F
Fiasnutt
Mitt sto gick och fölade för tre veckor sedan. Hett efterlängtad var den lilla som dock visade sig vara en riktigt kavat liten dam.
Hon hade inte alls något intresse av att följa med mamma de första dagarna varpå jag var tvungen att försöka lösa problemet med att leda in och ut till hagarna (bilväg i vägen) med att även sätta på den lilla grimma och försöka få henne att följa med.
Det hela gick väl sådär. Jag försökte gå någorlunda lugnt fram med grimman och hon var väl inte så förtjust i den alls i början, men så småningom vande hon sig till med den där konstiga saken på huvudet. Att ledas lärde hon sig fort och det gick som en dans. Dock nu till problemet;
Hon vill inte att jag sätter på grimman. Alls. Hon är inte rädd, det är inte det. Mera bara att hon inte vill. Förmodligen upplever hon den som ett obehag eller förknippar min inlärning med något negativt.
Är hon inne i stallet funkar det bra. I boxen får jag överhuvudet taget göra saker med henne som hon inte alls tillåter utomhus.
Dock när jag kommer ner till hagen och ska ta in dem så protesterar hon vilt genom att springa iväg, bocka, backa upp rumpan, vända bort huvudet, tja allt hon kan för att slippa få på grimman.
När jag väl får på den brukar jag berömma otroligt mycket och klia en massa på rumpan och bogarna (det är de bästa hon vet
) men jag känner mer och mer att eftersom beteendet inte upphör så är jag rädd för att förvärra det hela.
Jag vill ju inte gärna skapa en huvudskygg häst...?
Sedan är hon otroligt skygg överhuvudtaget utomhus. Hon kommer bara fram till mig (efter stoooor tveksamhet) om jag sätter mig på huk. Har hon väl kommit fram till mig en gång, så är saken biff sedan och hon tycker att jag är jordens kompis och är nästan hellre med mig än med mamma.
Det här är mitt första föl och givetvis funderar jag om det här är normalt eller inte. Jag tycker hon borde lära sig, men nu har hon varit sådan här i två veckor utan att det vare sig blir bättre eller sämre.
Sen det där med grimman oroar mig.
Skulle bli jätteglad för tips och reflektioner!
Hon hade inte alls något intresse av att följa med mamma de första dagarna varpå jag var tvungen att försöka lösa problemet med att leda in och ut till hagarna (bilväg i vägen) med att även sätta på den lilla grimma och försöka få henne att följa med.
Det hela gick väl sådär. Jag försökte gå någorlunda lugnt fram med grimman och hon var väl inte så förtjust i den alls i början, men så småningom vande hon sig till med den där konstiga saken på huvudet. Att ledas lärde hon sig fort och det gick som en dans. Dock nu till problemet;
Hon vill inte att jag sätter på grimman. Alls. Hon är inte rädd, det är inte det. Mera bara att hon inte vill. Förmodligen upplever hon den som ett obehag eller förknippar min inlärning med något negativt.
Är hon inne i stallet funkar det bra. I boxen får jag överhuvudet taget göra saker med henne som hon inte alls tillåter utomhus.
Dock när jag kommer ner till hagen och ska ta in dem så protesterar hon vilt genom att springa iväg, bocka, backa upp rumpan, vända bort huvudet, tja allt hon kan för att slippa få på grimman.
När jag väl får på den brukar jag berömma otroligt mycket och klia en massa på rumpan och bogarna (det är de bästa hon vet
) men jag känner mer och mer att eftersom beteendet inte upphör så är jag rädd för att förvärra det hela.Jag vill ju inte gärna skapa en huvudskygg häst...?
Sedan är hon otroligt skygg överhuvudtaget utomhus. Hon kommer bara fram till mig (efter stoooor tveksamhet) om jag sätter mig på huk. Har hon väl kommit fram till mig en gång, så är saken biff sedan och hon tycker att jag är jordens kompis och är nästan hellre med mig än med mamma.
Det här är mitt första föl och givetvis funderar jag om det här är normalt eller inte. Jag tycker hon borde lära sig, men nu har hon varit sådan här i två veckor utan att det vare sig blir bättre eller sämre.
Sen det där med grimman oroar mig.
Skulle bli jätteglad för tips och reflektioner!
