Från ryttare till ponnymamma

[Asa_S]

Jag är dålig på att vara ponnymamma, tror jag. Min dotter är inte alls tacksam över att jag kan lägga den där tiden som jag lade på min egen ridning på hennes ridning nu för tiden . Själv känner jag bara hur min egen energi är mer och mer frånvarande och jag lyckas inte alls motivera mig till någon träning för egen del. Förr kunde jag hinna med 3 ponnyer på fredag förmiddag när jag är ledig, nu hinner jag en och vet inte vad jag gör med tiden resten av dagen . Jag är på dåligt humör jämt hemma och tycker bara att allt är ostädat och stökigt (vilket det är men förr klarade jag av det). Hur har det varit för er andra som gjort samma resa?

 

[moholmarabs]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

da slutar du vara ponny mamma at din dotter och atergar till DIG och din ridning. sedan hon tydligen inte uppskattar dig, sag till henne att hon kan da gora det sjalv.. vilket ocksa inkluderar fodra sin hast INNAN hon gar till skolan, samt mocka nar hon kommer fran skolan, rida om hon har tid och ge besked och fraga snallt om skjuts om det ar nagon tavling... hon kommer att uppskatta dig valdigt fort tror jag...
och detta ar bara ett forslag.. men tankt pa DIG forst vad du vill gora.. lycka till

 

[Asa_S]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Jag tror att problemet i mångt och mycket ligger inom mig själv. "Tyvärr" blev stallet fullt när vi köpte ungponny åt dottern så det finns ingen plats för någon häst åt mig. Ponnyn är vi båda nöjda med och dottern mockar åt båda "sina" ponnyer på morgonen och är med vid både utsläpp och tar fodringar så den delen sköter hon bra även om det ändå blir tjafs eftersom hon inte är på samma tideräkning som jag. Nej, jag tror att det är jag som är besviken över att inte hon har samma målsättning med sin ridning som jag har/hade och det är ju i sig inte något fel. Det handlar ju mer om att jag måste hitta någon egen målsättning med de hästar vi har på gården trots att jag inte kan rida dem, och sedan hoppas jag kunna överlämna dotterns målsättning till tränare (hopp-). Den delen har jag skjutit framåt eftersom det verkar som om både långpisk och skarpare betsling är något som tas till istället för mer grunder (men detta är alltså min uppfattning) och jag har inte velat ta risken att få vare sig barn eller ponny utbildade på det sättet - eftersom det går att göra så men jag inte tror på den typen av lösning utifrån hur jag ser på hästar, helt enkelt.

Glömde: det vi bråkar om i ridningen är mer att hon inte tycker det är viktigt att vara noggrann och göra rätt. Hon har haft lite aha-upplevelser men det är inte lätt att få till det! Jag kan ju inte heller rida hennes ponnyer och hjälpa till på så sätt. Jag rider ungponnyn när det är uteritt på schemat men det är bara kortare turer än så länge och inte så kul för dottern som sitter på en mer konditionstränad ponny och gillar fart och fläkt... Resten får jag ta från marken och det är inte rakt av överförbart för dottern uppsuttet sedan.

 

[Pinto]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Nu vet jag inte hur gammal din dotter är men är det småponnier eftersom du skriver att du inte kan rida dem?

 

[Pinto]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Hoppas verkligen inte att många tränare sysslar med det.En ordentligt grundriden häst är ju A och O om man ska komma ngnstans

 

[Ponnytant]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Du har redan själv lämnat alla svar (så klart att din dotter inte kan ta över dina ambitioner) - så jag misstänker att det var någon droppe som fick det att rinna över när du skrev. Tråkigt hemma - ostädat och stökigt......

Håller med om att du förstås behöver ngt eget. Ex vis "långtygla" liten ponny fram till skolorna över marken? Fast - vad jag TROR du skulle vara allra mest betjänt av JUST NU är att komma bort från röran hemma ett par dagar (och kunna komma hem till ett städat hus....).

Kram till dig!

 

[krocket]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Jag har fått skärpa mig och inse att mitt barn är just mitt barn och inte en träningskamrat med samma målsättningar med sin ridning. Åtminstone inte just nu. Alltså får jag inse att det är helt ok att rida på lägre nivå, racer-rida mellan varven, hoppa allt möjligt i (nästan) vilken form som helst och bara mysa. Det viktigaste är ändå att barnet fortsätter att tycka om hästar och har kul med dem. Tycker jag.

 

[Seabaz]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

jag vet en som gav sin dotter en ponny. Dottern ville hoppa, mamman sa "du måste lära dig dressyr innan du får hoppa".

Så dottern började rida dressyr och för tränare och bevisade på lokal tävling för sin mamma efter 1 eller 2 år (vet inte men vet att det var mer än ett år i alla fall) för sin mamma att nu kunde hon klara av ponnyn och sen fick hon börja hoppträna

 

[As_Vegas]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Ja, jag hade alltid som krav från mamma att jag måste åka till tränaren en gång i veckan annars fick jag inte rida alls. Inte för att jag skulle träna för tävling utan just för lydnaden och ffa säkerheten för både mig och ponnyn. Är tacksam för alla påtvingade träningar, dels för att jag lärde mig ngt och dels för gemenskapen det ger att träna. När jag blev äldre ville jag självmant träna och mamma slutade behöva tvinga mig.

Till TS:

Min mamma kunde alltid låna min ponny och rida, men gjorde det sällan. Däremot så gjorde hon och de andra föräldrarna en stor grej av alla träningar. Dom hade kaffe och fika med sig och satt ihop med filtar på vintern och hade jättetrevligt. Så även om hon inte red så hade hon nog mer stall-gemenskap med de andra föräldrarna än vad jag ahde med ryttarna, så hon hade nog nästan lika kul runt hästarna som hon hade förr med hästarna...
Vet inte om det hjälper dig med ngt att fundera på iaf...

 

[Sickan]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Är det kanske det som gör dig besviken - att dottern inte har samma mål och inte lägger ner hela sin själ i hästarna som du gjorde/önskar?

Jag var en riktig "hästnörd" i min ungdom. Det som någon tråd kalla "äkta hästtjej". Jag levde mitt liv för hästlivet och älskade varje minut. Detta som jag upplevde som en fantastisk uppväxt ville jag ge till mina döttrar = ridskola vid 4 års ålder och egna ponnyer vid 5. De är nu vuxna och båda har fortfarande hästar här hemma på gården, tränar och tävlar och en utbildar sig även att arbeta med hästar. Men de är inte samma "nördar" som jag var, d v s de sköter sina hästar på alla sätt men de ger inte upp allt annat för det. Det finns pojkvänner och andra intressen i deras liv som tar upp tiden för dem.
De kan t ex hellre gå på fotbollsmatch än att titta på världscup på tv, vilket allllldrig häne hos mig Så jag har accepterat att de inte är "nördar" men hästarna finns i deras liv som en viktig del och egentligen är väl balansen av godo. Njut av den tid du och din dotter har ihop och se tiden an. Du kan alltid ta upp din ridning senare vilket jag gjort.

 

[MamaJustify]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Jag tror att problemet i mångt och mycket ligger inom mig själv. "Tyvärr" blev stallet fullt när vi köpte ungponny åt dottern så det finns ingen plats för någon häst åt mig. Ponnyn är vi båda nöjda med och dottern mockar åt båda "sina" ponnyer på morgonen och är med vid både utsläpp och tar fodringar så den delen sköter hon bra även om det ändå blir tjafs eftersom hon inte är på samma tideräkning som jag. Nej, jag tror att det är jag som är besviken över att inte hon har samma målsättning med sin ridning som jag har/hade och det är ju i sig inte något fel. Det handlar ju mer om att jag måste hitta någon egen målsättning med de hästar vi har på gården trots att jag inte kan rida dem, och sedan hoppas jag kunna överlämna dotterns målsättning till tränare (hopp-). Den delen har jag skjutit framåt eftersom det verkar som om både långpisk och skarpare betsling är något som tas till istället för mer grunder (men detta är alltså min uppfattning) och jag har inte velat ta risken att få vare sig barn eller ponny utbildade på det sättet - eftersom det går att göra så men jag inte tror på den typen av lösning utifrån hur jag ser på hästar, helt enkelt.

Glömde: det vi bråkar om i ridningen är mer att hon inte tycker det är viktigt att vara noggrann och göra rätt. Hon har haft lite aha-upplevelser men det är inte lätt att få till det! Jag kan ju inte heller rida hennes ponnyer och hjälpa till på så sätt. Jag rider ungponnyn när det är uteritt på schemat men det är bara kortare turer än så länge och inte så kul för dottern som sitter på en mer konditionstränad ponny och gillar fart och fläkt... Resten får jag ta från marken och det är inte rakt av överförbart för dottern uppsuttet sedan.

Det är svårt att inte lägga sig i för mycket, man får akta sig för att ha för stora krav och överföra för mycket av sina egna förväntningar...
Du har för höga krav på er båda kanske? Det känner jag att jag har ibland och så får man dåligt samvete. Det är svårt, man vill så mycket men ibland får man ta ett steg tillbaka. Tror iaf att våra barn uppskattar oss mer än vad vi tror.
Du borde dock få ha en egen häst, det strålar ut lite längtan från det man läser, hoppas det löser sig

 

[Flaekja]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Känner igen mig - eller oss förresten

Jag tror också att din dotter är för liten, min dotter (15 år nu) protesterade mycket mer mot "min" träning när hon var yngre, men sedan har hon vuxit till sig och har lättare att ta till sig det jag säger - hon ser ju att det funkar.

Det du kan göra för dig själv är att tömköra de små - då får du något roligt eget att syssla med och hästeriet får mening igen. Och då är det lättare att inte bli frustrerad över att dottern inte på på samma linje som du (för det är väl det det handlar om?) och hästarna får ändå den utbildning du vill att de ska ha.

Sedan kan du väl gå kurs med dottern i typ hästhantering - många små poletter trillar ner där. Jag tror det är den enskilda sak som påverkat min dotter mest; hon såg vad man kan göra och förstod varför hästarna gjorde som de gjorde ibland. Hon kom själv hem och berättade hur tokigt hennes kamrater kunde bete sig och hon märker själv att hästar som kamraterna anser pigga och "tokiga" blir lugna och harmoniska när hon hanterar/rider dem. Kamraterna fattar nada - trots att hon försökte förklara i början - men tycker att min dotter är suuperduktig

Själv har jag en ridskola som jag skickar dottern till emellanåt och så åker vi någon gång om året tillsammans till en tränare som jag vet har samma syn på ridning och hästhantering som jag (vi har varsin häst, dottern och jag). Likaså ridskolan vet jag har duktiga instruktörer och "levande" hästar. Jag tror det är bra att rida olika hästar och hon får lite verktyg att ta med sig hem. Vi har ju bara två hästar, ni har kanske fler att välja på, då kan ni ju bara välja en duktig tränare som dottern kan rida för, kanske inte hela tiden, men i perioder då och då.

 

[Asa_S]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Tack för era svar som jag har läst på jobbet utan möjlighet att svara. Det är naturligtvis helt riktigt att det var just då som det runnit över, med alldeles för kallt väder för att kunna jobba från marken (fingrarna domnar innan hästen ens är framskrittad när man ska tömköra) och en klämd tumme som fortfarande hindrar mig i disk, tvätt och städning. Att då ha en tjafsande dotter hjälpte inte upp situationen.

Jag har också insett att jag krävt bättre ridning av dottern samtidigt som vi helt kommit ifrån sitsträningen (som vi tidigare gjort med en mindre ponny hon nu vuxit ur helt) och min egen tömkörning av den nuvarande ponnyn. Inte speciellt juste egentligen... Så nu är dealen att samtidigt som hon börjar rida den nya mer regelbundet, ska jag tömköra den "gamla" lika regelbundet. På så sätt bör båda ponnyerna bli ut- resp fortbildade av mig samtidigt som dottern får bättre hjälp att utvecklas på den "gamla" enligt plan.

Jag vet ju ändå att det kommer att vara så här ett tag framöver och jag har faktiskt svårt att motivera mig själv när jag ska göra saker åt någon som bara kommer att tjafsa om allt från att stigbyglarna är ojämna. På det viset ser jag faktiskt fram emot att lämna över träningarna till någon annan - bara både ponny och dotter blir redo för det!

 

[Leoni]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

Du kan få adoptera mig istället. Jag lovar att jag kommer att vara extremt tacksam och glad

 

[Ilini]

Sv: Från ryttare till ponnymamma

mamma-dotter relationer är alltid lite kluriga, speciellt när hästar är inblandade.. min mamma är en riktig skogsmulle och hennes mål med ridningen är helt enkelt att bara få låna min häst någon gång ibland och gå ut i skogen..
Jag däremot älskar dressyr, och är ganska pedant och noggrann när det gäller den biten.

Så när mamma är med och ska hjälpa mig så händer det ibland att jag får lite.. utbrott på henne för att hon hjälper mig för LITE ex. jag känner att jag släpper högertygeln hela tiden, men hon påpekar inte det, för henne är det ingen stor grej.

Så det smartaste verkar nog vara att låta någon annan träna ens döttrar, precis som du verkar vara inne på (jag tror att det kan förhindra många "mor-dotter-bråk" om någon annan har ansvaret för träningen)

Hjälp henne och pusha henne, men inte för mycket, inte heller för lite, och lycka till

(Förresten: När jag& min syster var yngre så gav vi "städbiljetter" till mamma i julklapp.. dom uppskattades, lägg fram en hint om det till din dotter )