur en person diskade på fel sätt hemma hos dig.

Men strunt samma, jag tror du missar min poäng lite. Låt psykologen sköta utredningen, det här är ingenting du klurar ut själv.
 
Vill du svara på varför du tycker det skulle vara hemskt? Du måste så klart inte!
För att jag skulle känna mig misslyckad. För att jag skulle använda det som orsak till att folk har behandlat mig illa och jag skulle aldrig kunna ändra på det. I stället får jag då bara gå och vänta på nästa grej eftersom jag vet att det kommer. Det betyder att jag aldrig skulle våga ha nära relationer. Ytliga går bra för de kan man avfärda som skitstövlar om de beter sig illa.
 
@Magiana Du har skrivit många inlägg här på forumet om hur en person diskade på fel sätt hemma hos dig.

Men strunt samma, jag tror du missar min poäng lite. Låt psykologen sköta utredningen, det här är ingenting du klurar ut själv.
Nä, jag har inte skrivit många inlägg om det. Jag har heller inte skrivit något om att belgaren som målade om mitt hus, även målade över de svarta järnen vid grunden (som inte skulle målas) eller att han körde upp i en rabatt med gräsklipparen. Jag detaljstyr inte folk, men har vissa gränser. Dålig hygien i köket är t.ex. en sån sak som är no-no.
 
För att jag skulle känna mig misslyckad. För att jag skulle använda det som orsak till att folk har behandlat mig illa och jag skulle aldrig kunna ändra på det. I stället får jag då bara gå och vänta på nästa grej eftersom jag vet att det kommer. Det betyder att jag aldrig skulle våga ha nära relationer. Ytliga går bra för de kan man avfärda som skitstövlar om de beter sig illa.

Det känns värt att påpeka att det där inte stämmer. De som behandlat sig illa har fortfarande varit skitstövlar, det skulle inte ändras. Sedan tror jag fortfarande att kunskap alltid är bra, även om det skulle kännas som att bilden av en själv ruckades som fan i början, så tror jag att man i det långa loppet gynnas av den ökade förståelsen. Speciellt i relationer till andra människor. Och med det sagt så har du inte fått någon diagnos, det är möjligt att det mest är depressionen som talar och allt det där. Ser inga problem i att fråga andra personer om hur saker kan uppfattas, men som sagt så kan det bli lite tokigt att stirra sig blind på en diagnos som inte är satt.
 
Det är rätt svårt för de flesta. :oJag förstod det som att problemet också var att han inte riktigt kunde styra uppmärksamheten - t ex om folk pratade i samma rum eller det hände annat, så fångade det hans fokus, även om det han höll på med i sig var något han ville göra. Eller tvärtom att hans fokus fastnar på något som man kanske inte alls ska göra just då. Alltså att man inte viljestyrt, annat än med stor ansträngning, kan styra vart ens koncentration ska läggas. Men absolut, han har lättare att hålla fokus på sånt han själv tycker är roligt och intressant, så är det för alla, tänker jag. Men jobba i ett stökigt klassrum t ex är helt omöjligt för honom. Det blir otroligt svårt.
Det handlar både om att man har svårt att rikta koncentrationen och att det är svårt att koncentrera sig på och utföra sådant man inte upplever som roligt. Naturligtvis menar jag att svårigheterna ligger utanför normalspannet. Det handlar liksom om en annan nivå än att du och jag tycker att det är tråkigt att röja i köket.
 
Ta det här med att jag vet vad jag vill t.ex. Vissa saker är jag väldigt bestämd med, medan andra saker går att kompromissa med. Och när morsan la mitt durkslag i fel skåp hemma hos mig blev jag irriterad. Det var ju för att när jag behövde durkslaget, ville jag inte ägna tid åt att leta efter det. Det blev helt enkelt besvärligt. Jag hatar att behöva leta efter grejer och hon kunde ju bara ha frågat var den skulle vara eller låta bli att lägga sig i. Är jag aspig som reagerar så här?
Enligt mig är det där en överreaktion. Jag förmodar att den hamnade i fel skåp pga att din mamma hade för avsikt att försöka hjälpa till?
 
För att jag skulle känna mig misslyckad. För att jag skulle använda det som orsak till att folk har behandlat mig illa och jag skulle aldrig kunna ändra på det. I stället får jag då bara gå och vänta på nästa grej eftersom jag vet att det kommer. Det betyder att jag aldrig skulle våga ha nära relationer. Ytliga går bra för de kan man avfärda som skitstövlar om de beter sig illa.

Fast om folk behandlat dig illa ligger problemet hos dem. Men om det blivit missförstånd där båda parter har del i det kan ju en diagnos leda till att man får verktyg att hantera sånt man ev har svårt för.

Jag säger absolut inte att du HAR någon diagnos. Det måste till en utredning av rätt kompetens, vilket du ju vet.

Men OM du får en så ändrar det ju ingenting i vem du är. Du är ju samma person som alltid. Det enda som sker är att du kanske kan få hjälp anpassad för just dina behov och då faktiskt kanske kan må bättre både i ork/ekonomi/den stressen och även få hjälp med ev sociala svårigheter.

Jag vet ju många med Asperger som både har partner, ungar och vänner. Och är omtyckta av kollegor, stallfolk etc. Så inget av det sociala står och faller med att du får ett papper med ett ord på.
Det är inget som säger att för att man har Asperger så är man dömd till ett liv i ensamhet, om man nu inte vill det.
 
Enligt mig är det där en överreaktion. Jag förmodar att den hamnade i fel skåp pga att din mamma hade för avsikt att försöka hjälpa till?
Du har kanske aldrig blivit överkörd av din morsa gång på gång? Min morsa tycket t.o.m. att det är normalt att hullbedöma mig genom att klämma på mitt fläsk som om jag vore boskap. Jag upplevde det kränkande. Ingen får ta på mig utan mitt medgivande och det spelar ingen roll om det är någon dito karl eller min morsa. Hon använder också mansplainingteknik mot mig fast det kan man ju inte kalla det när det kommer från en morsa. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla beteendet i det fallet. Men hon ska bara ge fan i att tala om saker för mig som jag redan vet, oavsett om det är något jag jobbar med eller om det handlar om hur jag mår.

Så att hon stökar till hos mig är ju bara ytterligare en kaka på kaka. Hon har liksom aldrig respekterat mig utan vet bäst hela tiden.

Det ordet antyder ingen diagnos och är begränsat till just oflexibilitet. Asperger är mer än så.
 
Du har kanske aldrig blivit överkörd av din morsa gång på gång? Min morsa tycket t.o.m. att det är normalt att hullbedöma mig genom att klämma på mitt fläsk som om jag vore boskap. Jag upplevde det kränkande. Ingen får ta på mig utan mitt medgivande och det spelar ingen roll om det är någon dito karl eller min morsa. Hon använder också mansplainingteknik mot mig fast det kan man ju inte kalla det när det kommer från en morsa. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla beteendet i det fallet. Men hon ska bara ge fan i att tala om saker för mig som jag redan vet, oavsett om det är något jag jobbar med eller om det handlar om hur jag mår.

Så att hon stökar till hos mig är ju bara ytterligare en kaka på kaka. Hon har liksom aldrig respekterat mig utan vet bäst hela tiden.


Det ordet antyder ingen diagnos och är begränsat till just oflexibilitet. Asperger är mer än så.
Asperger är absolut mer än så.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp