Fördelar/ nackdelar med tinker?

[karamelldrottningen]

Oftast underlättar det att klippa hovskägget. Alltså inte raka utan endast klippa det. För att lättare hålla koll och för rengöring vid behov.

 

[Alexandra_W]

Min är också väldigt mild och vänlig - men utan att bli menlös. Jag har alltid haft snälla hästar men W är snäll på en nivå jag aldrig mött förut. Någonsin. Och otroligt trygg men ändå vaken och pigg.

Tyvärr hade ju även hon fått sluta i förtid pga rasrelaterade problem (CPL) om inte en skada hunnit före

Jag har fastnat helt för rasen, men är lite bekymrad hur man egentligen ska hitta en som är och förblir frisk från de rasrelaterade problemen...

 

[EZMK]

Jag har en femårig tinker som jag haft sedan hon var 1,5 år. Hon är fantastiskt roligt, både i personlighet och ridning. Vaken men nyfiken vilket underlättar all inlärning och hantering. Som @QueenLilith säger så är det som med alla andra starka hästar att de kan utnyttja det, dock är det väldigt mycket uppfostransgrej. Kanske lite som med små hundar, att i början var det gulligt så därför lät man de komma undan med det och då är det svårare att komma till rätta med. Min har dock ganska tydliga ramar från gedigen träning från marken och hon skulle aldrig få för sig att dra iväg med mig eller gå på mig. Det värsta jag vet är buffliga och valpiga hästar som inte håller sitt space.

Behåringen har alla andra pratat om, jag har inte jätteproblem även om hon hade hovskabb med sig från uppfödaren som vi fick bort med en behandling och klippning när hon var två år. Eller ja, jag borstar benen på samma sätt som svans och man då och då och kan sätta det i tofsar alt fläta åt hovslagaren så han ser hovarna

Aktivitets mässigt gör vi det mesta med sällskap fast oftast helt själva. Uteritter, WE, dressyr, hoppar, harvar ridbanan. De kan komma i lite olika storlekar och typer, min är modell tung d-ponny-ish. Hon är superhärlig!

Obligatorisk bild på djuret:

 

[Nota]

Någon med erfarenhet av tinker här? Hur är dom att rida? Överlag tunga eller? Fång-benägna? Robusta och friska? Bra hovar? Har hört om risken med fotskabb/klåda. Såg även en säljesannons var det stod att hästen emellanåt upplevde klåda i hovskägget? Varningsklocka?

Jag har haft hand om 2 stycken, den ena var frisk på alla sätt och vis och en dröm att rida, långbent och välriden robust utan att vara det minsta tung.

Den andra hade skabb i flera omgångar och var mer bufflig och tungriden.

Vill tillägga att båda var otroligt vänliga och snälla hästar emot alla människor.
Hetsade aldrig i hantering inte ens att ta in eller ut när det blåste hårt.

Stabila och trygga som sjutton i båda hantering och ridning.
Gick fram överallt och tror inte dom någonsin skyggade för något ens.

Jag var visserligen också en orädd och trygg ryttare.


Men överlag är jag otroligt förtjust i rasen då helst dom med lite längre ben och runt 160 cm.

Dom små tycker jag ser ut och verkar vara som vilka ponnyer som helst.

 

[Nota]

Har upplevt en del tinkers/irish cobs som buffliga och tyvärr har många nog hamnat i fel händer, så dom bara drar iväg när dom känner för det. Starka och okänsliga båda från marken och ryggen. Väldigt smarta hästar, men tyvärr har många av dom jag har upplevt inte alls varit min typ av häst pga uppförande. Har en bekant som köpte ett irish cob föl, totalt ouppfostrat är den, men dom tycker själv att dom kan allt och den är fantastisk, fast den stegrar när dom går med den och inte kan få verkat hovarna då den kastar sig runt.- Som sagt beror detta ju inte specifikt på rasen, utan många som tyvärr skaffer sån som "tant häst" men inte kan hantera dom, utan hästarna gör som dom vill. Vi har en sån mix i stallet med, inte alls min typ av häst, som bara "drar iväg" när det är mat/gräs you name it.

Låter som ett beteende otroligt många raser och individer skulle lägga till med hos den typen av ägare.

Dom tinkrar jag haft med att göra har varit mycket milda och trevliga att hantera.

 

[Brassneck]

Någon med erfarenhet av tinker här? Hur är dom att rida? Överlag tunga eller? Fång-benägna? Robusta och friska? Bra hovar? Har hört om risken med fotskabb/klåda. Såg även en säljesannons var det stod att hästen emellanåt upplevde klåda i hovskägget? Varningsklocka?

Jag har arbetat ett fyrtiotal cobbar i olika storlekar från Irland/Storbritannien genom åren. Generellt vänliga och lugna men jag litade inte på speciellt många av dem. När de sticker så sticker de och man har inte en chans, så sjukt starka. Upplever dem som hårda i huvudet. Vissa av dem hade säkert varit trevliga i en annan miljö än ridskola.
Ägde en korsning cob/irländsk sporthäst i några år och han var lite likadan. Vänlig och ganska långsam 98% av tiden och sen plötsligt smällde det till från ingenstans.
Vi klippte hovskägget på alla med maskin och tvättade varje dag.
Många av våra större cobbar hade ganska dåliga hovar, men i övrigt hade vi förvånansvärt lite hältor och koliker.
Det finns säkert trevliga individer därute som inte har det här beteendet med att vara introverta och sen dra. Kanske tinker i Sverige har bättre skalle och mer genomavlade. I England är cobbar ju mest "slaskhästar".

 

[QueenLilith]

Jag har arbetat ett fyrtiotal cobbar i olika storlekar från Irland/Storbritannien genom åren. Generellt vänliga och lugna men jag litade inte på speciellt många av dem. När de sticker så sticker de och man har inte en chans, så sjukt starka. Upplever dem som hårda i huvudet. Vissa av dem hade säkert varit trevliga i en annan miljö än ridskola.
Ägde en korsning cob/irländsk sporthäst i några år och han var lite likadan. Vänlig och ganska långsam 98% av tiden och sen plötsligt smällde det till från ingenstans.
Vi klippte hovskägget på alla med maskin och tvättade varje dag.
Många av våra större cobbar hade ganska dåliga hovar, men i övrigt hade vi förvånansvärt lite hältor och koliker.
Det finns säkert trevliga individer därute som inte har det här beteendet med att vara introverta och sen dra. Kanske tinker i Sverige har bättre skalle och mer genomavlade. I England är cobbar ju mest "slaskhästar".

ar min erfarenhet med, precis som du beskriver. Det betyder inte att jag tycker "alla av den rasen är såna" men generellt mer hårda i huvedet enligt mig. Men det är ju baserat på individer jag har träffar på genom åren och inte en bild av alla individer inom rasen. Men aldrig en hästras jag hade vald (pga alla individer jag har träffat med just det beteendet)

 

[Alexandra_W]

Jag har arbetat ett fyrtiotal cobbar i olika storlekar från Irland/Storbritannien genom åren. Generellt vänliga och lugna men jag litade inte på speciellt många av dem. När de sticker så sticker de och man har inte en chans, så sjukt starka. Upplever dem som hårda i huvudet. Vissa av dem hade säkert varit trevliga i en annan miljö än ridskola.
Ägde en korsning cob/irländsk sporthäst i några år och han var lite likadan. Vänlig och ganska långsam 98% av tiden och sen plötsligt smällde det till från ingenstans.
Vi klippte hovskägget på alla med maskin och tvättade varje dag.
Många av våra större cobbar hade ganska dåliga hovar, men i övrigt hade vi förvånansvärt lite hältor och koliker.
Det finns säkert trevliga individer därute som inte har det här beteendet med att vara introverta och sen dra. Kanske tinker i Sverige har bättre skalle och mer genomavlade. I England är cobbar ju mest "slaskhästar".

Oj, de ic jag mött har främst varit just i verksamhet och imp Irland. Inte en enda av dem hade minsta tendens att sticka/dra. Inte hårda i huvudet heller - däremot kunde de stänga av när det blev för mycket. Alltså som skydd, inte för de var hårda utan egentligen tvärtom

Men det speglar väl också mycket väl problemet med att försöka beskriva och karaktärisera en extremt heterogen ras. Lite som "hur är ett svenskt halvblod"

 

[Nota]

Oj, de ic jag mött har främst varit just i verksamhet och imp Irland. Inte en enda av dem hade minsta tendens att sticka/dra. Inte hårda i huvudet heller - däremot kunde de stänga av när det blev för mycket. Alltså som skydd, inte för de var hårda utan egentligen tvärtom

Men det speglar väl också mycket väl problemet med att försöka beskriva och karaktärisera en extremt heterogen ras. Lite som "hur är ett svenskt halvblod"

Min ringa erfarenhet av dom 2 jag red under några år gjorde heller aldrig något sånt, dom gjorde överhuvudtaget aldrig något dumt varken vid hantering eller ridning.
Och jag var ofta ute och red i timmar både ensam och med sällskap.

 

[Alexandra_W]

Personligen och generellt tänker jag även att en häst som är supersnäll och lugn 99% av tiden men sen "plötsligt" smäller det bara till och den sticker "utan anledning" snarare nog är sjukt överbelastad och inte kan hantera mer än att den har knepigt lynne

Och jag tror det är väldigt väldigt vanligt att just milda, snälla och tåliga hästar överbelastas. För de klagar och protesterar inte utan de försöker. Är de då dessutom tex från Irland kan det vara så att de mest är ridna rakt ut. De står fint när man sitter upp, går i alla gångarter, skuttar över det som är framför näsan på dem, är trafiksäkra osv. Men de förstår egentligen inte särskilt många hjälper, är inte skolade mm. Sen hamnar de på en ridskola i Sverige och ska skolas in på lektion. Och det går bra för den är ju så snäll. Osv. Men får de inte tid att processa, krävs det mer av dem än de egentligen förstår ("använd spöet om det går för långsamt/sparka på lite om den blir lat, rama in ordentligt nu så att den inte smiter ut"..) så kommer vissa acceptera och i sinom tid knäcka koden och lära sig. Andra kommer stänga av (och uppfattas som hårda, envisa, obrydda mm) och ytterligare andra kommer slutligen att brisera för de kan inte hantera mer.

Jag får alltid lite ont i magen när folk t ex säger, oavsett ras, att "det gick så lätt att köra in, den är så trygg och cool så det var bara att sätta på en vagn och den rörde inte ett öra. Som den aldrig gjort annat" eller "det gick så lätt att rida in, bara kastade upp XX och inga problem, de kunde galoppera i skogen andra dagen". För det är med största sannolikhet en häst som det utnyttjats att den är väldigt snäll och tålig. Men den fick noll möjlighet att smälta och ta in.

 

[Brassneck]

Oj, de ic jag mött har främst varit just i verksamhet och imp Irland. Inte en enda av dem hade minsta tendens att sticka/dra. Inte hårda i huvudet heller - däremot kunde de stänga av när det blev för mycket. Alltså som skydd, inte för de var hårda utan egentligen tvärtom

Men det speglar väl också mycket väl problemet med att försöka beskriva och karaktärisera en extremt heterogen ras. Lite som "hur är ett svenskt halvblod"

Ja precis. Iochmed att det i grunden är helt oreglerad avel så är det ju svårt att säga att de är på ett visst sätt
Men som sagt, vet inte hur svenskfödda lite mer framavlade individer är.

Sen tror jag att många hästar i verksamhet i Sverige har det bra med både lämplig miljö och utbildad personal som kan läsa hästarna och ge dem passande uppgifter = betydligt trevligare hästar där man inte pressar dem till det yttersta.

 

[prinsessfeminist]

Personligen och generellt tänker jag även att en häst som är supersnäll och lugn 99% av tiden men sen "plötsligt" smäller det bara till och den sticker "utan anledning" snarare nog är sjukt överbelastad och inte kan hantera mer än att den har knepigt lynne

Och jag tror det är väldigt väldigt vanligt att just milda, snälla och tåliga hästar överbelastas. För de klagar och protesterar inte utan de försöker. Är de då dessutom tex från Irland kan det vara så att de mest är ridna rakt ut. De står fint när man sitter upp, går i alla gångarter, skuttar över det som är framför näsan på dem, är trafiksäkra osv. Men de förstår egentligen inte särskilt många hjälper, är inte skolade mm. Sen hamnar de på en ridskola i Sverige och ska skolas in på lektion. Och det går bra för den är ju så snäll. Osv. Men får de inte tid att processa, krävs det mer av dem än de egentligen förstår ("använd spöet om det går för långsamt/sparka på lite om den blir lat, rama in ordentligt nu så att den inte smiter ut"..) så kommer vissa acceptera och i sinom tid knäcka koden och lära sig. Andra kommer stänga av (och uppfattas som hårda, envisa, obrydda mm) och ytterligare andra kommer slutligen att brisera för de kan inte hantera mer.

Jag får alltid lite ont i magen när folk t ex säger, oavsett ras, att "det gick så lätt att köra in, den är så trygg och cool så det var bara att sätta på en vagn och den rörde inte ett öra. Som den aldrig gjort annat" eller "det gick så lätt att rida in, bara kastade upp XX och inga problem, de kunde galoppera i skogen andra dagen". För det är med största sannolikhet en häst som det utnyttjats att den är väldigt snäll och tålig. Men den fick noll möjlighet att smälta och ta in.

Så klokt!
Jag instämmer i varenda stavelse.

Det är så förfärligt lätt att glömma bort hästens behov av återhämtning och möjlighet att ta in alla intryck, även om den är snäll.

 

[Alexandra_W]

Ja precis. Iochmed att det i grunden är helt oreglerad avel så är det ju svårt att säga att de är på ett visst sätt
Men som sagt, vet inte hur svenskfödda lite mer framavlade individer är.

Sen tror jag att många hästar i verksamhet i Sverige har det bra med både lämplig miljö och utbildad personal som kan läsa hästarna och ge dem passande uppgifter = betydligt trevligare hästar där man inte pressar dem till det yttersta.

Självklart finns det bra verksamheter, de flesta är nog det. Det var mer som ett exempel på hur de snälla okomplicerade kan överbelastas mentalt

 

[tuaphua]

Personligen och generellt tänker jag även att en häst som är supersnäll och lugn 99% av tiden men sen "plötsligt" smäller det bara till och den sticker "utan anledning" snarare nog är sjukt överbelastad och inte kan hantera mer än att den har knepigt lynne

Och jag tror det är väldigt väldigt vanligt att just milda, snälla och tåliga hästar överbelastas. För de klagar och protesterar inte utan de försöker. Är de då dessutom tex från Irland kan det vara så att de mest är ridna rakt ut. De står fint när man sitter upp, går i alla gångarter, skuttar över det som är framför näsan på dem, är trafiksäkra osv. Men de förstår egentligen inte särskilt många hjälper, är inte skolade mm. Sen hamnar de på en ridskola i Sverige och ska skolas in på lektion. Och det går bra för den är ju så snäll. Osv. Men får de inte tid att processa, krävs det mer av dem än de egentligen förstår ("använd spöet om det går för långsamt/sparka på lite om den blir lat, rama in ordentligt nu så att den inte smiter ut"..) så kommer vissa acceptera och i sinom tid knäcka koden och lära sig. Andra kommer stänga av (och uppfattas som hårda, envisa, obrydda mm) och ytterligare andra kommer slutligen att brisera för de kan inte hantera mer.

Jag får alltid lite ont i magen när folk t ex säger, oavsett ras, att "det gick så lätt att köra in, den är så trygg och cool så det var bara att sätta på en vagn och den rörde inte ett öra. Som den aldrig gjort annat" eller "det gick så lätt att rida in, bara kastade upp XX och inga problem, de kunde galoppera i skogen andra dagen". För det är med största sannolikhet en häst som det utnyttjats att den är väldigt snäll och tålig. Men den fick noll möjlighet att smälta och ta in.

Sen är det också så att de hästar oavsett ras som är mer utåtagerande oavsett om det gäller rädsla, stress, frustration etc ”måste” man ju på ett annat vis se till att man hittar ett språk som gör att man kan sättas i dessa situationer utan att tappa kontroll så det blir farligt. Och man får många, många chanser att öva på det med de som ofta reagerar.
De som antingen inte reagerar eller reagerar introvert kan ibland bli farligare eftersom man inte varit i de lägen där de ballar ur ofta nog att ”prata dem tillbaks”.

Jag har jobbat med en del Tinkers. De som det varit problem med har oftast varit lite introverta och triggerstaplat.
Sen när de väl stänger ner upplever man dem som hårda.

 

[Grazing]

Jag har arbetat ett fyrtiotal cobbar i olika storlekar från Irland/Storbritannien genom åren. Generellt vänliga och lugna men jag litade inte på speciellt många av dem. När de sticker så sticker de och man har inte en chans, så sjukt starka. Upplever dem som hårda i huvudet. Vissa av dem hade säkert varit trevliga i en annan miljö än ridskola.
Ägde en korsning cob/irländsk sporthäst i några år och han var lite likadan. Vänlig och ganska långsam 98% av tiden och sen plötsligt smällde det till från ingenstans.
Vi klippte hovskägget på alla med maskin och tvättade varje dag.
Många av våra större cobbar hade ganska dåliga hovar, men i övrigt hade vi förvånansvärt lite hältor och koliker.
Det finns säkert trevliga individer därute som inte har det här beteendet med att vara introverta och sen dra. Kanske tinker i Sverige har bättre skalle och mer genomavlade. I England är cobbar ju mest "slaskhästar".

Sådär var den tinkern jag hjälpte till att sköta en period, skulle inte uppleva honom som hård men en fruktansvärt envis, tålig och lite obrydd skulle jag nästan säga när det gällde att inte gå på en osv. Men det är ju mycket en uppfostringsfråga också.

Han var i ägarens ögon en superbra "nybörjarhäst" och det var han i den bemärkelsen att han var en lugn och orädd och vänlig jätte som kunde bära alla men ville han inte så ville han inte och dom kunde bli stående på en väg i timmar och han stod där och sov, totalt oberörd av allt, inte lätt att flytta på en 650kg häst som inte vill. Eller när han fick för sig i backar oavsett upp eller ner att dra iväg, han sprang aldrig länge eller långt men iväg for han varesig ryttaren ville eller ej.

Alla är givetvis inte sådana och mycket är en uppfostringsgrej kan jag tänka mig.

 

[Oknytt]

Jag har arbetat ett fyrtiotal cobbar i olika storlekar från Irland/Storbritannien genom åren. Generellt vänliga och lugna men jag litade inte på speciellt många av dem. När de sticker så sticker de och man har inte en chans, så sjukt starka. Upplever dem som hårda i huvudet. Vissa av dem hade säkert varit trevliga i en annan miljö än ridskola.
Ägde en korsning cob/irländsk sporthäst i några år och han var lite likadan. Vänlig och ganska långsam 98% av tiden och sen plötsligt smällde det till från ingenstans.
Vi klippte hovskägget på alla med maskin och tvättade varje dag.
Många av våra större cobbar hade ganska dåliga hovar, men i övrigt hade vi förvånansvärt lite hältor och koliker.
Det finns säkert trevliga individer därute som inte har det här beteendet med att vara introverta och sen dra. Kanske tinker i Sverige har bättre skalle och mer genomavlade. I England är cobbar ju mest "slaskhästar".

Exakt så. Jag beskrev ju den jag hade som lömsk. Vilket han var, riktigt, riktigt jäkla lömsk. Lugn, lugn, lugn sen från ingenstans BAM! drämde in mig i ett järnstaket så jag fick världens hematom på överarmen samtidigt som han försökte vända röven till och sparka efter mig. Samma sak ute, lugn, lugn, lugn och sen BAM! drar som en avlöning. Jag tycker tinkrar/irish cob liksom har anammat allt det man inte tycker om hos kallblod.

 

[Mearas]

En av de största nackdelarna är väl att de flesta som säljs inte är svenskfödda, vilket gör det svårare att kontrollera kvaliteten. Rasen (hästtypen ?) verkar väldigt hipp som happ och är inte konsoliderad. Det gör det är svårt att förutsäga vad man får om man tex köper en unghäst. .Jag anser även att det säger rätt mkt om aveln när man har ett behåring som en bedömningspunkt på avelsvärderingar...
Jag tycker det är en bra grej att gynna svenska uppfödare och ännu bättre om man väljer en svensk inhemsk ras. Söker man en grövre ridhäst med stabilt temperament är nordsvensk brukshäst därför ett bättre alternativ. Lång historia av genomtänkt avel med sunda avelskriterier, bruksprov som utvärderar temperament (körprov) och det finns en naturlig variation i storlek och utseende.