Sv: Fundering över omplaceringsmattar/hussar...
neeej! du stjäler Den Perfekta Ursäkten!
nej men allvarligt, jag tänker lite som jadzia att det är inte en ursäkt utan en förklaring. jag vet inte vad min hund har varit med om innan jag fick henne, bara att hon var strykrädd, dåligt socialiserad och att förra ägaren inte var någon bra människa. att strykrädslan inte var medfödd kom jag på ganska fort (den försvann), likaså med kommunikationssvårigheterna med andra hundar och dessutom har det visat sig att hon är ganska hård. ett bra material som beter sig som skräp tyder på mycket tråkiga erfarenheter.
sedan hamnade hon hos mig som inte kunde så mycket vilket ledde till nya misstag och rehabiliteringen tog lååång tid. men trots proffshjälp från både människor och hundar är hon inte 100 % bra ännu. det som hon var med om under sina första två år sitter fortfarande kvar efter fem år! när det gäller en del saker får jag nog acceptera att hon aldrig kommer fungera perfekt, och där är ursäkten (eller förklaringen) "hon är en omplacering" rätt enkel att ta till när någon frågar.
varför tog jag hand om henne? ja, hon tittade på mig med sina stora och sorgsna ögon och sedan var jag fast. tjejen som hade hand om henne för tillfället sa att hon skulla avlivas om ingen tog hand om henne och då kunde jag inte säga nej. men jag hade aldrig gjort om det om jag vetat hur mycket arbete som hade krävts. speciellt inte om jag skulle leva under samma förhållanden som jag gjort.
neeej! du stjäler Den Perfekta Ursäkten!
nej men allvarligt, jag tänker lite som jadzia att det är inte en ursäkt utan en förklaring. jag vet inte vad min hund har varit med om innan jag fick henne, bara att hon var strykrädd, dåligt socialiserad och att förra ägaren inte var någon bra människa. att strykrädslan inte var medfödd kom jag på ganska fort (den försvann), likaså med kommunikationssvårigheterna med andra hundar och dessutom har det visat sig att hon är ganska hård. ett bra material som beter sig som skräp tyder på mycket tråkiga erfarenheter.
sedan hamnade hon hos mig som inte kunde så mycket vilket ledde till nya misstag och rehabiliteringen tog lååång tid. men trots proffshjälp från både människor och hundar är hon inte 100 % bra ännu. det som hon var med om under sina första två år sitter fortfarande kvar efter fem år! när det gäller en del saker får jag nog acceptera att hon aldrig kommer fungera perfekt, och där är ursäkten (eller förklaringen) "hon är en omplacering" rätt enkel att ta till när någon frågar.
varför tog jag hand om henne? ja, hon tittade på mig med sina stora och sorgsna ögon och sedan var jag fast. tjejen som hade hand om henne för tillfället sa att hon skulla avlivas om ingen tog hand om henne och då kunde jag inte säga nej. men jag hade aldrig gjort om det om jag vetat hur mycket arbete som hade krävts. speciellt inte om jag skulle leva under samma förhållanden som jag gjort.
